Andra dagen på första året i gymnasiet. Min nya klass har blivit uppdelad i grupper och placerat sig i olika grupprum. I min grupp får var och en berätta varför de har valt att börja på det naturvetenskapliga programmet och vad de tänker göra efter studenten. Jag minns inte längre vad jag svarade då. Kanske sa jag läkare, kanske sa jag att jag inte vet. Men en av mina klasskamrater svarar att han nog tänker studera till civilingenjör sedan. Jag tänker oj, wow, och att han nog är en sådan där riktigt smart och ambitiös person och något jag aldrig skulle kunna bli. Det känns så avlägset och finns inte i min värld att jag skulle vilja eller kunna studera till civilingenjör. Det är bara för de allra, allra smartaste personerna i klassen och som har MVG i alla, alla, alla ämnen.

 

Och nu. Vad blir du när du gått klart din utbildning? I början visste jag inte riktigt vad jag skulle svara. Jag började berätta och förklara att de flesta hamnar inom läkemedelsbranschen och utvecklar läkemedel, men att min tanke är att på något sätt få arbeta med miljön, men att vi får se vad framtiden bjuder på.

 

Jag började på Chalmers eftersom det är en högskola med bra rykte, där fanns en utbildning med både biologi och matte (mina bästa ämnen) och att jag skulle kunna få ett bra jobb efteråt. Det var inte förrän några månader sedan det började gå upp för mig. Min utbildning leder till en civilingenjörsexamen. När jag är klar är jag civilingenjör. Civilingenjör inom bioteknik. Men jag har ännu inte helt och fullt ut accepterat eller insett det. Jag är oftast tyst i några sekunder innan jag svarar på frågan om var min utbildning leder. För det tar emot att svara civilingenjör, jag får alltid tänka efter vad jag ska svara.

 

Kanske har jag svårt att inse att en civilingenjörsutbildning kan vara inriktad på fördjupning inom läran om kroppens celler och dess molekyler, just det jag tycker är så himla intressant. Eller att det är så att en civilingenjörsutbildning inte behöver vara så svår eller outhärdlig som jag alltid trott. Kanske har jag svårt att förstå att jag är en sådan där smart och ambitiös person, och får andra att tänka oj, wow.

 

I vilket fall är jag hittills glad över att jag valt min utbildning. Och hade jag inte blivit just civilingenjör efteråt hade det varit lite strunt samma, för jag får nörda ner mig i det jag tycker är mest spännande och häftigt. Och hänga med så många fina personer.