Igår var jag på mitt livs första yogapass. Och idag har jag någon slags träningsvärk i benen.

När vi (jag, mamma och Eme) klev in i rummet där yogapaset skulle hållas, låg de andra medverkande på en yogamatta med en filt över sig på golvet och ur högtalarna hörde man lugn och avslappnande musik. Lamporna i taket var släckta och den enda ljuskällan kom från levande ljus som stod placerade längst fram.
Vi gjorde som de andra och lade oss på en matta och slappnade av. Väldigt skönt, måste jag få säga. Att bara känna in vart tonerna förde en och inte tänka på något speciellt.

Och sedan började passet. Det var stundtals riktigt jobbigt för musklerna och kroppen och jag kände mig osmidig och stel, men jag försökte göra på samma sätt som ledaren. Så gott det gick i vart fall.
Under hela passet spelades bara lugn musik, som jag ibland inte ens hörde för jag var så koncentrerad på att få kroppen att göra "stående hund", "kobra" och balansövningar. Allt det lugna var en skön kontrast mot allt det hektiska och stressiga man annars möter till vardags.

Efteråt kände jag mig tom, fast på ett bra sätt. Utrensad och lugn. Jag hade också en känsla av mjukhet. Att hela jag var som en bomullsboll, både på insidan och utsidan. En mycket märklig, men skön känsla.
Jag ville inte göra något annat än att sitta stilla och känna. Inte göra något annat. Minst av allt ville jag sätta mig framför en datorskärm eller tv. Därför tog det ett tag innan vi till slut åkte hemåt.