Påsken har varit solig och varm. Vi har hängt på balkongen de dagar vi inte varit i väg på påskfirande. Två av fyra dagar. Känt på riktigt att nu är våren här. Sett en humla surra över gräset. Sett tussilago i backarna stå. Men så har det plötsligt vänt igen. Från 15°C och sol ena dagen, till 0°C och snö andra dagen - så otroligt mycket snö. Klassiskt april. Den lurigaste månaden vi har. Har tänkt att april är så långt borta, och det är länge kvar tills jag har tandläkartid, tills min föräldraledighet är slut, och till Antons födelsedag. Men så blev det plötsligt april. Lurigt. 

Hade i mitt huvud förberett ett inlägg om att förbanna att vi går över till sommartid. Med rubriken Otyget som vi kallar sommartid. Såg framför mig att det skulle bli kaos med barnen och våra rutiner. Men istället var det som att de själva ställde om till sommartid. De var taggade på frukost, även om det var en timme tidigare, och ville gå och lägga sig för förmiddagsvilan en timma tidigare. Hursomhelst, det blev inte den jobbiga omställningen som jag trodde. Så nu bävar jag istället, i förtid för sådan är jag, för hur det ska bli i oktober när vi ställer tillbaka klockan. Känns jobbigare att få dem att göra allt en timme senare. Då kanske jag kan få tillfälle att hytta med näven i stället. Och ställa frågan när ska vi egentligen skrota sommartid för det är väl ingen som mäktar med att ofrivilligt få jetlag två gånger om året?

Påsk har alltså firats. Och jag fick tillfälle att gå igenom farmors hus efter sådant jag vill ha. Det var både sorgligt och fint. Den här veckan har vi inplanerat något nästan varje dag. Tandläkartid, och besök av barnens mormor och farmor, bland annat. Ska stå ut med att det blivit kallt igen när jag precis var beredd att lägga undan långkalsongerna. Men till helgen, då verkar det blev tvåsiffrigt varmt igen. Fantastiskt. Och då tror jag att våren kommer vara här på riktigt. Ha en go vecka.