All julledighet har gjort mig helt dagvill. Jag har trott att det är lördag varje morgon eftersom Anton varit hemma och inte gått till jobbet. Barnen har till och med gjort "jobba-tecknet" (slår två knutna nävar ovanpå varandra) när de pratat om Anton när han gått iväg en stund - de är också lite förvirrade över det här med ledighet. Men nu är det dags att gå tillbaka till vardagsrutinerna. Den här veckan är det slut på ledigheten. Tillbaka till jobb, jobbsök, och förskola. 

I helgen föll det snö. Vi har åkt pulka och kastat snöbollar. Övat på att ta (och av) ytterkläder, och testat olika kombinationer. Ullunderställ och ullstrumpor är det som visade sig vara bäst på barnen. Det var bra att få prova och se vad vi har hemma inför vår kommande skidresa. Jag vill gärna ha en likadan mössa som mina barn har, och allra helst en lika (vad det verkar) härlig overall. Snön och att få springa runt med pulkor har gjort mig gladare i sinnet. Jag är trött, men det är den där härliga tröttheten som gör att jag somnar fort och känner mig nöjd.

Nu känner jag mig nystartad. Känns klichéaktigt såhär efter nyår, men jag har energi till att ta tag i saker. Kanske för att vi har kunnat ta tag i saker när Anton varit så mycket ledig. Vill rida på den vågen. Förra året skrev jag att jag hade omvärderat synen på januari, och den bilden håller i sig i år. Jag ser fram emot allt som det nya året har att erbjuda.

Hoppas ni får en fin januarivecka och en bra start på året.