Förra veckan åkte vi hem till mina föräldrar. För att umgås men också för att hämta min pappas gamla växa-säng. Den han sov i när han var liten. Nu ska hans barnbarn sova i den. Fick "specialbeställa" ny madrass. Nya barnsängar är fem centimeter större på längden och bredden än äldre barnsängar. Sedan bädda. Och testa att natta. Var beredd på att det kommer bli klagomål. Beredd på att det skulle ta minst en vecka för barnet att vänja sig vid den nya sängen och rutinen. Byggde upp med förståelse och tålamod. Men jag blev överraskad. Det har nästan gått snabbare att natta i barnsängen än bredvid mig i den stora sängen. Lite bus, lite upp och ner och hit och dit. Men mindre än vanligt. Och till slut bara somna.

Så nu sover jag själv i vår stora säng. Utan något barn (och för tillfället även utan min man). Det har jag inte gjort sedan tvillingarna föddes förra året. Hur kommer det kännas, tänkte jag. I mitt huvud är det en separation, något nostalgiskt sorgligt, en ny fas att gå in i. I praktiken, i verkligheten, sover jag djupt hela natten tills jag hör någon prata eller mumla i sängen bredvid strax innan klockan 6. Och då vi myser en liten stund tillsammans i stora sängen innan det är dags att byta från pyjamas och göra gröt. Det blev bra. Det blir bättre.

Jag har fått en stark lust att fixa och ordna och greja här hemma. Jag benämner det som att jag har fått vårenergi. Energi från att dagsljuset har kommit tillbaka, från klorofyll-fyllda vyer, och från lätthet i att göra saker som att ta sig ut. Kan verkligen förstå och relatera till den där ivern att få vårstäda och göra fint. Jag har en lust att rensa och bli av med grejer, samtidigt som jag vill skaffa olika förvaringslösningar. Tittar på (och i vissa fall beställer) backsystem, minibyråer, och lådförvaringar. Vill få till någon snygg lösning i hallen för tvillingarnas ytterkläder och skor. Håller även på med projekt balkong och odling. Har gått ganska bra hittills att hålla två ettåringar borta från krukor och jord. Och vi har köpt utemöbler! Som vi har satt upp men inte invigt på riktigt än. Är även motiverad att söka jobb och leta runt bland annonser. I det sökandet finns det dopamin att hämta.

Den här energivågen är lätt att surfa med på. Men det tar också energi att leta runt och jämföra produkter på olika hemsidor. Att bestämma sig för vad som kommer passa hemma. Att skicka in CV och skriva personliga brev. Så jag behöver - som vanligt - påminna mig om att vila och nöja mig ibland.

Idag är det första maj. Har haft en idé om att jag vill gå med i första-maj-tåget. Demonstrera för, bland annat, tvillingföräldrars rätt till fler föräldradagar. Har ingen aning om hur jag skulle göra för att få gå med, och vad som är okej att demonstrera för. Kanske någon av er som läser som vet? Hursomhelst. Det ska bli varmt och gött idag. Igår var vi utomhus utan jacka, och även barnen kunde vara lättklädda. Bort med åkpåsar och tjocka mössor. Som vi har väntat hela april. Äntligen. Ha en fin solig vecka!

HUR MÅR DU?

HAFT EN BRA VECKA HITTILLS?

VAD HAR DU BESTÄLLT PÅ SELLPY?

VAD SÖKER DU FÖR TYP AV JOBB DÅ?

HAR NI ÄTIT NÅGOT EXTRA GOTT DENNA VECKA?

VAD LÄSER DU JUST NU?

VAD INSPIRERAS DU AV?

VAD HÄNDER I HELGEN?

Med inspiration från Egoinas inlägg.

Påsken har varit solig och varm. Vi har hängt på balkongen de dagar vi inte varit i väg på påskfirande. Två av fyra dagar. Känt på riktigt att nu är våren här. Sett en humla surra över gräset. Sett tussilago i backarna stå. Men så har det plötsligt vänt igen. Från 15°C och sol ena dagen, till 0°C och snö andra dagen - så otroligt mycket snö. Klassiskt april. Den lurigaste månaden vi har. Har tänkt att april är så långt borta, och det är länge kvar tills jag har tandläkartid, tills min föräldraledighet är slut, och till Antons födelsedag. Men så blev det plötsligt april. Lurigt. 

Hade i mitt huvud förberett ett inlägg om att förbanna att vi går över till sommartid. Med rubriken Otyget som vi kallar sommartid. Såg framför mig att det skulle bli kaos med barnen och våra rutiner. Men istället var det som att de själva ställde om till sommartid. De var taggade på frukost, även om det var en timme tidigare, och ville gå och lägga sig för förmiddagsvilan en timma tidigare. Hursomhelst, det blev inte den jobbiga omställningen som jag trodde. Så nu bävar jag istället, i förtid för sådan är jag, för hur det ska bli i oktober när vi ställer tillbaka klockan. Känns jobbigare att få dem att göra allt en timme senare. Då kanske jag kan få tillfälle att hytta med näven i stället. Och ställa frågan när ska vi egentligen skrota sommartid för det är väl ingen som mäktar med att ofrivilligt få jetlag två gånger om året?

Påsk har alltså firats. Och jag fick tillfälle att gå igenom farmors hus efter sådant jag vill ha. Det var både sorgligt och fint. Den här veckan har vi inplanerat något nästan varje dag. Tandläkartid, och besök av barnens mormor och farmor, bland annat. Ska stå ut med att det blivit kallt igen när jag precis var beredd att lägga undan långkalsongerna. Men till helgen, då verkar det blev tvåsiffrigt varmt igen. Fantastiskt. Och då tror jag att våren kommer vara här på riktigt. Ha en go vecka. 

Jag sprang i lördags. Inte så långt. Inte så snabbt. Väckte kroppen med två kilometer. När de två kilometrarna var sprungna var det som att kroppen gärna ville fortsätta. Men jag hade bestämt mig på förhand för bara två kilometer, hur lätt eller jobbigt det än kändes. Var glad för det efteråt. Fick först en energiskjuts av alla endorfiner i kroppen. Men behövde sedan vila utan att kunna vila för tvillingarna behövde min uppmärksamhet. Har haft träningsvärk i låren. Känt hur stel jag är i rygg och axlar. Blivit irriterad av trötthet vilket förvånade mig för brukar alltid bli klar i skallen och hög på livet efter en löprunda. Kanhända den mer positiva effekten kommer tillbaka med mer regelbundenhet och vana. Vi säger att det är så. 

Annat jag (vi) gjort i helgen: 1. Träffat den senast födda lille personen som var lite mer än en vecka gammal och så liten och som tittade mer än han någonsin gjort. 2. Påskpyntat i lägenheten och det finns mycket nytt för en ettåring att peka på och säga "dää" till och bli frustrerad över att det inte får pillas på. 3. Hälsat på Annies familj och firat en tvååring två månader i efterskott och ätit glass och korv och hängt på balkongen. 4. Var ju inte i helgen men i måndags (igår) åt vi våfflor till mellanmål för att det var ju våffeldagen och det var lättare att göra våfflor denna gång än senast jag försökte och tänker att det blir lättare och lättare att få saker gjort ju äldre barnen blir. 5. Markerat en massa artiklar på Sellpy som favoriter i flera dagar för att göra en beställning av UV-tält, regnvantar, barnbyxor, dambyxor, och barnkuddar. 

Påskhelgen ska firas. Förra påsken hade vi precis tagit bort sonderna på barnen och fått börja gå ut med vagnen, men firade inte påsk mer än med pynt och att vi fick hembudat en cheesecake av mamma. Vad jag minns. Men i år så ska det firas. Kul kul kul. Hoppas på sol för det är alltid trevligt. Och att ni får en fin påsk.

För ett år sedan kom vi hem från att ha tillbringat en vecka på neonatalavdelningen. Med våra två små bäbisar. För tidigt födda och så små att de drunknade i både kläderna vi hade haft med oss och i babyskydden. Med sond igenom näsorna och med en liten aparat som skulle säga ifrån om de slutade andas. Minns den hemkommardagen så väl. Tilda och Amanda hjälpte oss att ta in packning och bäbisar. Jag stod och grät i vardagsrummet och fick kramar. Var så överväldigad. Över livet. Över att bäbisarna var här. Över att de var så hjälplösa. Över att det stod presenter och blommor på bordet. Var så trött från att inte ha fått sova mer än en timma i sträck på en vecka. Matning och blöjbyte var tredje timme. Minns hur Anton sedan i barnrummet slängde ner lilla soffans alla soffkuddar och sittkuddar på golvet för att ha babynesten i soffan istället. Hur vi värmde vetekudden och höjde temperaturen på elementet. Bäddade med filtar och gjorde allt vi kunde för att barnens kroppstemperatur skulle gå upp. Bar in soffbordet och åt hamburgare därinne. Och bara tittade på hur de andades.

Vi har haft ettårskalas. Firat deras första födelsedag. De har utvecklats så mycket sedan den där dagen för ett år sedan. Nu står de upp och kan ta sig fram på golvet. Försöker kommunicera med pekande och ord. De kan så mycket! Känner ofta en stolthet över dem. En varm känsla i kroppen. De är så duktiga. Mycket av deras personlighet känner vi igen från hur de "alltid har varit". Det är fascinerande. Är så fint att få följa dem. Att få se vad det ska bli för individer av dem. Att få lära dem vad saker heter och hur de fungerar. 

Jag har satt upp visioner för mitt föräldraskap. Jag vill och önskar att barnen ska få bra självförtroende och god självkänsla. Att de ska veta vad de kan, och att de kan. Men också ha koll på sina begränsningar och veta att det då är inga konstigheter att be om hjälp. Jag vill att de ska känna sig sedda och hörda. Att de ska lära sig att de inte alltid kan få sin vilja fram, men att de alltid får känna sina känslor. Jag hade önskat att de blir duktiga på att argumentera, något som jag själv tycker jag är dålig på, men nu börjar det närma sig detaljstyrning. Framförallt hoppas jag att de får en fin relation till varandra. 

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mycket jobb det är med barn. Med två barn. Det dygnet-runt-jobbet det innebär. Jag har på det här året fått lära mig saker om mig själv, om Anton, och om vår relation. Hur viktigt sömn och vila är. Hur viktigt det är att snälltolka och prata igenom situationer när känslorna inte längre är i affekt och efter några fler sömntimmar. Det är kämpigt. Det är fint. Det tar slut på energin. Det ger glädjerus. Jag hade för inget i världen bytt ut dem. För just mina barn är helt perfekta och jag är glad att få ha varit en stor del av deras första år i livet. 

Förra veckan sa min kropp ifrån. På riktigt. På skarpen. Att jag behöver stanna upp och vila. Tydligen räckte inte rejäl spänningshuvudvärk för att jag skulle lyssna. Jag vaknade helt öm i kroppens alla muskler, precis som efter feber. Kroppen slutade kunna reglera sig själv. Jag frös eller svettades, inget däremellan, som att jag hade feber men utan att ha feber, och oavsett vad jag hade på mig för kläder. Hade yrsel. Magen var helt satt ur spel. En natt var jag så illamående att jag kräktes. Jag kände en stor tröskel inför att lyfta barnen. Inte ens upp till skötbordet förmodde jag. Jag hamnade i en dålig cirkel av att vara hungrig men inte få i mig något. Var glad om jag fick i mig o'boy eller chips, hellre det än inget alls.

Legat i soffan och gråtit över att jag var så trött och ville bara få sova när barnet jag nattade tagit lång tid på sig och Anton fått ta över. Skämts över att jag inte orkat ta hand om mina barn. "Du är ju sjuk, du behöver vila", säger Anton till mig. "Njae jag är fysiskt och mentalt trött", svarar jag och tänker att det är inte en förkylning jag har. "Ja, det är att vara sjuk, Elin." Jaha, ja, jo.

Så jag behöver ta en paus. Från det mesta. Det här har byggts upp över veckor, om inte till och med månader. Varit stressad i så många olika situationer. Främst vad gäller barnens mående. Äter de tillräckligt? Sover de tillräckligt? Är de lyckliga? Varför skriker de? Varför är de otröstliga? Vad vill de göra nu? Byggt upp i mitt huvud att vi måste lägga beställningar på apoteket, IKEA, Sellpy nu nu nu men att det inte hinns eller orkas med under en dag; eller suttit uppe sent på natten och lagt artiklar i varukorgen när jag egentligen verkligen borde ha sovit. Tagit ut mig fysiskt genom att bära barnen (ibland båda samtidigt), och lyft hela den tunga barnvagnen istället för i delar. Gått långa promenader med axlarna spända vid öronen och sammanbitna käkar när barnen inte somnat och jag har behövt gå ännu längre tills de gjort det. Samt sovit varannan vecka i en alltför hård säng och haft nätter med oroliga och otröstliga barn. Gråa dagar som, likt dementorer, suger livsglädjen ur mig. Försökt planera in aktiviteter med olika datumförslag med vänner och behövt kolla med potentiell barnvakt för varje nytt förslag. Haft dåligt samvete över att jag inte hört av mig till vänner och kollat läget, eller besökt min farmor tillräckligt ofta. Försökt parera för gråten och hålla barnen (och hela familjen) glada, ibland förgäves. Försökt förstå vad som får dem att sitta länge vid matbordet och nöjt äta. Blivit nedslagen när den tidigare favoriten ärtor inte längre varit intressant. Varit så trött. Men ändå inte gått och lagt mig.

Och. Suttit och stressat upp mig när en nattning tagit längre tid och jag har då bara tänkt på att för varje minut som går har min egentid krympit. Stressad och irriterad över att då hinner jag inte med att göra blogginlägg som tänkt. Det blev deadlines och måsten, mer än kul. Och då. Då är det ju inte värt det.

Har varit glad över att jag har kunnit få till ett inlägg varannan dag. En regelbundenhet jag gillar. Ett tag tänkte jag att jo men jag klarar väl av att gå upp till ett inlägg om dagen. Är glad över att jag inte gjorde det. Det är ju en hobby. Något som ska vara kul och inte uppstressande.

Jag tar nu en bloggpaus på obestämd framtid. Kanske en vecka. Kanske en månad. Eller två. Behöver vila upp mig och få till nattningar och sömn och matsituationen och pauser och orka söka jobb. Och planera inför barnens ettårskalas. 🎈 Så länge finns jag väl på BeReal och messenger när jag orkar svara.

Ta hand om er så länge, och njut av vårtecknen som börjat komma. (Tryck gärna på hjärtat här nere. Tack tack tack.)

Om 2023 var dödens år, så verkar 2024 bli superbäbisåret. Än så länge vet vi om sex stycken småttingar som kommer födas detta år i vår umgängeskrets. Kommer bli många studenfester att gå på under samma år i framtiden, haha. Så att det sägs att det föds färre barn än vanligt är inget vi märker av. Blir kul för tvillingarna att ha kusiner och föräldrars-kompisars-barn som är i typ samma ålder. 

Förra veckan har jag och Anton turats om att ha spänningshuvudvärk. Jag fick det i slutet av veckan när Anton verkade bli av med sin. Det har varit för mycket i huvudet och sömn med dålig kvalité just nu. Är glad att jag hann stoppa i tid, och kunde få en dag då jag i princip bara låg och vilade. Anton tog hand om barnen så mycket han orkade. Har kommit fram till att vi behöver optimera vilotid och egentid under dagarna, nu när vi fått till bättre sömn på nätterna. Behöver få in raster och pauser från det här dygnet-runt-jobbet. Och rensa bort sådant som ger mer spänningshuvudvärk än det ger energi.

Den här veckan har vi inte heller så mycket inbokat i kalendern förutom middagsgäster en kväll. Kanske hänga på öppna förskolan. Kanske ta oss till simbadet. Göra det vi orkar med för dagen. Hoppas ni får en fin vecka!

Hade tänkt skriva en längre text om att ha landat i att det är skönt att vara lyckligt ovetande. Med fokus på sociala medier och influencers. Jag har ju inte instagram, och är sällan inne och scrollar på facebook längre. Har följt Bloggbevakning (en slags skvallerblogg) ett tag men fick häromveckan en tankeställare om att vill jag verkligen veta vad en tidigare Love Island-deltagare har för sig, eller orkar jag försöka bli provocerad av olika influerare. Tyckte inte jag fick till texten men nu har jag skrivit om det ändå. Det är rätt gött att vara lyckligt ovetande om vad som händer. Håller mig till mina få bloggar jag läser dagligen. Räcker så.

I helgen bjöd vi mamma på restaurang. Åt efterrätt hemma hos min syster där barnen kunde krypa omkring och försöka klappa hunden. Barnen har varit på sitt första tandvårdsbesök och de fick beröm för välskötta små tänder. 

Den här veckan ska vi ha middagsgäster. Annars är det än så länge inget annat planerat utöver att äta semlor idag på fettisdagen. En tanke som kommer till mig flera gånger är att det vore kul att dra till badhuset. Men får varje gång påminna mig om att just denna vecka är det sportlov och att det är mycket bättre att åka dit vilken annan vecka som helst. Det har kommit snö igen så ännu en gång finns det chans att dra iväg med pulkorna. Hoppas ni får en fin vecka!

Ett senaste projekt har varit att rensa ut alla kläder i storlek 68 i barnens garderob. Sortera i olika kassar så att rätt kläder hamnar tillbaka i rätt hushåll. När vi rensade ut de första storlekarna i somras kände jag mig sentimental. Det var ett steg att ta. Det betydde att barnen blev större, växte, och att något nytt och oväntat stod för dörren. Snart flyttar de väl hemifrån, det går så fort. Men den här gången var det bara en känsla av lättnad och renhet. Att få rensa och få en överblick över vad vi har för plagg i nästa storlek. Även om det väl kommer dröja ett litet tag innan de behöver storlek 80.

Förra veckan gjorde vi flera utflykter. Biblioteket, öppna förskolan, en promenad i Jörlanda, och mammas 60-årskalas. Tyckte det var skönt att få komma iväg, även om det är ett litet projekt att komma ihåg och packa med sig barn och barnvagn och mat och skötväska. Fick som lite energi av det. Få hjälp att stimulera barnen, men inte bli helt utpumpad själv. 

Den här veckan har vi, i motsats, inte så mycket planerat. Finns utrymme för spontanitet, men också att fixa med projekt här hemma. Har beställt fler fotofickor till fotopärmen, och det är jag taggad på att sitta med. Hoppas ni får en fin vecka!

På fredag, den andra februari 2/2, är det internationella tvillingdagen. En ny högtid i vår familj. Hög tid att uppmärksamma tvillingupproret som är kampen för tvillingföräldrar att få lika många föräldradagar som familjer med två enlingar får. De flesta jag pratar med tar för givet att vi får dubbla dagar, men så är verkligen inte fallet. Antar att vi kommer fira med någon körsbärs-efterrätt i år också, eftersom körsbär är den svenska symbolen för tvillingar.

Dagarna börjar sakta men säkert bli längre och mer dagsljus att nyttja och få energi av. Börjar få ett ökat behov av att få lämna lägenhetens fyra väggar, och få hjälp med att stimulera barnen. Få lite energi av att bryta vårt vardagsmönster hemma. Igår hängde vi på biblioteket och barnen kunde klättra omkring och titta i böcker, och få träffa andra småbarn. Blir mer och mer lockad av tanken att hänga på öppna förskolan trots att det är en bilfärd bort - det mesta andra i staden har vi lyxigt nog promenadavstånd till.

I helgen som var firade jag Gurras 30-årsdag och anordnade en baby shower för min syster (snart kommer väl bäbisen! ♥). Var rätt så sliten igår, trött i huvudet över att ha haft mycket planerande i huvudet. Skönt och tråkigt på samma gång att denna helg är över. Kommande helg ska vi fira mammas 60-årsdag med kalas. Utöver det har vi inte så mycket planerat mer än det gamla vanliga ståhejet. Hopppas ni får en fin vecka! 

P.S. Om ni läser från mobilen får ni gärna klicka på det lilla hjärtat nere i högra kanten. Det brukar se ut som på bilden nedan. Tack på förhand! D.S.

Jag såg fram emot så mycket förra veckan. Gå till frisören, ha vänner på besök, barnkalas. Vi blev sjuka och fick ställa in allt. Det enda vi inte ställde in var "firande" av vår ettåriga bröllopsdag igår. Ett år som gifta. Vi firade kort och gott med barnpassning några timmar mitt på dagen (kommer väl ett inlägg om det så småningom, här är för ett år sedan). Glömmer ofta av att jag är gift. Blir påmind när jag fyller i enkäter och det frågas efter min civilstatus. Ja just det ja. Hursom känns det fortfarande bra - tycker vi blir bättre för varje dag som går. Vi klarade ett år till ihop. Med tvillingar i bäbisålder. Hurra för oss.   

Den här veckan ska det bli varmare igen. Med det menat några få plusgrader. Är glad att vi tog tillfället i akt och provade babypulkorna en kortis efter en lunchpromenad - det var succé även om de små händerna blev väldigt kalla. Jag har en ny tid hos frisören, och till helgen ska födelsedagar firas. Återigen kul saker att se fram emot och jag hoppas vi håller oss friska ett tag framöver. Ha en fin januarivecka!

I mitt minne är januari trött, grått, mörkt, och trist. Lite som november, men efter julledigheten och det finns bara trettondagen att se fram emot. All mysig julbelysning är nedplockad. Det tydligaste tecknet att nu är vi tillbaka i vardagen igen med all dess ståhej. I år tycker jag att januari känns fin. Soliga dagar, frostiga träd, och helgerna fulla av kul aktiviteter. Är januari ovanligt fint i år, eller är det alltid sådär frostigt och isiga dammar och soligt? Jag är hemma som föräldraledig (så det där med ledig är ju inom citationstecken) och utnyttjar dagarna genom att vara utomhus 90 minuter dagligen. Hinner se soluppgångarna och solnedgångarna. Det blir januari i ett annat ljus, och jag är från och med nu benägen att omvärdera denna månad. 

Den uppmärksamme bloggläsaren har noterat att det kommer ett inlägg varannan dag klockan 08:00. Har kommit på att det är trevligt att sitta en kväll och tidsinställa inlägg för en vecka framåt, istället för att försöka skrapa ihop något från dag till dag när det finns tid över. Hur länge detta håller i sig får vi se.

Nu i veckan ska jag till frisören och det ser jag otroligt mycket fram emot. Har inte klippt mig på exakt ett år då jag klippte mig inför vår bröllopsdag. Som ju infaller på söndag i år. Till den har vi skaffat barnpassning under dagtid. Vad vi ska göra i flera timmar utan barnen har vi i skrivande stund inte helt bestämt än, mer än att det bör innefatta en måltid på restaurang. Känns peppigt och kul att få fira ett år som gifta! Och så ska barnen (och vi) gå på deras första barnkalas.

Det var det om detta. Ha en fin januarivecka och njut av frostiga träd.