Verkar ha kommit in i en period av att barnen vaknar kl 5. Tvi vale. Känner mig groggy och får flashbacks till deras första halvår när vi typ var vakna dygnet runt. Med min erfarenhet vet jag att det är en period, precis som de gånger vi får sova till åtminstone kl 6.

Jag har tagit med mig barnen ut på ärenden varje dag den här veckan. Har äntligen fått köpt fina ramar till fotona från ettårsfotograferingen - tog bara ett år, framför allt av letande. Hoppas inte det tar ett år att få upp dem på väggen bara ... Det går förvånansvärt bra att ha med dem i köpcentrat och butiker. Är rädd varje gång för att de typ ska riva stället, men än så länge har de bara råkat riva ner ett paket ägg för längesedan. Ett trick jag har är att alltid låta dem lägga upp det vi ska köpa i kassan. Och locka dem med att åka hiss och trycka på knapparna - ett litet nöje vi har. Gick och köpte glutenfria semlor och barnen fick sedan smaka en liten bit. "Mera mera" sa den ena, "päron" sa den andra. 

Nästa vecka fyller de två år! Att jag har två tvååringar, va. Är en kul ålder, tycker jag. De vill bli mer och mer självständiga och klara av saker vilket jag (oftast) tackar för. Nåväl, det får vara allt för nu. Ha en härlig marshelg!

Förra veckan var vår hela första vecka med vabbande. Har varit förskonade hittills, bara någon dag här och där, men till slut blev det även dags för oss. Inte värre än lite förkylning, tack och lov. Kände mig oförberedd på hur mycket ork det tog att vara hemma med två sjuka barn. Var helt slut på fredagseftermiddagen och då kunde vi få tacksamt nog få stöttning av barnens farmor. Denna vecka har mest varit att komma tillbaka in i vardagsrutinerna igen, och ta ikapp det som blev skjutet på förra veckan. Potträningen fortsätter - en av fördelarna med att vi vara hemma från förskan - och vi har till och med testat att vara utomhus utan blöja en kort sväng. Ser så mycket fram emot att slippa lägga pengar på blöjor inom, förhoppningsvis, en inte alltför lång framtid.

I helgen som gick var vi på dop för barnens yngsta kusin. Är så glad över att barnen hade hunnit friskna till så vi kunde vara med och fira. Till helgen som kommer ska vi fira två andra kusiner som fyller ett år. En massa bus och tårta och fullt upp alltså. 

Det var alles. Ha en fin marshelg!

Sista veckorna av januari kommer här! Dagsljuset hängde sig kvar på eftermiddagarna. Ut och fånga det.

Ny vecka. Sportlovsvecka för skolbarnen. Inget som rör oss (än), men jag har en förhoppning om att efter förskolehämtningen kunna ta den där bussen som annars brukar vara full av skolbarn. Och slippa stå kvar vid busshållplatsen som ett fån när bussen åker förbi. Vi har sett solen i flera dagar nu, vilket också betyder kallare temperaturer. Minusgrader på förmiddagen. Plusgrader på eftermiddagen. En friskhet i luften. 

I helgen har vi åkt skridskor och tagit oss upp till skogen. Kastat pinnar i dammen och lärt barnen att akta sig för glöd på grillplatsen. Utnyttjat att det är sol långt in på eftermiddagen nu. Och upptäckte häromdagen att det började bli ljust när vi satt och åt frukost. Ä n t l i g e n. 

Ha en fin februarivecka!

En vecka i januari jobbade Anton sent flera kvällar, så vi fixade in barnpassning alla de eftermiddagarna. Mamma var först ut med att hjälpa till efter jobbet. När barnen sov och mamma åkt satte jag mig i soffan. Med bok, te, och lingoncheescake. Ah.

I slutet på förra veckan åkte vi norrut. Upp till snön och solen. Till skidbacke och pulkabacke. Knapplift och rullband. Visste inte hur våra barn skulle klara av en så lång bilresa, men det gick över förväntan då de sov mestadels. Lite gråt men då langade jag bara bak klämmisar och så var allt bra igen. Hade låga förväntningar på barnens skidåkande och tänkte vi får känna efter vad de vill. Ett barn ville gärna prova och åkte sedan vid två tillfällen till. Det andra mer avvaktande och åkte en gång, men tyckte det var roligare med pulkan. Och att titta på knappliften, så där satt vi två, på en snöhög, och tittade på hjulet som snurrade och snurrade och på knappliftarna som åkte tillbaka. Meditativt. Utöver att jag var väldigt trött (barnen vaknade kring fem varje morgon) och fick spänningshuvudvärk en av dagarna var det toppen att få vara iväg en långhelg. Och att vara iväg flera vuxna som kunde roa barnen och styra upp måltider.

Möttes av barmark och dimma hemma igen. Och snödropparna som börjat kika fram. Första tecknet. Vi är på rätt sida mörkret igen.

Den här veckan ska vi fira min mammas födelsedag och försöka se till att få med en växa-säng hem - dags att bli av med spjälsängen. Kanske åka skridskor. Hänga på biblioteket. Komma tillbaka in i vardagsrutinerna igen. Hoppas ni får en fin februarivecka!

Ett ögonblick en onsdag: satt i soffan och läste en stund medan barnen var på förskolan. Utanför fönstret fick fågelmataren besök av talgoxar, till min stora glädje. De tog ett frö, såg sig stressat omkring och vände sig genast om så att de hade ryggen mot maten och blicken mot faror. Jag tänkte: vilket stressigt liv. Jag tänkte på: det pickande hjärtat som finns därinne i den lilla kroppen. 

Precis som i januari förra året upplever jag en stor läslust just nu. Jag läser och läser. Bok efter bok. Ser fram emot att få sätta mig i soffan och läsa efter att ha nattat barnen. Att ha vilat under julledigheten och att det är mörkt utomhus på kvällen tror jag är nyckeln. Men den ständiga oron: kommer nästa bok jag läser vara den som förstör läslusten? En bok som jag måste kämpa mig igenom, på det dåliga viset. Jag tror mig ha hittat lösningen för att det inte ska bli alltför tungt, och det är att varva med lite enklare, lättlästa böcker. Så som "småtrevliga deckare", typ Drottningens detektivbyrå. Hittills i år har jag läst ut 5 böcker, och gett upp på ytterligare en. Har inga förväntningar av att kunna hålla den takten resten av året. För tillfället är jag bara glad över att ha mindre skärmtid och att jag har lust att försvinna in i litteraturens värld. 

Vi har varit lite hostiga från och till hela familjen. Inget som bryter ut till något annat än det där hostandet, förutom lite huvudvärk och känslan av sjukdom. Vette katten vad det kan vara. Något annat: ett av våra barn har själv börjat potträna sig. Tar av sig blöjan så fort vi kommer inomhus och efter att ha vaknat. Och då är det ju bara att fortsätta med att förstärka det beteendet och se till att pottorna (och en handduk att sitta på) finns nära till hands. Har inte läst om den metoden, men det är bara att tacka och ta emot antar jag. 

Snart är det februari. Tycker januari har gått lagom långsamt. Som att jag har "hunnit med" varje dag.  Utnyttjat de olika vädren på bra sätt. I helgen tog vi ner det sista julpyntet (eller snarare adventspyntet), en vecka innan kyndelsmässodagen som väl får ses som någon slags deadline. Jag har gärna uppe adventsstjärnorna länge, det blir genast mindre mysigt och mörkare när de plockas ner. Speciellt i barnens rum, dit måste vi lösa en fönsterlampa. Men jag kände av någon slags social press (säkert bara i mitt egna huvud) från grannskapet. Tycker vi fick gjor så mycket i helgen, trots hosta. Härlig känsla. Nå, det får var allt för nu. Ha en fin vecka!

På årets andra dag föll det snö under natten. Även om det bara blev ett tunt lager sa vi genast "Fram med pulkorna!" Vet ju aldrig om det kommer töa bort redan under dagen så gäller att passa på.

Nyårsaftons morgon. Jag och ett av barnen gjorde iordning frukost (havregrynsgröt som varje morgon), medan de två andra i familjen sov. En lugn morgon. Framförallt lugn då jag bara hade ett barn att ha hand om, Vid frukostbordet hade de andra fortfarande inte vaknat, och barnet jag åt med ställde många frågor om de andra, men åt bättre än vanligt. Fick fullständig uppmärksamhet av mig. Inte så vanligt. 

Jag har införskaffat skridskor till mig och barnen (sådana där upplärningsskridskor med två medar till kidsen). Sedan dess har jag varit otroligt pepp på att ta oss till en isrink. Paketen kom förra veckan. Och i söndags eftermiddag / kväll var det dags att testa. Framförallt testa vad barnen skulle tycka. Jag var pepp och taggad för oss allihop. Det bar av ut på isen. Ett barn i taget. Och de verkade älska det! Trots att de hamnade på rumpan så fort de inte höll i en vuxen. Jag var lite ringrostig i mitt åkande - sedan har jag väl aldrig varit särsklit bra och åkt för sällan - och kände mig lite instabil men ramlade aldrig tack och lov. Vill så gärna att mina barn ska känna sig självklara och stabila på skridskor, så då gäller det att börja i tid. Blev så glad över att de tyckte om det. Åt pannkakor och drack varm saft efteråt i minusgraderna. Ett av barnen grät för att vi inte skulle åka något mer och pekade med sin vantbeklädda hand ut mot isen. Hellre det än tvärtom. Förhoppningsvis blir det här vår nya helgaktivitet framöver.

För resten av januari har jag satt köpstopp på mig själv. Lägger för mycket tid på att surfa runt i e-handeln i jakt efter allt möjligt. Tid och energi jag ju egentligen hellre vill lägga på annat roligare. Det enda jag får köpa, utöver mat och så, är skydd till skridskorna och någon hjälm, för det saknar jag till våra helgäventyr. Har förväntningar på att få loss lite mental energi och bli gladare i humöret.

Vi hade julgransplundring och fick bort julpyntet igår - lite är kvar men det vill jag ha ner i en egen låda för att ta upp igen till advent. Blev lite bökigt i år när adventsljusstaken och adventspresenterpåsar låg i olika lådor, så det får det bli ändring på. Den här veckan kommer vi ha familj och vänner över för extra stöttning i flera dagar. Och till helgen är planen att jag och Anton ska fira vår bröllopsdag utan barn. Mycket att se fram emot. Hoppas ni får en fin januarivecka!

Varsågoda - 16 bilder från mellandagarna. Vi åkte till stora affären hela familjen två mornar för att veckohandla och handla till nyår. Barnen älskar att få använda handscannern, blev bara lite bråk om den i början, tills den ena tvillingen kom på att det är minst lika kul att hålla fram streckkoden till den med scannern. Vi tar typ alltid banan från "frukt till barnen"-skålen i mataffärerna och det är så genialt att de har den där skålen. Minskar risken för gnälliga barn och stressade föräldrar.