1994 skedde ett hemskt folkmord i Rwanda medan världen mer eller mindre bara tittade på.
När jag gick på högstadiet hade vi elevens val och under en period fick man fördjupa sig inom ett visst ämne, vilket man ville. En gång valde jag SO och fick förslag på olika historiska händelser att skriva om.

Jag minns inte varför jag valde att skriva om just folkmorden i Rwanda, men det jag började att fundera över under processen var varför jag inte hade vetat något om det här tidigare. Medan jag letade fakta tittade jag i en samlingsbok från GöteborgsPosten som alla GP-prenumeranter fick vid milleniumskiftet 2000. Där i finns alla större händelser under ett år, från 1900 till 1999 samlade i form av tidningsutklipp från just den tidningen. Under 1994 står det ingenting om det här folkmordet. Inte ens en liten notis, vilket fortfarande förbryllar mig. Kanske speglar det intresset för händelsen.

Jag såg också en film som heter Hotell Rwanda som handlade om just det här folkmordet. Jag kommer ihåg en särskild replik som kameramannen sa när hotellägaren frågade varför ingen kom till Rwanda och hjälpte dem när kameramannen var där och visade hur de hade det, hur det såg ut, hur kritiskt läget var. Kameramannen svarade att: "tv-tittarna kommer säga: 'åh, nej, vad hemskt' och sedan återvända till sin middag."
Den repliken har etsat sig fast i mitt minne och något som ofta återkommer när något händer i världen.

Till slut reagerade världen, med FN i täten, efter ungefär hundra dagar. Då hade redan flera miljoner människor dödats, kvinnor våldtagits och människor torterats.

Den nya generationen som inte vuxit upp eller har minnen av den här händelsen har fått växa upp i ett Rwanda där fattigdomen har börjat minska och som är på väg att resa sig upp ur fattigdomen och lämna det hemska bakom sig. De känner hopp.