Vecka 9. När kroppen till slut sa ifrån

2024-02-27 08:00:00
Veckorapport
 
 
Week 9. Time to take some time off, my body told me
 
 
Förra veckan sa min kropp ifrån. På riktigt. På skarpen. Att jag behöver stanna upp och vila. Tydligen räckte inte rejäl spänningshuvudvärk för att jag skulle lyssna. Jag vaknade helt öm i kroppens alla muskler, precis som efter feber. Kroppen slutade kunna reglera sig själv. Jag frös eller svettades, inget däremellan, som att jag hade feber men utan att ha feber, och oavsett vad jag hade på mig för kläder. Hade yrsel. Magen var helt satt ur spel. En natt var jag så illamående att jag kräktes. Jag kände en stor tröskel inför att lyfta barnen. Inte ens upp till skötbordet förmodde jag. Jag hamnade i en dålig cirkel av att vara hungrig men inte få i mig något. Var glad om jag fick i mig o'boy eller chips, hellre det än inget alls.
 
 
Legat i soffan och gråtit över att jag var så trött och ville bara få sova när barnet jag nattade tagit lång tid på sig och Anton fått ta över. Skämts över att jag inte orkat ta hand om mina barn. "Du är ju sjuk, du behöver vila", säger Anton till mig. "Njae jag är fysiskt och mentalt trött", svarar jag och tänker att det är inte en förkylning jag har. "Ja, det är att vara sjuk, Elin." Jaha, ja, jo.
 
 
Så jag behöver ta en paus. Från det mesta. Det här har byggts upp över veckor, om inte till och med månader. Varit stressad i så många olika situationer. Främst vad gäller barnens mående. Äter de tillräckligt? Sover de tillräckligt? Är de lyckliga? Varför skriker de? Varför är de otröstliga? Vad vill de göra nu? Byggt upp i mitt huvud att vi måste lägga beställningar på apoteket, IKEA, Sellpy nu nu nu men att det inte hinns eller orkas med under en dag; eller suttit uppe sent på natten och lagt artiklar i varukorgen när jag egentligen verkligen borde ha sovit. Tagit ut mig fysiskt genom att bära barnen (ibland båda samtidigt), och lyft hela den tunga barnvagnen istället för i delar. Gått långa promenader med axlarna spända vid öronen och sammanbitna käkar när barnen inte somnat och jag har behövt gå ännu längre tills de gjort det. Samt sovit varannan vecka i en alltför hård säng och haft nätter med oroliga och otröstliga barn. Gråa dagar som, likt dementorer, suger livsglädjen ur mig. Försökt planera in aktiviteter med olika datumförslag med vänner och behövt kolla med potentiell barnvakt för varje nytt förslag. Haft dåligt samvete över att jag inte hört av mig till vänner och kollat läget, eller besökt min farmor tillräckligt ofta. Försökt parera för gråten och hålla barnen (och hela familjen) glada, ibland förgäves. Försökt förstå vad som får dem att sitta länge vid matbordet och nöjt äta. Blivit nedslagen när den tidigare favoriten ärtor inte längre varit intressant. Varit så trött. Men ändå inte gått och lagt mig.
 
 
Och. Suttit och stressat upp mig när en nattning tagit längre tid och jag har då bara tänkt på att för varje minut som går har min egentid krympit. Stressad och irriterad över att då hinner jag inte med att göra blogginlägg som tänkt. Det blev deadlines och måsten, mer än kul. Och då. Då är det ju inte värt det.
 
 
Har varit glad över att jag har kunnit få till ett inlägg varannan dag. En regelbundenhet jag gillar. Ett tag tänkte jag att jo men jag klarar väl av att gå upp till ett inlägg om dagen. Är glad över att jag inte gjorde det. Det är ju en hobby. Något som ska vara kul och inte uppstressande.
 
 
Jag tar nu en bloggpaus på obestämd framtid. Kanske en vecka. Kanske en månad. Eller två. Behöver vila upp mig och få till nattningar och sömn och matsituationen och pauser och orka söka jobb. Och planera inför barnens ettårskalas. 🎈 Så länge finns jag väl på BeReal och messenger när jag orkar svara.
 
 
Ta hand om er så länge, och njut av vårtecknen som börjat komma. (Tryck gärna på hjärtat här nere. Tack tack tack.)
 
 




Kvarteret oron - en bokrecension

2024-02-23 08:00:00
Böcker
 
 
Stormy Corner - a book review
 
 
Glad fredag! Här kommer en bokrecension dagen till ära. Jag har läst ut Kvarteret oron, min andra bok av Elin Wägner (Norrtullsligan var den första), och som utkom för första gången år 1919. Även denna bok är skriven i dagboksform.
 
 
Boken kretsar kring friherrinnan Brita Ribing vars man, baronen Henry, nyligen gått bort i sviterna av sin alkoholism. Denna sjukdom har även tömt hushållets ekonomi, vilket gör att Brita blir lämnad till att ta med sig det lilla kapital hon nu har kvar och flyttar in i Kvarteret oron i Stockholm där hon hyr ett litet rum. Hennes grannar är arbetande kvinnor och Brita bestämmer sig för att hon från denna dag ska bli kontorist även hon. Ett långt kast från den mer bekväma vardag och sociala miljö hon varit van vid i slottet. Men så uppdagas det för henne att maken lämnade efter sig ett otroligt stort förråd av diverse spritflaskor, och vars värde kan bli friherrinnans väg tillbaka till hennes gamla liv. Hon blir uppvaktad av svartabörshajar. Men även nykterhetsrörelsen, ett helt regemente, hennes gamla chaufför, och kommunens ordförande är intresserade av förrådet. Brita, som sett vad alkoholen kan ställa till med och som hade tänkt att hälla ut alltihopa i sjön, blir snart mer sugen på att förvandla dessa flaskor till kapital. Men hon stöter på problem när den nya ägaren av Ribbingshovs slott inte anser att hon ska gå förbi lagen och sälja ut alkoholen utanför statens monopol.
 
 
Texten löper på rappt och det går lätt att sluka boken. Jag får inte riktigt grepp eller förståelse om flera av karaktärerna, och hade hoppats på att efterorden av Boel Hackman skulle ge mig en förklaring och sätta en del av situationerna i en samtida kontext. Till exempel vad menas med att en av Britas grannar kallas för ängel? Men detta uteblev. Jag förstår det som att det är en satir riktat mot den skenheliga överklassen, och även andra samhällsinstitutioner som nykterhetsrörelsen. Den är humoristiskt skriven och med snygga dramaturgiska vändningar. 
 
 
Det är ett tidsdokument över år 1919, med oro över spanska sjukans framfart (och som dödar flera av Britas nya bekantskaper), revolutionen i Ryssland, och ransoneringskorten. 
 
 
Jag ger den fyra av fem i betyg. 
 

Semlor, våfflor, och en krossad blomkruka

2024-02-21 08:00:00
Min Dag
 
 
Fat Tuesday bun, waffles, and a broken flower pot
 
 
Häng med på några dagar i februari. Det var snöigt ett tag och älven höll på att frysa till is igen efter en kort period av upptining.
 
 
Gjorde smet till raggmunk en dag. Vilket jobb det var. Trodde raggmunk var något som gick att slänga ihop på ett litet kick, typ som ugnspannkaka, men nej. En himla massa potatis som skulle rivas och kramas ur vätska. Tog mig en timme ... Kändes som en hemmafru-rätt, eller något som serverades på ett värdshus från en svunnen tid. Och barnen började bli trötta och otåliga i bakgrunden. Tänker att jag aldrig mer ska göra raggmunk.
 
 
Jag hade en idé om att åka med pulkorna igen. Vet ju aldrig när snön kommer tillbaka. Men det hanns inte med. Annat vi har gjort inomhus istället: byggt kojor i alla rum med filtar över diverse möbler, och kasta ner lejonet och älgen bakom soffan som en iscensättning av Lejonkungen.
 
 
På fettisdagen hade det kommit lite mera snö. Dagen innan hade vi varit på barnens första tandvårdsbesök och räknat tänder och fått information - smidigt att få samma tid till båda tvillingarna.
 
 
Vi hade över Malin med partner på tacos. Fortfarande lika svårt att hålla igång ett samtal tycker jag medan tre fjärdedelar av hjärnan är fokuserade på barnen och deras behov. Tröstar mig med att det inte alltid kommer vara så.
 
 
Avslutade med semlor, som sig bör. Ett foto taget precis efter en av tvillingarna fick tag i grädden. 
 
 
På alla hjärtans dag fick jag för mig att jag väldigt gärna vill rensa bort bananlådorna med barnleksaker. Så upp med innehållet på bordet och försöka sortera i olika högar. Vad jag lärde mig ifrån det här: vi bör inte hålla på med projekt utöver vardagssysslorna om vi inte är fler vuxna hemma. Tog så mycket energi att bli avbruten av barnen hela tiden och inte få det klart. Detta i kombination med andra grejer lade grunden till min spänningshuvudvärk.
 
 
Vi testade en ny taktik att gå med vagnen en stund själv medan den andra var kvar hemma och chillade. Kändes som att jag var på rast på jobbet och fick titta på klockan för att veta hur lång tid jag hade kvar innan jag behövde lösa av Anton. 
 
 
I lördags. Då var det soligt och gött och jag kände att det här måste vi utnyttja och vara ute länge. Vi tog med barnens farmor på promenaden. Barnen vägrade somna. De kanske också ville få njuta av solskenet.
 
 
Till slut gav vi upp nattningsförsöket och satte oss vid ankdammen med vår fika. Lapade solsken och lagrade D-vitamin. Ett av barnen stod på bänken och vinkade och vinkade till alla som passerade förbi. Vi studerade en kaja som proffsigt nafsade i sig en majskrok som hamnat på marken.
 
 
Vi drack te och lekte med kåsorna mot bänken. Stannade vid några gungor på vägen hem. Och sedan slocknade barnen som små stockar hemma.
 
 
Första blomkrukan har åkt i marken med hjälp av små fingrar som sträcker sig över fönsterbrädor. Så glad över att ingen liten person skadades. Det positiva är att växten verkar ha klarat sig och har fått ny kruka och ny jord - något som stod på att-göra-listan. Där fick vi en spark i baken.
 
 
I måndags lagade jag våfflor till frukost. Kände att något behöver göras åt situationen att barnen knappt vill äta om de blir matade med sked. Gjorde smeten och ställde fram våffeljärnet dagen innan. I mitt huvud skulle detta inte ta längre tid än grötarna vi gör varje morgon. Men jodå, det tog ju ett tag. Tur att det går att äta så fort en är färdig. Och det var det om detta. 
 

Vecka 8. Superbäbisåret 2024 och huvudvärk

2024-02-19 08:00:00
Veckorapport
 
 
Week 8. 2024: the year of babies. And a headache
 
 
Om 2023 var dödens år, så verkar 2024 bli superbäbisåret. Än så länge vet vi om sex stycken småttingar som kommer födas detta år i vår umgängeskrets. Kommer bli många studenfester att gå på under samma år i framtiden, haha. Så att det sägs att det föds färre barn än vanligt är inget vi märker av. Blir kul för tvillingarna att ha kusiner och föräldrars-kompisars-barn som är i typ samma ålder. 
 
 
Förra veckan har jag och Anton turats om att ha spänningshuvudvärk. Jag fick det i slutet av veckan när Anton verkade bli av med sin. Det har varit för mycket i huvudet och sömn med dålig kvalité just nu. Är glad att jag hann stoppa i tid, och kunde få en dag då jag i princip bara låg och vilade. Anton tog hand om barnen så mycket han orkade. Har kommit fram till att vi behöver optimera vilotid och egentid under dagarna, nu när vi fått till bättre sömn på nätterna. Behöver få in raster och pauser från det här dygnet-runt-jobbet. Och rensa bort sådant som ger mer spänningshuvudvärk än det ger energi.
 
 
Den här veckan har vi inte heller så mycket inbokat i kalendern förutom middagsgäster en kväll. Kanske hänga på öppna förskolan. Kanske ta oss till simbadet. Göra det vi orkar med för dagen. Hoppas ni får en fin vecka!
 
 

30-årskalas, bäbisfest, och 60-årsfirande

2024-02-17 08:00:00
Kalas och festligheter
 
 
Two birthday parties and a baby shower
 
 
Här kommer ett kalasinlägg som heter duga! En lördag i januari tog jag mig in till Göteborg och vidare hem till Gurra. Han fyllde 30 år och firade med öppet hus. Jag kom först och tidigt, som en äkta småbarnsförälder. Fördelen med det var att jag hade Gurra för mig själv i en timme eller två och kunde prata ikapp. Senare droppade det in fler och fler och precis när jag tänkte gå så kom Lenis och jag blev tvungen att stanna bara lite lite till. Mötte även precis Malin i dörren som sa "är så avundsjuk på att du har fått tvillingar", och det var så snällt sagt. Får oftast kommentarer i mer negativ anda som oj tvillingar det måste vara jobbigt eller tvillingar hade jag aldrig velat ha / orkat med
 
 
Var taggad på att vara iväg själv. På kalas! Samtidigt som jag hade något slags dåligt samvete över att jag lämnade över ansvar på någon annan, som hjälpte Anton att passa barnen. 
 
 
Dagen efter stack jag iväg igen på förmiddagen. Hade haft en jobbig natt med orolig bäbis och var trött så trött. Såg typ likadan ut i ytterkläder-väg som dagen innan. 
 
 
Men med desto mer packning som jag baxade ombord på bussen och sedan in i en bil. Blev upphämtad av mamma och min brors sambo. Åkte hem till min syster som hade misstänkt att vi skulle komma denna dag. Misstänksamt när ens partner börjar städa lite väl mycket en viss dag ...
 
 
Men hon blev väldigt glad över att vi alla kom och hade ordnat en baby shower för henne. Mamma och min brors sambo hade fixat en dunderbuffé. Vi kan öppna catering, sa mamma. 
 
 
Den pyntansvariga hade fixat så fint. Blomsterdekorationer och ballonger. Jag var lekansvarig. Hade planerat för följande lekar: gissa bäbisen på fotot, gissa när bäbisen kommer, gissa magstorleken med snöre, frågesport med barnvisor som utgångspunkt, och barnsaksmemory. Jag hade också gjort en slags gäst- eller minnesbok där vi klistrade in allas bäbisgissningar och där alla som ville fick lägga en liten hälsning i små kuvert jag klistrat in.
 
 
Bakgänget hade fixat så fint och bra de också. Vi åkte hem sist av alla och jag lyckades precis hinna med en buss genom att springa fort som tusan. Var så trött och groggy i huvudet när jag kom hem efter denna helg. 
 
 
Till internationella tvillingdagen bakade jag en körsbärskaka, en claufotis. Sparade två körsbär till barnen som de fick äta.
 
 
Mamma fyllde 60 år i början av februari och hon ordnade till med kalas. Bäbisarna hade också fått findukning.
 
 
Vi åkte dit tidigare på eftermiddagen för att kunna ha bäbisarnas eftermiddagsvila där. Men först gungeligung på gunghästen som min pappa fick på sin 1-årsdag. 
 
 
Findukat och fixat. Vi smet ner till farmors hus och plockade på oss några av alla tomtar och deras gamla adventljusstake som jag alltid tyckt varit så fin. Sedan började vi nattning av barnen som inte alls gick bra och till slut gav vi upp och lät dem vara uppe.
 
 
Fördrink och tilltugg. Bäbisarna klarade av att vara uppe ända till efterrätten. Knappt dock. Vi bytte om till pyjamas, och åkte hem med sovande barn i baksätet. 
 
 
Helgen efter var det dags för utflykt med mamma (och pappa). Tog en stressad bild med barn som egentligen skulle bäras ut till bilen i bakgrunden. Jag och en av tvillingarna matchade genom att ha samma mönster på byxan som jag hade på kavajen. Oväntat kul att vara matchande klädda, lär bli repris på det. 
 
 
Vi körde ut till Klädesholmen på Tjörn. Tack och lov med sovande barn i bilen. Hade varit en lång färd att behöva lyssna på eventuellt missnöje. Det blåste som sjutton. Vimpeln stod rätt ut. Barnens ögon tårades när vi gick den korta promenaden till restaurangen. 
 
 
Som födelsedagspresent bjöd vi våra föräldrar på lunch på Salt & sill. Jag fick en blomkålshistoria med en massa brynt smör. Mmm. Barnen var alldeles för rastlösa för att sitta stilla i barnstolarna och en av dem fick ett glas öl över sig. Annars gick det la bra med andra restaurangbesöket någonsin.
 
 
Vi åkte hem till min syster för efterrätt. Skönt det så barnen inte behövde sitta stilla utan kunde krypa omkring bäst de ville. Min syster hade orkat baka mormors marängtårta, serverad på mormors gamla fat. ♥ Och det var det med firanden för denna gång.
 



Lådorna med secondhand-fynd

2024-02-15 08:00:00
Kläder och skor och så Konsumtion
 
The boxes bought from second hand
 
 
I januari beställde jag hem två omgångar från Sellpy (och hade en smula ångest över det, att ha köpt så mycket grejer även om det var secondhand). Fick lite hjälp att packa upp av små händer. Häng på så ser vi vad som låg där i, utöver kläder och grejer till tvillingarna. 
 
 
En randig byxdress från H&M. Tyvärr var den alleles för liten kring mina höfter och satt åt på ett osmickrande sätt. Desto roligare att den passade Antons syster bättre som fick den istället.
 
 
Två par byxor. Tänker att de med mönster blir kul framåt våren att ha tillsammans med något tajtare upptill. Två tröjor som kommer att passa både till vardags och fest beroende på vad som bärs till. Den randiga har dock tyvärr någon text i silvrigt över bröstet. Det syns dåligt på bild, och förhoppningsvis inte alltför mycket i verkligheten. 
 
 
En byxdress som är lite lagom fin att ha på kalas, tyvärr saknades skärpet men tänker att jag ska hitta något som passar. En knytblus utan ärmar, och en blus med rosetter. Har en spaning att rosetter är på väg att bli trendigt igen. Jag och Wille hade en rosettperiod i gymnasiet, så rosetter är jag väl bevandrad i. 
 
 
Medan jag tog fotona på kläderna fick jag även hjälp att rensa hyllan i min garderob. Inte för att det var något som stod på min att-göra-lista, men mitt barn tyckte tydligen att det behövdes. Klart slut med klädinlägg. 
 
 

Vecka 7. Lyckligt ovetandes

2024-02-13 08:00:00
Veckorapport
 
 
Week 7. Blissfully unaware
 
 
Hade tänkt skriva en längre text om att ha landat i att det är skönt att vara lyckligt ovetande. Med fokus på sociala medier och influencers. Jag har ju inte instagram, och är sällan inne och scrollar på facebook längre. Har följt Bloggbevakning (en slags skvallerblogg) ett tag men fick häromveckan en tankeställare om att vill jag verkligen veta vad en tidigare Love Island-deltagare har för sig, eller orkar jag försöka bli provocerad av olika influerare. Tyckte inte jag fick till texten men nu har jag skrivit om det ändå. Det är rätt gött att vara lyckligt ovetande om vad som händer. Håller mig till mina få bloggar jag läser dagligen. Räcker så.
 
 
I helgen bjöd vi mamma på restaurang. Åt efterrätt hemma hos min syster där barnen kunde krypa omkring och försöka klappa hunden. Barnen har varit på sitt första tandvårdsbesök och de fick beröm för välskötta små tänder. 
 
 
Den här veckan ska vi ha middagsgäster. Annars är det än så länge inget annat planerat utöver att äta semlor idag på fettisdagen. En tanke som kommer till mig flera gånger är att det vore kul att dra till badhuset. Men får varje gång påminna mig om att just denna vecka är det sportlov och att det är mycket bättre att åka dit vilken annan vecka som helst. Det har kommit snö igen så ännu en gång finns det chans att dra iväg med pulkorna. Hoppas ni får en fin vecka!
 
 

Isgator, irritation, ifred, och ihållande magvärk

2024-02-11 08:00:00
Min Dag
 
 
Sheet of ice, annoyance, in peace, and stomachache
 
 
 
Häng med på sista dagarna av januari och första dagarna av februari. I januari var det partier med riktig isgata i några dagar medan det pendlade mellan plus- och minusgrader. Hade jag inte hållit i vagnen hade jag lätt halkat. Brytit svanskotan och lårbenshalsen. Riktigt svårt att försöka få fart när fötterna glider bakåt och vagnhjulen knappt har fäste.
 
 
Men när jag inte parerade isfläckar njöt jag av solen. Det positiva med att ta vagnen själv ibland (och när barnen till sist har somnat) är att det blir en egentid med podcast.  
 
 
Det blåste och det var högt vatten. Barnvagnen tog sig nästan själv över bron med hjälp av vinden.
 
 
Har ni tröttnat på bilder över älven? I så fall synd. Lär komma fler. Är ett så lättfångat objekt.
 
 
Till sist kom den riktigt regniga dagen och fick bort isfläckar och stora delar av de snöhögar som ännu var kvar. "En regnig bild bland alla dina soliga på bloggen", sa Anton. En stund efter att denna bild togs höll jag på att bli fullkomligt galen av att ena barnet bara skrek och skrek och skrek och det gick ju inte att förklara att jo vi måste ha regnskyddet på även om du inte ser så mycket och snälla rara bara somna någon gång. Anton fick köra vagnen och jag gick irriterad en bit bakom. Kände att det fanns risk att jag puttade ner hela vagnen i älven annars.
 
 
Ett av alla våra bad. Badar varje tvilling en gång i veckan tillsammans med en förälder. Jag höll på att bli helt slut av att det ska klättras upp och ner och hit och dit och stressad över att de ska slå sig på hårda kanter. Så jag kom på, i mitt tycke den helt geniala, leken att ställa upp badleksakerna på kanten så barnen kan slänga ner dem i vattnet. Och sådär håller vi på en bra stund. Sedan dusch och pyjamas och läggdags.
 
 
Vi tog oss till öppna förskolan en dag och hängde. Tog bilen dit, men efteråt promenerade jag med vagnen hem medan Anton for och handlade. Barnen däckade snabbt. Det var fantastiskt. Egentid. Även om det var kämpigt uppför branta backen. Tog min tid. Gick omvägar. Fick lyssnat klart på ännu ett podavsnitt. Men väl hemma ville jag bara sitta stilla i soffan.
 
 
Vi tog oss ut på promenad med Antons brors familj i Toröd. Jag hängde där en del när jag var liten, men det har förändrats sedan dess. Det finns spår av linbanan vi susade fram på, men inte mer än så. Vi lärde oss att barnvagnsbart inte är det samma som barnvagnsvänligt. Snabb fika utomhus, sedan hem till brodern. Blomkålssoppa. Lek. Bus.
 
 
I måndags åkte vi hem till mamma och pappa. Mamma var ledig från jobbet och det gäller att passa på att umgås med personer som är hemma på vardagarna - helgerna blir så lätt fulla. Jag och Anton fick äta lunch ifred medan barnen "lekte" med duplo. Det var drömmigt. Kunde läsa tidningen och lösa klart ett korsord. Ut på promenad på långa grusvägar och asfaltsvägar. 
 
 
I tisdags kom det snö igen. Det var vi inte beredda på. Vi tog oss till biblioteket och hem igen ändå. Barnen röjde bland pekböckerna medan jag plockade på mig skönlitterära böcker att låna hem.
 
 
Jag hade så fruktansvärt ont i magen. Andra gången på kort tid, så började utesluta att jag råkat få i mig gluten. Tänkte att en alvedon skulle hjälpa men på vägen hem kändes det som att det brann och jag drömde om en rullstol eller tänkte att jag kanske får krypa hem eller tänkte att ska jag vända om och gå till sjukhuset? Det gick som tur var över en stund efter att vi kommit hem. Går det att få så fruktansvärt ont i magen efter att ha ätit för mycket curry på kort tid? Hoppas att det är så. Så att det inte är något annat. Klart slut.
 

Hemma - en bokrecension

2024-02-09 08:00:00
Böcker
 
 
Daheim - a bookreview
 
 
Tredje boken jag läste ut i år blev Hemma av Judith Hermann. Kämpade på med den, för den fängslade mig inte lika väl som Stargate eller Vinternoveller. Kanske hade varit kämpigt, orättvist nog, oavsett vilken bok jag läste efter dem. Men till slut så tog jag mig till sista sidan.
 
 
En äldre kvinna flyttar till havet. Hennes dotter har flyttat hemifrån, och reser omkring i världen och är svårnådd. Kvinnan har flyttat ifrån pappan till sitt barn, men korresponderar med honom om dagliga händelser och får hjälp av honom att minnas. Kvinnan minns inte detaljer, medan hennes exmake minns lite väl detaljerat och kan komma ihåg vilka kläder hon bar en viss dag som han har fått återberättat för sig av henne. Hon flyttar till huset vid havet för att jobba på sin brors krog. Hon lär känna det äldre syskonparet som inte umgåtts sedan broderns exfru satte stopp för umgänge med familjen på den övertagna grisfarmen. Systern är konstnär och slänger ut tavlor i vattnet för att efter ett tag hala upp dem och se vad som har fastnat. Kvinnans broder umgås med en mycket, mycket yngre nästan tandlös tjej och deras förhållande är oklart.
 
 
Det är en berättelse utan egentlig handling. Dåtid och nutid blandas på ett strukturerat sätt. Boken vill väcka frågor om var hemma egentligen är, och minnets betydelse. Jag reflekterar dock inte över någotdera utan snarare funderar jag över hur många sidor det är kvar tills den är slut och om det kommer hända något mer intressant. Jag påminns om Karin Smirnoffs Jag for ner till bror-serie (som jag tyckte var en bra läsupplevelse), men i Hemma saknas intresse för karaktärerna. Jag förstår mig inte riktigt på dem. En karaktär dör framåt slutet och jag bryr mig inte överhuvudtaget. Språket är det som bär den här boken, även om vissa metaforer känns konstlade.
 
 
Jag gav boken tre av fem i betyg. Eftersom jag ju faktiskt tog mig igenom den.
 

Januari 2024 - en sammanfattning

2024-02-07 08:00:00
Månadssammanfattning
 
 
January 2024 - a summary
 
 
Andra månadssammanfattningar finns här.  
 
 
Månadens sysselsättning och aktiviteter
Fira födelsedagar och trettondagsafton. Fira vår ettåriga bröllopsdag. Planera in i det sista och gå på min systers baby shower. Premiärtesta babypulkorna innan snön försvann. Promenera i vinterlandskap. Äntligen klippa mig.
 
 
Månadens tv-serier
På spåret - Har hunnit se några avsnitt, men är fortfarande långt efter.
 
 
Månadens musik
Har haft tid, ork, och möjlighet att lyssna på ny musik - äntligen. Har helt fastnat för Kaahs låt Färger. 
 
 
Månadens poddar
Flashback forever som är tillbaka efter julledigheten. 
 
 
Månadens godaste mat
Pizza på Il trullo. Antons mammas lasagne.
 
 
Månadens sämsta
Vi var allihopa sjuka någon vecka igen. Och att jag har hållit på att tappa det över att ett av barnen är inne i någon slags skrik-period. Jag hoppas det är en period. Och att vi snart kommer på vad orsaken är.
 
 
Månadens bästa beslut
Skaffa barnpassning till vår ettårsdag. Och att faktiskt göra något bara vi två.
 
 
Månadens app
Sellpy. Fastnade helt i appen och gjorde två stora beställningar rätt kort inpå varandra. Farligt att det finns allt möjligt att hitta där, begagnat och ofta till bra pris. Solskydd till bilen? Finns. Små hyllor? Finns. Kläder till barnen? Finns i överflöd. Men har nu satt Sellpy-stopp på mig själv. 
 
 
Månadens anteckning
Listor till baby showern. Packlista och leklista och inköpslista.
 
 
Månadens klädesplagg
Blusar! Äntligen. 
 
 
Månadens film
Weathering with you - den var lagom långsam och fint tecknad.
 
 
Månadens böcker
Stargate. Påbörjade Hemma men det går segt asså.
 
 
Månadens mest lästa inlägg
 
 
Månadens rutin
Införa tandborstning för barnen morgon och kväll. Små små (och vassa!) tänder är på väg upp.
 

Vecka 6. Osentimental

2024-02-05 08:00:00
Veckorapport
 
 
Week 6. Unsentimental
 
 
Ett senaste projekt har varit att rensa ut alla kläder i storlek 68 i barnens garderob. Sortera i olika kassar så att rätt kläder hamnar tillbaka i rätt hushåll. När vi rensade ut de första storlekarna i somras kände jag mig sentimental. Det var ett steg att ta. Det betydde att barnen blev större, växte, och att något nytt och oväntat stod för dörren. Snart flyttar de väl hemifrån, det går så fort. Men den här gången var det bara en känsla av lättnad och renhet. Att få rensa och få en överblick över vad vi har för plagg i nästa storlek. Även om det väl kommer dröja ett litet tag innan de behöver storlek 80.
 
 
Förra veckan gjorde vi flera utflykter. Biblioteket, öppna förskolan, en promenad i Jörlanda, och mammas 60-årskalas. Tyckte det var skönt att få komma iväg, även om det är ett litet projekt att komma ihåg och packa med sig barn och barnvagn och mat och skötväska. Fick som lite energi av det. Få hjälp att stimulera barnen, men inte bli helt utpumpad själv. 
 
 
Den här veckan har vi, i motsats, inte så mycket planerat. Finns utrymme för spontanitet, men också att fixa med projekt här hemma. Har beställt fler fotofickor till fotopärmen, och det är jag taggad på att sitta med. Hoppas ni får en fin vecka!
 
 

Veckan vi var sjuka och en ny frisyr

2024-02-03 08:00:00
Min Dag
 
 
The week we were sick
 
 
I ungefär en vecka var vi alla mer eller mindre sjuka i någon slags förkylning. En dag valde vi att stanna inomhus, men alla andra dagar lyckades vi ta oss ut på promenad. 
 
 
I början av veckan trodde vi fortfarande att vi kanske kunde ha gäster på besök och ville göra det fint. Ta bort allt julpynt från sina platser och samla dem på vardagsrumsbordet i väntan på att vi tog fram deras förvaringslådor.
 
 
Tisdagen var riktigt kall. 18 minusgrader på morgonen. Huga. Då stannade vi inomhus.
 
 
En dagsnattning med termometer. Ingen feber dock. Min bäbis denna vecka kunde inte sova sina vilopass om jag inte låg bredvid. Så fick hämta en bok. Det var mysigt.
 
 
VI vuxna drack nyponsoppa med glass som jag alltid gör när jag är sjuk. Ställde in planer för längre fram i veckan. Men hoppades fortfarande på att vi skulle bli friska till helgen.
 
 
Onsdagen var det gul varning utfärdad för snöfall. Plogarna hann inte med. Vi (mest Anton för att vara rättvis) kämpade på med att dra vagnen fram genom snön. Upp till trottoarerna vid de större vägarna som var bättre plogade. Jag fick för mig att jag absolut måste hämta ut ett paket. Traskade igenom djup snö och fick snö innanför skokanten.
 
 
Bar hem ett stort och otympligt paket, vilket hade varit jobbigt nog på barmark. Var helt slut efteråt i flera dagar. Så onödigt att ta ut mig så. Fick dessutom ångest för att jag hade beställt så mycket grejer, även fast det var secondhand och billigt och saker vi behövde. Det positiva är att barnen har kunnat ha lådan som en koja i flera veckor. Visar väl i ett senare inlägg vad som låg däri.
 
 
Snön fortsatte att existera. Och när helgen kom fick vi ändå ställa in planer vi haft. Inte trevligt att en vuxen hostar och snörvlar på barnkalas.
 
 
Läste att det var sista dagen med snö. Veckorna efteråt skulle det vara plusgrader. Så vi tog fram babypulkorna för att i vart fall ha testat dem. Det blev succé! Fastän de små fingrarna blev kalla - tycker det är så svårt och nästintill omöjligt att få på dem vantar. Men desto skönare att komma in.
 
 
Så detta blir väl sista snöbilden på ett tag. På söndagen, vår bröllopsdag, kände vi oss något bättre - äntligen - och om den har jag skrivit här.
 
 
På måndagen hade jag en ny klipptid. Kändes underbart att bli av med allt det gamla slitna håret, och få det stylat för en gångs skull. Önskar att jag vore en person som tycker det är kul att fixa till håret på morgonen, eller bara någon gång ibland. Efteråt bad Anton mig handla några matvaror på vägen. Bär inte för mycket, bara.
 
 
Nej nej, jag ska bara hämta ut ett till stort paket på vägen hem ... Har infört köpstopp ett tag framöver för mig själv nu och borde radera Sellpy-appen. Barnen fick en till koja i vart fall. Så var det med den veckan.
 
 

Frostiga dagar, låneböcker, och vardagssysslor

2024-02-01 08:00:00
Min Dag
 
 
Frosty days, library books, and every day tasks
 
 
Januari har varit om inte snöig så frostig i år. Är glad över att ha kunnat vara utomhus mycket under dagen det här året.
 
 
Stannat upp och titta på frostiga stolpar. Medan barnen sover i vagnen under flera lager.
 
 
Har fått ta tag i att rensa barnens strumplåda. Den har varit i en enda röra med alla strumpor som är för små och med de som faktiskt passar men som varit svåra att hitta. Tre fryspåsar blev utrensat och som vi lånat vidare till en av barnens kommande kusiner.
 
 
Varje dag när vi kommer tillbaka in från promenaden blir det fika. Ostmacka för barnen, något mer sött till de vuxna. Så som tårta från farmoderns kalas.
 
 
Har varit njutigt att sitta i soffan och titta ut på de frostiga träden. Låtsas som att vi bor någonstans mer norrut där denna vy skulle vara vardag.
 
 
Under de frostiga trädgrenarna promenerade vi till biblioteket. Jag lånade med mig dessa hem. Gemensam nämnare: inte så tjocka (och tydligen kvinnliga & europeiska författare när jag tänker efter). Stargate har jag skrivit om här.
 
 
Fick ack så god hjälp när vi bytte sängkläder en dag. Gillar att försöka inkludera barnen i vardagssysslor. De är med och laddar tvättmaskinen, och sedan tömmer den. De jagar dammsugaren och sopkvasten. Leker tittut med de gamla lakanen.
 
 
När barnen sov efter badet läste jag. Kanske den bästa stunden på dagen. När de precis har somnat och det finns någon timme eller så att göra vad jag vill med.
 
 
Det kalla vädret och vackra vyerna fortsatte.
 
 
Vi tog förmiddagsvilan i vagnen och promenerade till BVC. Det var alles gut och barnen visade sina senaste tricks för sköterskan. Efteråt käkade vi lunch på KC och min syster mötte upp oss. Sedan kom hon med hem till oss och hängde en stund. 
 
 
En spegelblank älv. En fastfrusen båt. En tavla.
 
 
Morgonen efter knäppte jag den här bilden på väg till tandläkaren. Allt var fint med mina tänder också, förutom en gammal lagning som gått av. Fick höra att jag var en tråkig patient; inte ens lite tandsten hade jag. Det brukar jag alltid ha. Hinner borsta länge och mer ordentligt när jag inte har en buss att skynda till. Troligen har det hjälpt.
 
 
Ännu en fika. Med mammas julrulle. Det är snabba och långa fingrar som når över soffbordet nu.
 
 
Vi firade barnens faster ännu en dag med fika. Den natten hade jag och min bäbis haft det tufft, och det var början på vår sjuk-vecka. Så vi slutar här.
 
 

Vecka 5. Internationella tvillingdagen 🍒

2024-01-30 08:00:00
Veckorapport
 
 
Week 5. International twin day 🍒
 
 
På fredag, den andra februari 2/2, är det internationella tvillingdagen. En ny högtid i vår familj. Hög tid att uppmärksamma tvillingupproret som är kampen för tvillingföräldrar att få lika många föräldradagar som familjer med två enlingar får. De flesta jag pratar med tar för givet att vi får dubbla dagar, men så är verkligen inte fallet. Antar att vi kommer fira med någon körsbärs-efterrätt i år också, eftersom körsbär är den svenska symbolen för tvillingar.
 
 
Dagarna börjar sakta men säkert bli längre och mer dagsljus att nyttja och få energi av. Börjar få ett ökat behov av att få lämna lägenhetens fyra väggar, och få hjälp med att stimulera barnen. Få lite energi av att bryta vårt vardagsmönster hemma. Igår hängde vi på biblioteket och barnen kunde klättra omkring och titta i böcker, och få träffa andra småbarn. Blir mer och mer lockad av tanken att hänga på öppna förskolan trots att det är en bilfärd bort - det mesta andra i staden har vi lyxigt nog promenadavstånd till.
 
 
I helgen som var firade jag Gurras 30-årsdag och anordnade en baby shower för min syster (snart kommer väl bäbisen! ♥). Var rätt så sliten igår, trött i huvudet över att ha haft mycket planerande i huvudet. Skönt och tråkigt på samma gång att denna helg är över. Kommande helg ska vi fira mammas 60-årsdag med kalas. Utöver det har vi inte så mycket planerat mer än det gamla vanliga ståhejet. Hopppas ni får en fin vecka! 
 
 
P.S. Om ni läser från mobilen får ni gärna klicka på det lilla hjärtat nere i högra kanten. Det brukar se ut som på bilden nedan. Tack på förhand! D.S.
 
 
 


Ettårsdagen

2024-01-28 08:00:00
Kärlek Min Dag
 
 
Anniversary
 
 
I söndags var det vår ettåriga bröllopsdag. Körde vanliga rutinen med gröt, lek, och bäbisvila på morgonen.
 
 
Medan barnen sov gjorde jag och Anton iordning oss. Kul att få klä upp sig lite. Bar en ny blus med rosetter. Tog på läppstift. Hade jag haft mer tid kanske jag hade gjort något kul med håret, men hittade inte ens några hårspännen så det fick vara. Synd att min frisörstid var bokad dagen efter. Gick runt och var pirrig. Förväntansfull på att få göra något ihop utan barnen. 
 
 
Mina hjärtans gull vaknade från deras vila. Mina föräldrar kom för att passa de små liven. Efter att ha gett en genomgång om vad barnen skulle äta till lunch och vilka leksaker som är deras favoriter just nu stack jag och Anton ut. Det var glashalt på vägarna och vi fick ta små små steg. Njöt av att inte ha barnvagnen med oss och genade och gick upp och nerför trottoarkanter bara för att vi kunde.
 
 
Tog oss till café Tant Rut. Jag åt en semlemuffins och drack en chai latte. Vi försökte att prata om allt annat än barnen för omväxlings skull. Tjuvlyssnade på de andra cafégästerna som pratade om dejter och tatueringar.
 
 
Här satt vi tills det kändes som att vi borde gå för vi beställde inte mer att förtära. Ut på isgatan igen. (En hel hylla i montern var fylld med glutenfria bakverk. Fantastiskt. Tips till er andra glutenintoleranta.)
 
 
Vi tog oss till Västra gatan och in på secondhandbutiken Viggolova. Hittade en bärstol för barn som min syster är på jakt efter. Hon bad oss köpa.
 
 
Och så bar Anton den genom resten av dagen. Mötte en annan man med vandringsryggsäck som glatt hejade åt oss. 
 
 
Promenerade vidare till Gamla torget. Tittade på hus på Östra gatan. Blev omkörd av saltbilen flera gånger.
 
 
Så blev klockan ett och vi gick till Il trullo där vi hade bokat bord.
 
 
Slog oss ner och försökte att njuta så mycket det bara gick av att bara ha sig själv att tänka på för en stund.
 
 
Här är vi! 
 
 
Käkade en pizza med karljohansvamp på. Mycket god och blev mycket mätt. Anton fick hjälpa till att få slut på den. Drack vin till vilket jag inte gjort på väldigt länge. Tyckte det slog till direkt. Fick dricka mycket vatten. Dagen efter hade jag smått huvudvärk, börjar tänka att alkohol kanske inte längre är något för mig.
 
 
Det började snöa. Vi pratade om minnen från Italien och om italienare vi bott hos och haft boende hos oss under gymnasietiden.
 
 
Vi beställde in efterrätt. Kanske inte rätt dag att äta ett stort lass med kall citronglass. Tur den var god.
 
 
Ut i kall nederbörd. Och precis här var vi ett år tidigare, i den vita byggnaden till höger. Alltså inte kyrkan.
 
 
Tog en selfie utanför bara för att vi var ju ändå där. Lyckades inte tajma några bussar tillbaka hem, så vi traskade hela vägen tillbaka. Sa att det var verkligen rätt dag att inte behöva gå med en barnvagn. Och tur att det var snö och inte regn som föll.
 
 
Tillbaka till dit vi började. Hem till tvillingarna. Oklart om de ens hade märkt att vi var borta. De var på dunderhumör och klättrade på deras mormor när vi kom. Fint att få barnpassning. Fint att få hänga med dig. Ett år till, visst?
 
 

Om

Min Profilbild

ElinHaraldsson

30-årig Civilingenjör i bioteknik. Älskar mozzarella, katter, resa omkring, läsa böcker, och att dansa. Önskar att jag hade mer tid för att läsa böcker, dansa, och resa.
RSS 2.0 myTaste.se