Mottagningen hittills

Mottagningen börjar nu sintredje vecka och läsvecka ett har startat. Hittills har jag hängt mycket med min pHaddergrupp (som på bilden ovan) och haft hand om några mottagningsarrangemang med SnKfKb och Styret.

Älskar ju mottagningen. Händer alltid något kul!

Vi har exempelvis haft sittning med James Bond-tema.

Nästan alla undulater (minus Astrid och Elin) var där och var fina!

Och så dansades detlimbo. Vilket jag för övrigt är världssämst på så jag dansade fuldans (<3) istället med ett gäng andra. Fick dansa bØf-dans också vilket jag sällan säger nej till.

Och i lördags var det nolluppdragsdag och n0llan hittade på massa kul i Göteborg. Exempelvis var det Death metal yoga i Bältspännarparken och flygvärdinnor på spårvagnarna.

Däremellan har vi haft förfester och annat gött häng. Och ungefär såhär ska vi ha det i två veckor till, alltså. Hurra!

Glad och less

Jag blir glad av ...

... busschaufförer som hälsar på varandra när de kör förbi en annan buss. Sitter alltid lite på spänn varje gång den buss jag åker med passerar en annan och jag tittar alltid noga efter den där glada vinkningen. Alltså, blir på riktigt glad i hjärtat av det. Tänker att de nog inte känner varandra, men hälsar för att de har något gemensamt och att det är kutym.

... att få dansa med människor som också älskar att dansa men inte bryr sig. Fuldans är alltid bästa dansen.

... att titta i kamaren dagen efter när jag vet att andra har lånat min kamera under kvällen/dagen. Brukar alltid vara de allra bästa/finaste bilderna. <3

... att få lära mig nya saker. Jag är vetgirig och vill veta typ allt här i världen, så när jag umgås med människor med andra intressen och erfaranhet än jag själv brukar jag liksom försöka suga åt mig kunskap.

... hattar och flugor.

Halvomotiverad bild bara för att det är nice med minst en bild per inlägg.

 

Jag blir less på ...

 

... människor som klagar på vädret. Eller prat om vädret överlag, faktiskt. Herregud, fattar inte. Det är som det är och går inte att ändra på, bara att gilla läget. Sådan onödig grej att lägga negativ energi på.

... folk som är fast i sina åsikter och inte ens kan argumentera eller hålla en vettig diskussion. Att byta åsikt/uppfattning om saker och ting, eller bara acceptera att andra inte tycker som en själv är en förutsättning för att vi 7 miljarder människor ska kunna leva tillsammans på den här planeten.

... att det slängs skräp rätt på marken. Jag fattar verkligen inte. Vart tänker en att det skräpet ska tas vägen? Att det på något magiskt vis bara försvinner? Nej, det hamnar i fåglar som sätter det i halsen och kvävs ihjäl, river upp kors magar och kommer inte kunna brytas ner av naturen på tusen år.

Provsitts

Förra fredagen arrade vi i KfKb-styret provsitts för n0llan, alltså deras första sittning med gückel, sång och urgod mat (som KK lagade). Vi tar oss en liten kik, vettja!

Jag och Katta ställde iordning alla borden och sedan fick de andra hjälpa till att duka.

Fast jag smet iväg och fixade med bordsplaceringen, vilket var ett himla pussel och tog några timmar men det gick till slut!

Dukat och klart med tända ljus.

Så kom till sist n0llan och vi serverade fördrink. Utomhus i solskenet. Agge, Båtsman och Len puffade (alltså hjälpte oss); tack, tack och grymt bra jobbat! :)

F-spexet kom och fördrinksgücklade. (Alltså sjöng några låtar som underhållning.)

Båtsman, Dimman, Brumm och Anton. Antar att de alla tittar på något mycket intressant, men vet inte vad.

Anzie och Pigge var såklart med och finfina i sina flugor. (Obs! De drack alkoholfritt, såklart.)

Nästan alla bØf:are varmed. Flugorna <3.

Så blev det dags för sittningen att börja och vi ledde in n0llan i lokalen. Under sittningens gång var det gückel från spexen, alliancen, sångkören och baletten, massor av god mat och toastmasters som lärde n0llan hur en beter sig och hur sångerna sjungs. Vi hoppas n0llan hade det finfint under sittningen, vi i Styret hade det i vart fall roligt och fint bakom kulisserna.

När sittningen var slut och n0llan begett sig till gasquen var det städning och dans kvar för oss. Jag lyckades tappa ett bord på min vad (vilket resulterade i ett stort blåmärke) och dansa till mig fler blåmärken. En alldeles finfin och bra fredagskväll, alltså.

Snart fredag!

Ungefär halva mottagningsvecka två har redan passerat och nästa vecka kickar läsperiod ett och läsvecka ett (bästa läsveckan!) igång. Då är det back to school på riktigt, alltså. Fast tills dess tänkte jag hänga mer med n0llan och min pHaddergrupp, och arrangera några fler mottagningsaktiviteter med både studienämnden och styret. Det blir fint och bra, det.

Men tills på fredag tänkte jag plugga lite, lite till. Då har jag min sista omtenta och ungefär två och en halv dagars frihet helt från plugg. Det är alltid en sådan obeskrivlig frihetskänsla efter att en har skrivit klart sista tentan. Ungefär som att en svävar i obekymmersamhet. I vilket fall, så tittar jag på mycket youtube-videos, skriver av anteckningar och sammanfattningar, lär mig aminosyrornas struktur utantill och sover på saken. I en dag till! Woop, woop.

 

Och så har jag ätit alldeles för mycket chokladbollssmet. Redan ... Och fått ett stort blåmärke på min ena vad.

Every night

Är inne i lite av en Paul McCartney-period just nu. Den har hållt på sedan någon gång i juli tror jag, så ungefär en månad. Sedan jag läste att Elsa Billgren varit på en Paul McCartney-konsert och gråtit till alla de låtar som hon gråtit till när hon var yngre och ett förhållande hade tagit slut, om en ska vara korrekt. Tänkte då att denna man kanske en borde lyssna lite mer på.

Tycker nog mest om det första albumet "McCartney". Så himla bra album att lyssna på om en skulle vara hjärtekrossad eller så. Förstår inte varför ingen har visat det för mig innan.

 

Paul McCartney - Every Night

Musicless musicvideos

wow lördag: brunch, Ex Machina, ösregn och First aid kit

Tre dagar går ruskigt fort och på sista dagen, lördagen, mötte jag upp Wille och Anton för att käka brunch på Fröken Olsson. Jag hade dock redan käkat frukost, så jag beställde något mer lunchliknande. Så himla bäst att en kan få glutenfri pasta här! <3

Felicia kom efter ett tag och vi blev sugna på glass. Så vi köpte glass och gick och satte oss längs med kanalen med Kungsportsplatsen som utsikt.

Jag var mest trött och satt/låg och halvlyssnade på när de andra planerade dagen och recenserade gårdagen. Och spanade på turister som åkte förbi i Paddan och kanoter.

Men så blev det dags att säga hej då till Anton och åka till Capitol för att se Ex Machina. Träffade på Mumin inne i biosalongen och jag fick blunda när en av rollerna skulle skära sig i armen för att se om han var riktig och inte en robot. Annars var filmen himla bra.

När vi kom ut från biosalongen hade det börjat regna och solen var helt gömd bakom molnen. Vi gick bort till Linnétältet för att lyssna på och dansa till Amason. Kändes som att ungefär hela festivalens besökare var i tältet/ville in i tältet för att komma undan regnet, så det vart trångt och svårdansat.

Det var uppehåll under Patti Smiths framträdande. Hon var så fin men samtidigt cool, vilket ju måste vara en finfin kombo. Vi sköndansade till Because the night och blev berörda av låten hon tillägnade till Jimi Hendrix och alla som hade någon som gått bort lite för tidigt.

Blöt men glad!

 Alt-J spelade för oss och vi försökte dansa artistiskt fastän det inte var någon vidare dansstämning. Wille fick i vart fall tummen upp av en ordningsvakt för sin vackra svandans.

Wille och Felicia var också fina och coola.

Vi gick och köpte mat (jag åt glutenfri focaccia för första gången i mitt liv!) och vegansk glass som vi hann äta upp innan ösregnet kom.

Det gick på något vis att förtränga regnet när First aid Kit spelade. Det gjorde mig liksom inget att det regnade, för jag hade fokus någon annanstans. Så fint att Amanda från Amason fick komma och gästsjunga också, precis som First Aid Kit hade varit på Amasons spelning tidigare under dagen.

När festivalen därmed var avslutad gick vi vidare igenom ösregnet mot slussbussarna och det enda jag tänkte på var att få byta mina blöta strumpor mot ett par torra. I vilket fall hamnade vi på Bananpiren för att det var fullt på Gbg filmstudios. Där köpte vi oss i vart fall öl/cider och dansade oss både torra och varma till Hudson Mohawke (vilket var helt awesome). Och någon gång i natten åkte vi hemåt. Tack wow för den här gången, vi ses mest troligt nästa år!

WOW fredag: Amy, Florence, dans, dans och Pet shop boys

Den andra festivaldagen möttes vi upp utanför Hagabion. Wille läste roliga insändare och recensioner från gårdagen för oss.

Jag satt i solen med hatt och hade det allmänt gött. Wille och Felicia pekade ut Ryan Gosling-kopian för mig som tydligen jobbar på Hagabion.

Och här är jag och Felicia.

Så blev det till slut dags för insläpp för att se Amy, alltså dokumentären om Amy Winehouse. Den var fin och bra och hennes låtar har fått en mer förståelig mening nu.

När filmen var slut begav vi oss bort till festivalområdet och Linnétältet där Little Jinder sjöng för fulla muggar.

Vi satte oss dock utanför tältet och sittdansade lite. Vi träffade även på Wille och Felicias arkitektkompisar och jag hittade en plånbok som jag fick ge tillbaka till rätt ägare (kände att min karma plussades på där).

Vi gick till Bar för allaför att köpa flädermojito vi hade hört skulle finnas här. Men det hade tydligen alla andra också gjort för den var slut.

Så vi tog oss ett glass bubbel no. 1 istället. Det var gott.

Caribou spelade i Linnétältet och vi dansade som aldrig förr. Älskar när verkligen hela publikhavet dansar med, både med ful- och findans.

Matdags! Halloumi med potatis och jordgubbar. Och jag hade bytt om till långbyxor för det höll på att bli lite för kallt för korta shorts.

När maten var uppäten trängde vi oss in i ett stort publikhav. Vet inte riktigt vad som hände här när jag försökte ta en groupie med oss och detta blev bästa bilden?

Det var i vilket fall Florence + the machine som spelade och de var himla magiskt bra.

Efteråt var det bara att vända sig om och gå till scenen mittemot för att dansa till Pet shop boys. Under en låt hade de ekvationer som bakgrund vilket jag tyckte var helt fantastiskt. Wille och Felicia tyckte jag var nördig, men jag tyckte det bara var fint.

Sedan åkte vi hem för att ta en ledig kväll och ladda upp oss inför sista festivaldagen!

Pasta med zucchini, spenat och vita bönor

Häromdagen gjorde jag den här pastan till lunch. Alla recept med zucchini är just nu extra bra eftersom jag har en riktigt stor en, som farfar har odlat, i kylskåpet och som behöver ätas upp. Det blev gott i vilket fall, så här kommer receptet.

Till ungefär en middag och tre-fyra matlådor behövs cirkus

- Pasta till fyra pers

- En burk stora vita bönor

- En bit zucchini

- Lite solrosfrön

- Spenat efter behag (hade bara fryst, men färsk är såklart godast)

- Två vitlöksklyftor

- En halv chili eller chiliflingor beroende på vad en har hemma

- Riven lagrad ost, helst parmesan eftersom det är godast

- Salt, peppar och basilika (färsk eller torkad bereonde på vad som finns att tillgå)

- Ev. lite vitt vin

Rosta solroskärnorna tills de får lite färg. (Rosta = steka en stund utan fett.) Häll över dem i en skål eller så sedan.

Skär zucchinin i tärningar och finhacka löken.

Koka pastan och stek zucchini och vitlök i olivolja. Har en som jag fryst spenat är det ju bra att steka den med nu, har en färsk får spenaten vackert vänta.

Häll på lite chiliflingor också. Lite efter hur starkt en vill ha den, jag gillar chili så jag slänger alltid på lite extra.

När det har fått steka ihop sig några minuter är det dags för bönornas entré! Häll i någon deciliter vitt vin om ni har det hemma, jag hade inte någon flaska som jag kunde öppna :( , så jag tog lite extra olivolja istället. Salta och peppra, krydda med basilika och smaka av.

Servera i favorittallriken och riv över lite ost. Glöm inte solroskärnorna! Käka upp. Nomnomnom.

 

Här finns originalreceptet som jag utgick ifrån.

Wow torsdag: bubbel och en hel del dans

Jag mötte upp Wille och Felicia som stod i kanske världens längsta kö för att hämta ut sina festivalarmband. Eftersom jag redan fixat det åkte jag och köpte bubbel som vi drack ur innan vi gick in på festivalområdet.

Jag, Felicia och Wille taggade för tre dagars festival! Solglasögon, leenden och läppstift och vi är redo!

 Foxygens spelning var helt fantastiskt lagom galen. Det var liksom förväntan och spänningen i vad sångaren skulle hitta på härnäst och var han skulle befinna sig. Och vilket klädesplagg som skulle ryka härnäst (trodde jämt byxorna, men de höll han in i det sista kvar på sig).

På avstånd lyssnade vi på The War on Drugs.

Matdags! Älskar ju att allt är vegetariskt, går liksom lite lättare att hitta något jag kanäta då.

Vi dansade till Susanne Sundfør i Linnétältet.

Lyssnade på några låtar av Beck och var rätt så nöjda med att vi inte hade köpt förfestbiljetterna till onsdagkvällens spelning där den hemlige artisten hade varit just Beck.

Och sedan gick FKA Twigs på scen i Linnétältet, vilket betydde ascool kvinna och mera dans.

Vi hamnade i Gbg filmstudios där vi dansade lite till Noonie Bao.

Men satt mest och hängde och drack öl/cider.

Jag tog en uppifrån-selfieoch hade bytt om till strumpbyxor eftersom jag misstänkte att cykla hem genom natten hade blivit för kallt förutan.

Och så gick till slut Shamir upp på scen, vilket betydde dans och glada miner. Fin första festivaldag.

Förberedelser inför och n0llans ankomst

Häromkvällen tänkte vi att vi kunde vara fina pateter till våra bØf-barn och baka mat till dem så att de inte svälter ihjäl under mottagningen.

Så vi bakade matpajer hemma hos mig.

De blev både bra och mindre bra, men så får det vara! Tanken som räknas, tänkte vi.

Och så käkade vi yoghurt med blåbär för att det är gott och hade allmänt nice häng. Guppi visade sina barrista-skills, till exempel.

Igår kväll var det tradionsenligt Champagnefrukost (med alkoholfri champagne, alla kan vara lugna!). bØf-15 visade sin dans, presenterade temat och gav små reminders. Så himla duktiga!

Imorse gav vi i Styret (minus Katta) oss iväg för att spana in n0llan medan de tågade uppför Viktor Rydbergsgatan för att ta sig från Götaplatsen till Chalmers.

Spanade även in våra barn som hade lagt ifrån sig overallerna för att smälta in bland n0llan. BjØrk dansade fram med grön-svart krona på huvudet.

En banan och äkta hip-hopare var också med i tåget. Sådär, ja. Nu är mottagningen 2015 igång och ikväll ska jag hänga med min pHaddergrupp och träffa n0llan på riktigt och inte bara på håll. Så himla pepp på dessa fyra veckor som stundar!

Skulptur i Pilane

I torsdags åkte jag, mormor, mamma och Eme i väg på en liten åktur.

Vi åkte över Tjörnbron och det var knappt några moln, utöver några få fjädermoln, på himlen.

Jag hade egentligen tänktatt jag och mamma (och de som ville) skulle cykla ut, över Tjörnbron och vidare, men det fanns helt enkelt inte tid för det den här sommaren. Men nästa sommar, då!

Så kom vi till slut fram till grävfältet i Pilane på Tjörn där det finns en skulpturutställning. Jag jobbade för övrigt här i kafét sommaren efter att jag tagit studenten, och den här sommaren, fyra år senare, jobbar Emelie här.

Det smala huset (1,3 m bred) är årets stora dragplåster.

En får gå in och kika i huset som är inrett och har kök, sovrum, vardagsrum, badrum, hall och toalett. Tänker att det måste ha varit himla roligt att fundera ut hur allt ska se ut när det är avsmalnat!

Mormor tog igen sig på en liten soffa som var så utdragen att det mer var en fåtölj. Till och med telefon och fotografier var anpassat efter smalheten. Alltså, en så himla rolig idé! Mormor förälskade sig så i huset, vilket kanske ses på bilden, haha.

Eme, mamma och mormor. <3

 Så gick vi vidare för att beskåda de andra skulpturerna. Hejhej, mormor och mamma och huset i bakgrunden.

En man med en handdocka i form av en apa. Och så jag, då.

 Hej, Eme som tar selfies!

Om en inte skulle gilla skulpturer finns det alltid vacker natur att beskåda och några får att klappa. Men titta så vackert med ljungen mot de gråa bergshällarna!

Ett annat konstverk var det här med en död trädstock där konstnären satt fast tygblommor och stålkyssar.

Mormor tog sig en vilopaus i skuggan av trädet samtidigt som hon beundrade det.

Vi hamnade till slut uppe på en topp där vi hade havet som utsikt och en skulptur i bakgrunden. Sedan fick Eme bråttom att komma iväg för hon skulle börja jobba.

Men jag, mormor och mamma spanade in de sista skulpturerna. Exempelvis det här som heter "Versus" och varit utställt i Louvren. Så mormor låtsades att hon var i Paris ett tag.

<3 <3 <3

 Så blev det dags att lämna gravfältet och huset

och fåren som låg och hade det skönt i skuggan, för att ta oss till kaféet och äta lunch.

När bakpotatisen med den veganska röran var uppäten fick jag bråttom hem för att åka in till Göteborg och vidare till Way out west.

Chimes

Vi hamnade på Bananpiren igår på Saty out west. Det var inte riktigt vår plan, men å andra sidan hade vi ingen mer plan än att dricka öl/cider och dansa oss varma/torra.

Och på så vis hamnade vi i Hudson Mohawkes publikhav. Och det var helt sjukt vad grymma de var! Tunga beats och grymma samplingar. Helt klart ett nytt favoritband!

När de spelade Chimes gungade hela lokalen med och det var så mäktigt. Det måste helt klart varit ödet att vi hamnade där. ; )

 

Hudson Mohwake - Chimes

Vi kan föreviga detta mer än fotografiskt

I tisdags hade jag flätor i håret och pendlade lite mellan att ha möte med mina bØf-barn och sitta och plugga med Nalle.

Framåt kvällen mötte jag upp det här gänget på andra lång och sedan drog vi vidare mot Götaplatsen.

För att se Timbuktusom hade Göteborgs symfoniorkester med sig. Kan ha varit bland det maffigaste och underbaraste jag hört. Lite smått ledsen över att jag missade Hello Saferide som spelade innan, dock.

Sista låten, Flickan och kråkan blev så sjukt maffig och fantastisk att jag vart helt mållös efteråt. Fattar att konserten fick fem av fem av GP. Alles gut!

Titeln är för övrigt från Timbuktus låt "Annie Leibovitz".

Älgen

Sista festivaldagen, vilket ju känns skumt för det gick rysligt fort det här.

I vart fall, idag ska vi dansa till Amason i Linnétältet, förhoppningsvis se på filmen Ex Machina, skriksjunga till Patti Smith, sjunga vackert till First Aid Kit och hänga på efter-festival-fester. Det är tanken i vart fall.

Jag gillar de mjuka trummorna i den här låten, de energiska fiolstråken och att den heter Älgen. Det är fint.

 

Amason - Älgen

Shake it out

Idag kickar andra dagen av Way out west i gång. Jag tänkte bland annat se Florence + the Machine (därav dagens låt-valet) och Caribou samt hoppas få se filmen om Amy Winehouse, men vi får väl se hur poppis den är!

Annars har jag prioriterat sömn framför att redigera bilder eller ens ladda över dem till datorn, men det kan hända att det dyker upp något i natt/imorgon.

Men nu ska möta upp Wille och eventuellt Felicia. Ha en strålande torsdag!

(Och till mamma: First aid Kit spelar imorgon. : ) )

 

Florence + the machine - Shake it out

Kräftskiva à la da Vinci

Vi hade en reunion med min gymnasiklass (da Vinci) i form av en kräftskiva hemma hos mina föräldrar i lördags, vilket var himla kul. Vi tar oss en titt, vettja!

Willig och Lina var de som mest drog i det hela. Jag stod mest för lokal, kan en säga. Gött med sol!

Vi hade tänkt att det skulle ta typ två timmar att göra iordning allt, men det tog bara en halvtimma, så det fanns mycket tid för allmänt glassigt solhäng tills gästerna började droppa in.

Här är en del av gästerna. Ungefär halva gymnasieklassen kom.

Jag varvade med räkor, västerbottenost och kronärtskocka. Samt en flaska ekologiskt vitt vin som hon på Systembologet tipsat mig om.

Anton satt mittemot mig och utöver honom hade jag Ludwig, Carl och Kalle till bordsgrannar.

Ett gäng från Natur Da vinci avgångsår 2011! Plus en hel del kräftor.

När kräftorna var uppätna förflyttade vi oss utomhus. Jag började skratta åt något så att jag grät. Willig förevigade.

Lina skulle ta sig en liten tur med Adams motorcykel tänkte hon. Så hon försvann ett tag men kom sedan tillbaka.

Jag passade på att ta en selfie med Willig!

När solen gått ner ville vi spela kubb! Det blir ju lite mer spännande med mörkerkubb.

Mitt lag förlorade dock. : ( Men det var riktigt nära att vi hade vunnit!

Inomhus var det desto mer ljust.

 Daniel och Ossian inne i något djupt samtal, skulle jag tro.

Jag tog en selfie med Ossian också. Får ju liksom passa på när han är här i Sverige och inte borta i USA och pluggar och simmar och har sig.

Sedan fick någon idén att vi skulle åka in till Kungälv, så vi knödde in oss i två bilar och for iväg. Men så hamnade vi på en buss in till Göteborg i stället där vi hamnade på Järntorget.

Den här bussbilden på Ossian och Ludwig är min sista från denna kväll (men jag filmade desto mer). Men efter att stället vi varit på stängt gick vi på efterfest hemma hos mig där vi dansade och gjorde akrobatik (?) tills folk en efter en började somna. Så himla bra kväll och reunion!

Crown on the ground

Det går liksom inte att lyssna på den här låten utan att känna sig som en av världens tuffaste. Så kan vara därför jag lyssnat på den lite ohälsosamt mycket det senaste. Men låtar som får en att känna sig ascool är ju bra låtar!

Hittade den bland soundtracket till The bling ring (bra film som ni borde se!). Jag och Wille såg den för några år sedan på en utomhusbio på Göteborgs kulturkalas, och för någon vecka sedan fick jag av någon anledning för mig att lyssna in soundtracket. Många tunga låtar på den plattan, vill jag meddela!

 

Sleigh Bells - Crown on the ground

Från Italien, via Innsbruck, till Göteborg

Dags för sista inlägget om vår Italienresa! Tidigare inlägg finns att läsa här.

Vi passade på att handla mat att ha som färdkost innan vi påbörjade resan genom Europa. Hej, hej Bagge från en upphöjd parkeringsplats med finfin utsikt.

Och jag passade på att få en sista gruppbild innan vi lämnade av Bagge vid någon bensinmack och reste vidare utan henne.  : /

Framåt kvällen hade vi tagit oss till Innsbruck som var en helt otroligt vacker, österrikisk stad med alperna runtomkring.

Vi blev bjudna på restaurang av Gürras föräldrar som var där på semester. Det var himla fint och snällt.

 Efter maten gick vi runt lite i staden och beundrade. Åh, kolla de här husen! Här skulle jag också kunna tänka mig att bo.

Men sedan blev det dags att säga hej då och åka vidare, och lite mer än ett dygn senare var vi hemma i Göteborg som hälsade oss välkomna med lite lokala regnskurar och svalare temperaturer än vi hunnit bli vana vid. Klart slut.

Tisdag 4 augusti

08 Vaknade och åt havregrynsgröt med russin + vindruvor, ett kokt ägg och blåbärssoppa till frukost. Samt hade tidning att läsa.

09 Gjorde mig iordning och väntade på att mamma och Eme skulle bli färdiga.

10 Var på marknaden på Stenungsunds torg. Hängde lite vid vattnet och ett tag efter att den här bilden tagits fick jag gå in på en toalett och byta om till shorts.

11 Satte oss vid kajkanten och åt glass.

12 Var kvar på marknaden. Jag köpte en picknickfilt (vilket vi kom på i måndags att vi hade behövt) och en ekologisk vitlök.

13Emelie åkte och jobbade och jag och mamma åkte och handlade mat. Jag tog för örvigt på mig ett par nyköpta solgslasögon jag fyndade på en realisation.

14Åkte hem längs med havet.

15 till 16 Löste korsord och vilade (sov) en stund.

17 Hade sönder en solstol. Den brakade bara ihop under mig efter att jag suttit i den en stund, kände dock att det var på gång när jag först satte mig i den.

18 Pluggade.

19 Käkade pasta med kallrökt lax och pepparrotssallad till middag. Och pluggade lite till.

20 till 21 Såg ett avsnitt av Mad men (har inte riktigt fastnat för den serien och gjorde det inte nu heller) och sista avsnittet av Krunegård och Jinder på turné.

22 till sovdags Lyssnade på podcast och löste lite korsord omvartannat. Hédi Frieds sommarprat kan ha varit det viktigaste och bland de bästa hittills!

Sista dagarna med Wille

En fredag efter jobbet åkte jag hem till Wille och hann med lite fint soffhäng innan vi drog vidare.

Till Dubbel dubbel där Felicia hade bokat bord åt oss (vilket var tur för vi hade nog inte fått någon plats annars, poppis ställe).

Vi käkade dim sum för första gången (det fanns glutenfria + vegetariska, woop). Jag åt även silkestofu med svart ägg. Åh, allt var så himla, himla gott!

Och så pratade vi om resor, Wille och Felicias feministiska konstperformance i Österrike, framtida händelser, och mest om det stundande Way out west eftersom det var wow-gänget som var samlat kring bordet.

I måndags mötte jag upp Anton och Wille i Slottskogen. De hade bubbel med sig och vi skålade för att jag var ledig, för att det var soligt och för annat göttigt här i livet.

De hade också bakat en morotskaka. <3

Jag var glad; vad annat kunde jag vara med finfint sällskap, sittandes på en jacka i gräset i Slottskogen? Gillar för övrigt mannen i bakgrundens blåa sandaler. De är perfekta!

Sedan gick vi och köpte italiensk glass vid Skanstorget och satte oss på en gräsplätt tillsammans med andra glassköpare (citronglassen var fantastiskt god, mycket smak på den).

Efter att glassen var uppäten åkte vi hem till Wille och Anton och såg på några avsnitt av Downtown Abbey medan potatisen kokades. Vi hängde på balkongen och pratade om valar, livet och annat fint medan solen gick ner och tills det blev dags för mig att åka hem. Sista dagen med Wille på ett tag.

Wille ska åka iväg ett halvår från den här staden, från det här landet till någon annanstans för att påbörja sin arkitektmaster (galet!). Jag ska dock åka och hälsa på henne och hon kommer komma tillbaka hit på visit, så förhoppningsvis hinner jag inte kunna få Wille-abstinens eller alltför stor saknad. Exempelvis kommer hon ju ner för way out west och min födelsedag, så det bli en bra början! <3

(Men vill såklart också att hon ska ha det superbt därborta och ha det kul och fint och härligt utan att behöva sakna mig alltför mycket. Vi ses ju snart.)

All the days

 

Gillar hur den här låten börjar lite mystiskt med basgångar och sedan pumpar på och slår ut. En av de låtar jag tycker extra mycket om (och alltså lyssnar på igen och igen och igen ...) för tillfället.

Dansvänlig, springvänlig, resa-iväg-vänlig, surfa-runt-på-nätet-vänlig. Kompatibel med mycket, alltså.

 

HAERTS - All the days

Dockhem i Tofta

I onsdags kväll åkte jag och mamma iväg på en liten åktur. Jag hade på mig läppstift och mamma lånad kofta från min syster.

Nämligen hit, till Tofta som ligger "mellan Marstrand och Göteborg" enligt ett infoblad vi hittade där.

Vi åkte förbi herrgården eftersom det inte var den vi skulle besöka,

utan Tofta teater, som huserar i Magasinet, och se Dockhem som de har satt upp där denna sommar. Jag såg en annons i tidningen om det och lyckades få med mig mamma. En måste ju ha sett Ibsens Dockhem minst en gång, tänker jag.

Och här är mamma. <3

Magasinet är en slags omgjord lada, och teatern är placerad på övervåningen. Det var väldigt mysigt för vi satt som i en cirkel runt scenen, vilket gjorde att en kunde spana på de andra teaterbesökarna och se deras ansiktsuttryck. Blev en mer intim och när teaterupplevelse på så vis.

Själva föreställningen var helt fantastisk och jag fattar varför den har fått så bra recensioner i bland annat Göteborgs-posten. Vi skrattade och vi blev förargade. Vi förundrades och vi applåderade. Berörda, helt enkelt. De spelar till och med 15 augusti, så gå och se den, vettja!

The John Wayne

Jag har ganska nyligen "upptäckt" Little green cars och tycker de är himla bra. De känns väldigt festival-kompatibla och min förhoppning är att de bokas till någon fin festival kanske nästa år så jag kan få skrik-sjunga med till till exempel den här låten. Det hade varit fint.

Appropå den här låten har jag lyssnat på den flera gånger per dag de senaste dagarna. Kan vara så att jag tycker att den är bland deras bästa.

 

Little Green Cars - The John Wayne