Det är påskaftonsmorgon och hade det inte varit för att vi påskpyntat samt att det är tydligt att alla andra har långledigt hade denna helg kunnat passera oss obemärkt förbi. Vi håller oss hemma och följer våra vanliga rutiner. Min lilla familj ligger och sover efter denna nattens matningar. Jag har precis bröstpumpat, ätit frukost, läst bloggar, och tagit hand om nappflasksdisken.  

Idag ska vi få besök av barnens mormor och morfar och förhoppningsvis blir det lite varmare under dagen så vi kan ta en sväng med barnvagnen. Vi hade premiär med den igår i den sköna aprilsolen. Det var en av alla våra milstolpar som har uppnåtts. När vi lämnade neonatalavdelningen hade vi fått till oss att vi inte kan gå ut med bäbisarna förrän de är sex veckor gamla, men fick nya bud i veckan om att det går bra att ta en kortare promenad med dem redan nu i påskhelgen. Så fantastiskt att både jag och Anton kan ta oss ut samtidigt - känslan av isolering har minskat. Jag fick en känsla av stolthet när vi gick runt med barnvagnen. Som att nu får resten av samhället äntligen se att tvillingarna har kommit och att hela byn nu kan glädjas med oss. Fick en insikt när vi passerade en hund som snällt lekte apport en bit bort, att om den hotfullt skulle komma emot oss kommer jag ställa mig mellan den och barnvagnen. Bli en mänsklig sköld. Beskydda mina barn. Kändes som en urkraft som ligger och bara väntar på att få laddas och avfyras.

Nattpassen är de tuffaste passen. Vi matar alltid varsitt barn, så båda får gå upp ungefär var tredje timme. Byta blöja, hälla upp mat i nappflaskor, värma dem i vattenbad, mata, lägga tillbaka bäbisen i sitt babynest och stoppa om. Förutom de gånger jag sovit så hårt att jag sovit igenom alarmsignaler och bäbisläten. Då har Anton varit snäll och matat båda. Visste inte att jag var benägen till att sova så djupt, har alltid varit lättväckt. Misstänker, eller skyller på, att produktionen av mjölk tar en hel del energi från min kropp. 

Vid matningen, oftast på nätterna när vi sitter i svagt ljussken, viskar jag i barnens öron. Jag viskar om hur fantastiska, fina, gulliga, och perfekta de är. Viskar om alla de sysselsättningar som de skulle kunna ha när de blir stora och som börjar på samma bokstav som de. Viskar om alla de möjligheter som finns för dem. Snickare, byggarbetare, sotare, biotekniker, ståuppare, bibliotikarie, socialarbetare, bankdirektör, smed, bolibompadrake, spion, broritare, scenograf, bartender. Viskar om hur fint och bra det är att vi valde just deras pappa som pappa och hur fantastisk, omtänksam, och snygg han är. Säger: Vilken tur att vi har honom och han är toppen. Pussar deras runda kinder och tittar in i deras ögon som jag kan drunkna i. 

Fler milstolpar som har uppnåtts: jag har orkat jogga 2 km nu i veckan - dock sa pulsklockan åt mig att jag behöver återhämtning i över 60 timmar efteråt. När vi kom hem från sjukhuset gick jag samma sträcka som när jag var gravid, och att kunna gå den sträckan med lätta ben och utan behovet att stanna och vila på parkbänkar var en befrielse. Jag kan ha många av mina vanliga kläder igen! Sonderna är borta och bäbisarna har nått den magiska viktgränsen 2,5 kg - märks att de börjar bli starkare och mer med i nuet.

Jag har nu ungefär en halvtimme tills nästa matning. Kanske att jag läser lite i en bok. Borde väl passa på att ta en tupplur. Men mest troligt kommer jag spela ett mobilspel jag fastnat för men som egentligen inte ger mig mer än att det dödar tid. Vill önska er en glad påsk och trevlig långhelg. Ta hand om er och varandra. ♥ 

Det utlovade snöfallet kom under natten. Skolbarnen sprang nyss så fort deras ben bar till pulkabacken. En av dem slängde sig ner i snön och gjorde en snöängel. Sedan raskt upp igen för att springa ikapp. Jag är glad att det var igår och inte idag som vi hade besök både hos barnmorskan och på ultraljud. Alla prover och undersökningar såg bra ut. Förlossningsläkaren sa att det är två pigga bäbisar som ser ut att må bra, och att om inget annat händer så kommer vi planera för en ingångssättning vecka 38. Vilket är om 5-6 veckor om jag räknat rätt. Bär just nu runt på lika mycket vikt som en enligsgravid runt förlossningsdatumet, så känner att det inte kommer vara en dag försent med igångsättning. 2 gånger 2 kilogram.

Roar mig med att ställa tallrikar och skålar på magen. Behändigt att ha ett portabelt soffbord med sig. Är också ett nödvändigt ont. Har svårt att böja mig fram och försöka nå något från det riktiga soffbordet. Har blivit otroligt trött, som från en dag till en annan. De tre senaste dagarna har jag mest tillbringat sovandes i olika möbler. Sovit, ätit, tvingat mig ut på en promenad, gått på toa. Det är ungefär vad jag har gjort i helgen. 

Denna vecka hoppas jag få ork till att lägga tid på projektledningskursen. Kursens sista datum är i slutet på mars och jag lär ju inte bli piggare tills dess. Så ska väl fortsätta på min inlämningsuppgift nu. Hoppas ni får en fin vecka!

Februari har swishat förbi. På onsdag är det första mars. Slog mig precis att jag skulle kunna hänga på firandet med fössta tossdan i mass och käka (glutenfri) massipantååta, nu när jag (förhoppningsvis) tål mandel. Inte för att jag är smålänning överhuvudtaget, utan för att jag kan. Våren känns i antågande. Jag har ätit lunch på balkongen flera gånger med sol rätt i ansiktet (och filt omkring mig). Vi har sett snödroppar och vintergäck i flera veckor nu.

Nedräkningen fortsätter. Har räknat ut att långfredagen är det datum som det är extra extra bra ifall kidsen kommer på, eller tja vilket datum som efter det, för då kommer de inte längre räknas som för tidigt födda. Livmodern verkar ligga i hårdträning och övar på sammandragningar emellanåt. Tycker vi är praktiskt redo. Bara två saker som cirkulerar i mitt huvud och som jag vill få löst: att madrassen vi köpt inte verkar matcha spjälsängen vi har vad gäller måtten, och införskaffning samt installation av en tvättmaskin modell mindre. Inte heller jätteakuta grejer (finns många andra ställen / möbler barnen kan sova i eller på), räknar bara med att ha noll ork eller tid för att fixa det sedan. 

Hade mest spontana aktiviteter i helgen. Mötte upp Anton och familjen Malmgren för lunch efter att de varit på badhuset (medan jag var på biblioteket). Anton har fixat iordning i mitt / bäbisarnas rum, men gjort det mer till mitt just nu, vilket jag hade förlikat mig inte skulle inträffa. Men nu har jag min soffa här, och det enda av bäbisarnas grejer är skötbordet och deras garderob. Blev väldigt glad för det. Ett eget rum. Legat och läst och läst och läst i soffan (just nu Händelser vid vatten av Kerstin Ekman, ville läsa boken innan jag ser tv-serien).

Denna vecka består av jobbintervju, hänga med vänner, och tandläkarbesök (får se hur det går att ligga på rygg en längre stund). I vart fall idag känner jag mig energisk, och samtidigt lugn, och vill ta tag i projektledningskursen. Hade varit skönt att till och med bli klar med den i god tid innan kursavslutet i slutet på mars. Det får vara alles för nu. Ha en fantastisk vecka!

Jag kan redan nu utnämna veckans, månadens, kanske till och med årets upptäckt: jag kan äta mandelmassa! Har misstänkt att jag egentligen kan äta mandel eftersom jag alltid har kunnat äta daim (precis som jag misstänkte med jordnötter då jag alltid kunnat äta jordnötsbågar). Minns inte varför jag fick för mig att mandel är något jag får allergisk reaktion av - kanske att det egentligen varit spår av hasselnöt som fått mitt immunförsvar att reagera. Hursomhelst, det här kommer öppna upp möjligheter för mig! Som att kunna äta semlor, nomnomnom. Vilket vi gjorde igår. Jag hade ringt och kollat med ett konditori så att det skulle finnas glutenfria semlor med vanilj i fettisdagen till ära. Fick inte förbeställa för att det var för få antal semlor. Såg så otroligt mycket fram emot att åtminstone få äta en konditorsemla i år. När jag väl var där för att införskaffa semlan visade det sig att de inte alls hade glutenfria med vanilj i, bara med mandelmassa. Blev så otroligt besviken att jag höll på att bryta ihop inför kassörskan (bröt ihop sedan när jag kom hem). Konfronterade dem aldrig så fick inte uträtt missförståndet, kämpade på med att inte börja gråta. Gick och köpte semla på annat håll istället. Glutenfri med mandelmassa. Lite tröstkakor ifall att jag skulle få en allergisk reaktion. Men det fick jag alltså inte. Känner att en ny värld kan ha öppnat sig för mig, precis som när jag upptäckte att jag kan äta jordnötter. 

I helgen som var hade vi noll planer. Blev en spontan fika och promenad i solen. Annars mest vilande. Började känna hur trött jag egentligen är, och att immunförsvaret verkade jobba med något. Inget som brutit ut dock. Har börjat få svårt att hitta bekväma sovställningar (börjar förstå varför gravidkuddar är en grej), vilket resulterat i sämre sömnkvalité. Orkar mycket lite i denna ögonblicksbild av livet, både fysiskt och psykiskt. Är otroligt glad över att jag kan gå och vila närsom under dagen. Har inga egentliga måsten.

Om jag tyckte att januari tog sig otroligt långsamt fram, tycker jag att februari börjar rusa fram. Snart är det mars?! Känns som att mitt mentala mående pendlar från vecka till vecka. Nu känns det bra. Något slags lugn som har lagt sig som ett mjukt moln runtomkring mig. Speciellt i huvudet som känns lite groggy eller som att det är fluffigt av mossa eller fjädrar därinne. Svårt att förklara. Är det vad folk brukar kalla "gravidhjärna"? Vi har fått fler timmar dagsljus som gör mig piggare och jag har (på barnmorskans inrådan) ökat dosen järntabletter, samt börjat ta dem med c-vitamin. Jag försöker hålla en kvällsrutin med yoga och bokläsning. Resulterat i lägre puls och bättre sömn (vaknade med body battery på 90 av 100 idag, graviditetsrekord!). Även om jag vaknar minst en gång på natten för att vända mig och gå på toa.

74 dagar kvar tills bäbisarna är beräknade att komma. 74 dagar kvar av att Anton hjälper mig ta på stödstrumporna. Så alltså. Om 74 dagar kommer det vara två bäbisar här i vårt hem. På heltid. Vänta. VA?! Slås av otrolig overklighetskänsla. Ska de bo här? Två individer som jag inte känner. Vet bara deras nuvarande hjärtfrekvens och anatomi och att de kan sparkas. Vet inte ens vad de heter. Vad kommer de att göra? Vad kommer vi göra? Vad gillar de att göra? Vilka är de?  De. Ska. Bo. Här. Med oss. Och vara med oss resten av livet. Det var det sjukaste.

I helgen hade vi besök av vänner båda dagarna och det var mycket mycket mysigt. Vaccinerade oss mot kikhosta (och stelkramp och difteri), som är en slags påfyllnadsdos och bör tas nu i 30-årsåldern (och sedan igen vid 50- & 60-årsåldern), vilket är information jag inte kände till förrän några månader sedan. Så vill informera vidare. Det där fluffet i hjärnan gjorde att jag inte ens hann bli rädd för sprutan innan det var över (eller om det var för att vi gjorde det rätt spontant fyra minuter innan kliniken skulle stänga för dagen). 

Denna vecka är det sportlov / läslov, men det påverkar ju inte direkt oss (än!). Idag är det ultraljud och middagsbjudning. Alltid pepp på ultraljud. Kul att se att de där små liven mår bra och vad de har för sig. Inte så mycket annat inbokat än minst en arbetsintervju och besök hos fysioterapeuten. Ligger fortfarande en vecka efter i projektlednings-kursen, så hoppas ha möjlighet att ta ikapp denna vecka. Ha en suverän februarivecka! ♥

Jag har börjat dela in mina dagar i tuffa dagar och bra dagar, ibland kanske någon dag får stämpeln "helt okej ändå". Att ställas in för val och ta ställning till beslut på allt för utom en bra dag kan få mig att vilja bryta ihop, eller att hjärnan bara stänger av. Får jag hög-puls-varningar av min pulsklocka redan vid frukost vet jag att det kan komma att bli en tuff dag. (Jag har dock fått höja min tröskel till 110 slag i minuten på inrådan av Anton eftersom jag lätt numera kan komma upp i runt 100, och signalen gjorde mig än mer stressad, speciellt i sociala sammanhang.) Idag är en sådan tuff dag, med hög puls från start och en onådig bäckensmärta. Fick gråta ut hos förlossningsläkaren imorse som vi besökte för att prata om min rädsla för kejsarsnitt. Klarade mig igenom en vända på IKEA efteråt (hur vet jag ej), men resten av eftermiddagen har jag mest sovit. Är självkritisk och ställer mig frågan vad jag ville säga med allt det här. Det vet jag inte. Men det jag vet är att imorgon finns en ny chans för en bra dag, och att det är okej.

I helgen har vi firat mammas födelsedag, och blivit bjudna på hemmabio. Jag har blivit varse att jag har en annan temperatur än andra, sitter och svettas när andra fryser. Det var mysigt att det kom snö till västkusten. Det ligger dock som ett halvslaskigt lager nu och töar långsamt bort. 

Denna vecka är det inte jättemycket annat inbokat än att olika kompisar kommer på besök. Många som vill passa på att ses och se vårt nya hem innan bäbisarna kommer och det är väldigt trevligt. 😊 På fredag går graviditeten in i vecka 30 (av typ 40), vilket jag i oktober förra året tyckte kändes så oerhört långt bort.  

Hoppas ni får en fin februarivecka! ♥ 

I helgen skämtade vi om att vi har klarat av att vara gifta i en vecka. Hurra hurra.👏 Firade med att köpa babytäcken, äta hasselbackspotatis, och titta på inför-förlossningen-videor. Hade lite bröllopstårta kvar som vi fick hjälp med att äta upp. Blev en rätt lugn men ändå händelserik helg. De flesta kommande helgerna är helt tomma (eller nästan helt tomma) vilket öppnar upp för tillfällen att skaffa några sista grejer till bäbisarna, göra spontana utflykter / aktiviteter efter ork, eller bara vila. Känns perfekt. Nästan som att vi hade planerat det så.

Min hålla-koll-på-graviditeten-app säger att det är 88 dagar kvar till beräknat födelsedatum (och att bäbisarna är ungefär lika stora som blomkålshuvuden). Nedräkningen har börjat på allvar. Tycker att veckorna går så långsamt, men samtidigt ack så fort. Kan vissa dagar känna mig förvånad över hur jag fick ännu en dag att gå. Har börjat göra en daglig att-göra-lista som jag skriver kvällen innan eller på morgonen. Dels för att inte glömma av något jag behöver få gjort, och dels för att göra det konkret att jag har faktiskt gjort saker idag. Inte bara legat på soffan och vilat (vilket också är en punkt på listan varje dag). Ger en stark belöning av att få stryka över något. Som en stolt klapp på axeln till mig själv. Du gjorde det! Stjärna stjärna stjärna.

Kikar i kalendern. Denna vecka ska jag på en begravning, fira mammas födelsedag, ha över vänner på middag, eventuellt gå på en inför-förlossningen-kurs, besöka fysioterapeuten och utvärdera om stödbältet har hjälpt för att minimera smärtan i höfterna, och se till att få kikhostavaccin. Samt ta promenader i solsken. Hoppas ni får en fantastisk vecka! ♥ 

Vi vigde oss i lördags. "Tio minuter vigsel, en timme fotografering", som Anton sa nyss. Och några timmars kalas. Tänker väl att det hele ska få ett eget inlägg så småningom. Tills dess kan jag väl säga att när vi pratade om det (tror i samband med att jag blev gravid) och sedan planerade för det (i typ tre/fyra veckor) handlade det för mig mer om att det kommer förenkla vår stundande framtid. Anton blir automatiskt den biologiska fadern och yada yada yada. Som att gå till en advokat (fast i detta fall en vigselförrättare) och skriva under juridiska dokument (fast med en liten cermoni).

Vi har flyttat. Vi har gift oss. Jag har inget mer "stort" i kalendern som behöver planeras inför, förutom tvillingarnas ankomst (som kan bli när som helst), och det känns skönt. Det är tillräckligt så. Har fått min kursbok till Praktisk projektplanering nu och ser fram emot att få studera lite. Ligger på grund av kursboks-införskaffnings-missen en vecka back. Tror på att jag ska kunna ta ikapp det. Behöver också söka några jobb, och ska ha jobbintervjuer den här veckan. Vi bjuder över folk för att få hjälp med att äta upp tårtan. Jag skriver upp "vila" och "lunchpromenad" som två av punkterna på dagliga att-göra-listan.

Vi har äntligen fått upp sänglamporna som jag hittade på Tradera för ett tag sedan. Mina föräldrar var här i går för att hjälpa till att röja undan i princip det sista från flytten. Få upp sänglampan var med på att-göra-listan. Så skönt att få fyra extra händer, plus fler personer som kan lyfta nu när jag är rätt så handlingsförlamad. Tanken med sovrummet (och ungefär alla andra rum) är att byta väggfärg och golv så småningom. Jag har en vision om att ta hit hantverkare i sommar när vi kan vara i sommarstugor. De ser just nu rätt ensamma där på väggen, sänglamporna. I verkligheten tar de upp sin plats rätt bra. Några kompisar ska de väl dock få i form av andra prydnader. Senare. Skönt att få mer plats på nattduksborden när bordslamporna vi haft där provosoriskt försvinner.

Idag börjar min kurs på distans i praktisk projektledning på Stockholms universitet. Något ska jag väl hitta på i väntan på jobberbjudande och kidsens entré. Upptäckte att jag glömt att skaffa kurslitteraturen och kan därför inte läsa veckans kapitel än. Den är beställd nu, så snart kan jag sätta igång på riktigt. Ser fram emot att ha en mer konkret uppgift att göra om vardagarna. 

Dock skönt med en oväntat lugn start, för jag är helt slut från helgen och förra veckan. Förra veckan kändes oändligt lång. I fredags när bäbisarnas nya vikt och längd representeras med en ny frukt sa jag "har de inte varit vintersquash jättelänge? Har vi glömt en vecka?". Det hade vi inte - de är förresten stora som rödkålshuvuden nu. Vi hade en elektriker över i början av förra veckan, och när han kom tillbaka senare i veckan fick både jag och Anton för oss att det var minst en vecka sedan han hade varit här.

Utöver att läsa i min kurslitteratur ska jag den här veckan på två barnmorskebesök och ett ultraljud. Behöver göra ett glukostest för att se att min bukspottskörtel klarar av att producera insulin till mig och två bäbisar. Ser inte fram emot stick i fingret och att fasta fram till kl 10, men vill ju såklart veta att allt fungerar som det ska. I helgen tänker jag klä upp mig fint och äta tårta. Och sedan vila vila vila. Ha en fin januarivecka! 

De två senaste nätterna har det känts som att jag har halvsovit, eller varit i ett halvvaket tillstånd - drömt röriga drömmar och känt mig uppe i varv. Mycket som snurrar i huvudet just nu och jag försöker med olika avslappningsmetoder för att få tankarna att stanna upp och pausas, ibland funkar det ibland inte. Insåg häromdagen att de där två kabraterna ska komma om tre månader. Tre månader! Aldrig tidigare har jag tänkt att det är så kort tid. Det kan till och med mycket väl bli tidigare än så. Vill få bockat av så mycket från vår införskaffa-lista som möjligt tills dess. Åkte ut till Partille i går kväll för att köpa ett babynest jag spanat in på Marketplace. Men framförallt spanar vi efter en barnvagn begagnat, nu när vi till slut bestämt vilken modell som nog kommer passa oss bäst (åkte till baby- och barnbutiker i helgen för att testa olika modeller i verkligheten, som blivande tvillingfamilj har vi rätt begränsade val vilket känns skönt). Den modellen går åt som smör i solsken så det gäller tydligen att vara snabb som attan! Stressigt känner jag.

Årets första dagar har passerat. Och det känns ju som vanligt, inte så mycket annorlunda ifrån i lördags. (Som att ett nytt år på några dagar ska förändra saker drastiskt, nej.) Det enda som känns annorlunda för mig är att hostan verkligen börjar avta, och att vi börjar komma tillbaka till några slags rutiner som helt flög ut igenom fönstret i och med flytt och sjukdom. Fått sova hela nätter (typ) vilket gör dunder för mitt humör och ork. Börjat äta mellanmål mellan huvudmålen igen, och inte som ett huvudmål. Vill fortfarande hamna i säng strax efter kl 20. Känns svårt att ändra på och anpassa till sociala aktiviteter, men det får vara så.

Vi har haft vår sista barnlösa jul på väl i vart fall ett tag (och typ första julen tillsammans). Ypperligt tillfälle att kanske passa på att göra något som blir krångligare sedan. Så jag har passat på att ... vara sjuk. Min hosta eskalerade så jag bad Anton till slut att ringa 1177 på juldagskvällen och vi fick rådet att åka in till jourvårdcentralen dagen efter. Har fått utskrivet hostmedicin som jag inte gav för stora förhoppningar, men det verkar som att den, eller något, har hjälpt. Är fortfarande soffliggandes och deligerar uppgifter härifrån, men känner mig något piggare och har färre hostattacker. Får behålla maten jag stoppar i mig vilket känns betryggande. Eftersom jag inte har haft någon feber misstänkte läkaren att det kan vara halsbränna som har irriterat i halsen, eller något astma-liknande som framkallar hostan.

Ett minipepparkakshus som Anton dekorerade i helgen med vänner. Fyra dagar kvar till julafton. Och jag känner mig lugn. Sedan i fredags har jag mest vilat - ställde in alla helgplaner för att jag hostade och var snuvig. Har kunnat ligga på soffan hela dagarna och idag vaknade jag upp och mår fint, liksom utvilad, avslappnad, och är lagom trött (antagligen pga grått väder, är helt disigt, ser knappt till grannhuset). Hostan verkar ha försvunnit. Har inga flyttlådor jag måste packa eller packa upp. Finns såklart några kvar men de står inte i vägen eller innehåller inte något "viktigt". Ah.

Många fina reaktioner på förra inlägget. ♥ Folk är så snälla och pepp. Fortsätt med det, hörrni!

Som tidigare nämnt, fyra dagar kvar till julafton. Och vi har väl precis bestämt hur vi ska fira. Blir mysigt. Hoppas ni får en fin vecka, vare sig ni firar jul eller inte.

I helgen fick vi hjälp med stora flyttlasset och efter fyra timmar var alla möbler flyttade och på plats. Vi har sovit här i två nätter nu. Ätit frukost, lunch, och middag vid köksbordet. Det känns bra. En tanke om att "det här känns som ett hem" återkommer till mig, och att det är ett vuxet hem (har inte bott ungefär såhär stort sedan jag flyttade hemifrån, inte haft ett sovrum som bara är sovrum). Vi ska bara komma på vad vi ska ha för vitrinskåp, komma på var alla tavlor ska hänga, få upp taklampor, och ordna med annat småfix.  

Så igår (efter lite strul eftersom banksystem låg nere) fick vi äntligen tillträde till vårt nya hem. Sprang direkt och satte nyckeln i dörren för jag ville hinna se rummen under den stackars timme dagsljus som fortfarande var kvar av dagen (därav så suddig bild). Med gångavstånd från vår nuvarande lägenhet, men mycket större och fler rum. Gick runt i och mellan alla rum flera gånger, fram och tillbaka, för att känna efter och bygga upp en bild av våra möbler på plats. Ville knappt gå därifrån, men hunger tvingade mig tillbaka till gamla adressen. Gick tillbaka efter middagen tillsammans med Anton, växter, pannlampa, och ett måttband. Vår plan är att gå dit med ett litet lass varje dag, speciellt på lunchrasten.