Imorse tittade jag på TV-shop. Egentligen bara för att se vad de använder för roliga knep för att få folk att köpa deras produkter.

 

Medan de pratade på om deras produkter tänkte jag mest: Nej, du kan inte ha gått ner tio kilogram genom att använda den här produkten. Man går inte ner i vikt när man tränar, man går upp i vikt eftersom muskler väger mer än fett. Nej, du kan omöjligen ha gått från storlek 40 till storlek 34 genom att använda den här produkten. Inte utan att använda plastikkirurgi i vart fall. Nej, du har inte fått så fin hy genom att använda de där produkterna. Du ser mest photoshopad ut. Nej, man får inte magrutor efter bara sex veckor. Om man inte har någon sjukdom som gör att ens muskler växer snabbare.

 

I början av vissa inslag kunde jag känna mig sugen att köpa produkten, men så säger de något knasigt som "du får de låren du alltid drömt om". Eh, nej. Jag har inte drömt om några speciella lår. Du vet väl inte hur jag vill att mina lår ska se ut? Kanske är det så att jag är supernöjd med mina lår precis som de är. Precis som du där i teven också borde vara.

 

De spelar på att alla vill vara smala, gå ner i vikt och ha fin och jämn hy. Men alla vill inte det. Faktiskt. Alla blir inte attraherade av en slank figur. Vissa blir exempelvis attraherade av att det finns lite hull, lite kärlekshandtag. Egentligen är det sjukt att de utgår från att alla vill se likadana ut. Och att det är att alla vill vara smala och ha magrutor.

 

Jag tänker mig att det är främst personer med låg självkänsla (eller självförtroende, har ännu inte riktigt förstått skillnaden) som köper de här produkterna. Som tänker att deras liv kommer bli bättre om de använder de här produkterna. Men det som händer är att man a) märker att produkten inte fungerar som de påstått eller b) om den nu visar sig generera de resultat som påståtts, flyttar komplexet till någon annan del av kroppen för man märker att det inte blir någon större förändring i ens omgivning. Kanske är det min näsa som är alltför sned?

 

Det är så tröttsamt när reklammakare tror att alla vill följa det rådande idealet. Det idealet som media själva skapat men som är omöjligt att uppnå för ungefär de flesta. När ska reklam börja rikta in sig på att alla ser olika ut, och att det helt enkelt är bäst så? När ska media sluta påstå att allt blir bättre om man ändrar sitt utseende? För det blir inte bättre på insidan bara för att man ändrar på utsidan.

 

 

Jag brukar inte måla mina naglar så ofta. Har inte det intresset för tillfället. Men nu har jag i vart fall målat fingernaglarna. I en blå nyans som påminner lite om hur himlen borde se ut en fin sommardag.

Nagellacket kommer från Isadora (de testar inte sina produkter på djur vilket är supersuperbra!) och är mörkare i verkligheten.

 

I morse vaknade jag upp bredvid Patrik.

Han gjorde äggröra till frukost. Smörgåsarna fick jag göra själv. Alltihop var gott och mumsigt.

 

Efter frukosten gick jag ner till Ytterbyvägen för att möta upp tre damer och gå på Vikingamarknaden. Jag köpte bara ekologiska chips på själva marknaden. I de vanliga affärerna köpte jag några klädesplagg.

 

Det var varmt så vi gick och köpte glass.

 

Och ikväll ska jag äta upp mina chips medan jag ser på OS-invigningen.

 

Imorse fick jag ett sms om att den här sköldpaddan fångat sitt livs första mus! Antar vi, i vart fall. Aldrig sett henne jaga något annat än små insekter som flyger förbi henne. Vet inte riktigt om jag ska gratulera henne eller skälla på henne för dåligt beteende. Å andra sidan är jag inte hemma idag och kan inte göra varken eller. Imorgon kommer hon inte förså vad jag pratar om.

 

Igår var kanske sommarens hittills varmaste dag och då fanns det inget annat att göra än att cykla ner till havet!

Emelie följde med mig och när vi inte var i vattnet (som hade nästan lagom temperatur) lyssnade vi på musik eller läste.

Jag älskar att vara ute vid havet. Det är så avslappnande och vackert.

Efter ungefär fyra timmar cyklade vi hemåt för att senare åka hem till vår kusin ett slag. Och ännu senare åkte jag hem till finaste och bästa Patrik.

 

 

 

 

Igår eftermiddag plockade jag blåbär som växer vid vägkanten hos oss. Jag sköljde av dem och lät dem stå i kylskåpet i en kopp över natten.

 

Idag åt jag dem till frukost tillsammans med mjölk. Och en tallrik med ekologisk fil och ekologisk müsli. Kanske bästa och godaste frukosten!

 

 

Cyklade ner till bästa platsen idag. Badade i havet för första gången i år. Helt galet sent att göra det, jag vet. (Men det har ju bara regnat, blåst och varit kallt hittills.)

 

Bästa och finaste Patrik var med. Han frös. Emelie var också med. Hon var varm och blev solbränd.

 

"Systerskap" är den andra delen i Katerina Jonouchs serie om barnmorskan Cecilia Lund. Vad jag har hört ska det totalt bli tio böcker och den femte är precis nysläppt.

 

En man begår övergrepp på kvinnor i staden och unga killar som inte förstår "nej" övergriper sig på en yngre tjej. Detta blir starten på ett systerskap som tänker vända på maktbalansen.

I Cecilias liv är det seperation efter hennes makes otrohet, hus som ska säljas och barnen som undrar vad som egentligen händer och varför det inte är som vanligt.

 

Janouch är så bra på att behandla ämnet relationer och kriser, på att beskriva hur olika människor tar sig igenom livets olika skeenden. Efter andra boken kan jag säga att jag nog kommer följa med barnmorskan ända till bok tio.

Zinat Pirzadeh är uppvuxen i Iran men bor nu i Sverige och är komiker, skådespelare och författare. Hennes uppväxt och öde återspeglas en hel del i "Fjäril i koppel".

Hittade "Klassträffen" i en låda med böcker hemma hos min moster. Hade läst någonstans att det tydligen skulle vara Rona Jaffes bästa bok och jag gillade ju hennes "Det bästa av allt".

 

Precis som i "Det bästa av allt" får man till största del följa fyra kvinnor under femtiotalet. Denna gången fyra kvinnor som ska ta sig igenom collegesåren på Harvards kvinnodel, Radcliffe. Själva studierna och betygen är inte det viktiga, utan målet är att hitta sig en fästman. Kvinnorna behöver ju egentligen inte studierna utan ska ta hand om hushållet medan mannen jobbar.

 

Några få kvinnor är ändå inriktade på att få göra karriär, en av dem är judiska Emily Applebaum som drömmer om att bli barnläkare. Men eftersom hon inte hade läst kemi innan tycker studievägledaren att hon ska läsa psykologi istället och gifta sig med en läkare. Små motstånd hela tiden.

 

Boken börjar med att de fyra kvinnorna man ska få följa är på väg till Radcliffe tjugo år efter deras examen tillsammans med andra jubilaravgångar. De undrar alla om hur det har gått för de andra kvinnorna, om de kvinnor de inte kom överrens med blev lika misslyckade som de önskade och om de kommer känna igen varandra. Små pinsamheter och händelser de alla hoppas är glömda och begravda.

 

"Klassträffen" är för mig minst lika bra som "Det bästa av allt". Får mig att bli upprörd över tankesätt och normer. En bok som får en att känna kan inte vara dålig.

 

 

Jag har någon slags semester. Räknar med att jag kommer ha det i ungefär hela juli och en bit in i augusti (ungefär tills skolorna börjar igen). Det är första gången sedan jag slutade nian som jag inte jobbar under sommaren. Känns lite märkligt, men också skönt med lite semester.

 

Eftersom de fleta i min vänskapskrets antingen jobbar eller är bortresta passar jag på att läsa böcker, spela badminton, vara ute i solen, spela spel som gör att man får nostalgikänslor, äta grillat (vi grillade lax för första gången för några dagar sedan, urgott!), vara ute vid havet och längta lite, lite till hösten eftersom jag redan gjort upp några planer inför den.

Och träffa kompisarna när de kommit hem eller slutat jobbet.

 

 

 

"The elephant vanishes" är en samling noveller skrivna av Haruki Murakami, På svenska heter den "Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser".

Den innehåller små noveller av vilka de flesta så klart är surrealistiska. Många fina, sorgliga och ovanliga berättelser om allt möjligt. En novell handlar om ett par som blir alldeles tokigt hungriga mitt i natten och bestämmer sig för att åka ut i natten och råna ett McDonald's, en annan om en man som slog en klasskamrat när han var yngre men som fick sota för det när han blev lite äldre.

 

Min favoritnovell är "On seeing the 100 % perfect girl one beautiful April morning". Den handlar om en man som en vacker aprilmorgon ser den 100 % perfekta tjejen på Tokyos gator. Men de går åt olika håll och han kommer inte på något sätt att få hennes uppmärksamhet, så de fortsätter gå åt varsitt håll. Senare under dagen kommer han på vad han skulle ha sagt till henne: en liten berättelse om en man som ser den 100 % perfekta tjejen en dag i April. Kan tänka mig att jag kommer läsa den flera, flera gånger. Kanske till och med kommer kunna hela stycken utantill.

 

Den här novellsamlingen och "Norwegian Wood" är klart mina favoriter bland de böcker jag läst skrivna av Haruki Murakami.

 

 

King Charles - Mississippi Isabel

 

 

 

Igår konfirmerades min syster. Under den obligatoriska redovisningen hade hennes grupp gjort en film om pingsten. Mycket duktiga och roliga!

 

Efter ungefär en och en halv timma i kyrkan åkte vi hem och dukade fram maten.

 

Patrik hade varit på sitt livs första konfirmation.

 

Och till slut fick man lov att ta! Eme först, så klart.

 

Jag var så himla, himla hungrig och hade blivit tokig om jag inte hade fått något att äta.

 

Vedspisen fick bli ett presentbord.

 

Min present var en kombinerad konfirmation- och 15-årspresent. Hon fick en slags upplevelse.

 

Och så blev det dags för presentöppning.

 

När presenterna var öppna fick vi äta kakor.

 

Så god men så himla mättande!

 

Grattis bästa Eme till konfirmationen.