Höstens mörker har anlänt. Än så länge äter vi frukost och middag när det är lite dagsljus. Taklampan får hjälpa till att lysa upp dimmiga dagar. Har varit, är, så trött. En kombination av mörker, nya rutiner, och sjukdom. Trodde jag skulle hinna så mycket under de 15 timmar som barnen är på förskolan. Tog ut mig första, riktiga, veckan med att gå och handla, stressa över att söka jobb, städa, stressa för att hinna hämta barnen i tid, stressa över att barnen inte har kläder och skor för den kommande årstiden. Efter det har jag mest bara hunnit vila under tiden barnen är omhändertagna. Vila ikapp mörkret, nya rutiner, och sjukdom. Och vila ikapp att barnen vaknar tidigt och har oroliga nätter. Något förskolepedagogerna försökte hinta om; det kommer att bli många drömmar och oroligheter såhär i början. Mycket nytt att processa från dagen.

Vi fortsätter landa i den nya vardagen. Hitta sätt. Är tacksam över att vi kan få hjälp med avlastning ibland. Riktar många tankar åt ensamstående. Även om det aldrig är någon idé att jämföra. Börjar få tillbaka sömnen igen. Jag lägger mig försent varje kväll. Tänker varje dag att ikväll ska jag komma i säng i rimlig tid. Varje morgon har jag förbannat att så inte skedde. Men så sov barnen till efter klockan sex, närmare sju. Istället för runt fem. Och det gör så mycket för humöret. För förväntningarna. För orken. 

Förra veckan åkte vi in till Götlaborg på en brädspelsdag, och veckan innan var vi på en överraskningsfest för Antons bror. Kul! Tror jag bara inte förstod hur mycket jag behövde få vilat efter tillställningarna, så vill ta med mig det som en lärdom. Denna vecka ska jag och mamma försöka ta med barnen på en dansföreställning, och till helgen umgås med vänner. Annars: ta oss igenom vardagen och oktobervädret. Plötsligt är det 2°C på morgonen?! Var glad över att vinterskor till barnen i rätt storlek redan var införskaffade. Ha en fin vecka!

Och så åkte även jag och Anton på att bli sjuka. Väldigt mycket halsont denna gång, och som nu övergått i hosta för min del. Barnen har varit friska och glada och behövt aktivering ändå. I helgen gick vi runt i skogen och pekade ut stubbar och svampar (tyvärr inga ätbara) och gick över broar (som Bockarna Bruse). Resten av familjen åkte på 2-årskalas men jag stannade hemma och vilade. 

Den här veckan ska ju Anton tillbaka till jobbet. På fredag blir första gången jag ska vara med dem själv en hel dag. Blir att lösa saker och situationer på nya sätt. Varit så van vid att någon kan städa av köket medan den andra passar barnen, men nu kommer jag få lösa det själv. Tänker att vi tar det som det kommer. Kanske göra någon liten låda med spännande grejer som tvillingarna bara får titta i när jag städar undan. Hoppas på att förkylningen helt har försvunnit tills dess. Ha en fin oktobervecka!

Denna vecka ska vi på 2-årskalas. Annars är det inget mer planerat just nu. Kan vara skönt att bara få hänga lite hemma och ta det lugnt. Eller lugnt och lugnt, är barnen friska kommer de ju vilja ha någon sorts aktivering så det får vi ju lösa. Och på måndag börjar Anton jobba igen efter att ha varit föräldraledig sedan barnen föddes. Det blir en helt ny vardag, det. 

Ha en fin septembervecka!

I veckan fyllde jag 32 år, lite visare men lite mer glömsk som jag sa till en vän. Och ett gäng dagar innan dess fyllde tvillingarna 1,5 år vilket slog mig några dagar efteråt, ibland blir jag ledsen över att vi inte firade det men ingen idé att älta. Det är en ganska trivsam ålder tycker jag, förutom att de behöver mycket aktivering och stimulering för att inte bara göra bus. Min dag firades med pannkaksfrukost, middag med familjen, och två timmar egentid när Anton och barnen var iväg på förskolan. Jag hann med så mycket! Van vid att behöva stressa igenom saker - dammsuga riktigt fort och intensivt till exempel - så med det invanda höga tempot bockade jag av många saker på min att-göra-lista. Ja, de har börjat förskolan men om det tänkte jag vi tar en annan dag. 

Det har varit soligt och varmt, som de åtminstone tre senaste åren kring min födelsedag. Svettas i t-shirt-varmt i september. Njuter och känner rädsla samtidigt. Dimma varje morgon så det inte går att se något genom fönstret. Är så lätt att lämna och hämta på förskolan när det inte är något annat väder än sol.

Nästa vecka fortsätter vi med inskolning på förskolan (och veckan därefter ska Anton börja jobba igen?!), och vi ska på kalas till helgen. Annars tror jag på att vila mycket. Är beredd på att vi kommer bli sjuka och få vabba och knapra alvedon om ett tag. Förskolepersonalen har sagt att så kommer det mycket troligt att bli. Hoppas ni har haft en fin vecka!

Jag tog en veckas paus och åkte till sommarstugan och badade i havet (i september!). En paus från bloggen. En paus från pulsklockan jag haft runt handleden dygnet runt i flera år. En paus från "alltför mycket scrollande" på telefonen. För att se om jag skulle känna mig mindre stressad och småirriterad av det. Mådde bra av att få vara utomhus. Av att få bada i havet tre gånger på en vecka (nästan mer än jag gjort på hela året). Av att ha middagar och luncher redan färdiglagade, eller få lagade åt oss. Men att hålla sig borta från telefonen är svårt alltså, och timmar av scrollande ger mig alltid huvudvärk dagen efter. Och då har jag bara Facebook som min sociala medier-app. Är nära flera gånger att radera den, men är så rädd för att missa något. Missa ett tips av en okänd person i en grupp, eller missa en inbjudan eller vetskapen om något kul evenemang. Så stark FOMO betingad i den appen.

Helgen var fullspäckad. Packa ihop oss från sommarstugan och åka iväg till en slags mässa för att se djur och traktorer och träffa min syster med familj. Sedan hem och packa upp oss och sova. Dagen efter åka på två kalas på raken - så skönt att barnen har ganska lätt för att somna i bilen och kunde vila mellan festligheterna. Det var varmt. Vi svettades inne i en lägenhet. Satt utomhus och åt middag utan att någon behövde få en filt. Barnen satt på trottoaren i pyjamas och drack sina nattflaskor innan vi åkte hem. 

Denna vecka är sista utan att passa några speciella tider. Nästa vecka är det inskolning. Fått så många frågor om hur det känns och jag vet faktiskt inte riktigt. Det kommer bli en stor omställning av vår vardag. Ser fram emot att få lite avlastning, som jag ser det, några timmar. Kommer antagligen ha svårt med seperationsmomentet till att börja med. De känslorna tar vi när, och om, de kommer. 

Det var alles för nu. Hoppas ni får en fin vecka. Ser ut som att nu lämnar vi sommaren och kommer in i höstvädret. Fram med koftorna hörrni!

I helgen bakade vi tunnbröd. Tvillingarna åt deg och sedan nybakad bröd med smör som smälte. Vi åt stenungsbakad pizza till middag med valfria toppings. Tycker att jag fortfarande luktar rökos fastän jag duschat och bytt kläder. Har kanske en förkylning på gång. I skrivande stund vet jag inte om något kommer bryta ut eller lägga sig. Vi hade en tuff vecka förra veckan då en av tvillingarna väckte oss på natten, och den andra höll oss vakna under dagen. Hoppas hoppas att det som föranledde nattgråt har lagt sig denna vecka. 

Denna vecka vill jag ta tag i saker här hemma. Barnens kläder ska namnas inför förskolan. Vi behöver röja upp i kontoret så att det går att jobba hemifrån därinne; för tillfället är Antons tidigare arbetsplats belamrad med högar av barnböcker som behöver lagas och det står kassar och lådor på golvet. Allt som inte riktigt har någon plats, eller som barnen inte får pilla med, har hamnat där i väntan på att få en ny plats.

Och så är det begravning i veckoslutet. Känns fortfarande orealistiskt att den ska äga rum. 

Ha en fin vecka, hörrni!

Vi har nya rutiner. Den stora omvandlingen till att barnen nu bara sover en gång per dag, direkt efter lunch. Det är både skönt och jobbigt. Skönt i och med att vi inte är lika låsta till att hålla oss hemma och vi kan vara utomhus längre pass. Jobbigt i och med att det blir ett långt pass innan vi också får vila, och svårare när vi ska iväg någonstans - har anpassat tur och retur förut efter barnens sovtider så de kunde sova och färdas samtidigt. Men det löser sig ju. Vi har mattider anpassade efter hur de kommer har det på förskolan senare. Sitter och äter alla mellanmål vid bordet. Tidigare har de sprungit runt i vardagsrummet och tagit ett mackbett då och då, lämnat halvätna äppelbitar i soffan och på golvet. Det är en omställning, och det har tagit lite tid att vänja sig vid. Men så skönt när rutiner är på plats och barnen gärna hjälper till för de vet vad som förväntas och var/hur saker ska vara. Det blir bättre. Det blir bättre. 

Denna vecka har vi inte så mycket planerat. Hälsa på min farmor, det var längesedan nu. Den årliga traditionen att baka tunnbröd - får se hur det går med fyra småbarn i familjen nu. Jag ska söka jobb och ta mig ut på minst en springtur. Och njuta av sensommarvärmen och av att vara ledig utan tider att passa några veckor till. Hoppas ni får en fin vecka!

Det här är en av mina favoritvyer. Den kanske inte ser så mycket ut för världen, och det var svårt att fånga djupet på bild. När jag tittar mellan lyktstolparna, tänker bort dem och asfalten, och när husen är dolda därbakom, så har jag en horisont där gräset möter himlen. Då är det som att jag vandrar omkring på kullar. Då är det som att jag är i naturen och världen framför mig är oändlig. Kanske ett äventyr som väntar. Eller bara lugnet som bara en naturupplevelse kan ge. Men så går vi några steg till och förtrollningen är bruten, och jag är tillbaka i staden med barn som ropar från gungorna och cyklar som swishar förbi. Det blev en kort paus där i lugnet. 

Förra veckan var tung. Vi hälsade på min kusins familj. Kom med fika, matpaj, och kramar. Barnen busade runt, tittade på hönorna, åt bär, och hoppade studsmatta. Kom på mig själv med att önska att detta skulle ha varit ett tillfälle innan hon gick bort, så hon också hade kunnat vara där. Det är fint att få sörja ihop och glädjas över minnen och det som fortfarande finns kvar. 

Avslutade veckan med att lämna av tvillingarna hemma hos mina föräldrar och sedan dra iväg på brädspelshäng hos Malmgrens. Som Anton har längtat efter att få spela spel. ❤ Är så tacksam och lättad över att det går att lämna bort barnen till barnvakter numera.

Den här veckan har vi inget speciellt inplanerat ännu. Man och kanske barn har dragit på sig en förkylning så det får väl ske tillfriskning först och främst. Hursomhaver, ha en fin vecka. 

Skördetider på balkongen. Spritärterna är spritade och ärterna kokade. Åts med mycket smör. Tomaterna börjar gå från grönt till gult till rött i färg. Varken jag eller Anton kan / bör äta (råa) tomater, men barnen älskar dem. Kul att få visa dem hur tomaterna växer och att vi måste ha tålamod och vänta. 

Den här veckan åker vi iväg söderut några dagar. Packar med oss halva hemmet som vanligt. Tänker inför varje längre bortavistelse att vi borde skaffa en takbox. Samtidigt som jag tänker att det är bra att ha begränsning med sin packning, att inte kunna släpa med oss mer än vad vi egentligen behöver. Tycker jag blev duktig på att packa minimalistiskt när jag reste mycket i jobbet. Tänka ut outfits och alltid bara resa med handbagage. Lära mig från gång till gång vad jag faktiskt packar upp och vad som alltid blir kvarliggandes i resväskan. En fransmän jag reste med ibland imponerade på mig med att bara resa med en ryggsäck. Det har jag bara lyckats med en gång.

Imorgon är det min namnsdag, hoppas få till att fira med åtminstone lite fika. Till helgen blir det kalas i två dagar. En 71-åring och en 30-åring som ska firas. Kul! Sedan kommer jag behöva vila i några dagar. Fint. Det var allt. Hoppas ni får en fin start på augusti!

Att lyssna på alla sommarprat, som jag givet mig själv som ett projekt i år, är att hoppa mellan tankar (mer eller mindre filosofiska), människoöden, och musiksmak. Kastas mellan. Det är ett kort format och det måste vara en konstform att lyckas göra ett program som känns eller som blir minnesvärt, om det nu ska vara ett mål med formatet. När jag har lyssnat på programmen har jag hittills tyckt att de allra flesta håller en hög och intressant nivå, antagligen tack vare producenters hjälp. Men nu efteråt är det många som jag har glömt av vad de egentligen handlade om. Det blir tydligt när det är en skådespelare som kan läsa text och är duktig på dramatiska konstpauser för effekt, eller en skrivande person som dagligen jobbar med text och kan det där med att sätta ihop meningar.

I skrivande stund har jag lyssnat fram till Alexander Hermanssons program. Det program som fått mig att gråta mest är Birgitta Ohlssons. Den före detta liberala ministern som nu jobbar med mänskliga rättigheter i USA, och som nyligen har fått ett cancerbesked och ingen vet om hon kommer leva till nästa år. Hon startade ett projekt med vad hon kallar "mammalådor", där hon lägger saker i olika lådor och som hon vill att hennes barn ska öppna senare i livet vid viktiga och stora tillfällen, men som hon fick avsluta innan hon var färdig för det blev för jobbigt. GRÄT. UKON överraskade mig mest, en så lugn och skön stämma att lyssna till och på pricken analyser om vår samtid - jag hade fått för mig att det skulle vara pretentiöst och olidligt att lyssna på. Tänker numera ofta på det han sa om att vi har gett oss själva så mycket tid tack vare tvättmaskin, diskmaskin, dammsugare, att vi ägnar oss åt ångest och grubblerier och har blivit totalt överintresserade av vår hud. Ska inte skriva mer om sommarprat nu, det förtjänar ett eget inlägg märker jag nu.

Veckostatus: Vi har sovit över i sommarstugan hos mina föräldrar. Provade en natt först, och det gick ju bra och vi har ju ändå packat ner och kört dit en massa grejer så vi stannade en natt till. Badade i havet och fick hjälp med att stimulera barnen och fick lagad mat och kände oss ganska utvilade. Barnen har åkt båt för första gången någonsin, tillsammans med deras nästan jämnåriga kusin. Två av de tre barnen somnade. Lyckat ändå. Kul! Väl hemma kämpar vi på med att komma ikapp med tvätt och matlådor. 

Nästa vecka drar vi iväg till Halmstad med Malmgrens. Ska bo på hotell med barnen för första gången och det ska bli spännande. Jag ser mycket fram emot hotellfrukost. Det var alles.

Dammen en otroligt vacker dag. Vi har varit i sommarstugan ännu en omgång. Där stänger jag av, vilar upp. Tar i och ur barnen i gungan, hoppas på att regnkläderna hunnit torka till nästa gång vi går ut, haft besök. Läser bok och löser korsord. Lyssnar på några sommarprat - det är ett av mina sommarprojekt att försöka lyssna på alla. Lyssnar på tystnaden och plockar blåbär. Kommit tillbaka hem till stan igen och försöker blanda vilodagar med aktivitetsdagar - vill ju hinna träffa folk medan de har semester men inte tappa rutinerna helt. 

Och vi har varit på bröllop. Så fint. Jag grät. Såklart. Lyckades ändå hålla mig fram till när en vän till brudparet sjöng i kyrkan. Anton höll ett så fint tal till sin kusin Amanda, som var bruden. Jag hade fått höra det en gång innan, och grät då också vilket är ett gott betyg. Lite konstigt att vara borta från barnen, som var i mina föräldrars trygga händer. Kunna äta mat utan att behöva mata någon annan eller riskera att få en katapultsked med tomatsås över sig. Fick dansat några låtar på dansgolvet vilket var något jag sett fram emot så mycket, trots att klockan blev senare än jag tänkt. Dagen efter var vi trötta, men det var tydligen barnen med så det var ju toppen. 💗

Igår var jag borta från barnen igen. Eller de var borta från mig. De åkte iväg med sin pappa och faster ut till en sommarstuga vid havet. Jag var helt ensam i flera flera timmar. Tills jag hängde med Katta en sväng. Var så många timmar av egentid att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med all tid. Fanns lätt så många borden, sådant jag verkligen borde passa på att göra när jag inte hade två barn springandes runt mina ben. Men att tänka på alla de göromål är grund för stress, så istället tog jag det mest lugnt och gjorde vad som föll mig in. 

Vi har en grillning med Antons vänner planerad i helgen, och kanske en övernattning på annan ort. Och just det! Jag kom fram i riksradio i lördags morse, till programmet Ring så spelar vi. Vann två presentkort, och därmed kan jag stryka det från min bucket list. Det var det om detta. Hoppas ni har en skön sommar!

Förra veckan delade jag som vanligt mitt blogginlägg på Facebook efter att ha publicerat det. Möttes av informationen att det inte tillåts på plattformen. Att det inte längre (enligt EU-regler om jag förstod det hela rätt) är tillåtet att dela inlägg som sprider desinformation. Och mitt lilla blogginlägg om hur det går för mina odlingar och att jag hade ramlat när jag sprang fastnade alltså i Facebooks algoritmnät för vad som får spridas. Toppen att de har börjat ta till åtgärder för desinformation, det var väl inte en dag försent. Känns bara lite hårt att jag skulle bli stoppad. Upplever det inte som att jag sprider desinformation, utöver att det är min subjektiva upplevelse jag beskriver då. De har fått en vecka till på sig att förfina algoritmen, så får se om det kommer funka att dela den här veckan.

Hursomhelst. Vi har firat midsommar. Barnen dansade runt stången för första gången med sin farmor och faster. Ätit jordgubbar och nästan badat i poolen. Barnen vägrade ta en vila under dagen, så mot kvällen var vi helt slut, alla fyra. Har ägnat dagarna sedan dess åt att sova och vila ikapp. Jag fick spänningshuvudvärk som tog några dygn att få bort. 

I veckan ska vi hälsa på den senast nyfödda person vi känner, och gå på dop. Det ska bli soligt och varmt. Även om det inte känns så precis just nu när jag skriver och det är molnigt med hot om regn och solen känns avlägsen. Ha en fin vecka, hörrni!

På balkongen växer det så det knakar. Verkar vara ett toppenläge att ha odlingar. Såg små små gröna tomater på en av plantorna. Försökte visa barnen, men de går mest och rycker i de bladen som de når. Därav kompostgallret, så att växterna får vara ifred så gott det går. Fikonträdet trodde vi hade dött av frosten, vi ställde ut den lite för tidigt. Men den tar sig. Förra året fick vi några få fikon, får se hur det blir i år. I min stora självbevattnande blomlåda odlar jag spritärter och sockerärter. Det kommer blommor och häromdagen satt jag och barnen på bänken och smakade på de första sockerärterna. Är så taggad på att tvillingarna ska få följa växters tillväxt och kunna skörda när de blir lite äldre och förstår mer. 

Igår sprang jag på en grusväg vid dammen. Under det enda regnfallet som kom den dagen. Lyckades pricka in det när barnen hade en av sina sovstunder. Har satt igång ett träningsprogram för att klara av att springa en mil ungefär 15 veckor bort. En del av gårdagens träningspass var att springa lite fortare än vanligt en bit. Så jag körde på. Plötsligt föll jag i en nedförsbacke. Snubblade inte på någon sten eller rot så blev själv paff. Men reflexerna hann reagera. Tog emot mig med handflatorna och landade på knä och höft. Det gör ju så otroligt ont att skrapa upp händerna mot marken. Svedan. Aj. Gick och ojade mig högt i över tio minuter för att det gjorde så ont. Det kom blod. Knäet kändes ömt så jag vågade inte springa. Ville ringa Anton men kunde inte komma på vad han just där och då skulle kunna göra för att underlätta, och det var ju inte så akut att han måste lämna barnen. Tog mig hem och lyckades duscha. Knäet var lite svullet, men ska avvakta och se hur det artar sig. Handflatan har ett plåster (som barnen tycker är märkligt) och såret gör det svårt att använda handen ordentligt. Hittar nya ställen där det finns tecken på mitt fall. Ett rivmärke på armen, röda märken på höften som nog kommer bli ett blåmärke, fötterna känns lite ömma. Allt kommer lagas och gå över. Just nu känns det bara så typiskt när jag väl hade tänkt komma igång med något ordentligt och har möjlighet till det medan barnen sover.

Igår var det också barnens dopdag. Som vi firade med att tända dopljusen och hänga ut fasadflaggan (till mitt ena barns stora förtjusning). Och med ett kort besök på deras förskoleavdelning där de kommer börja till hösten. Fick ett mycket gott intryck. Så det känns bra, även om jag vet att inskolningen kommer bli tufft känslomässigt för mig. 

Det är midsommar på fredag och det ser ut att bli soligt i år igen. Ska bli spännande att se vad barnen tycker om dans kring midsommarstång. Gräddfil och jordgubbar vet jag redan att de älskar. Kanske inte i kombination då. Eller vad vet jag. Det har vi inte testat. Annars ska jag väl bara vila kroppen och se hur skadeläget blir. Hoppas ni får en fin vecka och en underbar midsommarhelg. 

Vi har hängt i sommarstugan i två omgångar. Vilat upp oss. Har löst korsord och börjat läsa Anna Karenina för att det fanns i bokhyllan där. Övat på att gå i backar (för ettåriga ben). Kört runt i nyköpta ihopfällbara skrindan lite överallt och använt den mycket hellre än barnvagnen. Varit lite vid havet. Käkat middag där trots att det blåste och barnen grät och skakade. Vi har fått använda regnkläderna men struntat i att öva att gå i gummistövlar - är så omständigt när de trillar av foten. Det har varit lite som att vårt sommarlov har börjat. Även om det innebär att hålla samma rutiner någon annanstans. Och hålla utkik för faror. Ajaj inte spisen, inte uttagen, akta trappsteget.

Hemmavid har vi möblerat om. Nu står båda barnens sängar i samma rum. De sover tillsammans och än så länge har det gått bra. Tar lite tid att varva ner bara när båda kan trigga varandra. Men också mysigt att de har varandra i närheten, känns som att de är trygga med det. Detta innebär att vi inte längre har några barn i sovrummet. Det har vi inte haft sedan barnen föddes. Har behövt smyga in för att lägga mig. Har behövt planera innan barnen somnar om det är något klädesplagg som behöver tas ut i vardagsrummet så jag slipper gå in när de har somnat. Kan numera bara traska in. Slipper använda vardagsrummet som en extra garderob. Nästa steg hoppas jag på blir att vi kan natta barnen själva, att inte båda föräldrarna alltid behöver vara med. Men det kommer när det kommer.

Vi har varit på min systerdotters dop och på flera födelsedagskalas. Senare i sommar har vi ännu ett dop och ett bröllop att gå på. Kul med tillfällen att få klä upp sig lite och få fira. Har lämnat in en byxdress till skräddaren och hoppas den hinner bli klar i tid. Känns lyxigt att ha plagg lite mer sytt efter min kropp. 

Idag ska jag prova på att vara själv med barnen i typ en halv dag. Kanske inte en stor grej för andra föräldralediga, men nu var det längesedan någon av oss var själva med dem i mer än några få timmar. Det ska väl gå bra. Annars söker jag jobb, pysslar med mina fotoalbum, sköter om mina odlingar (tomaterna och spritärterna tar sig fint), och springer minst en gång i veckan. Hoppas ni har det fint och får ett bra slut på veckan!

Jag har påbörjat ett nytt fotoprojekt. Inte i någon direkt konstnärlig mening, utan rent hobbymässigt få digitala bilder till en utskriven, fysisk form. Började med att jag ville beställa en fotomugg. Slutade med att jag lade en beställning på över 1 000 bilder, utöver fotomuggarna. Min vision är en fotopärm för varje år. Bilderna uppradade i kronologisk ordning. Jag skaffar därför fotofickor att sätta in i pärmarna så jag enkelt kan stuva om bilderna ifall jag skriver ut någon mer bild som ska få plats. Det kommer ta tid detta. Kanske ett projekt som sträcker sig till över sommaren. För jag vill på baksidan av varje foto skriva datum och någon kommentar om vad bilden föreställer. Och jag kommer bli avbruten av barn som vaknar, av barn som vill mig något, av barn som väldigt gärna kommer vilja vara med. Det är kul med projekt. Något som får en att komma ur sängen på morgonen. Utöver barn som vill ha frukost och ny blöja. 

I måndags hängde vi utomhus i Fontin i fyra timmar. Bilden är därifrån. Det var nästan fullt på parkeringen. Flera som tog tillfället i akt att njuta av solen. Alla bänkar utanför kaféet var fulla av pensionärer och barnfamiljer. Vi åkte dit lite spontant. Har liksom glömt av att Fontin finns som utflyktsmål. Lisa kom med sina två barn och vi gungade, lekte kurragömma, fiskade, och tittade på grodor. Tänkte mata fåglarna med bröd men läste en skylt om att helst inte göra det då de kan få problem med tillväxten av vingarna. Fyra timmar utomhus som blev till röda kinder och näsa inomhus.

I helgen var jag och bowlade. En present till mamma från pappas syskon. Jag och några kusiner hängde på. Annars har vi mest stannat hemma. Barnen har eller har haft hosta och snuva. Känns som att det är på väg bort, tack och lov så vi alla kan sova bättre. Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan!