Hej

Fransyskan som jag har haft boende hos mig åkte hem idag. Det var lite sorgligt. Hade mamma varit med hade vi definitivt gråtit, men jag lyckades hålla tillbaka tårarna. Vi kramades runt hundra gånger istället. Jag och Wille har bestämt oss för att vi ska åka ner och hälsa på dem någon gång, så fort vi kan!

Åh, jag hade så gärna velat att de hade stannat minst en vecka till. Känns som om att den här veckan gick för fort. Samtidigt som det kändes lite som om de alltid hade varit här.
Det fanns så mycket mer att visa, så mycket mer att prata om, så mycket mer att göra. Jag hoppas så att vi ses väldigt snart igen.
Och jag hoppas så att vi kan åka ner till dem med skolan och att det inte är samtidigt som vi åker till Italien med klassen. Det skulle vara så typiskt.

Har haft så mycket kul att göra under den här veckan att jag inte har haft tid att sitta vid datorn. Har suttit vid datorn två gånger tror jag; en gång när jag skulle lämna in min engelskauppsats och en gång när jag var inne bloglovin'.
Men åh, vi har haft så kul!
Och det känns lite tomt just nu; ingen att se efter eller umgås med hela tiden. Känns tråkigt också att gå tillbaka till det vanliga livet och de vanliga rutinerna. (Nästan) Samma saker varje dag. Jag vill inte riktigt än.. (Dock finns det inget att göra åt det så jag får försöka gilla läget). Det känns så trist.

Well, det har varit en underbar vecka och som sagt önskar jag att vi ses snart igen!
Nu, tillbaka till verkligheten med mail, skola, bloggar och pojkvän (och allt annat som fått mindre tid den här veckan).