Har ju skrivit över mina komplex. Men nu när jag tänker efter, är det skit samma, egentligen. Jag kan inte göra något åt det jag har komplex över, det finns där, och kommer alltid att göra, liksom. Mer eller mindre. Men jag kan ju röra lite mer på mig, helt klart. Och det har jag ju börjat med.
Men det var inte det jag skulle skriva om.

Vi hade livräddning. Simmade med Frida, och det gick väl hyfsat bra. Dränkte henne i vart fall inte. Men det känns rätt dumt, att man ska göra dessa övningar, när man vet att man kan de. Jag menar, det är inte en sådan grej som man glömmer bort, inte om man har övat på de i typ fem år, minst. (gick i simskola när jag var mindre, och tog en massa märken osv.)
Sedan hade vi en stafett, och var uppdelade i tre lag. Jag fick ju det lättaste av alla: att simma vanligt bröstsim. Tror mitt lag kom sist, men det var väl ingen som höll koll på det ;).

Dissade bastun denna gången, fast blev ändå klar samtidigt som Frida, som bastade. Men sedan hade jag ingen buss att passa som de flesta efteråt, heller. Spelade ju, som sagt.
   Längtar tills vi ska simma nästa gång, tycker det är ett av de roligaste sakerna man gör inom idrotten. :)

Puss puss.