Jag har precis varit och begravt Kerstin, min fisk. I måndags när jag skulle ge henne frukost var hon inte i den delen av akvariumet där hon brukade vara. Det såg så tomt ut. Jag hittade henne liggandes upp och ner vid pumpen.

 

Ni får säga att det "bara var en fisk", men det spelar ingen roll. Har man ett husdjur blir det tomt när det är borta. Det spelar ingen roll om det är en hund, en kanin, en häst eller en fisk. Känner man inte en slags tomhet när ett djur är borta skulle man inte haft det från början.

 

Nu ligger hon i vart fall begraven på vår lilla djurkyrkogård tillsammans med mormors tax, katter, fiskar, kycklingar och fåglar. Och det känns konstigt på morgonen att tända akvariumet och mata en fisk inte längre är det jag måste göra det första jag gör efter att jag gått ur mitt rum. Eller att jag inte måste ge kvällsmat och släcka på kvällen innan jag går och lägger mig. Det kommer kännas tomt ett tag framöver, helt enkelt.

 

 

 

 

 

 

I natt sprang jag för första gången i mitt liv en mil utan att stanna och börja gå. Det slog mig heller aldrig riktigt in att jag skulle börja gå. Jag bara sprang och mådde bra. En sådan underbar känsla!

 

Jag och Patrik sprang alltså Midnattsloppet igenom Göteborg igår ikväll tillsammans med ungefär 14 000 andra personer. Patrik för första gången, jag för andra. Han sprang ifrån mig så fort startskottet gick, något annat hade jag ändå inte räknat med.

 

Det stod människor längs med vägen som hejade och det är alltid lika kul! Det ger en extra push som gör att man bara fortsätter springa med ett leende på läpparna fastän man har håll eller ont i benen. Man springer fortare och bättre än om man hade sprungit själv, utan hejaropen.

 

Idag har jag lite träningsvärk men känner mig så himla glad och stolt. Jag har blivit än mer peppad på att anmäla mig till nästa års Göteborgsvarv och strunta i att försöka få tag i biljetter till ESC-finalen i Malmö. Det är ju så himla kul att springa sådana här lopp!

 

Sådant man kan unna sig när man är sjuk. Supergott!

 

Det blev visst bara en dags jobb den här veckan för min del. Är hemma med en förkylning. Hade lite ont i halsen i måndags men tänkte att det berodde på att jag var torr i halsen. Men det försvann inte under dagen, och i tisdags när jag vaknade av att jobbet ringde mig hade jag ont i både halsen och öronen.

 

Halsvärken har i vart fall gott över men jag är snuvig och sådär seg och trött som sjukdom bidrar till. Har roat mig med att se alla avsnitt av How I Met Your Mother och se på film. Har nog sett fler filmer under den här veckan än vad jag gjort hittills på hela året. Och så läser jag någon bok ibland, såklart.

 

Jag hoppas att jag blir frisk, eller i vart fall mår bättre, på lördag då jag ska springa Midnattsloppet tillsammans med Patrik. Det är ju så himla typiskt att jag skulle bli sjuk just den här veckan.

 

 

 

 

 

 

"Elsas hemligheter" är den sista boken i Sofi Fahrmans triologi om modebloggaren Elsa Gustavsson.

I bokens början arbetar Elsa kvar på Bladet som modereporter, men efter nedskärningar på tidningen förlorar Elsa sitt jobb. Hon bestämmer sig då för att åka till New York på en kurs i Mode och tänka ut vad hon vill göra härnäst.

 

Det blir aldrig riktigt som hon planerat och livet känns sådär svårt och jobbigt. Men med vänner och pojkvän omkring sig blir det hela lättare att ta sig igenom. Samtidigt bär hon på sin lilla hemlighet, en hemlighet som är ett nyårslöfte till sig själv och som handlar om hennes och Hugos framtid.

 

I mitten av boken finns en liten New York-guide om de bästa ställena i staden. Om jag någon gång åker till New York kommer jag förmodligen ha med mig den listan.

 

Jag gillar ju Sofis böcker om Elsa. Kanske för att de handlar om bloggar, mode och resor till stora städer. Och för att de är så enkla, på ett bra sätt.

 

Har haft min första jobbdag efter min så kallade semester. Jag har inte jobbat sedan midsommar. Trodde det skulle kännas jobbigare och konstigare att börja jobba igen än vad det faktiskt var. Fick bara ungefär fem timmars sömn i natt (hade 24 grader i rummet och jag har vant mig vid att lägga mig tidigast runt midnatt de senaste veckorna) och har en värkande hals, men det gick helt okej ändå. Kanske för att det som sagt var första dagen. Om jag skulle befinna mig i liknande situation om några månader kommer jag nog inte vara på lika bra humör.

 

För övrigt känner jag mig pluggsugen och hade hellre velat börja något bra program på universitetet. Ångrar mig lite att jag inte sökte något innan sommaren. Å andra sidan vet jag inte vad jag vill göra än. Jag tänker att jag kommer komma på det tills det blir dags att söka till nästa läsår.

 

Så nu har alltså vardagen kommit tillbaka. Med allt vad det innebär. Hoppas förstås på att sommaren ändå hänger sig kvar ännu ett tag till!

 

 

 

 

 

 

 

Den Svenska Björnstammen -  Svalkar vinden

 

 

Min bokhylla började bli lite väl överfull.

Och min andra, lite undangömda bokhylla togs bort nu i veckan under en liten ommöblering här hemma. Så vi åkte och köpte en större bokhylla till mig.

Eme och jag satte ihop den själva.

När vi väl fått i de tre hyllplanen som inte går att flytta på, flöt resten av byggandet bara på.

De här små krokarna tyckte jag såg ut som små stridsvagnar. Inte bra. När de sattes in på sina platser såg de ut som hattar eller gatlyktor. Bättre.

Och så kom den till slut på plats.

Jag sorterade in böckerna i bokstavsordning. Vill ha det så.

Vi lyssnade på musik under tiden.

Och tre timmar senare var det hela till slut klart. För övrigt vill jag tillägga att jag rensat bland böckerna och skickat iväg många till second hand.

 

Igår åkte jag in till Gustaf Adolfs torg för att möta upp Eme och hennes kompis, vilka redan tillbringat ungefär hela dagen i Göteborg.

På Gustaf Adolfs torg kan man under Göteborgs Kulturkalas köpa mat och delikatsser från världens alla hörn. Vi köpte dock inget, tittade mest.

På Kungsportsplatsen köpte vi glass.

Vi slog oss ner på en liten gräsplätt bakom Stora teatern. En DJ underhöll oss och alla andra. För övrigt märkte vi inte cykeln något speciellt tills ägaren kom och hämtade den.

Efter ett tag i gräset blev det dags att ge sig vidare uppför Avenyn för att träffa bland andra Anna, Jasmine och Kristina.

Vi lyckades hamna framme vid scenen.

Gillar rekvisitan! Extra mycket för katten.

Några blåste såpbubblor i väntan på att konserten skulle börja.

Och så tändes scenen till slut!

Och Den Svenska Björnstamman klev upp.

Så himla mycket åh! på deras fina tröjor och att de var så bra! Och väldigt musikaliska hela bundet. Tror ungefär alla i bandet spelade minst två instrument!

Efteråt blev det dags att försöka komma med en buss hem. Vi missade en med bara tio minuter och fick vänta tillsammans med hundra andra (överdriver inte) på Nils Ericson på sista bussen hem. Som tur var sattes det in en extrabuss, annars vet jag inte hur vi hade kommit hem!

 

Igår tog jag och Eme oss in till Järntorget där Wille väntade på oss.

Vi gick bort mot Lagerhuset, satte oss vid vattnet och beställde drycker. Verkade vara hit artisterna gick efter (och innan) sina uppträdanden, för vi såg några stycken.

När solen började gå ner gick vi runt husknuten.

För att vara med under invigningen av ett Kulturhus för unga. Så himla superbra att det har öppnats ett nu! Gå dit med alla era kreativa idéer om allt möjligt (dock ska det innehålla någon slags kultur) så får ni hjälp med att få dem att bli verklighet!

Linnea Henriksson sjöng tillsammans med en stråkkvartett och en keyboardspelare. Himla fint!

Kiriaka spelade tillsammans med eldkonstnärer. Fick tyvärr ingen bild, men det var urhäftigt!

Det fanns tilltugg och dricka att ta om man ville ha. Jag kunde bara äta de här.

Persiska örtbiffar. Superbra att de skrev ut allergiinformation!

Och så blev det invigningsdags! Alla i publiken som tagit en av de utdelade saxarna fick vara med och klippa.

Konfetti skickades ut från fönstren.

Och då fick man gå in och kika och lyssna på Silversystrar. Vi tittade bara in, för jag och Eme skulle gå vidare.

Jag köpte en påse chips på vägen, för det är gott.

Vi stannade på Götaplatsen för att lyssna på Timbuktu och Damn!.

Fin konsert så länge vi hann lyssna innan vi fick gå till bussen. Bra första dag på Göteborgs Kulturkalas, helt enkelt! Och glöm inte gå till Kulturhuset!

 

Igår var det dags för den årliga grillkvällen hemma hos farmor och farfar.

Vi åt, drack och väntade på att handbollsfinalen skulle vara över så vi fick veta om det blev guld eller silver.

Farmor hade bakad god vinbärspaj som vi åt. Efteråt åkte jag och Patrik och pantade alla burkar och slängde glasflaskor från lördagens kräftskiva.

Patrik och jag anordnade en kräftskiva i år igen. Antalet bjudna gäster skenade iväg en aning och slutade någonstans runt femtio, så vi fick ta fram alla bord och stolar vi hade.

 

Bästa Wille var med såklart! Och Ossian och Willig.

 

Hej hej.
Vi hade tänkt ha en femkamp, men det slutade med bara enkamp (tipspromenad med helt omöjliga frågor) och som vanns av Team Mange!

 

 

 

 

 

 

 

Foster the people - Pumped up kicks

 

 

 

 

Jsg gillar ju sådana här musikvideor. Enkla. Konstnärliga.
Och ja. Låten gillar jag också.

 

 

Gotye ft. Kimbra - Somebody that I used to know

 

Den här videon är sådär typsikt svensk. Lite dyster men samtidigt fin. Bara så det kan vara ibland. Plus att låten är en av mina favoriter för tillfället!

 

 

Lilla Sällskapet - Jag vill ut

 

I fredags låg det ett blått paket i brevlådan.

När man öppnade det var det mest grönt.

Innuti låg en systemkamera, ett spel och bakformar. En tredjedel var till mig, resten till Eme. Systemkameran är för övrigt en bagagebricka, urhäftig!

Vi fick lite godis också. Det var gulligt.

 

 

Idag var jag, Eme och mamma på tisdagsmarknad i Stenungsund. Det var regnigt så jag hade min lilla regnjacka på mig.

Emelie hade ingen regnjacka så hon blev blöt men verkade glad ändå.

Hon fick köpt en ny slags växt att ha i en kruka hon hade till övers. Jag köpte en ny bikini och en påse chips.

 

Nu under sommaren har jag följt ett träningsschema. Eller försökt så gott jag kunnat. Vissa dagar har helt enkelt vädret varit alldeles för dåligt eller något annat kommit emellan. Mitt träningsschema har jag hämtat från jogg.se och det innehåller distanslöpning och intervallträningar. Hade aldrig tränat intervaller förut. Har märkt att det är väldigt jobbigt, men att det ger resultat tillsammans med distanslöpningen. Dessutom får jag inte längre blåsor under fötterna.

 

Igår sprang jag ner till havet och hem igen. Den sträckan är ungefär nio kilometer. Jag har aldrig sprungit så långt utan att stanna förut. Så himla glad och stolt över att jag klarade det! Tiden blev inte direkt någon att skryta med, men jag klarade ju av att ta mig runt!

 

Mitt nästa mål är att klara av en hel mil och sedan är jag redo att springa Midnattsloppet! Vilket jag ska göra med Patrik. Den lilla biten han klarar av att hålla mitt tempo, vill säga. För sedan kommer han springa ifrån mig.

 

 

En earcuff med kedjor och en pärla,

och en haircuff. Det var vad jag köpte i onsdags.

 

Cecilia Lund hittar ett barn utanför sjukhuset. Övergivet och alldeles nyfött. Frågor om vem som kan ha lämnat ifrån sig sitt barn på ett sådant vis och varför cirkulerar i Cecilias huvud.

Samtidigt är hon gravid med hennes och Johns femte barn. Tills hon svimmar under ett arbetspass och förlorar en massa blod. Har barnet klarat sig eller blev det ett missfall?

 

Precis som i Janouchs två tidigare böcker om barnmorskan Cecilia Lund blandas vardag med dramatik. Inget blir riktigt som man tänkt sig, men alltid ordnar det sig på ett eller annat sätt. Precis så livet ofta ter sig.

Igår åkte jag och Eme in till Göteborg. Tidigt. Vi var där en kvart efter att affärerna öppnat. Nog bästa tiden att gå runt i affärer.

 

Jag hade ett nytt par leggings på mig som jag fyndat på Monkis rea.

Och blå rosett i kragen och vind i håret.

 

Eme. Vi gjorde mest hemliga små ärenden plus att jag köpte ett par nya byxor för mina sprack häromdagen.

 

På kvällen åkte vi hem till mina kusiner för att fira födelsedagar och 25-årig bröllopsdag. Sedan på vägen hem hämtade vi upp fina Patrik.