Gör ett försök om att återuppta förra årets tradition med bokrecension på fredagar (som jag lyckades hålla fram till dagen innan barnen föddes). För jag har läst ut årets första skönlitterära! Tjoho. Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi har jag slukat och berörts av denna gång.

Det är tre små noveller och deras röda tråd är människor i svåra situationer, relationen mellan barn och vuxna, och att det är snö och kallt. Som om mamman som vänder på slantarna i väntan på att pappan ska betala underhåll och egentligen inte har råd att köpa nya trosor till sin lilla dotter som ständigt kissar på sig, men går till varuhuset ändå. Och som pappan som nyss kommit ut från fängelset och är så taggad på att ta tag i sitt liv och få umgås med sin son men det låser sig när han ska köpa en ny kudde, och han trillar in på en bar igen. Och som storasystern som rymmer iväg med sina yngre syskon för hon vet att hon tar bäst hand om dem, men därhemma finns ett brev om att hon ska omhändertas av socialen. 

Alla novellerna får det att kännas, precis där. Tack vare språket, och det känns som att varje ord och mening är noga utvalda för att ge den där känslan. Berättelsena hade kunnat ta vägen och sluta precis hursomhelst och det ger en nerv genom läsningen. Men det var en tröst att de, med lite hjälp av julmagi kanske, slutar på ett fint sätt. Jag gav den fyra av fem i betyg. Nu har jag lånat hem Stargate av samma författare och ser mycket fram emot att läsa.