Efter att jag kom hem från Patrik i söndags läste jag ut ytterligare en bok. "Vi i villa" av Hans Koppel. En till bok som handlar om hämnd. Fast på ett roligt sätt. Jag står helt på Anders sida och ler bara åt hans småhyss.
Fast hade min man gjort så mot grannar och vänner vet jag inte riktigt hur jag hade reagerat. Antagligen hade jag inte heller tyckt det var lika roligt då.

Det jag känner när jag läser är att jag hoppas så innerligt att mitt liv aldrig ska bli sådär. Sådant där typiskt villaliv. Jag vill ropa till Anders och hans fru att de måste prata med varandra. Hitta på saker med varandra och få reda på vad den andra går och tänker på under dagarna. Inte bara sopa det under mattan, tänka att det var inte så viktigt egentligen eller det här är hen inte intresserad av, sedan gå på bjudningar och umgås med andra än varandra. Då håller det inte.