För varje gång en aktivitet eller rutin tas bort eller försvinner förundras jag över hur den ens hanns eller orkades med. Bröstpumpning. Slöscrolla på facebook (vilket jag inte gjort sedan jag fick valet om att använda betalversionen eller inte). Att det har funnits tid för det. Helgerna fortsätter vi med fria från hushållssysslor och det är väldigt skönt, att få en uttalad paus. Ett avbrott. Kunna vila eller åka på utflykter. Ha mat redo i kylen bara att värma.  

I helgen åkte vi på julmarknad i Västerlanda. Köpte inget annat än en kopp glögg. Fanns mycket fina och kreativa hantverk dock - folk är så duktga och påhittiga! Barnen har varit sjuka för första gången. Ingen feber tack och lov, men snuva och nysningar och rinnande ögon. Vi har försökt ta det lugnt och se till att de får vilat mycket. Eller så mycket de vill. Barn som är sjuka vill fortfarande vara uppe och springa och öva på att kräla på golvet. Hoppas att jag och Anton har klarat oss och att nysningarna och halsontet vi har beror på att det är torrare och kallare i luften nu. Frost på marken och det är som att det går att se hur luftmolekylerna har stannat upp. 

Denna veckas projekt blir att börja julpynta tänker jag, är ju december redan till helgen. Får se hur mycket vi vågar ha framme denna jul. Vill ju inte att någon ska få en porslinstomte i huvudet eller krasa sönder en julkula. December hoppas jag kommer med mer energi, nu när vi snart lämnar gråa november bakom oss. 

Nej, nu ska jag passa på att gå och vila när bäbisarna tar sin förmiddagslur. Ha en fin sista vecka i november. 

Vi har lämnat en fullspäckad helg bakom oss. Långpromenad genom Kungälvs gator med Wille i fredags, en heldag med tunnbrödsbakning i lördags, och promenad med Annies familj i regnet i söndags. På söndagskvällen var jag redigt trött och däckade i säng med bäbisarna vid deras läggdags. Men var lika trött på måndagsförmiddagen. Anton fick beordra mig att gå och vila. Så jag inte fick för mig att göra, och stressa upp mig över, femtioelva olika saker.

I badrummet luktar det av klor från badkläderna som hänger på tork. Två små badbyxor. Och badkläder för vuxna. Vi har varit på vårt andra babysimtillfälle. Den där halvtimmen går så fort. Vi lär oss olika sånger, och förbereder för att bäbisarna om några veckor ska "dyka" under vattnet. Efteråt: hungriga bäbisar som inte kan få nappflaska fort nog, och ögon som stängs så fort vi är på väg hem igen. 

Den här veckan har vi inte så mycket planerat. Blir en skön kontrast mot helgen. Vardagen fylls snabbt på ändå. Med tvätt och disk och matning och matlagning och fruktstund och promenad och jag somnade visst. Nu kommer november. Kämpa sig igenom grådasket. December kommer fortare än vad vi tror. Visst? Snälla säg att det är så. 

I helgen var jag på en jubileumsfest på Chalmers. 10 år sedan vi började på KfKb "firade" vi. Det var andra gången jag var ifrån tvillingarna och det kändes lite märkligt att vara utan dem, men samtidigt skönt att kunna umgås med andra människor utan att ha ansvar för någon annan än mig själv. Kändes som att jag tog i kapp 7 månader av socialt umgänge. Stämbanden var helt slut när jag kom hem. Vilket jag gjorde någon gång strax innan midnatt. Lite senare än jag hade tänkt. Behöver ju orka med att ta hand om bäbisarna dagen efter också, tänkte jag innan. De kommer ju vakna vid 5 eller 6 oavsettt vad jag haft för mig. Hursomhelst så var det en kul kväll - kul att höra vad folk har för sig. Kul för Jessica att vara så duktig på musik att hennes olika lag vann båda tävlingarna. Kul att vara tillbaka i sektionslokalerna för en kväll och få minnen och känslor att komma tillbaka. Jag drack en cider med alkohol och tog en KfKb-shot (Hot shot). Men mådde dagen efter som att jag hade svept minst en flaska vin själv (har inte druckit alkohol sedan jag blev gravid för över ett år sedan). Det kändes så ovärt. Anton tog med sig tvillingarna på skogspromenad med sin familj. Så jag kunde ligga på soffan och försöka vila och må bättre. Det var tur. Och snällt. 

Annat vi har hittat på? Jag var sjuk i förra veckan (så det var ens oklart om jag skulle kunna gå på festen). Trist med halsont och snuvighet och trötthet. Anton var sjuk veckan innan, så jag misstänkte vad som väntade för mig. Vi har varit på första tillfället med babysim. Sett fram emot det så mycket då det blivit framflyttat två gånger redan. Vi har varit på Antons kusins 30-årskalas och barnens kusins 1-årskalas. Ett år redan, vilken grej! Hogwartsslottet i lego har börjat plockas ner bit för bit. Och därmed har projekt barnsäkra hemmet påbörjats.

Snart blir det vintertid. På söndag. Undrar hur det kommer gå med våra rutiner då. Klockan 6 kommer plötsligt bli klockan 5. Eller? Går det att få bäbisarna att förstå att vi ska göra allt en timme senare? Hoppas.

Men innan dess ska vi få finbesök från huvudstaden, baka tunnbröd (får se hur det går med två bäbisar), och hänga med Annies familj. Det blir trevligt det. Ha en fin vecka hörrni!

I fredags testade jag på att vara själv med tvillingarna en hel dag. Första gången så det var lite pirrigt och oroligt. Hur ska det gå? Hade pensionärer i beredskap som kunde rycka in ifall det skulle bli helt kaosartat. Mamma kom förbi en stund efter jobbet och stannade tills Anton kom hem igen. Det gick helt okej allting. Skrikfest när någon var trött (svårt att natta en medan den andra vill ha uppmärksamhet), men inte mer än vanligt. Bara att nu var jag själv att lösa det. Trodde jag skulle vara helt slut på eftermiddagen, men hade faktiskt energi kvar. Så jag åkte in till Göteborg. För att fira Kattas födelsedag tillsammans med Nalle och Bagge. Första gången jag var borta själv från barnen en längre stund, och för nöjes skull. Kändes hela tiden som att något fattades mig. Undrade också hur det gick därhemma. Slappnade av när jag fick höra att barnens faster och sambo var på besök. Det var väldigt mysigt att bara få hänga med kompisar och faktiskt hinna prata. Jag fick en nötallergisk reaktion som, som tur var, släppte allteftersom tiden gick. 

På lördagen åkte vi till Bryggvingen på Lyrön och käkade med min familj. Vår födelsedagspresent till pappa. Första restaurangbesöket för kidsen som verkade tycka att det var spännande, men behövde också mutas med smaknappar en stund. Jag var dock otroligt trött för barnen hade haft en orolig natt och knappt någon av oss fick bra med sömn. Skönt att vara flera som orkade underhålla barnen. Och väldigt skönt att söndagen var utan bestämda planer. 

Vi försöker börja jobba med att få in rutiner. När det ska ätas och när det ska sovas och när det ska promeneras. Bäbisar ska tydligen älska rutiner. Hoppas på att det ska underlätta för oss under dagen, och framförallt ge mer sömn på natten. Snart snart snart kanske nattmåltiden försvinner. Snart kanske det blir en hel natts sömn för oss allihopa.  

Till helgen ska vi gå på flera kalas. Annars händer det inte så mycket. Mer än hela vardagen och alla dagliga bestyr. Hoppas ni får en härlig vecka!

Vi har kommit hem från en Ölandsresa där vi var på Skördefest i tre dagar med Antons familj. Fredag lördag söndag. Det var pumpasoppa, keramik, fårens dag på Borgholm, fackeltåg, och rotfrukter. Kändes otroligt mysigt. Som att hela ön var med och många små samhällen, och dess hantverkare, ville visa upp sig. Det gick hyfsat bra att åka så långt med tvillingarna. Jag fick sitta beredd i baksätet med nappflaskor när det blev gråt. Men annars sov de mestadels. Speciellt på hemvägen. Då var de två trötta bäbisar. Jag var också trött. Hade det inte varit för att Anton behövde hjälp med att hålla sig vaken hade jag somnat därbak. Känner mig nu energisk av att få ha varit ute och rört på mig länge (i solen) flera dagar i rad. Det tråkigaste var att jag hade fått ordentlig nackspärr just samma dag som vi skulle åka dit. Annars var det fint och är glad över att vi följde med.

Vi går in i oktober nu men det känns inte riktigt så i luften. Har ännu inte behövt använda kappa. Går fortfarande bara i tjocktröja som mest. Längtar lite efter att det ska bli sådär krispigt och friskt i luften. Frost på marken. Ha en fin oktobervecka. 

Det är lugnt och tyst här hemma. Resten av familjen sover. Till slut. Efter en stunds gråt. Bara gräsklipparen hörs utanför. Jag passade på att ta en kort springtur förut efter att en av bäbisarna somnat. Andra gången jag sprungit sedan bäbisarna föddes. Temperaturen i luften var alldeles lagom. Jag försökte ta det lugnt, även om jag kände mig stark. Alla barnvagnspromenader i backar måste ju ha gett något. 34 timmars vila säger min pulsklocka att jag behöver nu. Det känns luftigt och klart i huvudet. Benen säger att de har jobbat.

I helgen hade vi inga planer. Blev promenad och fika. Var mesta trötta. Vi har haft tuffa nätter de närmsta dagarna. Har delat upp barnen i olika rum för att de i alla fall inte ska väcka varandra. En natt sprang jag bort till det andra sovrummet en gång i timmen för att ge napp och lite tröst. Efter fjärde gången kände jag att det här håller inte. Tog med mig täcke och kudde och lade mig bredvid. Och där har jag sovit nu i kanske två nätter. Känner mig mer utvilad. Har haft bara en bäbis att fokusera på, och höra, under natten. Vi vet inte om vi skjuter oss själva i foten och att det kommer leda till att det blir svårare för oss senare. Men just nu tar jag bara emot all kvalitativ nattsömn jag kan få. 

Sista veckan i september har nu börjat. Hoppas den blir fin för er!

Week 38. Birthday

Idag har det varit min födelsedag. Har fått pannkakor till frukost. Har varit ute på promenad. Det har regnat och blåst, vi hittade luckan när det var uppehåll. Jag har varit trött och sovit nästan hela förmiddagen. Märker att jag har varit sjuk, att tröttheten och torrheten är kvar. Började lägga ett 1 000-bitars pussel när barnen somnat för kvällen. Blivit grattad under dagen - tack så fint att bli uppmärksammad. Ätit tårta som blivit över från min överraskningsfest. Bryggt kannor med te. Nu är det höst. 

I helgen firade vi pappas 65-årsdag med kalas. Tvillingarna hade blusarna som jag haft som liten, och tröjorna med deras namn på. De fick mycket uppmärksamhet, vilket en av de älskar särskilt mycket, och lyckades somna i sorlet (men även vakna till). 

Denna vecka har vi inte jättemycket planerat. Förhoppningsvis finns det möjlighet att få vila så att jag blir lite piggare. Hoppas ni får en fin höstvecka!

I fredags förra veckan hade vi en vilodag. Alltså på riktigt vilodag. Inga tider att passa. Inga bestämda aktiviteter. Ingen tvätt att tvätta (men disk att diska). Inga måltider att laga (bara preppa barnens nappflaskor). Inget att stressa upp sig kring. Jag passade på att sova med ett av barnen. Vi gick ut i solen upp till dammen och hade med oss fika. Barnen var ganska lugna och nöjda, kanske att de kände av att vi var lugna. Kände att jag hade tid, ork, och lust att bara ligga ned med dem på lekmattan och leka länge. Förstod inte hur jag i vanliga fall brukar orka, eller hinna, med en massa annat. På lördagsförmiddagen hade jag med mig lugnet och gick mest och väntade på att familjen Malmgren skulle komma på besök.

Texten ovan (och under) skrev jag på lördag förmiddag innan jag visste att det fanns större planer för eftermiddagen. Jag var lugn, men Anton hade fullt upp med att fixa mat och städa och jag fick inte hjälpa till. Han hade planerat och fixat en överraskningsfest åt mig och jag blev så rörd och glad och överrumplad när gästerna trillade in. Men det får få ett eget inlägg. Känner mig lyckligt lottad som har så fina personer i mitt liv som ville vara med på detta påhitt. ❤

Det är mycket nu som börjar bli "ett år sedan". Det hände mycket den här perioden förra året. Ett år sedan vi fick reda på att jag var gravid. Ett år sedan jag blev av med jobbet. Ett år sedan vi vann budgivningen på vår lägenhet (eller budgivning och budgivning, vi var de enda som lade bud). Det var omtumlande, tråkigt, spännande, och fantastiskt. Ser på allt som att det känns som att det var meningen. Har blivit rätt bra.

Vi har blivit sjuka. Förkylda. Började med att Anton blev krasslig efter kalaset. Jag kände mig pigg och gick ut med vagnen en stund varje dag så han kunde få vila och tänkte att jag kanske klarar mig. Men så igår vaknade jag upp med samma symptom Anton haft. Bäbisarna verkar dock ha klarat sig från feber, de nyser emellanåt och känns kanske lite tröttare än vanligt, så förhoppningsvis drabbas de inte lika hårt. Är tacksam över att det finns paracetamol och att bäbisarna fortfarande sover stor del av dagen och att de inte behöver så mycket stimulans eller olika lagade måltider. Så nu ska jag lägga mig en stund för bäbisarna sover. 

I denna vecka har vi varit på tvillingträff. Träffat några andra familjer med tvillingar på en öppen förskola. Haft sångstund - vilket våra barn var förvånandsvärt fokuserade under - och tittat på några månader större barn som gick eller kröp omkring. Pratat med föräldrarna om hur de har det och hur de har gjort hittills under uppväxten. Blev så glad över att det har avsatts en speciell timme bara för oss med tvillingar.

Vi har också planterat barnens fruktträd som de fick i dopgåva. Två äppelträd, ett plommonträd, och ett päronträd är nu nedgrävda i marken. Kommer alltid att vara barnens träd och det är en så fin tanke. 

Men idag får vi ta vilodag. Inga tider att passa. Inga bestämda aktiviteter. Inte ens någon bäbis som behöver badas. Behöver vi nog allihopa. Ha ett fint avslut på veckan!

Vad gör du just nu?

Vad har du gjort hittills idag?

Vad tänker du på?

Augusti kommer snart bytas ut mot september. Redan. Vi har hängt uppe i sommarstugan för att hålla kvar i sommaren. Inget badande i havet, men svampplockning och blåbärsplockning i skogarna. Jag har varit trött. En dag sov jag varje gång barnen sov. Har stressat upp mig själv med att hålla streaks. Tycker jag mår bättre nu när jag struntar i hur många steg jag tagit under dagen eller om jag hinner öva på franska eller inte. Försöker byta ut ordet "måste" till "behöver" eller "bra om jag får möjlighet".

Tvillingarna växer och jag tycker de kan nya saker om inte varje dag så varje vecka. De lär sig så mycket. Börjar kunna styra händerna och ljuda fram olika läten. De är snart ett halvår gamla (utanför magen). Att vi har fått vara föräldrar åt dem i ett halvår. Det är fint. 

Den här tiden förra året började jag misstänka att jag var gravid. Så det är snart ett år sedan jag ringde till barnmorskemottagningen och fick bokat en tid. Så mycket som har hänt sedan dess. Så mycket jag aldrig kunnat föreställa mig. Att jag skulle vara så illamående i ungefär två veckor. Att jag bara skulle leva på ostmackor och o'boy en period. Att de var två därinne (!) och inte bara lilla Pyret. Att jag skulle få hosta av all halsbränna. Att de skulle komma ut så plötsligt. Att det skulle ta ett tag för mig att hinna ikapp tanken på att jag hade blivit förälder. Att det var just de här två som låg därinne.

Behöver gå och underhålla ett barn som ligger och pratar för sig själv i sovrummet. Resten av familjen sover (eller försöker sova). Hoppas ni får fina augustidagar. 

När det känns kämpigt har jag några mantran som jag upprepar för mig själv i huvudet medan jag räknar djupa andetag.

Dessa mantran gör att jag oftast lyckas ta mig igenom vad som känns som en omöjlig nattning med övertrött bäbis och inte helt tappar det. Eller så får Anton ta över. Det är skönt att vara två. 

Utöver det som hände på måndagen, var vi i förra veckan på lunchbuffé hos barnens farfar, och vi firade Antons kusin med storfika. Vi tog oss också ut till mina föräldrar så jag fick plockat lite svarta vinbär - det hann inte bli så jättemycket men någon påse i vart fall. Vi har börjat ta med ett babygym, och ibland även en babysitter, när vi ska någonstans. Främst för att ha någonstans att lägga barnen och samtidigt kunna aktivera dem. Fungerat toppen hittills. Det känns lagom med en aktivitet / utflykt ungefär varannan dag, efter att ha testat lite olika. Då får alla fyra i familjen en dag att vila och eventuellt hitta tillbaka till rutiner. Men som allt annat, har jag märkt, kan det ha ändrats till nästa vecka. 

Denna vecka får vi besök av Malmgrens, och vi ska på ett 70-årskalas. Idag är det min namnsdag och jag har blivit firad med pannkaksfrukost. Annars är det inte så mycket annat i kalendern än olika maträtter vi ska laga under veckan. Kanske hinner vi bocka av fler grejer på att-göra-listan. Finns alltid något att göra utöver att hålla bäbisarna vid liv. Och imorgon går vi in i augusti. Redan?! Ha en bra vecka, hörrni!

Den bästa tid på dygnet just nu är efter att ha nattat en bäbis efter runt klockan fyra-matningen. Då har jag oftast en stund helt för mig själv. Resten av familjen ligger och sover. Det är ett tyst lugn i lägenheten och utanför är det ovanligt tyst. Staden har ännu inte vaknat. Solen har nyligen gått upp och gör mig sällskap medan jag bröstpumpar och äter frukost. Jag kan öva på franska, läsa bok, kolla igenom nattens nyheter, läsa bloggar, eller googla efter kunskap i godan ro och med vetskap om att jag inte kommer bli störd. Den här stunden är så skön att jag ibland utnyttjar den för länge och byter ut den mot sovtimmar. Men till slut blir det dags att gå och borsta tänderna. Kanske slänga in en tvätt så den är färdig tre timmar senare. Och lägga mig igen för att vakna av att bäbisen jag har hand om för natten vill ha mat igen. 

På kvällen har vi också hittat barnens rutin med att de sover efter omkring klockan sju. De vaknar upp igen av hunger först framåt midnatt som tidigast. Att ha fått förståelse för det underlättar otroligt mycket. När jag har nattat en bäbis där på kvällen kan jag slappna av och nästan låtsas som att jag är barnfri. Göra yoga, duscha, äta varm mat till middag, läsa bok, eller se något avsnitt av en serie. Men ibland smyger jag in och kikar bara litegrann på dem för de är som allra gulligast när de sover. På dagen tror jag det finns ett mönster att hitta för när de blir hungriga, men det är svårare att få kläm på. Vi har lärt oss att barnens gråt betyder olika saker: den ena bäbisen gråter för att den är helt övertrött, och den andra för att den är hungrig. Att ha förstått det gör det också så mycket lättare än att försöka mata en som bara vill få sova, eller testa att lägga en vars mage vrålar efter mat. Mer sinnesro och husfrid. 

Förra veckan tänkte vi ha en mer lugn hemma-vecka i kontrast till veckan innan, utöver en dagsutflykt till Nääs slott. Fixade ihop den Stora-att-göra-listan och fick bockat av en del från den. Men så skrev mamma att 17-åriga katten Elsa-Sara verkade bli sämre och jag behövde få åka dit och klappa och säga hej då. Och på fredagen följde jag (och en av bäbisarna) med till veterinären för att låta henne somna in. Vi grät och hade begravning på djurkyrkogården hos mina föräldrar. Det blev ännu en begravning detta år.

Denna vecka är inte heller så mycket mer inplanerat än en lunch och ett kalas. Barnen växer ur sina kläder, så vi behöver införskaffa fler kläder i storlek 62. Framförallt pyjamasar, försöker ha en pyjamas-på-natten-rutin. Ingen aning om det hjälper bäbisarna att förstå att det är natt, men det är ett bra tillfälle att få bytt kläder om inte annat. 

Och det får vara alles för nu. Ha en skön julivecka!

I natt har min sömn slagit rekord. Sex timmars sammanhängande sömn fick jag. Bäbisen jag hade hand om i natt sov väl säkert åtta timmar själv - hade jag vetat det hade jag gått och lagt mig tidigare. Otroligt lyxigt. Vi var dock uppe 03:30 för att äta, men gick och lade oss igen ungefär en timme senare. Anton fick desto mindre sömn för den andre bäbisen håller stenhårt i sitt äta var tredje/fjärde timma-schema. Vi har flyttat över dem till spjälsängen och de har sovit där skavfötters i kanske en vecka nu. Ett av våra babynästen började bli lite väl trångt, och jag blev orolig att det skulle kunna hämma tillväxten för bäbisen. Var förberedd på att det skulle komma klagomål på att sova på nytt ställe, från vad jag har hört från andra att det kan bli, men det har gått lite väl smidigt. Lyxigt att kunna breda ut sig i sängen igen. Trist dock att inte kunna pussa på dem precis innan jag somnar. 

Förra veckan hade vi något inbokat varje dag. Vårdbesök eller besök här hemma. Kul att kunna träffa och umgås med andra, även om tre fjärdedelar av min hjärnkapacitet går åt till att hålla bäbisarna nöjda och vid liv. Vi besökte även min farmor tillsammans med pappa och mamma, och vi tog ett foto med fyra generationer vilket jag önskat mig. Vill skriva ut och sätta upp det på väggen. 

Denna vecka är desto lugnare. Ser till att få fixat saker här hemma. Tavlor har kommit upp på väggarna. Har röjt i kökskåp. Vi behöver få iordning i garderoberna - i en garderob i hallen står till exempel bara en massa pappkassar intryckta. Verkar bli en dagsutflykt med mina föräldrar i veckan. Annars ska vi väl bara vila och ta det lugnt. Kanske därför bäbisarna vilat så mycket igår och idag, de tar igen sig från förra veckan. 

Det har regnat och regnat och åskat. Nu verkar det bli uppehåll i några dagar, men lite blåsigt och är inte så jättevarmt. Och denna väderleksbeskrivning får avsluta denna veckorapport. Ha en strålande fin vecka! 

Vi har kommit hem igen efter att ha hängt i sommarstuga i två veckor. Med två billaster fick vi med oss allt vi trodde oss behöva, och har konstaterat i efterhand att vi har använt typ allt vi tog med oss så inget släpande var i onödan. Vi lyckades bada i havet en gång, och jag tog med mig en av bäbisarna ut och plockade blåbär. Köpt Sundborn punsch från glassbilen och det är den bästa glassen jag vet, den verkar vara tillbaka för försäljning igen efter att ha varit borta några år. Vi vandrade i ett naturreservat med mina föräldrar, barnens farmor, och barnens kusins familj. Hade Annie med familj över på besök en dag; det blev spring varv efter varv runt huset och lunchkäk utomhus. Barnens farmor bodde med oss ett tag och det var otroligt lyxigt att kunna få avlastning och lagad middag varje dag.

Ett åskoväder med hällregn har precis dragit in, och jag undrar vad bäbisarna kommer tycka om åska. De har inte varit med om det än. Men de verkar sova på just nu, och jag borde också gå och lägga mig så jag hinner få någon timmes sömn innan nästa matning. I natt har vi matat runt midnatt och runt halv fem. Vi sitter i mörkret och matar för att försöka få dem att förstå att nu är det natt och då borde vi egentligen sova. Har inte kunnat utvärdera än om det funkar eller ej, haha. De har fyllt fyra månader nu (men 2,5-3 månader rent biologiskt som en läkare sa häromdagen) och väger runt 5,5 kg var. Tänk va. Vi har varit föräldrar till de här små (men tunga!) knytena i fyra månader. Otroligt. Tittade på bilder från när de var nyfödda igår och de var så små så små och det känns som så längesedan samtidgt som det känns som att det var för en vecka sedan. 

Startade den här veckan med två olika vårdbesök. Lyckats ta oss in till Sahlgrenska och tillbaka. Passerade flera krockolyckor på motorvägen hem och det kändes läskigt. Såg en mamma stå bredvid sin krockade bil med ett litet barn i famnen, huga. För oss består väl resten av veckan att tvätta all sommarstugetvätt och att ha familj och vänner på besök. Det ska regna och vara molnigt enligt min väderapp så det blir passande aktiviteter.

Okej nej nu behöver jag gå och försöka vila lite. Ha en fin sommarvecka hörrni. (Edit: hann knappt lägga huvudet på kudden innan bäbisen jag hade hand om inatt blev hungrig. Typiskt.)

De varma och soliga dagarna fortsätter. Hänger emellanåt på vår balkong med markisen utfälld. Skönt att kunna fixa skugga när det blir över 30°C i solen. Vi har inte inrett balkongen mer än med lite växter och en bänk att sitta på. Vi har lite planer men inte fixat något av det än. Blev lite roligare med växterna i vart fall. Ett fikonträd och en stor tomatplanta, resten är olika örtväxter. Anton fick alltihop i födelsedagspresent.

Bäbisarna verkar klara värmen bra. De snarare njuter av den. Vaknar upp svettiga ibland, men det verkar inte bekomma dem utan fokuserar bara på att få oss föräldrar att förstå att de vill ha mat NU. Jag har börjat sova i bara påslakan, blir alldeles för varmt med täcke.

Vi har varit på 3-månadersbesöket hos BVC. Bäbisarna väger snart 5 kg var, vilket märks då det är tyngre att hålla dem. Växer så det knakar! De första kläderna i storlek 44 har vi lagt undan, och behöver göra det med storlek 50 också. Känner mig dock nostalgisk och sentimental kring kläderna de burit, så det tar emot. ♥ De fick också sina första vaccinsprutor och jag blev så ledsen när de fick ont. Det brast i mitt hjärta.

I fredags var vi på farfars begravning. Tvillingarna fick vara med. Grät en del. Skrattade en del. Svettades en del. Min faster sa att nästa helg blir det roligare träff i kyrkan när tvillingarna ska döpas. Påminnelse av döden och firande till livet på ungefär en veckas mellanrum.

Jag hann förresten göra färdigt vimplarna med barnens namn förra veckan. Hann även baka några tårtor och småpyssla när vi hade barnens farmor på besök i helgen och vi fick hjälp med barnpassning. 

Just nu sitter jag med ett sovande barn i bärsele, men tror det snart är matdags igen. Verkar så till och med. Okej det får vara allt för nu. Ha en fortsatt fin vecka! 

Sommaren kan väl ha räknats anlänt nu? Varit över 20°C i flera dagar nu. Vi går ut på promenad varje dag. I ur och skur, även om det börjar bli längesedan nu som det regnade. Hälsar på kanadagåsen och ankorna som fått ungar uppe vid dammen. Säger till gåsmamman att här i vagnen ligger mina bäbisar, de är inte lika fjuniga men ungefär lika gulliga som dina. Jag sitter en stund på balkongen varje dag, men oftast blir jag inkallad igen av en hungrig bäbis. Säger till mitt barn att det är bra att du kallade in mig så att jag inte lyckas bränna mig. Vissa dagar gör jag yoga där med markisen utfälld för att få lite skugga och inte bli alltför svettig. Många nätter somnar jag medan jag matar en av mina bäbisar. Vaknar av att bäbis säger till och upptäcker att nappflaskan åkt ur munnen och hamnat någon annastans. Här fås ju ingen mat säger bäbis, jag äter väl inte med pannan heller. Vaknar med öm nacke. Någon dag kommer jag väl få nackspärr.

I helgen hade vi besök från både USA, Stenungsund, och Stockholm. Med andra ord var Pigge, Katta, och Wille (och hennes kille) här. Bäbisarna ville vara med och höll sig vakna en längre stund (eller hade svårt att komma till ro). Det är fint att kunna träffa folk igen, och att kunna ta oss till platser. Känner mig inte längre lika isolerad. 

Idag har vi "firat" nationaldagen med att åka ut till havet. Åt jordgubbar och tittade på alla modiga som hoppade i vattnet trots den något kyliga blåsten. Glömde kvar all packning på en bänk vid den stängda kiosken vilket vi upptäckte när vi kom hem. Anton fick åka tillbaka. Mycket att tänka på. Får väl vara glad för att åtminstone barnen kom med i bilen, haha.

I resten av veckan väntar kalas och begravning. Inte på samma dag dock. Och att få hjälp att passa bäbisarna så vi kan baka och fixa inför dopet. Är så tacksam för alla gånger vi får hjälp. Vet inte hur vi hade klarat oss annars.

Vaknade upp från min korta tupplur förut av att en av bäbisarna lät. Så nu sitter jag och väntar på att ett barn ska vilja ha mat. Flaskorna preppade bredvid mig i soffan, men barnet verkar sova vidare i sitt näste. Falskt hungeralarm? Kanske att jag hinner göra något mer jag tänkt. Få strukit något från min mentala att-göra-lista Som att fortsätta med vimplarna med barnens namn jag gjort som dekoration till dopet. Tänk om jag hinner det. Wow i så fall. Ha en fin vecka, vettja!

Vi har testat på att gå upp en svårighetsnivå i ta-hand-om-bäbisar-livet genom att vara sjuka i några dagar. Det är när rutinerna ruckas på och det blir förändringar i vardagen som svårighetsgraden ökar. Är glad över att det finns paracetamol att ta för att orka. Är också glad, och tacksam, över att mina föräldrar kunde komma hit en sväng och avlasta oss i helgen med matning och ta med bäbisarna ut på promenad så att vi kunde få sova helt ostört. Det var så märkligt när bäbisarna var borta; det var något som saknades, kroppen kände det på sig. En spänningshuvudvärk av att hela tiden vara uppmärksam på någon annans behov släppte för en kort stund. Jag har också fått testa på att vara ensam hemma själv med en bäbis över en dag. Min mycket korta erfarenhet av detta säger att det känns skönare och enklare att vara hemma två föräldrar med två bäbisar, än ensam med ett. Men nu är väl allt återställt igen. Två hyfsat friska föräldrar och båda hemma hela dagarna. 

Vi har nyligen fått ett dödsbesked, och trist nog går jag väl och väntar på ännu ett. Har redan hunnit gå på en begravning detta år, så det verkar bli ett dödens år i år. Men det är också tvillingarnas födelseår, och får finna glädje i det.

Det känns nu så avlägset att jag någonsin har varit gravid. Det enda kroppsliga som fortfarande påminner mig om det är att naveln inte helt och hållet har intagit sin forna plats utan är på väg tillbaka inåt. Veckorna innan bäbisarna bestämde sig för att bli födda peppade jag mig med att göra en lista över sådant jag nog kommer sakna när jag inte är gravid längre. Jag tyckte att folk var snällare och mer omtänksamma mot mig, erbjöd bästa och skönaste platsen, log mot mig på gatan, och hjälpte till att bära saker. Det var fint att få ha varit med om. Tänkte att jag skulle sakna mitt fylligare hår - den extra dosen tillväxthormoner i kroppen gör att den gravida tappar mindre hår - och det stämmer, är redan trött på att plocka hårstrån från kläder och på bäbishåren som kliar mig i ansiktet. Hade väl några grejer till på min pepp-lista men ärligt talat så är det ändå skönare att bara inte vara gravid längre. Förutom det med håret då. Herregud vad det kan irritera mig. Upptäckte svårigheten att börja använda mina vanliga gamla kläder igen - hur brukade jag matcha och vad brukade jag ens ha på mig? Blir lite som att ha tillgång till en ny garderob - toppen ju.

Utöver att ta oss igenom vardagarna har vi firat Antons födelsedag med tårtkalas. Jag fixade pannkakor till frukost och gav en fotobok om oss som jag mer eller mindre knåpat på sedan årsskiftet. Fanns många bilder och händelser att få med då vi känt varandra sedan 2008. Av tvillingarna fick han ett förstorat foto på oss från vår vigsel. Otroligt nog beställt från samma ställe som fotoboken.

Maj är här och jag tycker att det har gått fort. Är väldigt taggad på varmare temperaturer och att kunna (fortsätta) gå omkring i svalare kläder. Ska bli spännande att se om vi kan komma iväg på utflykter i sommar med tvillingarna. De och deras barnvagn tar upp i princip hela bagaget och baksätet, så det finns inte mycket utrymme för annan packning. 

Nej det får vara allt för denna gång och slut på detta spretiga inlägg. Mest glad över att det fanns tid, möjlighet, och ork till att knåpa ihop något. Hoppas ni får en fin början på maj!