Mottagningen

2014-08-18 22:31:00
Nu är det dags. Ryggmärket är påsytt. Temat är avslöjat och dansen har för första gången blivit uppvisda för publik. Imorgon är det den stora och första dagen på mottagningen som vi har planerat inför ända sedan i vintras.
 
Jag är ännu inte nervös, mest bara otroligt peppad! Jag känner att vi är ungefär så förberedda vi kan vara. Äntligen ska vi få träffa Nollan som vi har längtat så efter.
 
De närmsta fyra veckorna tror jag att jag kommer vara borta ett tag, annat än från Chalmers. Men jag kommer att ha otroligt kul och få dansa flera gånger om dagen. Så jag klarar mig.
 
 
 
 

Svär på min mamma

2014-08-15 08:58:37
 Den låten jag lyssnar på ungefär mest hela tiden för tillfället. Upptäckte Silvana Imam på wow inne på Weekdaybutiken. Hon var så tung (kan inte komma på något bättre ord) och gjorde stort intryck på mig. Vi dansade till den här låten och "I min zon" (som jag tycker har bäst text). 
 
Silvana Imam - Svär på min mamma
 

bØf och R^3

2014-08-14 18:34:00
Mottagningen som jag och min finfina kommittée har hand om på vår sektion, börjar att närma sig. Vi har snart haft två planeringsveckor och förberett ungefär allt som vi kan förbereda. Vi övar dans, gückel och på att känna igen Nollan.
 
Jag har även tillsammans med åtta andra olika kommittéeordföranden från min och två andra sekioner arrangerat en sittning för våra pateter och kommittéemedlemmar. Vi kallade den för R^3 (för att det är medlemmar från tre sektioner, tre olika kommittéer och som varit sittande de tre senaste åren) och hade Great Gatsby som tema (sittningen har förut gått under namnet Kubiken, men vi kände att i behövde byta namn för att ens få ha den). Jag och en till NollKordförande toastade, vilket var lättare än vad vi tänkt oss. Jag hann inte ta någon mer bild än den ovanför, vilket är innan alla gäster kommit. Jag hade en tanke om att jag skulle ta en selfie med alla gästerna, men det blev aldrig riktigt av.
 
Oh, well. Imorgon ska jag och mitt bØf på kalas och äta skaldjur (med undantag från Nalle, hoppas jag) och förhoppningsvis dansa, dansa, dansa. Fem dagar kvar till "första dagen" och det känns faktiskt himla bra.
 

WOW - lördag: Regn, Annika Norlin och Robyn

2014-08-14 18:13:00
Lördagen började med attjag missade en buss, vilket gjorde att jag missade filmen vi tänkt se. Å andra sidan var det alldeles för lång kö till den, så vi hade nog ändå inte kommit in. Jag och bästa Wille satte oss istället på ett fik och gick sedan och såg en film om Jimi Hendrix tillsammans med Gürra. Jag somnade en stund, fett skönt.
Sedan drog vi in till festivalområdet. Hade konst som utkikt medan vi käkade. Vi lyssnade kanske på Harald Björk, oklart. Dock märklig känsla att publiken ropar "Harald! Harald!". Det tog ett tag innan jag reagerade på att det inte var mig de menade ... Sedan lyssnade vi på ass-kicking kvinnor i form av "Linda Pira - Ladies first". Det var grymt och pepp.
Det började regna. Min hatt blev blöt och vi skyndade oss in i Linnétältet.
Där såg vi Elliphant som var grym. Efteråt upptäckte vi att folk dansade underbar fuldans i regnen vid en annan scen till Above & Beyond, som jag aldrig hört förut. Vi joinade och tittade sedan på Natural Milk Hotel som inte ville att en skulle fota. I takt med att regnet slutade ösa ner över oss, blev jag och Wille intervjuade (artikel här) och Maggios tur att spela (som gjorde mig lite besviken pga utebliven HåkanH).
Efter ett tag sprangvi bort till Linnétältet för att se bästa Annika Norlin. Hon var så himla fin. Bäst. Hon hade publik på scenen och textraderna på en storskärm bakom, bara för att hon det är så hon skulle vilja ha det om hon gick på en konsert.
Och medan månen tittade på dansade jag och Wille till Röyksopp & Robyn.
Utan att ha settklart Robyns uppträdande lämnade vi festivalområdet (och började redan peppa inför nästa år!).
Jag och coolaste Wille tog en buss till Gbg Filmstudios. Vi varvade cider/öldrickande med att dansa på dansgolv och i publikhavet.
<3 <3 <3 <3
Vi dansade till Marlene, Zhala och Seinabo Sey. Så vettigt att Zhala hade den kurdiska flaggan på scen och fint att Robyn kom och gästade under låten "Prophet". Efter Seinabos spelning var jag så trött att jag somnade på bussen hem till Wille, men fick till slut sova och vakna upp till nybakta scones. Tack! <3
 

WOW - fredag: Blood Orange, pizza och Outkast

2014-08-13 23:40:00
Fredagen hängde jag först med mina bØf:are innan jag åkte in till festivalområdet och mötte upp Anna och de andra.
Vi lyssnade på Blood Orange. De var himla bra.
 Hängde bland annat med Elsa och Anna.
Vi åkte hem till Sofia och gjorde pizza av vad som fanns i kylen. Kan ju vara bland det bästa. Sedan åkte vi tillbaka och dansade till Icona Pop som hade en ordentlig show igång
Efteråt kollade vi på Outkast vilka jag var superpeppad på att få se. Men. De gjorde mig så besviken. En bit in på konserten började kvinnosiluetter dyka upp i bakgrunden. De byttes ut mot avklädda kvinnokroppar, med eller utan huvud, mestadels utan. Jag stannade upp. Var detta verkligen sant? Att det 2014 fortfarande är helt okej att göra kvinnor till sexobjekt, och manifestera detta på just WOW-festivalen. Hoppet för mänskligheten steg lite när det märktes på den övriga publiken att detta inte var helt okej. Folk gick, folk slutade dansa och bara studerade det absurda. Och jag borde också ha gått därifrån. Jag vet inte vad som riktigt höll mig kvar, kanske hoppet om att de gjorde något ironiskt och att detta snart skulle komma. Men det kom aldrig.
 
Jag fick höra min favoritlåt Hey Ya, som jag inte längre vet hur jag ska förhålla mig till och som jag inte längre kunde . Hela bildspelet avslutades med en kvinna med särade ben som sakta drog av sig de underkläder hon hade på sig, med där underlivet täcktes av en laptop. Alltihop gjorde mig bara så otroligt ledsen. Och arg.
 
På vägen ut från festivalen bestämde sig jag och Gürra för att åka till Göteborgsoperan och träffade en vän där. Det spelades fin och magisk musik. Fint avslut på fredagen, ändå.
 

WOW - torsdag

2014-08-08 09:56:00
Efter att ha dansat bØfdans länge, länge, länge, drog jag och Gürra till Slottskogen. Lyssnade på Markus Krunegård som allra sist hade tal om mänsklig värme och mötte upp Elsa, Sofia och Anna. Mitt kamerabatteri tog slut så jag tog bara en enda bild på hela kvällen. Men jag åt falafel, lyssnade på the National, hängde i baren och flög runt som en tok i Joey Bada$$s publikhav eftersom den publiken var extra pepp. Och dansade med i en gatufest utanför festivalen där tiggare och festivaldeltagare dansade tillsammans. Kan ha varit det finaste på hela torsdagen.
 
Idag tänker jag dansa, dansa, dansa till Outcast och Icona Pop.

Kräftskiva

2014-08-06 10:15:00
I lördags hade minfamilj kräftskiva. Släkt och grannar åt räkor och kräftor tillsammans. Jag åt kronärtskocka för första gången i hela mitt liv (lästa någonstans att det var vegetarianers motsvarighet till räkor, så jag tänkte att detta var ett bra tillfälle att testa). Det var gott, och pilligt.
Men jag åt också vanliga räkor. Jag gör ju det. Och en sallad med quinoa som jag hade gjort innan. Jag hade fullt upp med intressanta samtal om om konst, sommarlov, jobb och vänner och dricka white russian, så jag hann inte ta fler kort. Men jag hade en finfin lördagskväll.
 

Måndagsgott

2014-08-04 20:51:15
Recept och länkar till 25 sommarsallader som ungefär alla ser otroligt goda ut. Mmm.
 
Det här receptet på jordgubbs-cheescake-isglass (långt ord) låter ju fantastiskt spännande och gott! Hoppas att jag hinner prova innan sommaren är slut.
365 days of breakfast har äntligen börjat att uppdatera sin blogg igen! Dock inte bara med en frukost om dagen, utan skriver även numera om andra saker. Men här ett recept på Apelsin- och jordgubbsgröt som låter gott (och som innehåller saker jag tål!).
 

Om allt det där som är så lätt att förtränga

2014-08-03 17:49:00
Athena Farrokhzad sände sitt sommarprat den 21 juli. Hon har fått ris och ros och slagit rekord i antalet anmälningar till granskningsnämnden för det. Och inte förrän idag har jag lyssnat på det (på grund av lyssnar på väldigt många podcasts och radioprogram).
 
Det kan ha varit det sommarprat som lämnat mig med felst skamkänslor. Som fått mig att känna mig som en dålig människa, en sådan som inte gör tillräckligt fastän hen skulle kunna. Hon påpekar och tar upp olika saker i samhället som gör att det är skevt. Att det finns så många miljoner människor som, icke självvalt, svälter och att det går barn på gator där blodet från deras släktingar och vänner flyter.
 
Hela hennes sommarprat är uppbyggd på meningarna "jag skulle vilja prata om det här, men jag kan inte för jag måste prata om det här". Hon trycker undan sitt eget ego, sin livsberättelse och träd för att prata om andras livssituationer, om världskriser och krig. Vi människor pratar hellre om träd istället för att reflektera över Israel-Palestina-konflikten. För den är så svår. Så svår att den är lättare att förtränga än ta itu med. Eller att det i Uganda fortfarande är olagligt att vara homosexuell eller att det sitter rasistiska partier i vårt EU-parlament, för det är så fruktansvärt hemskt och vi vet inte riktigt vad vi ska göra åt det.
 
Jag får skamkänslor för att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, mer än att rösta i valet. Mer än att då och då försöka uttrycka mina åsikter och visa vad jag tycker är rätt eller fel (för det får vi ju gudskelov i det här landet). Jag får skamkänslor för att jag vet att jag skulle kunna göra mer. Skänka pengar till organisationer som försöker hjälpa länder och människor ur fattigdom, demonstrera på gatorna mot det jag tycker är fel och för det jag tycker är rätt eller volontärarbeta för någon organisation och bidra med mina kunskaper och erfarenheter (som vilka då, frågar jag mig själv) för att hjälpa andra. Men det känns ändå inte tillräckligt, och det hela tar plötsligt för mycket kraft och tid. Och inte lika mycket kraft och tid att förtränga och trycka ner de där skamkänslorna  och allt det där hemska jag vet pågår. Jag ogillar mänsklighetens psyke för att det är för lätt. Jag ogillar mig själv, och andra, för att vi tar den lättaste vägen.
 
Athena avslutar ändå med att referara till en poet (som jag tyvärr glömt namnet på och det exakta citatet från) som säger att ibland kanske vi måste få prata om träd. Och jag tänker att vårt psyke klarar tyvärr nog inte mer än att få höra om några hemskheter i taget, och som måste varvas med lättsamheter. Jag tänker att det inte är konstigt när barn som kommer från krigsdrabbade länder blir apatiska, för deras minnen är fulla av sådant vi inte ens kan föreställa oss och att det värsta vi kan göra mot ett sådant barn är att skicka tillbaka det till krig för att få fler minnen fulla med blod som rinner längs med gatorna.
 
Det är lätt att förtränga. Och jag har inte något svar på världens konflikter, men är det någon som har är jag villig att lyssna och diskutera. Nu för tiden är det även lätt att uttrycka sina åsikter, exempelvis via sociala medier. Och det är lätt att skänka pengar till organisationer, bara skicka iväg ett sms eller sätta in pengar via autogiro. Och om det bara får ens skuldkänslor att lätta lite, istället för att förträngas, så är det ju alltid något som hjälper både en själv och andra. Och jag varken vill eller kan göra allt för att den här världen ska bli bättre, men vi kan tillsammans göra stordåd!
 
 
 
 

Träningsläger à la Wille

2014-08-01 11:59:14
En dag kom Wille och Anton och hämtade mig och min packning för att åka tillbaka till Dalsland. Väl framme åkte vi nästan direkt ut i sjön för att bada och ligga på klipporna medan vi pratade om pokémon, Martina Montelius och vad som komma skulle.
Så himla, himla fint med näckrosor!
Wille hade dragit med mig, Anton och Jonas på ett träningsläger. Vi började första dagen med att bara simma eftersom Jonas inte skulle komma förrän dagen därpå. När vi väl hämtat honom vid tåget sprang vi på stigen genom skogen i värmen, vilket efter ett tag blev för varmt och jobbigt för mig, men vi tog oss ändå tillbaka hem!
Efter löpturen paddlade viut till en ö för att tälta. Jag och Wille gjorde empiriska undersökningar för bästa badställena. Vi hittade några fina och några mindre fina. Jonas och Anton paddlade och fiskade, men fick ingen fisk. Vi simmade, spelade kort och försökte låta bli att bli bitna av diverse insekter tills solen gick ned.
Efter att ha kommittillbaka till fastlandet igen och ätit lunch åkte vi iväg till Sörknattens naturresverat för att bergsvandra.
När vi väl kommit upp på berget hade vi sådan fantastiskt vacker utsikt och jag kunde inte sluta tänka på att det är så fantastiskt fint att vi genom naturreservat låter sådana här fina platser få finnas kvar och vara som det är.
Vi fortsatte vår vandring via vandringsleden och jag hoppade fel när vi skulle komma över en liten bergsskreva. Jag slog upp smalbenet och i ena armmuskeln, men vi fortsatte och fortsatte och fortsatte ändå för det var inte farligare än så. Efter ett tag byttes bergen ut mot skogar, ängar eller grusvägar och vi visste inte riktigt när eller om vi skulle hitta tillbaka till parkeringen. Vi hittade en sjö att bada i, en älgkalv som vi skrämde och två människor (varav en var på väg till sina egna fest till vilken vi hade ett svagt hopp om att få bli medbjudna till) att fråga om vägen. Till slut, efter fyra timmar, med trötta ben, varma fötter, magar som kurrade och inget vatten kvar hittade vi tillbaka till bilen och fick åka hem.
Dagen efter fick vi inte vila våra trötta ben. Wille tog med oss på två timmars orientering för att fastställa att detta verkligen var ett träningsläger. Vi lyckades hitta ganska  många kontroller och även några svåra (mest tack vare Wille). Sedan åkte vi hem och spelade Risk medan benen och kroppen fick vila lite. Men bara tills det var dags att börja med styrketräning efter frukosten och efter lunch ta en löprunda (i och för sig mitt förslag, får skylla mig själv). Då fick vi vila igen. Och köra Jonas till tåget.
Sista dagen var det meningen att vi skulle åka inlines eller rullskidor ungefär en halv mil. Jag kom max femtio meter på inlinesen. Ramlade bakåt, landade på min tumme och slog i svanskotan och rumpan. Så jag bytte om till löparskor istället och sprang bakom Wille och Anton som stakade sig fram. Sedan fick jag åka tillbaka hem till Bohuslän med träningsvärk över ungefär hela kroppen och svårigheter att sätta mig ned.
Men det var ett bra träningsläger, precis lagom jobbigt och precis vad jag kände att jag behövde. Så tack, tack Wille för denna möjlighet att få underbar träningsvärk (så att jag vet att jag lever) och för att jag återigen fick äta oförskämt mycket nyplockade blåbär till frukost. Och tack till er andra för trevligt sällskap och kämparglöd!

hittarecept.se
myTaste.se RSS 2.0