På första maj gick vi hem till Patriks brors familj på en liten lunchfika. Vi satt ute i den sköna, varma (men farliga) vårsolen. På vägen hem till Patrik igen var både jag och Patrik illröda på armarna. Och min näsa var minst lika röd. De följande soliga dagarna satt jag ute i solen så mycket jag kunde, vilket var dumt (och farligt) gjort av mig. Men det är ju så skönt att vara i solen!
Och fint att inte vara vintervit längre.


Solbränd näsa.