Golvplugg

2015-05-24 10:58:00
Jag bestämde mig igår för att inte springa Göteborgsvarvet. Hade fortfarande lite ont i halsen och liksom ingen ork i kroppen, så det var stanna hem och plugga (utomhus i solen och inomhus på golvet) som gällde istället.
 
Jag tänker å andra sidan att det var lika bra. Jag hade säkert skadat mig igen (jag brukar göra det, på ett eller annat sätt (en gång stukade jag foten redan på Älvsbogsbron men fattade det inte förrän jag hade kommit i mål)). Jag tror det har att göra med att en ger lite, lite extra under Varvet. Just tack vare den utomordentligt fantastiska stämningen och hejandet en får från publiken (lite som att alla Göteborgs absolut gladaste och peppigaste människor har tagit sig ut på gatorna) och de andra som springer. Mitt facebook-flöde fylldes igår av vänner som hade tagit sig igenom (och på bra tider, blir så glad för deras skull!) och blev lite, lite avis.
 
Det är känslan när en springer in i Slottsskogen igen och ser skylten om att det bara är en ynka kilometer kvar och det liksom går att hitta lite extra kraft. Det är känslan av att ge allt det där sista som en mirakulöst nog har kvar och springer in på Slottskogsvallen och förbi alla andra löpare som också önskar att de redan var i mål. Det är den känslan, tillsammans med folkets pepp och alla må-bra-hormoner som kroppen badar i efteråt som gör att jag så snart anmälan öppnar tänker anmäla mig för även nästa år. Och då tänker jag inte vara sjuk men sjukt bra tränad. Hoho.
 
Nu närmast: tentaplugg och tentavecka. Är så pepp på sommarlov så jag hoppas dessa veckor går fort men smärtfritt.
 

Söndag

2015-04-12 10:39:00
Det är sista dagen på självstudieveckan (aka påsklov) och på onsdag och torsdag ska jag skriva tentor. Hade faktiskt inte insett att det var så få dagar kvar förrän jag skrev det nu. Har kommit in i ett vet-inte-vilken-veckodag-det-är-mode (standardt tentavecka) och mina dagar ser ungefär likadana ut. Vaknar tidigt (typ halv åtta), äter frukost och lyssnar på podcast, sätter mig vid datorn och pluggar (och läser lite bloggar) tills lunchdags vid klockan 12, och pluggar sedan igen (fast utan dator) till typ klockan 20. (Fast gör en massa annat emellanåt, som att gå på möte och äta chokladbollssmet.)
 
Sedan känner jag miglite ambivalent mellan att jag pluggar bäst själv (kan inte prata med någon/bli störd) och får social abistinens. Kan komma på mig själv vissa dagar med att jag fysiskt inte pratat med någon annan person på hela dagen. Det är lite läskigt. Något en skulle kunna bli gaaaaaalen av. (Fast då försöker jag ringa upp någon eller gå ner till affären för att i vart fall få säga "hej, hej", "tack, så mycket" eller "vart har ni flyttat den ekologiska avokadon?" till dem som jobbar.)
Och så har jag skadat foten min så jag kan inte springa vilket också gör mig lite smått galen/irriterad. Sprang sönder en blåsa i typ onsdags (?) så nu måste jag vänta på att kroppen ska bilda ett nytt hudparti där innan jag kan springa igen. Känner lite smått panik över att Göteborgsvarvet börjar närma sig  ...
Märker också att jag har mycket svårare att koncentrera mig när jag inte har fått konditionsträna. Och det stör mig i mitt pluggande. Exempelvis borde jag ju inte skriva detta hära utan plugga, men  min koncentrationsnivå är ju inte så himla hög och jag får för mig en massa annat att göra (plötsligt är tydligen diska roligt).
 
DOCK tror jag att foten är tillräckligt lagad idag (svider inte till lika mycket när jag går, i vart fall) för att jag skulle kunna ta mig en liten promenad efter lunch. Hoppas, hoppas.
Oh, well. Ha en finfin söndag och njuuuuuut av det finfina vädret!
 

Kattliv

2015-02-28 20:34:00
Denna hära låten. Så. Himla. Bra.
Så mycket energi som pumpas ut att det knappt går att sitta still.
Var ute på en springtur idag och den här låten kom när jag som allra mest behövde bli peppad (på slutetappen). Fick extra kraft och sprang som aldrig förr. Så himlans gött.
Och det hade nog varit så fett att vara där och se detta live.
 

Träningsläger à la Wille

2014-08-01 11:59:14
En dag kom Wille och Anton och hämtade mig och min packning för att åka tillbaka till Dalsland. Väl framme åkte vi nästan direkt ut i sjön för att bada och ligga på klipporna medan vi pratade om pokémon, Martina Montelius och vad som komma skulle.
Så himla, himla fint med näckrosor!
Wille hade dragit med mig, Anton och Jonas på ett träningsläger. Vi började första dagen med att bara simma eftersom Jonas inte skulle komma förrän dagen därpå. När vi väl hämtat honom vid tåget sprang vi på stigen genom skogen i värmen, vilket efter ett tag blev för varmt och jobbigt för mig, men vi tog oss ändå tillbaka hem!
Efter löpturen paddlade viut till en ö för att tälta. Jag och Wille gjorde empiriska undersökningar för bästa badställena. Vi hittade några fina och några mindre fina. Jonas och Anton paddlade och fiskade, men fick ingen fisk. Vi simmade, spelade kort och försökte låta bli att bli bitna av diverse insekter tills solen gick ned.
Efter att ha kommittillbaka till fastlandet igen och ätit lunch åkte vi iväg till Sörknattens naturresverat för att bergsvandra.
När vi väl kommit upp på berget hade vi sådan fantastiskt vacker utsikt och jag kunde inte sluta tänka på att det är så fantastiskt fint att vi genom naturreservat låter sådana här fina platser få finnas kvar och vara som det är.
Vi fortsatte vår vandring via vandringsleden och jag hoppade fel när vi skulle komma över en liten bergsskreva. Jag slog upp smalbenet och i ena armmuskeln, men vi fortsatte och fortsatte och fortsatte ändå för det var inte farligare än så. Efter ett tag byttes bergen ut mot skogar, ängar eller grusvägar och vi visste inte riktigt när eller om vi skulle hitta tillbaka till parkeringen. Vi hittade en sjö att bada i, en älgkalv som vi skrämde och två människor (varav en var på väg till sina egna fest till vilken vi hade ett svagt hopp om att få bli medbjudna till) att fråga om vägen. Till slut, efter fyra timmar, med trötta ben, varma fötter, magar som kurrade och inget vatten kvar hittade vi tillbaka till bilen och fick åka hem.
Dagen efter fick vi inte vila våra trötta ben. Wille tog med oss på två timmars orientering för att fastställa att detta verkligen var ett träningsläger. Vi lyckades hitta ganska  många kontroller och även några svåra (mest tack vare Wille). Sedan åkte vi hem och spelade Risk medan benen och kroppen fick vila lite. Men bara tills det var dags att börja med styrketräning efter frukosten och efter lunch ta en löprunda (i och för sig mitt förslag, får skylla mig själv). Då fick vi vila igen. Och köra Jonas till tåget.
Sista dagen var det meningen att vi skulle åka inlines eller rullskidor ungefär en halv mil. Jag kom max femtio meter på inlinesen. Ramlade bakåt, landade på min tumme och slog i svanskotan och rumpan. Så jag bytte om till löparskor istället och sprang bakom Wille och Anton som stakade sig fram. Sedan fick jag åka tillbaka hem till Bohuslän med träningsvärk över ungefär hela kroppen och svårigheter att sätta mig ned.
Men det var ett bra träningsläger, precis lagom jobbigt och precis vad jag kände att jag behövde. Så tack, tack Wille för denna möjlighet att få underbar träningsvärk (så att jag vet att jag lever) och för att jag återigen fick äta oförskämt mycket nyplockade blåbär till frukost. Och tack till er andra för trevligt sällskap och kämparglöd!

21 kilometer

2014-05-17 21:14:00
Har följt efter den blå linjen för kanske tredje gången (oklart). Spurtade in i mål, som sig bör, trots knä och höft som skrek nej. Fick gå de sista kilometrarna på grund av dem och hade jag inte fått spurtat hade jag blivit så ledsen. Älskar spurtkänslan. Gör hela vägen till mål så himla, himla värd. Och nu, efter att ha ätit och vilat en stund, är jag så taggad inför nästa års varv!
 
Och otrolig bragd av 18-årige Ghirmay Ghebreslassie som nästan slog banrekord! Åh.
 
 
 
 

Andas havsluft och springa en mil istället för att plugga

2014-03-12 21:24:00
För att komma bort lite från kemin tog jag mig en springtur (springer från mina problem) ner till havet och rundan på över en mil. Första gången för i år jag sprang så långt. Blev förvånad över att det inte var direkt jobbigt konditionsmässigt utan kände bara att vissa muskler och senor (och allt sådant där) behöver tränas upp lite bättre. Springa Göteborgsvarvet på bättre tid än förra året känns inte helt omöjligt.
 
Stannade kvar en stund på en av mina bästa platser på jorden när jag till slut hade tagit mig hela vägen dit. Solen höll på att gå ner och det var så fint. Men det blåste mycket och jag blev snabbt nedkyld och kunde inte stanna så jättelänge.
(Och inför morgondagens kemitenta känns det inte helt omöjligt. Det här ska jag absolut klara av!)
 

21 km

2013-05-20 21:43:00
I torsdags när jag åkte in och hämtade min nummerlapp blev jag så himla peppad. Målgången för Göteborgsvarvet var uppsatt samt gångbroarna en springer under precis innan det börjar bli dags för att spurta ordentligt. Åh. Älskar spurten på slutet. Bara strunta i att benen varit blytunga de senaste kilometrarna. Bara öka farten. Öka frekvensen. Springa om alla som precis som jag bara önskar att en var på andra sidan målgången. Ge allt fastän det inte finns mycket kvar att ge. Veta att det är nära. Lyckoruset. Åh.
 
I lördags var det dags igen att ta mig de 21 kilometrarna genom Göteborg. Det var varmt. Det var kvavt. Jag hade sovit dåligt, men ätit och druckit bra. Jag tog mig i mål. Jag klarade mitt mål (att komma i mål utan att ha stannat och börjat gå). Jag drack energidrycker. Jag fick på magiskt vis nya krafter när jag kom upp på Avenyn där jag mer dansade än sprang fram till tonerna av Gangam Style. Jag började spurta på slutet. Såg en kvinna i rosa tröja till höger om mig göra detsamma. Jag bara ska före henne! Gav allt jag hade. Klarade det. Så obeskrivligt underbart.
 
När jag mötte upp Patrik och mamma sa jag "varför gör en sådant här?". De hade inget svar. Jag upptäckte att jag hade två blåa tår och en hel del blåsor (varav en stor). Men igår kom peppen att anmäla mig till nästa år tillbaka. Och den är kvar. Jag ska springa nästa år också. Det finns inte så mycket som gör en både helt matt men alldeles utomordentligt lycklig på samma gång. De få situationerna måste en hålla hårt i.
 

PR

2013-05-15 22:16:00
I lördags sprang jag en lite kortare sträcka (5,8 km) men försökte få benen att ta mig fram fortare. Jag tyckte det gick så otroligt segt, att jag knappt kom någon vart. Kunde bero på att jag sovit dåligt och var trött och allmänt seg i kroppen och hade motvind halva vägen. Men sådant försöker jag att tänka bort när jag springer. Låtlista med snabba och peppiga låtar hjälper också (eller bara ljuden av naturen).
 
Efteråt märkte jag att det tydligen gått fortare än jag trott. Personligt rekord. Någonsin. Åh, det känns ju så himla underbart. Det ger ju en sådan pepp! Det är inget rekord att direkt skryta med jämfört med andra, men för mig känns det så himla, himla bra. Sedan dess har jag sprungit två gånger och det har gått bra. Fick personligt rekord på elva kilometer igår. Yes!
 
 
 
 

Runners high och bortsliten hud

2013-05-02 22:29:00
Igår sprang jag elva kilometer igen och för andra gången i mitt liv  sprang jag utan musik (och hittills känns det bra att bara ha naturljud och tankar i huvudet). Tror jag har fått uppleva det som omnämns som "runners high". Det måste vara det. De sista hundra metrarna hem flöt jag in i ett alldeles underbart tillstånd. Ett tillstånd som är obeskrivligt och bara måste upplevas för att det ska gå att förstå. Ett tillstånd som försatte mig i kanske en av de skönaste känslor kroppen kan ge sig själv. Är det belöningen jag får att springa elva kilometer utan att stanna skulle jag kunna göra det varje dag. Minst. Jag skulle så önska att alla fick uppleva det.
 
Dock märkte jag att det brände lite extra på framfoten där jag hade fått en blåsa från förra löpningen. När jag kom hem skulle jag titta till hur det stod till med blåsan. Det visade sig att mot-blåsor-och-skavsår-plåstret hade åkte ner till hålfoten och dragit med sig huden från blåsan. Huden under själva huden ser verkligen ut som på bilder av muskler. En speciell nyans av rött. Nu har jag satt plåster över och det svider inte lika mycket. Väntar bara på att det ska läka så jag kan ge mig ut och springa igen. Hoppas det går fort!
 
 
 

Född att springa, barfota

2013-04-29 19:43:44
Håller på att läsa boken "Born to run" och jag blir så inspirerad av att springa. Springa långt. Så när jag har klarat av att springa hela Göteborgsvarvet utan att stanna eller bli skadad (hoppas så på att det blir nu i år) kommer mitt mål förmodligen förflyttas till att klara en hel maraton. Och om inspirationen håller i sig, till att bli en ultramaratonlöpare. Så inspirerad är jag just nu av att läsa boken.
 
Jag kommer återkomma med någon slags fullständig recension när jag läst ut den, men hittills kan jag säga att den handlar om att vi människor, Homo Sapiens-släktet är födda till att springa långt. Att det var det som gjorde att vi överlevde de starkare (och eventuellt intelligentare) Neanderthalar-släktet. Och att våra förfäder sprang långt för att utmatta byten som hjortar, och det barfota. Inte i några nya löparskor. I boken framställs fakta om att nya löparskor egentligen motverkar de syften som skoföretagen hävdar att skorna har. Som att de innehåller extra dämpning för att kroppen inte ska ta så stor skada vid varje fotnedsättning (som ju görs med otrolig kraft). Enligt bokens författare, och de studier han har granskat, är det bättre att springa i ett par gamla, utslitna skor. För vår kropp är alldeles själv utmärkt bra på att stabilisera fotnedtrampen och kroppen så att vi undviker skador och orkar springa långt.
 
Blev inspirerad av det och gav mig igår ut och sprang elva kilometer i min gamla joggingskor som jag haft ända sedan jag gick i högstadiet. Jag fick min bästa springtid hittills på lång distans och stundtals kändes det som att jag flög fram. När mördarbackarna tornade upp sig tänkte jag "åh, herregud, hur ska det gå den här gången?". En tanke jag inte hade behövt tänka. Jag nästintill flög uppför backen och vid backkrönet kunde jag inte återminnna mig vad det var jag hade tyckt var så jobbigt med de där backarna. Så himla häftig känsla. Obeskrivligt.
 
När jag kom hem hade jag dock fått blåsor på framsulan och var lite spänd i ena vaden (vilket jag fortfarande är). Men jag tänker testa att ha de gamla joggingskorna ett tag till och se vad det leder till. Märker jag att jag orkar springa längre, fortare och utan att bli skadad tänker jag verkligen ge författaren rätt och eventuellt skaffa mig ett par barfotaspringskor. Delvis är jag redan nu beredd att göra det, för jag vill tro att naturen själv vet bäst på vilket sätt ett däggdjur ska springa för att orka och för att kunna överleva. Och det utan att behöva springa med skor på.

Elva och röd näsa

2013-04-20 21:11:00
Med hjälp av Emelie har jag fått en bana att springa här i närheten där jag bor. Elva kilometer lång. En liten del springer jag längs med havet. Det finns några mördarbackar på den sträckan. De lutar nästan inte alls. De tornar upp sig som en vägg när jag närmar mig dem. En utmaning varje gång.
 
Förut idag, när jag sprang de elva kilometrarna, klarade jag av att inte stanna av utmattning. Älskar att intervallträningar hjälper så himla mycket! Fick dock sitta en stund när jag väl kommit hem och bara andas och dricka vatten. Orkade inget annat.
 
Jag hade tänkt att åka in på Klädbytardagsevenemanget inne i Kungälv, men jag hann inte med bussen jag hade tänkt att ta så jag fick hoppa över det. Har suttit utomhus i solen ungefär resten av dagen istället. Och det märks. Min näsa är alldeles röd. Kanske att det börjar bli dags för solkräm.
 
 
 

Årets första träningsendorfiner

2013-01-04 19:21:00
Har fått belöning i form av endorfiner och välmående. Älskar kroppens belöningssystem när jag har motionerat. Älskar att jag kämpar på fast det är tungt och efteråt mår så  bra att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Älskar att få röra på mig.
 
Idag har jag tagit årets första springtur. I dimman och fem graders temperatur. Och nej, jag har inget nyårslöfte om att börja ett sundare liv eller börja röra på mig mer. Jag tror inte på den sortens nyårslöften. Man kan inte förändra sina vanor över en natt, även om det är ett nytt år. Sedan jag i somras tränade efter ett träningsschema har jag byggt upp ett behov av att röra på mig. Sedan i julas någon gång har jag haft ett stort sug efter att få ge mig ut på en springtur men dåligt och kallt väder och kalas har stått i vägen. De flesta dagar har jag i vart fall gått ut på en promenad för att jag känt att jag annars kommer börja må dåligt och bli trött och grinig. Men så äntligen gav jag mig ut idag efter att ha hämtat hem min cykel som varit på lagning. Och fastän det var tungt och knappt gick att se längre än femtio meter framför mig på grund av dimman så var det alldeles underbart. När jag till slut kom hem och fick sätta mig.
 
 
 
 
 

Sprungit

2012-10-04 20:06:00
Var ute på en liten springtur alldeles nyss och kom hem precis innan det blev svart utomhus. Det var första gången jag sprang sedan midnattsloppet. Sjukdomar, kalas och sena arbetsdagar har gjort att jag inte har kunnat förrän nu.
 
Det var så himla underbart! Inte en enda gång tänkt jag att jag skulle stanna för att det jag fick ont eller blev trött. Jag bara sprang. Sprang i ösregn på asfaltsvägen. För det började ösregna efter ungefär en kilometer. Jag blev ju blöt men annars gjorde det mig ingenting att det regnade. Det var faktiskt till och med lite härligt.
Min tid blev okej efter en månads uppehåll och jag klarade att springa inom den tidsgräns jag hade satt för mig själv.
 
Hade det inte varit för att det blir mörkare tidigare på kvällen och kallare i luften hade jag kunnat springa hela vintern. Jag tror det är dags att börja dra mig inomhus för att träna. Kanske det här var sista gången jag sprang utomhus för i år. I Sverige då.
 
 
 
 
 

Anmäld

2012-09-07 10:31:00
Har precis anmält mig till Göteborgsvarvet 2013! Det blir tredje gången jag springer varvet och mitt mål den här gången ska bli att springa hela vägen och inte stanna, om jag nu inte skadar mig som förra året. Att springa hela Midnattsloppet gick ju bra och fortsätter jag träna lika bra som under sommaren ska jag nog kunna nå mitt mål.
 
Åh, vad jag ser fram emot 18 maj. Först springa varvet och senare på kvällen kommer ESC-finalen hållas som jag får se hemma framför teven. Låter himla bra!

Midnattsloppet 2012

2012-08-26 13:49:00
I natt sprang jag för första gången i mitt liv en mil utan att stanna och börja gå. Det slog mig heller aldrig riktigt in att jag skulle börja gå. Jag bara sprang och mådde bra. En sådan underbar känsla!
 
Jag och Patrik sprang alltså Midnattsloppet igenom Göteborg igår ikväll tillsammans med ungefär 14 000 andra personer. Patrik för första gången, jag för andra. Han sprang ifrån mig så fort startskottet gick, något annat hade jag ändå inte räknat med.
 
Det stod människor längs med vägen som hejade och det är alltid lika kul! Det ger en extra push som gör att man bara fortsätter springa med ett leende på läpparna fastän man har håll eller ont i benen. Man springer fortare och bättre än om man hade sprungit själv, utan hejaropen.
 
Idag har jag lite träningsvärk men känner mig så himla glad och stolt. Jag har blivit än mer peppad på att anmäla mig till nästa års Göteborgsvarv och strunta i att försöka få tag i biljetter till ESC-finalen i Malmö. Det är ju så himla kul att springa sådana här lopp!
Förra året när jag hade kommit i mål och var minst lika glad och lycklig som i går natt. Älskade endorfiner!
(För övrigt var det exakt samma väder som förra året: regn.)

 

Nio kilometer

2012-08-07 09:07:36
Nu under sommaren har jag följt ett träningsschema. Eller försökt så gott jag kunnat. Vissa dagar har helt enkelt vädret varit alldeles för dåligt eller något annat kommit emellan. Mitt träningsschema har jag hämtat från jogg.se och det innehåller distanslöpning och intervallträningar. Hade aldrig tränat intervaller förut. Har märkt att det är väldigt jobbigt, men att det ger resultat tillsammans med distanslöpningen. Dessutom får jag inte längre blåsor under fötterna.
 
Igår sprang jag ner till havet och hem igen. Den sträckan är ungefär nio kilometer. Jag har aldrig sprungit så långt utan att stanna förut. Så himla glad och stolt över att jag klarade det! Tiden blev inte direkt någon att skryta med, men jag klarade ju av att ta mig runt!
 
Mitt nästa mål är att klara av en hel mil och sedan är jag redo att springa Midnattsloppet! Vilket jag ska göra med Patrik. Den lilla biten han klarar av att hålla mitt tempo, vill säga. För sedan kommer han springa ifrån mig.
 

Genomfört och vrickat

2012-05-14 19:44:00
Jag tog mig runt hela varvet det här året med. Fast med en skadad fot den här gången. Jag tror jag vrickade till vänster fot upp på Älvsborgsbron, men just då kände jag inget. Lite längre fram kände jag att jag hade ont i båda fötterna, lite mer i vänster än höger. Jag tänkte inte så mycket på det just då, utan fortsatte så gott det gick. Jag funderade över om jag skulle uppsöka sjukvårdspersonalen som fanns stationerade längs med banan, men tänkte att de säkert kommer säga att jag måste bryta, vilket jag inte ville. Så jag kämpade på men vissa sträckor fick jag gå eller stanna för att massera och strecha foten.

Efter målgången sökte jag
upp Eme och mamma, vi tog oss hem och köpte pizza på vägen. Så trött, men otroligt skön känsla, i hela kroppen att jag nästan somnade direkt när jag väl lagt mig.

Eftersom det där med foten inträffade blev min tid sämre än förra gången jag sprang. Tråkigt. Jag hoppas att det går nästa gång jag springer varvet. För ja, det tänker jag minsann göra!


Såhär lycklig och glad över att ha kommit i mål. Obeskrivlig känsla.
Bild tagen här ifrån, sedan redigerad av mig.


2,1 mil

2012-05-12 10:00:00
Idag ska jag ta mig runt på Göteborgsvarvet. Dock har jag varit sjuk lite till och från i någon månad nu och jag har inte varit ute och sprungit sedan 23:e april. Jag har i vart fall tränat på friskis en gång i veckan dock (ungefär, några veckor kände jag mig för krasslig) och cyklat till och från jobbet. Känns ju så himla typiskt att jag ska ha varit sjuk så här innan loppet och att inte ha kunnat träna tillräckligt.

Mitt mål för i år är i alla fall att slå förrförra årets tid, vilket jag inte tror kommer bli särskilt svårt eftersom jag trots sjukdomar känner mig piggare, starkare och bättre konditionstränad än då.


Hoppas jag kommer vara så här glad (fast trött) när jag kommer i mål!


Lite färg

2012-04-21 10:00:00

Jag har köpt en ny, lite varmare löparjacka.


Dessutom ger den lite färg till mina övriga, svarta löparkläder. Härdanefter ska jag försöka låta bli att köpa svarta träningskläder; det blir ju så mycket roligare med lite färg!


Springtur

2012-02-27 13:00:00
I lördags tog jag första springturen för i år. Redan i februari, alltså! För min egen del hoppas jag att snön håller sig borta fram till maj. Eller i vart fall att den inte ligger på marken tillsammans med ett istäcke just under helgerna då jag tänkt att jag ska försöka ta mig en liten springtur.

Jag tog mig runt på den lilla uppmätta rundan på hyfsad tid (som dock ska bli bättre och rundan längre), men fick blåsor under foten, på hålfoten. Jag tror det beror på att jag inte har sprungit in mina nya löparskor än. Dock köpte jag de för att jag inte skulle få blåsor. Hoppas på att det blir bättre när jag fått sprungit in skorna lite mer.



Tidigare inlägg
myTaste.se RSS 2.0