Igår kom Patrik hem till mig. Jag bakade något som skulle likna petit chouer (med hjälp av Eme). Patrik tyckte de var goda i vart fall, vilket var viktigast.


Och så fick han presenter för att han fyllt år. Bland annat fick han att jag ska laga en tre rättersmiddag till oss någon dag när vi är själva. Patrik förstod hur stort och sällsynt något sådant är, vilket jag visste att han skulle göra.

Grattis igen finaste, finaste Patrik.

"Vänner för livet" handlar om Erik och Sophie som träffas i Nice av en slump. Råkar vara på samma sjaskiga krog samtidigt av olika anledningar och omständigheter. Men börjar prata efter att Erik kommer ihåg att Sophie gick in på samma bar för exakt ett år sedan. Detta kommer han ihåg eftersom att det då, och samma dag, var Eriks födelsedag. Vilket även visar sig vara Sophies.

Både Sophie och Erik har hamnat inom prostitutionbranschen fast på olika ställen. En svår upplevelse och erfarenhet att dela med sig till andra som inte är, eller som man inte vet är, inom samma bransch. Vilket gör att de ljuger och hittar på alternativa sanningar, men som tär på de själva och relationen de lyckats skapa.

I början gillade jag den tjockaste boken jag läst på länge mycket. Kommer ihåg att jag tänkte "vilken lyx att få läsa så många bra böcker på raken". Men så läste jag "Hungerspelen" emellan vilket gjorde att jag hade tappat intresset en aning när jag väl skulle fortsätta läsa "Vänner för livet". Så himla mycket som ville sägas men så lite som jag tyckte var särskilt intressant. Vet inte hur mycket jag kan skylla på "Hungerspelen", men hade jag inte läst den emellan hade jag kanske haft ett större intresse.
Men fin och bra emellanåt och fint slut.

Vi firade mors dag genom att först ha fikagäster hemma och sedan gå på restaurang. Det här åt jag. Kyckling med mozzarella, rödvinssås och pommes frites. Urgott!

Efteråt tog vi en lång promenad och njöt av vackert väder och vacker utsikt. Sedan åkte vi hem till mormor och fikade lite.

Bilder lånade härifrån. Lite redigerade av mig.

Igår (rättare sagt i natt) vann Sverige Eurovision Song Contest. Så himla, himla roligt! Och största gratulationen till Loreen som var så otroligt duktig på scen! Jag rös under hela hennes framträdande, vilket jag gör varje gång jag ser det. Vilket också fler därute i Europa måste ha gjort, eftersom ESC kommer hållas i Sverige nästa år!

Blev så glad när de första tolvorna kom. Skrek "Ja!". Efter några stycken och placering i toppen kändes det liksom vant att få en tolva här och en där (arton stycken totalt av 41 möjliga). Fast när vi blev utan poäng från Italien blev det lite nervöst. Mycket snålt av Italien att inte ge ett endaste poäng!

Nu kvarstår bara frågan om var hela spektaklet ska hållas. Jag hoppas så klart att Göteborg väljs som värdstad, och om det blir så kommer jag absolut att gå på finalen! Hålls det i Malmö eller Stockholm vet jag ännu inte. Göteborgsvarvet är samma datum som finalen och om det nu blir så att finalen hålls i Malmö eller Stockholm kommer det bli svårt att välja. Det tråkiga, om jag nu inte skulle få några biljetter eller inte kunna gå och se finalen, är att man inte vet när man kommer kunna uppleva det igen.

Vakna upp. Säga god morgon. Ge en godmorgonpuss. Lägga sig. Säga "god natt, sov gott och dröm sött". Få en godnattpuss.

Skicka länkar med gulliga djur eller otroliga eller roliga bilder. Inte riktigt ha samma musiksmak, men tycka extra mycket om de låtar båda gillar.

Titta på sport och frågesport på tv och briljera när man har extra mycket kunskap. Se på "How I met your mother" och "Ugly Betty". Laga mat tillsammans och berömma varandra för att det blev gott.

Bara vilja vara nära mest hela tiden men ibland också bara vilja längta efter och sakna.

Bli varm i kroppen och fjärilar i magen. Ett leende som smittar av sig vid blotta tanken. En famn som är varm och trygg. En mun som uttalar ord som "je t'aime aussi" med varierande lyckade försök att få till rätt uttal. Mer lyckande med ord som "jag älskar dig".

I tre år. Och förhoppningsvis ännu längre.
Jag älskar dig, Patrik.


Idag firar jag och Patrik tre år tillsammans. Fint.

Och så har även jag till slut läst "Hungerspelen". Mest för att Wille i onsdags kom med idén om att gå och se den på bio på söndagen. Därför köpte jag pocketformatet i torsdags och läste ut den i fredags. Även fast jag inte hade haft en så kallad deadline hade chansen ändå varit stor att jag hade läst ut den på samma tid för det är himla svårt att lägga ifrån sig den! Handlingen flyter fram så himla bra och de flesta kapitel slutar med en liten cliffhanger.

Boken var ju klart bättre än filmen som ändå var okej. Så klart hade en del saker blivit ändrat och vissa delar som de tagit bort eller ändrat saknade jag. Presidenten framställtes mycket grymmare i filmen, i boken kändes han en aning neutral eller till och med lite godhjärtad. Men jag antar att de bygger upp hans karaktär redan nu inför de tre andra kommande filmerna.

När man kan äta frukost utomhus iklädd shorts och linne, då vet man att det kan knappt vara något annat än sommar! Underbarast.

I Paris köpte jag en bok på franska. Den som verkade ha enklast språk, och alltså en bok som jag skulle kunna ta mig igenom utan att missförstå alltför mycket. Och det har jag alltså nu gjort. Läst ut den alltså.

Jag har inte riktigt förstått om berättelsen är sann eller fiktion. Den börjar i vart fall med att författaren (Amélie Nothomb) får ett brev från en amerikansk soldat som är stationerad i Irak. Han berättar att han skriver till just henne för att han tror att hon kommer att förstå honom. Han lider av fetma, vilket inte alls är särskilt lämpligt om man är soldat. I ett senare brev berättar han om en situation då han och de bland soldaterna som är hans vänner och som också lider mer eller mindre av fetma, blir misshandlade och trakasserade i matsalen av de andra soldaterna.

Hur det senare ter sig är så oväntat att jag började fundera på om jag hade förstått fel. Vilket jag alltså inte hade.

Jag upptäckte hur otroligt många franska ord jag inte hade en aning om existerade. Så synd att det inte är enklare att få tag i böcker på franska!

Och bad Patrik blåsa upp och knyta två ballonger (eftersom jag själv inte kan). Sedan tog jag mig fram genom ett regnigt Göteborg med buss.


Satte mig och väntade på några andra som också skulle vara med på ett överraskningskalas för Anton som fyllt 20!


När själva överraskningsmomentet var över (så kul!) började vi laga tacosen.


Och sedan äta upp.


Efter ätande, drickande, pratande och presentöppnande blev det dags att göra iordning pannkakstårtan!


Som fick lite ovanlig garnering men var god enligt de andra. Jag själv åt en bulle (som också var god).

Under femtiotalet blev det mer och mer vanligt att kvinnor började arbeta. Dock mest som någon slags sysselsättning i väntan på att få ett giftemål och rollen som hemmafru. Om de här kvinnorna handlar Rona Jaffes "Det bästa av allt" om. Jaffe skrev den under slutet av 50-talet och när den publicerades fick den stor uppmärksamhet mest för att ingen tidigare skrivit om kvinnors tankar, drömmar och situation.

Man får följa fyra kvinnor i New York, vilka arbetar på samma förlagshus men med olika uppgifter, strävan och drömmar.
Caroline börjar som sekreterare (som alla andra unga kvinnor på förlaget) och drömmer om att bli förläggare och vill inte ge upp sin eventuella karriär för att hon gifter sig.
April som kommer från landet och inte direkt passar in bland de andra New York-kvinnorna men vill så gärna göra det. Och som senare, utan att hon direkt vill det men inte riktigt kan hindra eller förstår det, förvandlas till männens drömkvinna.
Gregg som egentligen arbetar som skådespelare men inte tjänar så bra utan måste extrajobba för att få ekonomin att gå ihop och som bor tillsammans med Caroline, träffar en man och inleder ett förhållande som tar upp all hennes tanketid och kan inte vara utan honom. Detta tär mer på relationen än hon förstår, hon vill ju bara att de ska ha det bra tillsammans!
Barbara, den ensamstående mamman som bor tillsammans med sin mamma och lilla dotter och kämpar på arbetet som skönhetsredaktör för att det ska gå ihop ekonomiskt.

Jag visste att jag stundtals skulle bli arg när jag läste den. Mest för att en av chefredaktörerna, Fred Shalimar, kunde bete sig lite hur han ville mot kvinnorna, speciellt när han var full, utan att någon tog någon större notis om det. Idag hade han blivit anmäld för sexuella trakassarier. Det är ju inte okej att krypa in under bordet för att titta på en kvinnas vader. Speciellt inte om kvinnan i fråga inte givit någon som helst medgivande till det.
Men ändå kvinnor, som Caroline, som tänker att det borde vara självklart med lite mer jämställt. Självklart att män och kvinnor ska jobba och göra karriär om de vill. Ett tänk som har lett oss till den jämställdhet (som ändå behöver lite finputsning) vi har idag.

En klassiker som innehåller ämnen som är aktuella även idag. Och som är väl värd att läsa.

Igår kväll åkte jag och mamma in till akuten efter att en sjuksköterska vi känner tittat på min fot och sagt att det kanske är bäst att låta någon (=läkare) titta på den. Säger man att man ska till akuten låter det alltid så allvarligt, men vi åkte dit för att det var den enda delen av sjukhuset som var öppet då. Jag kan ju ta mig fram, men får gå på tå. Vilket mina fotmuskler brukar tröttna på ett tag, så det blir inga längre sträckor. Därför har jag också tagit ledigt några dagar för det känns inte optimalt att jobba med barn om man inte kan ta sig fram ordentligt.

I vart fall så fick vi komma in till en undersköterska ganska snabbt. Hon tittade på foten, ställde några frågor, gick och pratade med en annan sköterska och gav mig till slut näst lägst prioritering. Jag tänkte mest att det inte kunde vara så himla många andra som behövde uppsöka en ortoped en sen söndagskväll. Men jag hade fel för vi väntade i minst två timmar innan mamma gick tillbaka till sköterskorna och frågade hur allvarligt de trodde att min fotskada var och om vi kunde åka hem och kontakta vårdcentralen imorgon istället. Det gick bra, sa sköterskan och vi åkte hem igen.

Jag har inte ringt vårdcentralen idag för jag tänker att om det inte blivit bättre om några dagar behöver jag nog åka in till vårdcentralen. I och för sig ser foten lite mer svullen ut idag, men jag har inte mer ont i den så jag tänker att det nog inte är någon större fara. Den har förhoppningsvis läkt snart.


Bild härifrån. Redigerad av mig.

Jag tog mig runt hela varvet det här året med. Fast med en skadad fot den här gången. Jag tror jag vrickade till vänster fot upp på Älvsborgsbron, men just då kände jag inget. Lite längre fram kände jag att jag hade ont i båda fötterna, lite mer i vänster än höger. Jag tänkte inte så mycket på det just då, utan fortsatte så gott det gick. Jag funderade över om jag skulle uppsöka sjukvårdspersonalen som fanns stationerade längs med banan, men tänkte att de säkert kommer säga att jag måste bryta, vilket jag inte ville. Så jag kämpade på men vissa sträckor fick jag gå eller stanna för att massera och strecha foten.

Efter målgången sökte jag upp Eme och mamma, vi tog oss hem och köpte pizza på vägen. Så trött, men otroligt skön känsla, i hela kroppen att jag nästan somnade direkt när jag väl lagt mig.

Eftersom det där med foten inträffade blev min tid sämre än förra gången jag sprang. Tråkigt. Jag hoppas att det går nästa gång jag springer varvet. För ja, det tänker jag minsann göra!


Såhär lycklig och glad över att ha kommit i mål. Obeskrivlig känsla.
Bild tagen här ifrån, sedan redigerad av mig.

Idag ska jag ta mig runt på Göteborgsvarvet. Dock har jag varit sjuk lite till och från i någon månad nu och jag har inte varit ute och sprungit sedan 23:e april. Jag har i vart fall tränat på friskis en gång i veckan dock (ungefär, några veckor kände jag mig för krasslig) och cyklat till och från jobbet. Känns ju så himla typiskt att jag ska ha varit sjuk så här innan loppet och att inte ha kunnat träna tillräckligt.

Mitt mål för i år är i alla fall att slå förrförra årets tid, vilket jag inte tror kommer bli särskilt svårt eftersom jag trots sjukdomar känner mig piggare, starkare och bättre konditionstränad än då.


Hoppas jag kommer vara så här glad (fast trött) när jag kommer i mål!

I fredags bad jag Emelie att fixa iordning mitt hår (för att hon helt enkelt är bättre på det av oss två). Det blev lite för lockigt, så efter bilden är tagen (som mest togs för att jag skulle få se hur håret såg ut bakifrån) borstade jag ut det till bara lite vågigt.


När håret var ungefär som jag tänkt mig, åkte jag till Patrik och sedan tillsammans vidare till en ballonpyntad lokal.


Där det också serverades bland annat välkomstbål och chips.


Och godis och kladdkaka.


Patrik som tagit kortet. Därför det ser halvkonstigt ut.
Jag var bjuden på en "Ursäkta, har jag kommit fel?"-fest för att fira två 20-åringar. Själv var jag en antik grekisk kvinna. Utöver mig själv fanns det bland annat ryttare, Vårrusettävlande löpare, byggarbetare, fotbollstränare och Patrik som hade våtdräkt på sig och vattenskidor med sig.
Fin och bra fredagsfest!

Bruna strumpbyxor från H&M för att man tröttnar på att vädret inte var tillräckligt varmt för att ha playsuit eller shorts på sig, och demonstrativt tar på sig playsuiten i vart fall, fast med strumpbyxor under.


Böcker på franska och engelska. Franska böcker går utmärkt att köpa på Bon Marchée och böcker på engelska finns allra mest på "Shakespeare & co".




Macroner från Ladurée, för att det ska vara Paris bästa macroner och för att ha något bra med sig hem igen till familjen hemma i Sverige.




En hund helt i vit choklad, köpt i en av alla de utmärkta och söta chokladbutikerna som finns i staden, att ge till en pojkvän som tycker om djur och som skulle vilja ha en hund. Och för att man helt enkelt vill ha med sig något fint från Paris till någon som man tycker om så himla mycket.

Bästa ...

... bloggen:
Det är en tumblr, men räknas ju ändå. What Should We Call Me heter den och är så sjukt rolig att jag skulle vilja att hon lade upp typ tusen inlägg om dagen.

... låten:
"212". Speciellt om jag vill dansa lite. Älskar sådana här låtar! Kommer säkert lyssna sönder den, men den är ju så bra!


... prints:
The White Deer:s "Wildlife"-serie. Vill ha ungefär allihopa. Kolla in dem här, vettja.

... filmen:
Är dålig på att se på film för tillfället, men jag gillade "The Social Network" som var den senaste jag såg.


...maten:
Är väldigt inne på att göra Pasta Carbonara för tillfället. Kanske för att det är enkelt och gott. Äter det minst en gång i veckan tror jag. Annars ungefär all annan italiensk mat. Citron, vitlök och olivolja är typ favoritingredienserna!


... längtar till:
Att sommaren ska komma med besked. Då ska jag ligga vid havet, äta glass, klaga över att det är för varmt, önska att det aldrig blir vinter igen och klappa solvarma katter.


... djuret:
Katt, katt, katt.


... accessoar:
Mina svarta solglasögon.

... vardagsaktivitet:
Gå promenader tillsammans med någon annan, titta på roliga youtubeklipp och blogginlägg och lyssna på musik man gillar.

... radiokanal:
P3 Star (lite som NRJ fast utan reklam, att köra samma låtar tretusen gånger eller massa mellansnack och mer blandad musik) eller vanliga P3.

... tv-serie:
Följer inget på tv just nu, men Wille har tipsat om New Girl som går på tv4 och som jag tänkt att jag ska kolla in.


... bok:
Drömhjärta.

... doft:
Nyklippt gräs.

Vår katt Eskil fångar inte bara möss. Ibland jagar han ödlor, harungar och fåglar. Dagens fångst blev en orm.


Ibland tar han huggormsungar (vilket borde vara farligt), men jag tror inte att det var en sådan art på denna orm. Den lever för övrigt. Eskil bara fångar, leker (river och biter) och lämnar sedan det stackars djuret åt sitt öde. Kallblodig och hjärtlös jägare vi har i huset, men som är stolt och vill bli belönad!

På första maj gick vi hem till Patriks brors familj på en liten lunchfika. Vi satt ute i den sköna, varma (men farliga) vårsolen. På vägen hem till Patrik igen var både jag och Patrik illröda på armarna. Och min näsa var minst lika röd. De följande soliga dagarna satt jag ute i solen så mycket jag kunde, vilket var dumt (och farligt) gjort av mig. Men det är ju så skönt att vara i solen!
Och fint att inte vara vintervit längre.


Solbränd näsa.

På valborgsmässoafton åkte jag, Eme och hennes kompis in till Göteborg och mötte upp Wille och Ellen som satt på en liten gräsplätt. Vi började genast bläddra i cortègeprogrammet.

Dukade upp med baguetter som jag och Eme (och okej, liiite Patrik) bakat dagen innan.

Vi skålade i champagne för att det var valborg och att Chalmersstudenterna snart skulle få sommarlov.


Förutom bagutter åt vi lite popcorn (eftersom Wille blev akutsugen), parmaskinka, brieost, jordgubbar och senare ännu mer jordgubbar och blåbär när Niklas kom. Kanske bästa picknickmaten (minus parman eftersom jag inte gillar det jättemycket)!


Ungefär dem jag satt med.


Så himla mycket åh! på att träden börjat slå ut. Man blir automatiskt piggare och gladare då!


Och så började spektaklet med en liten banderoll.


I år var det extra roligt eftersom vi kände några av dem som var cortègebyggare.
Emellanåt kom det olika orkestrar, vilket jag är så otroligt svag för! Får gåshud när jag hör trumvirvlar och pampiga marschstycken.


När cortègen var över följde jag, Eme och Ebba dansandes efter Svea Skivgardes vagn (vilket inte är den på bilden, det är ju Nyan cat!) ner mot busshållplatsen. Jag åkte till Kungälv och sedan vidare till en av Patriks kompisar för att se matchen mellan Manchester United och Manchester City. City vann med ett noll, för övrigt.

En finfin valborgsmässoafton!

Idag åkte jag in till Stenungsund på kanske världens snabbaste tandläkarbesök (tog kanske tre minuter!). Därför hann jag också med att titta i affärer. Jag hittade den här väskan, vet inte hur länge jag har letat efter en liknande!




En halsring med löv. Jag har dessutom ett utmärkt tillfälle till när jag ska inviga det! (Kan väl säga att det främst var till det jag köpte halsringen.)


Och ett örhänge med earcuff.