Kläda blodig skjorta - en bokrecension
2023-02-17 09:30:22
Swedish child birth over 150 years - a book review
Fredag! Bokrecension! Jag har läst ut Kläda blodig skjorta - svenskt barnafödande under 150 år av Maja Larsson. Boken startar i 1870-talet och kommer decenium för decenium fram till dagens förlossningsvård. Larsson tecknar en medicinhistorisk bild av hur det har varit att vänta och föda barn i Sverige under alla dessa år. (Textklippen nedan är alla från Larssons egna efterord.)
Jag läste den som gravid och tycker att den gav en bra förståelse till varför vi har hamnat där vi har hamnat idag, och vilka alternativ som har funnits och finns. Just eftersom jag väntar tvillingar är jag glad att leva i en tid med ultraljud och där kejsarsnitt inte längre är i experimentstadiet. Kloroform är idag klassat som giftigt och används inte längre som nedsövningsmedel. En annan recensent jag läste (på Goodreads) tyckte att gravida kanske inte ska läsa den eftersom det är så ledsamt att läsa om de barn (och kvinnor) som dör och så - vilket jag upplevde att det inte var så många berättelser om. Men kanske bra att slänga in en sådan varning ifall att.
Larsson har till stor del använt sig av barnmorskornas tidning Jordemordens årgångar från 1880 till idag som källa. Det märks att hon gjort ett gediget arbete och boken är mycket välskriven. Förlossningsberättelser knyts ihop och sätts i relation till den tidens rådande ideal, tekniska framsteg, och samhället i stort. Förlossningar i slutet på 1800-talet genomfördes i mångt och mycket av en "gumma i byn", som hade skrock, folksägner, och erfarenhet att luta sig mot. Sedan kom kraven om att det ska vara en utbildad barnmorska som är med under förlossningen, hemförlossningarna flyttades till vårdhem där det var mer hygienskt och skulle bli jämlikt för alla föderskor, och på den vägen landade vi i dagens centraliserade storkliniker. Ekonomikriser och besparingar har också lett oss till var vi är idag. Det har experimenterats med att barnen läggs in i en barnkammare direkt efter födseln och bara träffar sin mor på bestämda amningstider. Idag är rådande ideal rentav tvärtom - så mycket hud mot hud och närhet mellan barn och föräldrar som möjligt.
Det fascinerade mig att redan på slutet av 1800-talet fanns kunskap om havandeskapsförgiftning och hur det kan diagnosticeras genom att hitta ett visst protein i urinen. De olika metoder som har använts under alla dessa år har såklart varit byggda på den kunskap som fanns då. Vilket även gäller för dagens metoder. Jag litar på att dagens metoder är moderna och att de är de bästa vi kommit på. Men antagligen kommer gravida/föderskor om 30, 50, och 100 år att titta tillbaka på 2023 och skaka på huvudet att vi inte visste bättre. Så som jag gjorde när jag läste om blodiglar som sattes in i livmodern.
Att jag är intresserad av historia samt biologi och medicin kan mycket väl spela in att jag tycker den här boken hittills är årets bästa jag läst. Den får alltså årets första femma! 5 av 5 i betyg.
Kommentarer
Trackback
