Jag spenderade ju en helg i Oslo för ett tag sedan och hälsade på Wille. Här kommer söndagens påhitt; upptäckte att det blev många landskapsbilder.

Förra lördagen spenderade jag ju i Oslo och hängde med Wille som bor där för ett tag; vi tar oss en kik!

Vaknade upp med att solen sken även denna dag och skulle visa upp Oslo från sin bästa sida.

Jag råkade ju som sagt radera hela fredagens bilder, men dessa tre lyckades komma undan ändå!

Vi åkte buss itre timmar och sysselsatte oss med att lyssna på musik, plugga, diskutera, sova och vara allmänt peppade (det hinns med mycket på tre timmar). När vi väl kommit fram till lägenheten vi skulle bo i, gav jag mig ut på en springur runt i området medan de andra skaffade mat och rosévin.

 

 

 

Klockan nio stod vi på vår närmsta metrostation för att göra små morgonutflykter innan vi skulle behöva lämna lägenheten.


Jag ville ha gått på morgonmarknad där de säljer frukt och grönsaker, men vi hittade den inte. Istället gick vi runt på mysiga gator i Marais.


Vi kikade in i olika chokladaffärer. En gick vi in i och köpte lite gott att ta med hem till Sverige.


Ungefär alla slags figurer man kan tänka sig fanns gjorda i choklad. Som den här stora haren.


För första gången i mitt liv såg jag en privatdetektivbyrå. Undrar om de har mycket att göra under dagarna.


Vi gick vidare.


Och så hamnade vi utanför vår port och gick in till lägenheten. Där packade vi det sista och lämnade till sist lägenheten och tog oss vidare mot metron igen tillsammans med våra resväskor (en aning bökigt).


Vi åkte till Montmartre för att titta på Moulin Rouge i verkligheten (jag har inte sett filmen än!).


Wille dansade lite fint för mig. Och så blev vi hungriga.


Vi åt på en så kallad turistrestaurang, men det fick bli så. Wille åt pasta.


Och jag valde den här salladen, vilket jag i efterhand inte förstod varför då jag varken gillar rödbettor (utom i rödbetssallad som man äter till jul), torkad skinka eller haricot verts. Men var dyr så jag åt upp alltihop (förutom rödbetorna) ändå.
När vi ätit upp gick vi vidare till Sacre Coeur. Där fanns det så mycket gatuförsäljare (galet många!) och potentiella ficktjuvar att jag inte ville ta upp kameran och ta bilder, utan ville därifrån så fort som möjligt. Så vi gick till en metro och började åka mot flygplatsen.


Två frågor kring den här bilden som sitter på tunnelbanevagnar och tåg och varnar för att man kan klämma handen i dörren:
Varför i all sin dar är det en kanin och inte en människa på bilden?
Varför duas läsaren, när det annars verkar vara så viktigt att nia personer man inte känner?


När vi varit på flygplatsen en stund utrymdes hela byggnaden för att någon hade glömt kvar/ställt två väskor därinne. Väl ute tänkte jag tankar som att "snart kommer byggnaden här bredvid mig sprängas". Wille som varit med om liknande satt lugnt och stilla och läste. Som tur var sprängdes inte byggnaden och efter att ha köpt lite daim och pringles gick vi på flygplanet.


Förresten fick jag ett sms från Eme medan vi väntade på flygplanets avgång om att det snöade hemma. Jag kände mest för att bara stanna kvar i Paris. När vi steg av planet var det två minusgrader på Landvetter, vilket jag inte var klädd för så jag försökte hålla mig inomhus och i bilen så mycket som möjligt.
Men åh, vad jag vill till Paris igen!

Den näst sista morgonen i Paris gick vi genom Jardin de Tuileries. Mötte löpare som sprang fram och tillbaka genom parken.


Vi fortsatte över Passarelle de Solférino. Jag tänkte på att man tappar något kommer det hamna i Seine och aldrig komma tillbaks. Så jag höll hårt i mina saker.


Jag tog ingen helbild på bron, vilket jag skulle ha gjort för den har en imponerande och intressant konstruktion. Men kolla här, vet jag!


Det verkade vara en populär hänglåsbro.


När vi kommit över bron hade vi närmat oss vår morgondestination: Musée D'orsay. Vi had förbokade biljetter så vi slapp kön. Gött.


Man fick inte fotografera inne på museet, med undantag för den här klockan (som fick Wille att tänka på filmen Hugo Cabret). Det var mer spännande konst här än på Louvren, enligt min mening. Vincent van Gough, Monet och Manet för att ge några exempel. Och en tavla av Zorn på den lilla skandinaviska våningen.
Fastän Musée D'Orsay är mindre än Louvren lyckades jag och Wille ändå med konsten att komma bort från varandra då jag stannade och studerade en tavla jag fann intressant och Wille gick vidare. Men vi hittade varandra efter någon timma!


När vi tittat på alla konstverk och ätit lunch (sallad för mig igen) gick vi och shoppade litegrann. Jag på Le Bon Marché.


Och Wille i en skobutik med kanske bästa servicen och viljan att ta hand om sina kunder!


Vi tittade in i den här chokladbutiken också. Dyrt.


I skyltfönstret fanns två små chokladsniglar.


Och med undantag för sniglarna var hela skyltfönstret fyllt med sådana här chokladkakoabönor. Dessutom kunde man köpa riktiga kakaobönor i butiken.


Och så gick vi till Centre Georges Pompidou.


Och ställde oss i kön för att komma in.


Wille ville gärna se den tillfälliga Matisse-utställningen, så vi åkte högst upp.


Man kunde titta ner på den här lilla poolen med knasiga figurer i. Plötsligt mindes jag att dessa figurer varit på framsidan på franskläroboken jag hade på högstadiet: "Super Chouette!". Hade helt glömt av dem tills jag såg dem i verkligheten.


<3.
Vi fick stå i kö länge. Framför oss hade vi i vart fall en man som jag började kalla för "tänkaren". Han skrev sina tankar i en liten svart bok (och som jag smygläste). Fastän han skrev på engelska fick jag en känsla av att han förstod svenska och vad jag sade om honom till Wille. Det fick jag dock aldrig veta. Men han gav oss en liten broschyr om utställning när han hämtade en åt sig själv. Det var snällt.


När vi tittat klart på Matisses målningar (man fick inte ta några kort) gick vi till modern konst-avdelningen. Jag gillar modern konst för det kan vara lite vad som helst och man får oftast tänka själv över vad det föreställer. Den här konstnären hade klippt ut bilder ut tidningar och målat på dem. Mycket dödskallar.


Det här konstverket gillade jag också. Just att komma på tanken att göra blommor i ett stängsel och sedan lyckas utföra det.

Efter att ha fått en dalig överdos av konst gick vi hem och började packa och göra iordning i lägenheten för att slippa göra det morgonen därpå.

Efter Louvrenbesöket gick vi vidare mot Champs Elysée (och ja, då och då sjöng vi den lilla bit av refrängen vi kan) och till den här butiken.


Ladurée ska tydligen ha Paris bästa macroner, så vi var ju tvungna att i vart fall titta in. Dock gick vi in genom fel dörr först och kom till deras restaurang men blev hänvisade till "butiken bredvid".




De hade tydlingen något slags Hello Kitty-tema just då.


Sedan fortsatte vi upp på Champs Elysée och då började det regna lite. Några få, få droppar föll som om att regnet var rädd för att förstöra Paris arkitektur och gator genom ett störtregn.


Vi gick ner på en sidogata där affärer som Nina Ricci (bilden), Chanel och Dior ligger.


Vi gick in i Louis Vuittons flaggbutik och kikade lite på fint.


Till sist nådde vi Triumfbågen. (Turistbussen var inte lika populär denna molniga dag som den varit under de finare dagarna.)


Vi gick under vägen för att se den på närmare håll.


Titta lite på "Den okände soldatens grav" med den eviga elden.


Och ner på Champs Elysées.


Med trötta ben gick vi tillbaka till lägenheten. Wille hade börjat läsa "Hungerspelen" och var helt fast och läste hela tiden.


Hela tiden, som sagt. Fast hon lyckades ändå med att steka lite mat till oss medan jag passade på den kokande potatisen.


Vår middag. För övrigt har vi lärt oss att två kilo potatisar är alldeles för mycket för två personer att äta upp under fyra dagar (jag fick ta med mig det kvarvarande av potatisen hem till Sverige).


Efter middagen hade vi bestämt att vi skulle gå ut. Vi passerade den här söta djuraffären.


Vi gick till Le Kitch.


Och drack Shrekdrinkar som mest smakade mynta, goda i vilket fall. Vi stannade där en stund tills vi beslöt oss för att gå hem igen.

Den fjärde dagen gick vi också upp tidigt och var på väg mot metron strax efter åtta. Av att ha åkt från samma station varje morgon började vi bli riktigt duktiga på att hitta dit utan att gå fel minst en gång.


Vi kom fram till Louvren innan det hade öppnat och fick ställa oss i den lilla kö som redan hade bildats.


Medan vi väntade kunde vi titta på glaspyramiden och andra turister (och försöka ta reda på vilket språk de talade, bara för att det är roligt) och prata om vilka konstverk vi helst skulle vilja se, eftersom vi förstod att vi varken skulle hinna eller orka se på alla.


När museet hade öppnat och kön sakta men säkert rörde sig framåt, hade kön bakom oss växt sig riktigt lång.
Och fontänerna hade satts igång. Jag tycker dock det var vackrare och stillsammare utan dem.


Och så kom vi till slut in!


För att slippa trängas med andra muséebesökare gick vi raka vägen mot Mona-Lisa som satt tryggt och säkert bakom glas och larm.


Och gick sedan vidare utan att ha fått någon större upplevelse av Mona-Lisa eftersom det redan var så mycket folk kring henne att det knappt gick att få en glimt av henne om man inte trängdes.


Det finns konst både på väggarna och i taket. Dock inte på golvet, som det finns på Vatikanmuseet.


Det var mest renässanskonst i den delen av museet vi gick i först och alltså mest ikonbilder och berättelser ur bibeln. Men den här tavlan fångade mitt intresse. Kanske just för att den stack ut bland alla de andra bilderna som liknade varandra och att jag gillar sättet den är målad på. Dock kommer jag inte ihåg vem som målat den eller vad den heter, dumt nog.


En till tavla som stack ut och som intresserade mig. Vet inte heller tavlans eller konstnärens namn.


Sedan kom vi till en avdelning med riktigt gammal konst.


Konst från Forntida Egypten och här ser ni en sfinx.


Och här är jag.


Vi kom till en mumiegravavdelning.


Där det fanns många glada mumiegravar.


Efter att ha hittat ut från Forntida Egypten-avdelning (en aning klurigt, men vi fick i vart fall se det mesta i avdelningen två gånger) gick vi bort till "Venus från Milo" och beundrade henne lite. På bilden ser ni dock en annan skulptur som jag tyckte var vacker (men likväl inte kollade upp namnet på, är väldigt dålig på det!).


Sedan hamnade vi inunder en av de mindre glaspyramiderna. Där var det varmt.


Och känslan av att vara utomhus förstärktes av träden.


Vi fortsatte uppför en trappa som vi hittade, lite på måfå.


Den ledde upp till Napoleons gamla lägenhet och andra kungliga avdelningar.


Han bodde väldigt överflödigt, må jag säga. För min del kändes det bara för mycket med alla stora ljuskronor (vilket jag inte tror framgår på bilden hur stora de egentligen är) och guldiga detaljer.


Han lär ju ha haft många middagsgäster om han behövde ett bord med 46 platser.


Vi fortsatte in i den kungliga avdelningen där det fanns många saker att skryta med. Som stora vaser och det här sminkbordet med ben i kristall.


Rätt snart tröttnade vi på att häpna över och se på överflödigheten och satte oss och åt lunch på muséerestaurangen. Jag åt salade parisienne eftersom det var det enda jag vågade äta med tanke på mina allergier.


När maten var uppäten och benen fått vila en stund gick vi uppför trappan och ut igen för att fortsätta dagen någon annanstans.

Den tredje dagen i Paris gick vi också upp tidigt och tog metron till Île de la Cité efter frukosten.

Vi skulle nämligen besöka Notre Dame och var där så tidigt för att slippa stå i kö för att komma in.

Så himla mäktig, dels med tanke på dess storlek och alla utsmyckningar, men också för att alla besökare respekterade önskningen om tystnad.


När vi beundrat och insupit byggnadens andlighet och interiör gick vi ut och beundrade den lite från utsidan.


Och efter att ha fotograferat extriören gick vi vidare mot nästa punkt på vår abstrakta dagordning.


Och det var katedral nummer två för dagen: Saint Chapelle.


Den var inte lika mäktig och roingivande som Notre Dame (kanske mest för att det inte fanns någon önskan om tystanad eftersom det inte längre hålls några gudstjänster i katedralen och för att byggnadsarbetare höll på att restaurera den).


Men den hade helt klart vacker interiör som det lagts ner många, många, många timmar på. (Dessutom är det gratis att besöka Saint Chapelle om man är under 25 år och EU-medborgare.)


När vi tittat klart på Saint Chapelle gick vi vidare mot något som jag absolut inte ville att vi skulle ha missat.
(Och åh på att träden redan hade börjat att slå ut!)


Shakespear and Company! Kanske den mest bästaste bokhandeln. Gillar man böcker är det ett självklart besök i Paris.


Man fick inte fota inne i butiken, men det fanns böcker från golv till tak och på hyllor som hängde ner från taket. Och bara litteratur på engelska (några mycket få på franska).


Det fanns så himla många böcker att välja mellan och till slut lyckades jag välja ut två som jag köpte. Och efter det fortsatte vår rundtur på Île de la Cité.


Till Marché aux Fleurs.


Helt enkelt en marknad med bara blommor och trädgårdsredskap och -prydnader. Och ett och ett annat vykort.


Där luktade det så gott av alla blommor! Hade jag bott i Paris hade jag helt klart köpt mina blommor här.


Och så blev det dags för lunch som vi åt på en restaurang. Jag åt äggröra med lax.


Och Wille åt tagliatelle med basilika.


Efter att ha ätit upp, besökt en liten söt godisbutik och handlat middagsmat gick vi tillbaka till lägenheten.
För övrigt fanns där en bukett med riktiga, vita rosor som stod i en vas på en byrå. Mycket fint och trevligt!


Efter att ha läst lite och klagat över ont i ben och fötter av att ha gått så mycket lagade vi mat.


Det blev kyckling och pasta med en massa, massa stekt lök till. Gott!
Och det var tredje dagen i Paris.

Första morgonen i Paris gick vi upp tidigt och när vi gick mot metron höll solen på att gå upp och staden att vakna.


Vi kom fram till vårt första mål för dagen och blev glada över att vi hittat dit utan att gå vilse alltför mycket.


Dagens första mål var alltså Eiffeltornet, vilket ni kan skymta lite i bakgrunden på föregående bild.


Det var lång kö, så vi hade gått om tid att insupa omgivningen och begrunda hur högt det var ända upp till toppen.


Min arkitekturvän försökte få mig att verkligen förstå vilket komplicerat fackverk tornet faktiskt är så att jag kunde beundra det än mer.


Jag var mest orolig för att någon skulle ta självmord genom att hoppa från toppen och kanske landa på oss. Jag tittade i kön efter personer som såg ensamma ut och föreställde mig att det var deras sista planerade dag i livet. Som tur var var mina oroligheter obefogade.


Så kom vi upp till andra våningen med hjälp av hissen.


Och så åkte vi ända upp till tredje våningen. Högt och häftig utsikt över staden Paris!


Man kunde kolla ner på Seine och trafiken.


Och kolla bort mot Triumfbågen.


Och ner människorna som vandrade på Champ de Mars. Fransmän gillar helt klart det där med symmetriska trädgårdar.


Vi tog hissen ner till andra våningen och gick sedan alla de 668 trappstegen ner. Det kändes i vaderna efteråt!


Hoppbild!


Sedan gick vi vidare mot Hôtel des Invalides med den gyllene kupolen.


Men vi gick aldrig in utan satt bara på trappan utanför och solade oss och tittade på alla turistbussar som körde förbi.


Vi gick bort till Le Bon Marché där vi köpte lite lunch. Som parmaskinka och La Vache qui Rit-ost.
Och Wille hade hunnit shoppa lite på vägen, som ni kanske ser.


Vi satte oss i en park framför Le Bon Marché som verkade vara en populär liten lunchpark.


Efter att jag tappat en riskaka med ost på i gräset, fick vi lite sällskap av duvor som gärna ville dela lunch med oss.


När vi ätit upp och njutit klart av att bara sitta i solen gick vi bort till Jardin du Luxembourg och strosade runt.


Och fortsatte sedan vidare mot Paris förmodligen bästa paraplyaffär. Där fanns nästan alla paraplyer man kunde tänka sig! Hade de bara kostat lite mindre hade jag absolut köpt minst ett!


Vi gick över till ön Île de Saint Louis.


Där gick vi förbi den mest gula affär vi någonsin sett och köpte glass på Berthillon, som skulle ha bästa glassen i hela Paris.


Aprikos- och vaniljglassen var i vart fall supergod. Slår dock inte glassen i Italien.


Och när glassen var uppäten gick vi hem till lägenheten igen.

Den första april flög jag flygplan för första gången i mitt liv. Jag omgav mig med Patrik, mamma och Wille som flugit flera gånger och som berättade trygga och säkra saker med att flyga.

Dock blev det knas i första säkerhetskontrollen. Jag hade en solkräm och en annan flaska, som båda innehöll mer än 100 ml, med mig. Jag kände mig dum och förudmjukad över att bli tagen som en potentiell terrorist (vet ju att det är en rutin, men så var känslan) och ville helst bara åka hem och dra ett täcke över mig. Men Patrik och Wille tröstade mig och jag klev på planet tillsammans med Wille.


Jag kikade mest ut genom rutorna för att få se vår fantastiska planet uppifrån. Dessutom blev jag lite åksjuk, vilket jag inte visste att man kunde bli av att åka flygplan eftersom jag aldrig hört talas om någon annan som blivit det. Men det utvecklades inte till något mer än en lätt illamåendekänsla turligt nog.


När vi landat började vårt sökande efter lägenheten vi hyrt. Att komma på rätt tåg från flygplatsen in till Paris var lätt. Desto svårare att hitta ut från Les Halles och sedan vidare genom gatorna. Vi gick fel minst en gång, men hittade i vart fall en liten, liten mataffär på vägen och passade på att köpa lite frukost att äta morgonen därpå.
Vi hittade lägenheten till slut, bäddade sängen, kokade pasta, åt och gick och lade oss.