En riktig pangfredag - kvällen
2016-06-19 16:31:28
Här kommer fortsättningen på vår finafina fredag (alltså för två dagar sedan). Avslutade senast här med att vi varandrade tillbaka till skolan för att labba klart på eftermiddagen.
När vi labbat klart hoppade vi in i Vitas bil, passerade dessa kvinnor med bananhatt på huvudet. Vi skulle nämligen hem till en annan kvinna i labbet på middag.
Vi pratade bland annat om att trafiken skiljer sig från vad jag och Annie är vana vid, och att vi därför ännu inte vågar köra moped härnere. Och jag var även kartläsare vilket jag tyckte gick mycket bra (*klapp på axeln*).
Till slut parkerade vi bilen och vandrade genom lite trängre gator tills vi till slut kom fram till rätt gata.
Vi trodde ju som sagt att vi skulle bli bjudna på en liten enkel familjemiddag. Men det visade sig vara en gatufest! Alltså hade hela gatan gått ihop och lagat mat tillsammans för att äta den tillsammans. Och vi fick vara med! Så himla fantastiskt. Vi bara satt som på moln. Blev bjudna på te.
Och jag fick någon slags isglass. De andra åt något som innehöll saker jag inte kunde äta. Och vi satt mitt på gatan på någon slags presenning.
"This is for you." Så himla fint när folk har koll på vad jag kan och inte kan äta. Blev lite rörd och transporterades ännu högre upp på molnskalan. Dessa kallas för snake fruit, eftersom skalet ser ut som ormskinn. Men en äter bara det vita innuti och det påminner litegrann om äpple, men ändå inte. Gott i vilket fall.
Den här vyn hade vi. Kan ju verkligen inte klaga. Sedan gick alla och bad, och några skulle åka iväg med sin moped, så vi fick flytta på oss till en veranda istället.
Här sitter jag och bara mår och är så himla tacksam över att vi fått vara med och uppleva deras kultur på så nära håll. Äter/dricker någon traditionell dryck med basilikafrön och olika lokala frukter med ofta gelé-aktig konsistens.
Några mörka moln hopade sig och ibland lystes himlen upp av blixtrar (men det mullrade inte så mycket). Men ingen annan kunde bry sig mindre om de här molnen, för det började aldrig regna.
Medan våra vänner från labbet var och bad blev vi serverade mat där vi satt av de som bett färdigt. Det här är lele, vilket är typ kattfisk om jag fattat rätt.
Jag gick fram och tog kort på maten de ställt upp så fint. Men blev jag nästan utskälld av en av gummorna. Först trodde jag att hon tyckte det var ohyfsat av mig att åtminstone inte ta med henne på bilden, då hon säkerligen lagat en del av maten. Men det visade sig att de ville ta kort med oss.
Så himla bra grej att bli arg över! Klart vi ska ta kort tillsammans. Så här är vi och även om jag bara träffat dem i några timmar tycker jag väldigt mycket om dem. Vi fick många fina komplimanger och de var så härliga, men verkade även vara ett gäng bestämda kvinnor.
Notera dock att jag och Annie ser ut som två bleka jättar i jämförelse. Vi märkte det inte förrän vi såg kortet när vi kom hem. Vi skrattade så vi grät, typ. Har inte uppfattat att vi är så mycket längre.
När våra labbkamrater bett färdigt käkade vi! Satt ju på golvet vilket jag tycker väldigt mycket om. Blir lite mer avslappnat och lättare att ändra sittställning.
Det här käkade jag. Ris, grönsaker och lele. Det var mycket gott allithop, men jag och Annie märkte att vi inte var lika vana att äta med händerna. Fick det liksom inte att se lika elegant ut som när de andra åt. Annie provade även en kyckling som labbtjejerna varnade för var "spicy". Enligt Annie var det väldigt starkt, brann i hela halsen och munnen, haha.
Efter att jag blivit kallad "indonesisk gammal man" på grund av hur jag satt, tog vi kort tillsammans. Så här är alltså ungefär de tjejer vi hänger med i labbet i princip varje dag.
Santi, jag, Annie, Ninda, Vita, Warong, en tjej jag tyvärr ej vet namnet på, Dewis syster med två barn i famnen, och Dewi (hon vi var hemma hos). Ett mycket härligt gäng! (Reserverar mig för eventuella stavfel på namn.)
Sedan åkte vi hem genom natten och diskuterade bland annat giftemål eftersom tankar kring detta skiljer våra länder åt (fick ju kommentaren av de äldre kvinnorna att det var konstigt att jag inte redan var gift eftersom jag var så gammal, och så vacker).
Kommer nog kunna leva på den här upplevelsen ett tag. Är som sagt oerhört tacksam för att vi blev medbjudna; hade ju aldrig kunnat förvänta mig detta, utan hade bara svaga förhoppningar innan vi reste från Sverige att vi skulle hitta indoneser att hänga med. Så tusen, och åter tusen tack!
Kommentarer
Trackback
