Jag har precis varit och begravt Kerstin, min fisk. I måndags när jag skulle ge henne frukost var hon inte i den delen av akvariumet där hon brukade vara. Det såg så tomt ut. Jag hittade henne liggandes upp och ner vid pumpen.

 

Ni får säga att det "bara var en fisk", men det spelar ingen roll. Har man ett husdjur blir det tomt när det är borta. Det spelar ingen roll om det är en hund, en kanin, en häst eller en fisk. Känner man inte en slags tomhet när ett djur är borta skulle man inte haft det från början.

 

Nu ligger hon i vart fall begraven på vår lilla djurkyrkogård tillsammans med mormors tax, katter, fiskar, kycklingar och fåglar. Och det känns konstigt på morgonen att tända akvariumet och mata en fisk inte längre är det jag måste göra det första jag gör efter att jag gått ur mitt rum. Eller att jag inte måste ge kvällsmat och släcka på kvällen innan jag går och lägger mig. Det kommer kännas tomt ett tag framöver, helt enkelt.