Den bästa tid på dygnet just nu är efter att ha nattat en bäbis efter runt klockan fyra-matningen. Då har jag oftast en stund helt för mig själv. Resten av familjen ligger och sover. Det är ett tyst lugn i lägenheten och utanför är det ovanligt tyst. Staden har ännu inte vaknat. Solen har nyligen gått upp och gör mig sällskap medan jag bröstpumpar och äter frukost. Jag kan öva på franska, läsa bok, kolla igenom nattens nyheter, läsa bloggar, eller googla efter kunskap i godan ro och med vetskap om att jag inte kommer bli störd. Den här stunden är så skön att jag ibland utnyttjar den för länge och byter ut den mot sovtimmar. Men till slut blir det dags att gå och borsta tänderna. Kanske slänga in en tvätt så den är färdig tre timmar senare. Och lägga mig igen för att vakna av att bäbisen jag har hand om för natten vill ha mat igen. 

På kvällen har vi också hittat barnens rutin med att de sover efter omkring klockan sju. De vaknar upp igen av hunger först framåt midnatt som tidigast. Att ha fått förståelse för det underlättar otroligt mycket. När jag har nattat en bäbis där på kvällen kan jag slappna av och nästan låtsas som att jag är barnfri. Göra yoga, duscha, äta varm mat till middag, läsa bok, eller se något avsnitt av en serie. Men ibland smyger jag in och kikar bara litegrann på dem för de är som allra gulligast när de sover. På dagen tror jag det finns ett mönster att hitta för när de blir hungriga, men det är svårare att få kläm på. Vi har lärt oss att barnens gråt betyder olika saker: den ena bäbisen gråter för att den är helt övertrött, och den andra för att den är hungrig. Att ha förstått det gör det också så mycket lättare än att försöka mata en som bara vill få sova, eller testa att lägga en vars mage vrålar efter mat. Mer sinnesro och husfrid. 

Förra veckan tänkte vi ha en mer lugn hemma-vecka i kontrast till veckan innan, utöver en dagsutflykt till Nääs slott. Fixade ihop den Stora-att-göra-listan och fick bockat av en del från den. Men så skrev mamma att 17-åriga katten Elsa-Sara verkade bli sämre och jag behövde få åka dit och klappa och säga hej då. Och på fredagen följde jag (och en av bäbisarna) med till veterinären för att låta henne somna in. Vi grät och hade begravning på djurkyrkogården hos mina föräldrar. Det blev ännu en begravning detta år.

Denna vecka är inte heller så mycket mer inplanerat än en lunch och ett kalas. Barnen växer ur sina kläder, så vi behöver införskaffa fler kläder i storlek 62. Framförallt pyjamasar, försöker ha en pyjamas-på-natten-rutin. Ingen aning om det hjälper bäbisarna att förstå att det är natt, men det är ett bra tillfälle att få bytt kläder om inte annat. 

Och det får vara alles för nu. Ha en skön julivecka!