På balkongen växer det så det knakar. Verkar vara ett toppenläge att ha odlingar. Såg små små gröna tomater på en av plantorna. Försökte visa barnen, men de går mest och rycker i de bladen som de når. Därav kompostgallret, så att växterna får vara ifred så gott det går. Fikonträdet trodde vi hade dött av frosten, vi ställde ut den lite för tidigt. Men den tar sig. Förra året fick vi några få fikon, får se hur det blir i år. I min stora självbevattnande blomlåda odlar jag spritärter och sockerärter. Det kommer blommor och häromdagen satt jag och barnen på bänken och smakade på de första sockerärterna. Är så taggad på att tvillingarna ska få följa växters tillväxt och kunna skörda när de blir lite äldre och förstår mer. 

Igår sprang jag på en grusväg vid dammen. Under det enda regnfallet som kom den dagen. Lyckades pricka in det när barnen hade en av sina sovstunder. Har satt igång ett träningsprogram för att klara av att springa en mil ungefär 15 veckor bort. En del av gårdagens träningspass var att springa lite fortare än vanligt en bit. Så jag körde på. Plötsligt föll jag i en nedförsbacke. Snubblade inte på någon sten eller rot så blev själv paff. Men reflexerna hann reagera. Tog emot mig med handflatorna och landade på knä och höft. Det gör ju så otroligt ont att skrapa upp händerna mot marken. Svedan. Aj. Gick och ojade mig högt i över tio minuter för att det gjorde så ont. Det kom blod. Knäet kändes ömt så jag vågade inte springa. Ville ringa Anton men kunde inte komma på vad han just där och då skulle kunna göra för att underlätta, och det var ju inte så akut att han måste lämna barnen. Tog mig hem och lyckades duscha. Knäet var lite svullet, men ska avvakta och se hur det artar sig. Handflatan har ett plåster (som barnen tycker är märkligt) och såret gör det svårt att använda handen ordentligt. Hittar nya ställen där det finns tecken på mitt fall. Ett rivmärke på armen, röda märken på höften som nog kommer bli ett blåmärke, fötterna känns lite ömma. Allt kommer lagas och gå över. Just nu känns det bara så typiskt när jag väl hade tänkt komma igång med något ordentligt och har möjlighet till det medan barnen sover.

Igår var det också barnens dopdag. Som vi firade med att tända dopljusen och hänga ut fasadflaggan (till mitt ena barns stora förtjusning). Och med ett kort besök på deras förskoleavdelning där de kommer börja till hösten. Fick ett mycket gott intryck. Så det känns bra, även om jag vet att inskolningen kommer bli tufft känslomässigt för mig. 

Det är midsommar på fredag och det ser ut att bli soligt i år igen. Ska bli spännande att se vad barnen tycker om dans kring midsommarstång. Gräddfil och jordgubbar vet jag redan att de älskar. Kanske inte i kombination då. Eller vad vet jag. Det har vi inte testat. Annars ska jag väl bara vila kroppen och se hur skadeläget blir. Hoppas ni får en fin vecka och en underbar midsommarhelg.