Känner att jag har hyfsad studiemotivering just nu, och det är så himla skönt. För annars brukar jag känna att jag inte vill göra någonting, bara slänga alla skolböcker och göra något helt annat som är mycket roligare.
Allt går bra i skolan just nu. Inga g:n, inga ig:n (vilket jag aldrig haft, men ändå..) och några få vg:n.
Biologiprovet fick jag vg+ på (han sätter inte högre än vg+ på sina prov), psykologiläraren sa att hon ser att jag kommer få ett bra (högt) betyg i slutbetyg, på historieprovet fick jag mvg för att bara nämna det som känns positivt just nu.
Fast om jag skulle få ett dåligt betyg på något snart så skulle jag nog känna som jag beskrev ovan, att jag bara vill slänga allt och bryta mig ut från skolan, hoppa av linjen. Men det är nog mitt överjag som håller mig kvar, som får mig att orka. Och min pojkvän med såklart som stöttar mig när det känns jobbigt.
För jag vet innerst inne att jag kommer klara det, jag kommer kunna gå ut med höga betyg. Jag kommer kunna bli det jag vill/vad jag vill, bara jag inte ger upp nu. Då vore ju allt jag gjort hittills förgäves.

Men som sagt, nu känns allt bara positivt och jag skulle kunna plugga hur mycket/länge som helst, om det inte vore för att jag fastnat vid datorn (som jag för övrigt ska stänga av nu).

Pluggande i höstmörkret..