I slutet på förra veckan åkte vi norrut. Upp till snön och solen. Till skidbacke och pulkabacke. Knapplift och rullband. Visste inte hur våra barn skulle klara av en så lång bilresa, men det gick över förväntan då de sov mestadels. Lite gråt men då langade jag bara bak klämmisar och så var allt bra igen. Hade låga förväntningar på barnens skidåkande och tänkte vi får känna efter vad de vill. Ett barn ville gärna prova och åkte sedan vid två tillfällen till. Det andra mer avvaktande och åkte en gång, men tyckte det var roligare med pulkan. Och att titta på knappliften, så där satt vi två, på en snöhög, och tittade på hjulet som snurrade och snurrade och på knappliftarna som åkte tillbaka. Meditativt. Utöver att jag var väldigt trött (barnen vaknade kring fem varje morgon) och fick spänningshuvudvärk en av dagarna var det toppen att få vara iväg en långhelg. Och att vara iväg flera vuxna som kunde roa barnen och styra upp måltider.

Möttes av barmark och dimma hemma igen. Och snödropparna som börjat kika fram. Första tecknet. Vi är på rätt sida mörkret igen.

Den här veckan ska vi fira min mammas födelsedag och försöka se till att få med en växa-säng hem - dags att bli av med spjälsängen. Kanske åka skridskor. Hänga på biblioteket. Komma tillbaka in i vardagsrutinerna igen. Hoppas ni får en fin februarivecka!