I mitt minne är januari trött, grått, mörkt, och trist. Lite som november, men efter julledigheten och det finns bara trettondagen att se fram emot. All mysig julbelysning är nedplockad. Det tydligaste tecknet att nu är vi tillbaka i vardagen igen med all dess ståhej. I år tycker jag att januari känns fin. Soliga dagar, frostiga träd, och helgerna fulla av kul aktiviteter. Är januari ovanligt fint i år, eller är det alltid sådär frostigt och isiga dammar och soligt? Jag är hemma som föräldraledig (så det där med ledig är ju inom citationstecken) och utnyttjar dagarna genom att vara utomhus 90 minuter dagligen. Hinner se soluppgångarna och solnedgångarna. Det blir januari i ett annat ljus, och jag är från och med nu benägen att omvärdera denna månad. 

Den uppmärksamme bloggläsaren har noterat att det kommer ett inlägg varannan dag klockan 08:00. Har kommit på att det är trevligt att sitta en kväll och tidsinställa inlägg för en vecka framåt, istället för att försöka skrapa ihop något från dag till dag när det finns tid över. Hur länge detta håller i sig får vi se.

Nu i veckan ska jag till frisören och det ser jag otroligt mycket fram emot. Har inte klippt mig på exakt ett år då jag klippte mig inför vår bröllopsdag. Som ju infaller på söndag i år. Till den har vi skaffat barnpassning under dagtid. Vad vi ska göra i flera timmar utan barnen har vi i skrivande stund inte helt bestämt än, mer än att det bör innefatta en måltid på restaurang. Känns peppigt och kul att få fira ett år som gifta! Och så ska barnen (och vi) gå på deras första barnkalas.

Det var det om detta. Ha en fin januarivecka och njut av frostiga träd.

Första dagarna, första veckan, första månaden på det nya året. 2024 är här. Jag har tänkt att jag inte har några nyårsmål, men medan jag satt och nattade en bäbis igår tänkte jag att jo men det har jag väl visst. Så det får skrivas ner i en lista. Jag är pepp på att det börjar bli ljusare om dagarna, även om det väl dröjer till slutet av februari innan det är ljust innan och efter arbetstid. Vi har blivit påminda om att det snart är vår ettåriga bröllopsdag och det hade varit kul att göra något med det. Längre fram på året har vi barnens ettårsdag att fira och planera. Och fira alla de små nya liven som kommer till världen. Hoppas innerligt att 2024 blir ett bättre år än 2023, som för mig blev dödens år. 

Lite mer kortisiktigt: Den här veckan ska vi få finbesök från USA, fira trettondagsafton med mina släktingar, och fira barnens farmors födelsedag. Mycket kul att se fram emot, alltså. Det ligger snö på marken och om minusgraderna håller i sig kanske vi får möjlighet att testa babypulkorna för första gången. Hoppas ni får en fin första vecka!

Vi har tidigare i veckan promenerat till biblioteket. Lånade mest böcker till barnen (sång- och ramsböcker - de små liven blir på så gott humör av en liten sångstund). Men även en till mig själv (Vinternoveller). Som jag inte hunnit läsa ännu. Min hjärna är snabb på att tänka att snart får vi julledighet och bygger upp en fantasi om hur jag kryper upp i lilla soffan i barnens-blivande-rum och läser ut min bok i lugn och ro. Det kommer ju inte ske. Får inte julledigt från föräldraskapet. Men så inpärntat, så djupt rotat, i mitt sinne är det att få julledigt. Har ju haft julledigt sedan jag var sex år gammal. 

Jul ska dock firas. Smygstartar redan på lördag med Antons familj. Julklapparna är inslagna. Mat är inhandlad. Har redan skrivit en lista på vad vi ska ha med oss när vi åker iväg. Outifts har spånats på. Känner mig rätt lugn inför denna högtid. Hoppas på att det kommer bli kunna bli mysigt, och att tvillingarna är lugna och  får sova ordentligt.

Apropå sova ordentligt verkar vår metod att sova med varistt barn ge oss alla mer och bättre sömn. Samt att vi har rutiner som oftast håller, så alla vet vad vi kan förvänta oss under dagen. Tycker det var längesedan jag var irriterad av sömnbrist. Känner mig friskare än på länge; ingen snuva, halsont, eller öronvärk. Otroligt skönt. Vad viktigt det är med sömn, hörrni. Så nu ska jag väl gå och lägga mig. Ha en fortsatt fin vecka, och god jul och trevlig helg i förväg.  

Årets bästa och viktigaste vecka är här. Har på Musikhjälpen i bakgrunden så fort båda barnen är vakna, eller lyssnar med hörlurar när de sover. Händer så mycket kul i den där glasburen hela tiden. Finns också otroligt många bössor och engagemang igång som vanligt. Det går att buda på bärnstenen från årets julkalender, vinna ett bokpaket från P3-klubben, eller visa att t ex islandshäst-communityn i Sverige är mest givmilda och därmed bäst (eller din skola, din arbetsplats, ditt djur, ditt community). Med mera med mera med mera. Alla bössor finns här. Alla tävlingar finns här (där det räcker att skänka 50 spänn för att vara med i dragningen). Och auktionerna hittas här. I år är temat att Ingen ska behöva dö av hunger. 

Annars denna vecka har vi lämnat tillbaka babyskydden som vi hyrt från NTF. En milstolpe att byta till större bilbarnstolar. Det snöar och det töar. Det blir blött och det fryser. Funkar oväntat bra att gå på isgator med barnvagnen som stöd. Vi fick en vit början på december i vart fall, och hann åka pulka (ingen succé med trötta barn som fick snö i sina ansikten). Hoppas ni får en fin vecka!

Igår var det prick ett år sedan vi fick nycklarna till vår lägenhet. Var så taggad på att få flytta bort från tvåan då. Var så taggad på hur bra det skulle bli. Och det har det blivit. Enda jag saknar är ibland ett rum till (går det att någonsin bli nöjd?) och att kunna släppa ut ungarna på en gräsplätt utanför dörren. Ett roligare kök också. Annars. Annars är den toppen. 

Jisses vad mörk och dyster bilden blev. Tänkte den var lite vintrig och fin med snö på grenarna, men det verkar inte synas. Blev mer av ett albumomslag till något svårt band. Matchar humöret jag hade när jag tog bilden och var ute med vagnen själv, dragandes genom snön och med ett skrikande barn som inte blev nöjd vad jag än gjorde.

I helgen hängde vi hos mina föräldrar och på julmarknaden på Bohus fästning. Det var kallt att vara utomhus (trots underställ). Gött att komma in i värmen igen. Ätit saffranskaka som varje första advent.  Vi har varit på sista babysimmet och barnen fick ett simmärke för genomförd prestation. I helgen ska vi på kalas och på julbak. Blir mysigt. På måndag drar Musikhjälpen igång. Äntligen. Hoppas ni får en fin vecka. 

För varje gång en aktivitet eller rutin tas bort eller försvinner förundras jag över hur den ens hanns eller orkades med. Bröstpumpning. Slöscrolla på facebook (vilket jag inte gjort sedan jag fick valet om att använda betalversionen eller inte). Att det har funnits tid för det. Helgerna fortsätter vi med fria från hushållssysslor och det är väldigt skönt, att få en uttalad paus. Ett avbrott. Kunna vila eller åka på utflykter. Ha mat redo i kylen bara att värma.  

I helgen åkte vi på julmarknad i Västerlanda. Köpte inget annat än en kopp glögg. Fanns mycket fina och kreativa hantverk dock - folk är så duktga och påhittiga! Barnen har varit sjuka för första gången. Ingen feber tack och lov, men snuva och nysningar och rinnande ögon. Vi har försökt ta det lugnt och se till att de får vilat mycket. Eller så mycket de vill. Barn som är sjuka vill fortfarande vara uppe och springa och öva på att kräla på golvet. Hoppas att jag och Anton har klarat oss och att nysningarna och halsontet vi har beror på att det är torrare och kallare i luften nu. Frost på marken och det är som att det går att se hur luftmolekylerna har stannat upp. 

Denna veckas projekt blir att börja julpynta tänker jag, är ju december redan till helgen. Får se hur mycket vi vågar ha framme denna jul. Vill ju inte att någon ska få en porslinstomte i huvudet eller krasa sönder en julkula. December hoppas jag kommer med mer energi, nu när vi snart lämnar gråa november bakom oss. 

Nej, nu ska jag passa på att gå och vila när bäbisarna tar sin förmiddagslur. Ha en fin sista vecka i november. 

Vi har lämnat en fullspäckad helg bakom oss. Långpromenad genom Kungälvs gator med Wille i fredags, en heldag med tunnbrödsbakning i lördags, och promenad med Annies familj i regnet i söndags. På söndagskvällen var jag redigt trött och däckade i säng med bäbisarna vid deras läggdags. Men var lika trött på måndagsförmiddagen. Anton fick beordra mig att gå och vila. Så jag inte fick för mig att göra, och stressa upp mig över, femtioelva olika saker.

I badrummet luktar det av klor från badkläderna som hänger på tork. Två små badbyxor. Och badkläder för vuxna. Vi har varit på vårt andra babysimtillfälle. Den där halvtimmen går så fort. Vi lär oss olika sånger, och förbereder för att bäbisarna om några veckor ska "dyka" under vattnet. Efteråt: hungriga bäbisar som inte kan få nappflaska fort nog, och ögon som stängs så fort vi är på väg hem igen. 

Den här veckan har vi inte så mycket planerat. Blir en skön kontrast mot helgen. Vardagen fylls snabbt på ändå. Med tvätt och disk och matning och matlagning och fruktstund och promenad och jag somnade visst. Nu kommer november. Kämpa sig igenom grådasket. December kommer fortare än vad vi tror. Visst? Snälla säg att det är så. 

I helgen var jag på en jubileumsfest på Chalmers. 10 år sedan vi började på KfKb "firade" vi. Det var andra gången jag var ifrån tvillingarna och det kändes lite märkligt att vara utan dem, men samtidigt skönt att kunna umgås med andra människor utan att ha ansvar för någon annan än mig själv. Kändes som att jag tog i kapp 7 månader av socialt umgänge. Stämbanden var helt slut när jag kom hem. Vilket jag gjorde någon gång strax innan midnatt. Lite senare än jag hade tänkt. Behöver ju orka med att ta hand om bäbisarna dagen efter också, tänkte jag innan. De kommer ju vakna vid 5 eller 6 oavsettt vad jag haft för mig. Hursomhelst så var det en kul kväll - kul att höra vad folk har för sig. Kul för Jessica att vara så duktig på musik att hennes olika lag vann båda tävlingarna. Kul att vara tillbaka i sektionslokalerna för en kväll och få minnen och känslor att komma tillbaka. Jag drack en cider med alkohol och tog en KfKb-shot (Hot shot). Men mådde dagen efter som att jag hade svept minst en flaska vin själv (har inte druckit alkohol sedan jag blev gravid för över ett år sedan). Det kändes så ovärt. Anton tog med sig tvillingarna på skogspromenad med sin familj. Så jag kunde ligga på soffan och försöka vila och må bättre. Det var tur. Och snällt. 

Annat vi har hittat på? Jag var sjuk i förra veckan (så det var ens oklart om jag skulle kunna gå på festen). Trist med halsont och snuvighet och trötthet. Anton var sjuk veckan innan, så jag misstänkte vad som väntade för mig. Vi har varit på första tillfället med babysim. Sett fram emot det så mycket då det blivit framflyttat två gånger redan. Vi har varit på Antons kusins 30-årskalas och barnens kusins 1-årskalas. Ett år redan, vilken grej! Hogwartsslottet i lego har börjat plockas ner bit för bit. Och därmed har projekt barnsäkra hemmet påbörjats.

Snart blir det vintertid. På söndag. Undrar hur det kommer gå med våra rutiner då. Klockan 6 kommer plötsligt bli klockan 5. Eller? Går det att få bäbisarna att förstå att vi ska göra allt en timme senare? Hoppas.

Men innan dess ska vi få finbesök från huvudstaden, baka tunnbröd (får se hur det går med två bäbisar), och hänga med Annies familj. Det blir trevligt det. Ha en fin vecka hörrni!

I fredags testade jag på att vara själv med tvillingarna en hel dag. Första gången så det var lite pirrigt och oroligt. Hur ska det gå? Hade pensionärer i beredskap som kunde rycka in ifall det skulle bli helt kaosartat. Mamma kom förbi en stund efter jobbet och stannade tills Anton kom hem igen. Det gick helt okej allting. Skrikfest när någon var trött (svårt att natta en medan den andra vill ha uppmärksamhet), men inte mer än vanligt. Bara att nu var jag själv att lösa det. Trodde jag skulle vara helt slut på eftermiddagen, men hade faktiskt energi kvar. Så jag åkte in till Göteborg. För att fira Kattas födelsedag tillsammans med Nalle och Bagge. Första gången jag var borta själv från barnen en längre stund, och för nöjes skull. Kändes hela tiden som att något fattades mig. Undrade också hur det gick därhemma. Slappnade av när jag fick höra att barnens faster och sambo var på besök. Det var väldigt mysigt att bara få hänga med kompisar och faktiskt hinna prata. Jag fick en nötallergisk reaktion som, som tur var, släppte allteftersom tiden gick. 

På lördagen åkte vi till Bryggvingen på Lyrön och käkade med min familj. Vår födelsedagspresent till pappa. Första restaurangbesöket för kidsen som verkade tycka att det var spännande, men behövde också mutas med smaknappar en stund. Jag var dock otroligt trött för barnen hade haft en orolig natt och knappt någon av oss fick bra med sömn. Skönt att vara flera som orkade underhålla barnen. Och väldigt skönt att söndagen var utan bestämda planer. 

Vi försöker börja jobba med att få in rutiner. När det ska ätas och när det ska sovas och när det ska promeneras. Bäbisar ska tydligen älska rutiner. Hoppas på att det ska underlätta för oss under dagen, och framförallt ge mer sömn på natten. Snart snart snart kanske nattmåltiden försvinner. Snart kanske det blir en hel natts sömn för oss allihopa.  

Till helgen ska vi gå på flera kalas. Annars händer det inte så mycket. Mer än hela vardagen och alla dagliga bestyr. Hoppas ni får en härlig vecka!

Vi har kommit hem från en Ölandsresa där vi var på Skördefest i tre dagar med Antons familj. Fredag lördag söndag. Det var pumpasoppa, keramik, fårens dag på Borgholm, fackeltåg, och rotfrukter. Kändes otroligt mysigt. Som att hela ön var med och många små samhällen, och dess hantverkare, ville visa upp sig. Det gick hyfsat bra att åka så långt med tvillingarna. Jag fick sitta beredd i baksätet med nappflaskor när det blev gråt. Men annars sov de mestadels. Speciellt på hemvägen. Då var de två trötta bäbisar. Jag var också trött. Hade det inte varit för att Anton behövde hjälp med att hålla sig vaken hade jag somnat därbak. Känner mig nu energisk av att få ha varit ute och rört på mig länge (i solen) flera dagar i rad. Det tråkigaste var att jag hade fått ordentlig nackspärr just samma dag som vi skulle åka dit. Annars var det fint och är glad över att vi följde med.

Vi går in i oktober nu men det känns inte riktigt så i luften. Har ännu inte behövt använda kappa. Går fortfarande bara i tjocktröja som mest. Längtar lite efter att det ska bli sådär krispigt och friskt i luften. Frost på marken. Ha en fin oktobervecka. 

Det är lugnt och tyst här hemma. Resten av familjen sover. Till slut. Efter en stunds gråt. Bara gräsklipparen hörs utanför. Jag passade på att ta en kort springtur förut efter att en av bäbisarna somnat. Andra gången jag sprungit sedan bäbisarna föddes. Temperaturen i luften var alldeles lagom. Jag försökte ta det lugnt, även om jag kände mig stark. Alla barnvagnspromenader i backar måste ju ha gett något. 34 timmars vila säger min pulsklocka att jag behöver nu. Det känns luftigt och klart i huvudet. Benen säger att de har jobbat.

I helgen hade vi inga planer. Blev promenad och fika. Var mesta trötta. Vi har haft tuffa nätter de närmsta dagarna. Har delat upp barnen i olika rum för att de i alla fall inte ska väcka varandra. En natt sprang jag bort till det andra sovrummet en gång i timmen för att ge napp och lite tröst. Efter fjärde gången kände jag att det här håller inte. Tog med mig täcke och kudde och lade mig bredvid. Och där har jag sovit nu i kanske två nätter. Känner mig mer utvilad. Har haft bara en bäbis att fokusera på, och höra, under natten. Vi vet inte om vi skjuter oss själva i foten och att det kommer leda till att det blir svårare för oss senare. Men just nu tar jag bara emot all kvalitativ nattsömn jag kan få. 

Sista veckan i september har nu börjat. Hoppas den blir fin för er!

Week 38. Birthday

Idag har det varit min födelsedag. Har fått pannkakor till frukost. Har varit ute på promenad. Det har regnat och blåst, vi hittade luckan när det var uppehåll. Jag har varit trött och sovit nästan hela förmiddagen. Märker att jag har varit sjuk, att tröttheten och torrheten är kvar. Började lägga ett 1 000-bitars pussel när barnen somnat för kvällen. Blivit grattad under dagen - tack så fint att bli uppmärksammad. Ätit tårta som blivit över från min överraskningsfest. Bryggt kannor med te. Nu är det höst. 

I helgen firade vi pappas 65-årsdag med kalas. Tvillingarna hade blusarna som jag haft som liten, och tröjorna med deras namn på. De fick mycket uppmärksamhet, vilket en av de älskar särskilt mycket, och lyckades somna i sorlet (men även vakna till). 

Denna vecka har vi inte jättemycket planerat. Förhoppningsvis finns det möjlighet att få vila så att jag blir lite piggare. Hoppas ni får en fin höstvecka!

I fredags förra veckan hade vi en vilodag. Alltså på riktigt vilodag. Inga tider att passa. Inga bestämda aktiviteter. Ingen tvätt att tvätta (men disk att diska). Inga måltider att laga (bara preppa barnens nappflaskor). Inget att stressa upp sig kring. Jag passade på att sova med ett av barnen. Vi gick ut i solen upp till dammen och hade med oss fika. Barnen var ganska lugna och nöjda, kanske att de kände av att vi var lugna. Kände att jag hade tid, ork, och lust att bara ligga ned med dem på lekmattan och leka länge. Förstod inte hur jag i vanliga fall brukar orka, eller hinna, med en massa annat. På lördagsförmiddagen hade jag med mig lugnet och gick mest och väntade på att familjen Malmgren skulle komma på besök.

Texten ovan (och under) skrev jag på lördag förmiddag innan jag visste att det fanns större planer för eftermiddagen. Jag var lugn, men Anton hade fullt upp med att fixa mat och städa och jag fick inte hjälpa till. Han hade planerat och fixat en överraskningsfest åt mig och jag blev så rörd och glad och överrumplad när gästerna trillade in. Men det får få ett eget inlägg. Känner mig lyckligt lottad som har så fina personer i mitt liv som ville vara med på detta påhitt. ❤

Det är mycket nu som börjar bli "ett år sedan". Det hände mycket den här perioden förra året. Ett år sedan vi fick reda på att jag var gravid. Ett år sedan jag blev av med jobbet. Ett år sedan vi vann budgivningen på vår lägenhet (eller budgivning och budgivning, vi var de enda som lade bud). Det var omtumlande, tråkigt, spännande, och fantastiskt. Ser på allt som att det känns som att det var meningen. Har blivit rätt bra.

Vi har blivit sjuka. Förkylda. Började med att Anton blev krasslig efter kalaset. Jag kände mig pigg och gick ut med vagnen en stund varje dag så han kunde få vila och tänkte att jag kanske klarar mig. Men så igår vaknade jag upp med samma symptom Anton haft. Bäbisarna verkar dock ha klarat sig från feber, de nyser emellanåt och känns kanske lite tröttare än vanligt, så förhoppningsvis drabbas de inte lika hårt. Är tacksam över att det finns paracetamol och att bäbisarna fortfarande sover stor del av dagen och att de inte behöver så mycket stimulans eller olika lagade måltider. Så nu ska jag lägga mig en stund för bäbisarna sover. 

I denna vecka har vi varit på tvillingträff. Träffat några andra familjer med tvillingar på en öppen förskola. Haft sångstund - vilket våra barn var förvånandsvärt fokuserade under - och tittat på några månader större barn som gick eller kröp omkring. Pratat med föräldrarna om hur de har det och hur de har gjort hittills under uppväxten. Blev så glad över att det har avsatts en speciell timme bara för oss med tvillingar.

Vi har också planterat barnens fruktträd som de fick i dopgåva. Två äppelträd, ett plommonträd, och ett päronträd är nu nedgrävda i marken. Kommer alltid att vara barnens träd och det är en så fin tanke. 

Men idag får vi ta vilodag. Inga tider att passa. Inga bestämda aktiviteter. Inte ens någon bäbis som behöver badas. Behöver vi nog allihopa. Ha ett fint avslut på veckan!

Vad gör du just nu?

Vad har du gjort hittills idag?

Vad tänker du på?

Augusti kommer snart bytas ut mot september. Redan. Vi har hängt uppe i sommarstugan för att hålla kvar i sommaren. Inget badande i havet, men svampplockning och blåbärsplockning i skogarna. Jag har varit trött. En dag sov jag varje gång barnen sov. Har stressat upp mig själv med att hålla streaks. Tycker jag mår bättre nu när jag struntar i hur många steg jag tagit under dagen eller om jag hinner öva på franska eller inte. Försöker byta ut ordet "måste" till "behöver" eller "bra om jag får möjlighet".

Tvillingarna växer och jag tycker de kan nya saker om inte varje dag så varje vecka. De lär sig så mycket. Börjar kunna styra händerna och ljuda fram olika läten. De är snart ett halvår gamla (utanför magen). Att vi har fått vara föräldrar åt dem i ett halvår. Det är fint. 

Den här tiden förra året började jag misstänka att jag var gravid. Så det är snart ett år sedan jag ringde till barnmorskemottagningen och fick bokat en tid. Så mycket som har hänt sedan dess. Så mycket jag aldrig kunnat föreställa mig. Att jag skulle vara så illamående i ungefär två veckor. Att jag bara skulle leva på ostmackor och o'boy en period. Att de var två därinne (!) och inte bara lilla Pyret. Att jag skulle få hosta av all halsbränna. Att de skulle komma ut så plötsligt. Att det skulle ta ett tag för mig att hinna ikapp tanken på att jag hade blivit förälder. Att det var just de här två som låg därinne.

Behöver gå och underhålla ett barn som ligger och pratar för sig själv i sovrummet. Resten av familjen sover (eller försöker sova). Hoppas ni får fina augustidagar. 

När det känns kämpigt har jag några mantran som jag upprepar för mig själv i huvudet medan jag räknar djupa andetag.

Dessa mantran gör att jag oftast lyckas ta mig igenom vad som känns som en omöjlig nattning med övertrött bäbis och inte helt tappar det. Eller så får Anton ta över. Det är skönt att vara två. 

Utöver det som hände på måndagen, var vi i förra veckan på lunchbuffé hos barnens farfar, och vi firade Antons kusin med storfika. Vi tog oss också ut till mina föräldrar så jag fick plockat lite svarta vinbär - det hann inte bli så jättemycket men någon påse i vart fall. Vi har börjat ta med ett babygym, och ibland även en babysitter, när vi ska någonstans. Främst för att ha någonstans att lägga barnen och samtidigt kunna aktivera dem. Fungerat toppen hittills. Det känns lagom med en aktivitet / utflykt ungefär varannan dag, efter att ha testat lite olika. Då får alla fyra i familjen en dag att vila och eventuellt hitta tillbaka till rutiner. Men som allt annat, har jag märkt, kan det ha ändrats till nästa vecka. 

Denna vecka får vi besök av Malmgrens, och vi ska på ett 70-årskalas. Idag är det min namnsdag och jag har blivit firad med pannkaksfrukost. Annars är det inte så mycket annat i kalendern än olika maträtter vi ska laga under veckan. Kanske hinner vi bocka av fler grejer på att-göra-listan. Finns alltid något att göra utöver att hålla bäbisarna vid liv. Och imorgon går vi in i augusti. Redan?! Ha en bra vecka, hörrni!

Den bästa tid på dygnet just nu är efter att ha nattat en bäbis efter runt klockan fyra-matningen. Då har jag oftast en stund helt för mig själv. Resten av familjen ligger och sover. Det är ett tyst lugn i lägenheten och utanför är det ovanligt tyst. Staden har ännu inte vaknat. Solen har nyligen gått upp och gör mig sällskap medan jag bröstpumpar och äter frukost. Jag kan öva på franska, läsa bok, kolla igenom nattens nyheter, läsa bloggar, eller googla efter kunskap i godan ro och med vetskap om att jag inte kommer bli störd. Den här stunden är så skön att jag ibland utnyttjar den för länge och byter ut den mot sovtimmar. Men till slut blir det dags att gå och borsta tänderna. Kanske slänga in en tvätt så den är färdig tre timmar senare. Och lägga mig igen för att vakna av att bäbisen jag har hand om för natten vill ha mat igen. 

På kvällen har vi också hittat barnens rutin med att de sover efter omkring klockan sju. De vaknar upp igen av hunger först framåt midnatt som tidigast. Att ha fått förståelse för det underlättar otroligt mycket. När jag har nattat en bäbis där på kvällen kan jag slappna av och nästan låtsas som att jag är barnfri. Göra yoga, duscha, äta varm mat till middag, läsa bok, eller se något avsnitt av en serie. Men ibland smyger jag in och kikar bara litegrann på dem för de är som allra gulligast när de sover. På dagen tror jag det finns ett mönster att hitta för när de blir hungriga, men det är svårare att få kläm på. Vi har lärt oss att barnens gråt betyder olika saker: den ena bäbisen gråter för att den är helt övertrött, och den andra för att den är hungrig. Att ha förstått det gör det också så mycket lättare än att försöka mata en som bara vill få sova, eller testa att lägga en vars mage vrålar efter mat. Mer sinnesro och husfrid. 

Förra veckan tänkte vi ha en mer lugn hemma-vecka i kontrast till veckan innan, utöver en dagsutflykt till Nääs slott. Fixade ihop den Stora-att-göra-listan och fick bockat av en del från den. Men så skrev mamma att 17-åriga katten Elsa-Sara verkade bli sämre och jag behövde få åka dit och klappa och säga hej då. Och på fredagen följde jag (och en av bäbisarna) med till veterinären för att låta henne somna in. Vi grät och hade begravning på djurkyrkogården hos mina föräldrar. Det blev ännu en begravning detta år.

Denna vecka är inte heller så mycket mer inplanerat än en lunch och ett kalas. Barnen växer ur sina kläder, så vi behöver införskaffa fler kläder i storlek 62. Framförallt pyjamasar, försöker ha en pyjamas-på-natten-rutin. Ingen aning om det hjälper bäbisarna att förstå att det är natt, men det är ett bra tillfälle att få bytt kläder om inte annat. 

Och det får vara alles för nu. Ha en skön julivecka!