Den näst sista morgonen i Paris gick vi genom Jardin de Tuileries. Mötte löpare som sprang fram och tillbaka genom parken.


Vi fortsatte över Passarelle de Solférino. Jag tänkte på att man tappar något kommer det hamna i Seine och aldrig komma tillbaks. Så jag höll hårt i mina saker.


Jag tog ingen helbild på bron, vilket jag skulle ha gjort för den har en imponerande och intressant konstruktion. Men kolla här, vet jag!


Det verkade vara en populär hänglåsbro.


När vi kommit över bron hade vi närmat oss vår morgondestination: Musée D'orsay. Vi had förbokade biljetter så vi slapp kön. Gött.


Man fick inte fotografera inne på museet, med undantag för den här klockan (som fick Wille att tänka på filmen Hugo Cabret). Det var mer spännande konst här än på Louvren, enligt min mening. Vincent van Gough, Monet och Manet för att ge några exempel. Och en tavla av Zorn på den lilla skandinaviska våningen.
Fastän Musée D'Orsay är mindre än Louvren lyckades jag och Wille ändå med konsten att komma bort från varandra då jag stannade och studerade en tavla jag fann intressant och Wille gick vidare. Men vi hittade varandra efter någon timma!


När vi tittat på alla konstverk och ätit lunch (sallad för mig igen) gick vi och shoppade litegrann. Jag på Le Bon Marché.


Och Wille i en skobutik med kanske bästa servicen och viljan att ta hand om sina kunder!


Vi tittade in i den här chokladbutiken också. Dyrt.


I skyltfönstret fanns två små chokladsniglar.


Och med undantag för sniglarna var hela skyltfönstret fyllt med sådana här chokladkakoabönor. Dessutom kunde man köpa riktiga kakaobönor i butiken.


Och så gick vi till Centre Georges Pompidou.


Och ställde oss i kön för att komma in.


Wille ville gärna se den tillfälliga Matisse-utställningen, så vi åkte högst upp.


Man kunde titta ner på den här lilla poolen med knasiga figurer i. Plötsligt mindes jag att dessa figurer varit på framsidan på franskläroboken jag hade på högstadiet: "Super Chouette!". Hade helt glömt av dem tills jag såg dem i verkligheten.


<3.
Vi fick stå i kö länge. Framför oss hade vi i vart fall en man som jag började kalla för "tänkaren". Han skrev sina tankar i en liten svart bok (och som jag smygläste). Fastän han skrev på engelska fick jag en känsla av att han förstod svenska och vad jag sade om honom till Wille. Det fick jag dock aldrig veta. Men han gav oss en liten broschyr om utställning när han hämtade en åt sig själv. Det var snällt.


När vi tittat klart på Matisses målningar (man fick inte ta några kort) gick vi till modern konst-avdelningen. Jag gillar modern konst för det kan vara lite vad som helst och man får oftast tänka själv över vad det föreställer. Den här konstnären hade klippt ut bilder ut tidningar och målat på dem. Mycket dödskallar.


Det här konstverket gillade jag också. Just att komma på tanken att göra blommor i ett stängsel och sedan lyckas utföra det.

Efter att ha fått en dalig överdos av konst gick vi hem och började packa och göra iordning i lägenheten för att slippa göra det morgonen därpå.