Jag tog mig runt hela varvet det här året med. Fast med en skadad fot den här gången. Jag tror jag vrickade till vänster fot upp på Älvsborgsbron, men just då kände jag inget. Lite längre fram kände jag att jag hade ont i båda fötterna, lite mer i vänster än höger. Jag tänkte inte så mycket på det just då, utan fortsatte så gott det gick. Jag funderade över om jag skulle uppsöka sjukvårdspersonalen som fanns stationerade längs med banan, men tänkte att de säkert kommer säga att jag måste bryta, vilket jag inte ville. Så jag kämpade på men vissa sträckor fick jag gå eller stanna för att massera och strecha foten.

Efter målgången sökte jag upp Eme och mamma, vi tog oss hem och köpte pizza på vägen. Så trött, men otroligt skön känsla, i hela kroppen att jag nästan somnade direkt när jag väl lagt mig.

Eftersom det där med foten inträffade blev min tid sämre än förra gången jag sprang. Tråkigt. Jag hoppas att det går nästa gång jag springer varvet. För ja, det tänker jag minsann göra!


Såhär lycklig och glad över att ha kommit i mål. Obeskrivlig känsla.
Bild tagen här ifrån, sedan redigerad av mig.