Igår gick det inte längre att försöka föringra att vardagen med alla dess komponenter väntade på mig. Jag hade tagit en extra dag ledigt dels eftersom vi landade mitt i natten och dels eftersom jag kände att jag behövde minst en dag för att landa mentalt. Ta in att det är grått och inte varmt, att jag inte längre hade dagar fyllda med utflykter till för mig obesökta platser och att jag helt enkelt inte längre hade semester.

 

Jag jobbade alltså igår. Det kändes lite tungt på morgonen, sådär som det kan göra när man ska börja jobba efter semestern, eller för den delen komma tillbaka till skolan efter lovet. Men när jag väl var på jobbet gick den känslan över till att istället kännas helt okej. Så som jag egentligen, innerst inne, visste att det skulle göra.

 

Jag hade fått skjuts av Patrik till jobbet. Han hade inte plats för en cykel i sin bil så jag gick hem. Det tog fyrtiofem minuter. Uppfriskande. Dessutom promenerade vi säkert (utan att överdriva) någon mil om dagen på Malta, och det vore ju konstigt för min kropp, fysiskt, om jag helt abrupt skulle sluta med det.

 

För övrigt har jag fått riktigt sug efter att resa mera och upptäcka nya saker. Vi har aldrig rest särskilt mycket i min familj. Min resa till Italien som jag gjorde sista året i gymnasiet var min första resa utanför Norden. Sedan den resan har jag besökt Paris och Malta. Som ni nog förstår har jag därför många ställen kvar att upptäcka. Dessutom hann vi inte med att se hela Malta, eller för den delen hela Paris, och jag skulle heller inte säga nej till att resa dit igen.