Jag har ju läst "Dash & Lily's books of dare", ett annat projekt av Rachel Cohn och David Levithan. Den berättelsen tyckte jag väldigt mycket om och hade därför rätt höga förväntningar på "Nick & Norahs oändliga låtlista". Förväntingar som inte blev uppnådda, tyvärr.

 

Genom hela boken får man följa Nick och Norah under en enda hel, lång kväll på gator, barer och andra nattöppna ställen i New York. De träffas genom att Nick, inne på ett konsertområde, ber Norah, denna för honom helt främmande tjej, att vara hennes flickvän i fem minuter eftersom hans ex närmar sig honom. Men det blir inte bara fem minuter, de fortsätter hela natten tillsammans. De försöker närma sig varandra genom samtal och val av låtar, men så glider de på något sätt ifrån varandra efter en ynka, egentligen inte illamenande kommentar. Och så hittar de varandra igen. Och glider isär.

 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som jag inte gillar med den här berättelsen. Kanske är det att deras upplevelser är något jag inte kan relatera till. Och låtarna och artisterna som nämns har jag inte hört talas om, förutom Beatles. Nej, det är något som tar emot när jag läser men jag tog mig i vart fall igenom till sista sidan. Så helt omöjlig var den inte.