Var som sagt på besök hos doktorn idag för det får man nämligen göra om man har glutenintolerans. Vi pratade lite om gluten, körkort, min farmor och lite annat. Väldigt pratglad läkare. Tror det var därför som jag fick vänta i en kvart för länge och som mitt besök nog tog en kvart längre än vad det hade behövt göra.
Hon sa i vart fall att allt var jätte bra! Vikt, längd och blodtryck. Skönt,

Men så skickade hon i väg mig på att ta blodprov. Gillar inte att ta blodprov. Egentligen borde jag ha "vant" mig eftersom jag gjort det så många gånger men det är lika jobbigt varje gång.
Att ta i fingret kan vara okej, jag överlever, det känns inte så himla mycket och dessutom tar de inte så mycket blod. Men idag skulle det tas i armen.
Jag sa "nej, nej" när sjuksköterskan sa det och funderade på om jag skulle försöka övertala henne att fingret är mycket bättre. Men det verkade inte som att det skulle gå att ändra henne så jag lät bli. Fick kylspray i vart fall, en liten tröst. Egentligen tror jag inte den hjälper så mycket för man känner ändå sticket, men bättre än inget!

Satt och tittade åt andra hållet och tittade på en bild på två små söta barn medan sjuksköterskan gjorde det hon skulle göra. Jag försökte låta bli att gråta, hade jag inte hållit emot hade jag stortjutit. Så mycket gillar jag att ta blodprov...
Det var över efter någon minut. Fick välja mellan brunt och Hello-Kitty-plåser. Valde det bruna och sedan fick jag gå.

Det gör ont i armvecket nu. Känns lite som när hon stack in nålen men jag gissar på att det är plåstret som bitit sig fast i armhåren och drar i dem när jag rör på armen. Men lite ont gör det också, som att armen är alldeles tung. Går inte att förklara riktigt, men jag gissar på att jag kan inbilla mig det hela.
Två år, tror jag, tills nästa gång jag behöver lämna blod (förhoppningsvis).