Här får jag, minst en gång om dagen, veta och höra att jag är vacker. Vacker för att jag har den hudfärg jag har. Vacker för att jag är blek/vit. Jag får också höra av kvinnor att de vill ha min hudfärg ("I want your skin") bara för att den är så blek. Jag brukar svara att jag vill ha deras och skämtsamt fråga om vi inte kan byta. Dels för att det är sant men dels för att jag tänker att det kanske förändrar något. Något i form av hur vi ser på varandra och det här med att "gräset alltid är grönare på andra sidan" och att en vill ha det en inte kan få. För några dagar sedan tog en kvinna försiktigt i mina vita armhår och sa att de var så vackert ljusa, och jämförde sedan med sina egna mörka.

 

På alla reklamskyltar är människorna vita och det känns så himla konstigt i ett land där befolkningen har mörk hudfärg. Jag kan inte sluta tycka att det är märkligt och att kroppsideal är de kroppar som är svårast att uppnå.

 

-------------------------------------------------------------------

 

Jag har komit underfund med att jag ibland känner mig som en kolonialist när jag rör mig i turistområdena. En vit, priviligerad person som utnyttjar lokalbefolkningen för att få det jag vill ha. En vit, priviligierad person som anser sig ha rätten att vara kräsen och bli irriterad när det inte blir som jag vill. Tänker mycket på och jämför med serien Indian Summer som gick förra sommaren på SVT. Kanske därför jag har så svårt för att bli uppassad utan vill kunna klara mig själv så gott det går utan att behöva utnyttja någon. Som när vi går ut från köpcentran och det regnar och män med paraplyer genast springer fram för att jag inte ska bli blöt medan det från deras egna uniformer droppar vatten. Som när vi går runt i turistområdena och det finns män som cyklar en, medan en själv sitter i en bekväm sitts.

 

Hoppas dock att talesättet "bara du är medveten om det" gör att jag inte beter mig som en kolonialist, utan att det bara känns så.