Vi for upp till snön (Branäs)
2025-03-16 08:00:00
We went up to the snow (Branäs)
I slutet på februari tog vi oss norrut, upp till snön. Precis som jag gissat låg det snö på marken så fort vi åkte in i Värmland. Tre nätter sov vi i en stuga på Branäsberget. Det var min första skidresa, så jag visste inte helt och fullt vad jag hade att förvänta mig. Mer än snö.
Vi hyrde en bil, för att få fyrhjulsdrift och takbox och lite moderna bekvämligheter. Barnen tyckte det var spännande med nytt. Tack och lov sov de större delen av bilfärden. Vid missnöje hjälpte det att jag langade bak något att äta till dem. Hade varit smått orolig innan för hur det skulle gå, men det gick nog så bra det hade kunnat gå.
Stannade i Grums för lunch. Pyttipanna med ägg till barnen.
Chili sin carne till mig. Och så en liten bensträckare efter det för att orka sista biten i bilen.
Framme vid stugan. Barnens kusiner var redan där. Vi gick husesyn och packade in oss.
Åt lite mellanmål. Grötpinnar går typ alltid hem.
Och så ut på en pulkatur innan solen gick ner. Spana in närliggande backar och grannhus.
Åt paj som vi gjort hemma till middag (så otroligt skönt att slippa tänka på att stå och laga mat). Jag duschade med två trötta barn, och till sist blev det dags för läggning efter ha busat med faster och farmor som också kommit. Jag satte mig med en bok i soffan innan jag också gick och lade mig.
Vi hade bokat med extra spjälsängar till alla barnen, men väl på plats kände vi att det är enklare om tvillingarna bara sover i en vanlig säng. Skruvade av benen för att göra den lägre och vadderade med kuddar på golvet nedanför.
Blev väckt tidigt alla morgnar av ett av barnen. Huga. Tar på krafterna.
Det är något med att vara iväg ett större gäng och äta frukost tillsammans på ett långbord. Något mysigt först och främst.
Solen började gå upp och vi kunde se ut och beundra utsikten från fönstren. Vi hade sådana kanondagar vädermässigt. Solsken varje dag. Prognosen innan hade sagt molnigt, men det blev så mycket bättre.
Nä, nu vill vi ut!
Ut i solen. Ut till snön. Jag tog med mig polaroidkameran vid flera tillfällen, men fick tyvärr inte några bra bilder. Funderar på om den kanske inte tål kyla så bra.
Tvillingarna testade skidor. Med olika intresse för det.
En tyckte det var skitkul att få åka med pappa. Den andra föredrog pulkan. Kul att de är så olika.
Stannade upp ibland och försökte insupa härligheten.
Vi bodde nära en liten pulkabacke med rullband, och längre bort en knapplift. Var alldeles perfekt för oss.
Det där rullbandet blev poppis. Fast kidsen behövde lära sig att för att få åka rullband upp måste vi först åka ner. Åka pulka med pjäxor gick utmärkt.
Hem och in igen för att värma oss en liten stund. Få lite mat i magarna.
I en pulkakaravan tog vi oss till barnens afterski. Jag kände mig egentligen ganska trött, men orkade följa med till slut. Tittade på scenframträdandet, men det åktes också mer pulka och knappliftskarusell. Drack varm saft från automaten och tittade på skidåkare i skidbacken.
Tog oss hemåt igen medan solen så sakteliga var på väg ned. Suddig bild för jag tror att jag sprang med en pulka i handen samtidigt som jag fotade.
Ny dag, nya tag! Skidor i väntan på att få sättas fast på små små fötter.
Men först lika pulkaåkning till backen.
Ja-a. Nä-ä.
Och heldag två vågade även den andra tvillingen att åka med ned för backen på skidor. Så kul att båda vågade, jag hade i princip noll förväntningar på hur det skulle gå.
Viktigt med fikapaus.
Och viktigt att få komma in och värma sig. Två korvgrillare hade entusiastisk publik.
Medan barnen sov passade jag på att ta en promenad. Föregående dag hade Anton åkt iväg till skidbacken, så idag var det min tur att få göra vad jag ville. Grämer mig lite för att jag inte bad om att få låna några skidor, men lätt att vara efterklok. Hade tänkt att hyra skidor och åka lite längd, men det kändes som ett projekt jag inte riktigt hade ork till just där och då.
Hursomhelst. Lyssnade på podcasts och njöt av vyerna istället. Var gott så.
Tog oss iväg till backen en sista gång på eftermiddagen. Jag hamnade högst upp vid knappliften med en av tvillingarna som fascinerades av den. Där satt vi och tittade på knappliftarna som åkte runt, runt, runt. Det var meditativt så inte mig emot. Fick lite sällskap medan solen gick ner.
Och vilken solnedgång, va. Blev ett fint avslut.
Dagen efter packade vi ihop oss, städade, och sa hej då. Ni vet sånt. Är otroligt tacksam över att även bilfärden hem gick bra, och att barnen sov större delen. Är också väldigt nöjd över att vi hade fryst in matlådor så att det bara var att ta fram och värma när vi kom hem.
Kom hem till barmark och bytte vinteroverallerna mot skalkläderna. Lite trist. Men ser fram emot fler skidresor.
Kommentarer
Trackback
