Botanic garden and tapas - Kuala Lumpur

Ett skepp kommer lastat med en av mina och Annies dagar i Kuala Lumpur. Vi promenerade några kilometer tills vi kom fram till den botaniska trädgården. Om det rann svett längs ryggen? Japp.

---

Here comes one of our days in Kuala Lumpur. We walked kilometers until we reached the Botanic Garden. If there was sweat running on our backs? Yesbox.

 

Vi promenerade vidare till ett konstgjort vattenfall och jag och Annie betraktade ingenjörskonsten bakom (såklart). Alltså hur de måste ha räknat på att vattnet ska falla precis sådär, vilket tryck, fallhöjd osv. Här hängde vi en stund eftersom det ju är lite svalare i luften kring vattenfall. Det är något vi lärt oss i vart fall.

---

We walked further on to an artificial waterfall, and me and Annie were mostly observing the engineering behind the making of it (of course). Like how they must have calculated to get the water fall just like that, which pressure was needed and so on. We hanged around here for a while, because if it is something that we have learned it is that it's cooler around waterfalls.

 

Vi vandrade omkring ännu mer. Såg ekorrar och pratade allmänt om livet (så nice att göra det med kvinnan jag reste med, förresten). Plus tog kort vid en sjö vi hittade. Sedan vandrade vi hem igen och somnade (samt hade vätskebrist).

---

We walked around even more. We saw squirrels and talked about life, you know (so nice to have these talks with the woman I was traveling with, by the way). And took some pictures nearby a lake we found. Later, we wandered back home and took a nap (and might have been bad at drinking enough water during the day ...).

 

Framåt kvällen gick vi längs med gator där de hade pyntat med "julbelysning".

---

During the evening, we walked in streets decorated with "Christmas illumination".

 

Vi åt tapas på en restaurang och det var så himmelens gött! Jag åt champinjoner och fetaost. Perfekt saltad fetaost också. ♥ Jag drack vin och Annie sangria, ifall ni ville veta.

 

We ate tapas at a restaurant and it was sooooo good! I ate champignons and feta cheese. Perfectly salted feta cheese. ♥ And in case you were wondering, I drank white wine and Annie drank sangria.

 

Och här var vår utsikt från hotellrummet den kvällen. Det var allt för denna gång!

--

And here is the view from our hotel room this night. That was all for now!

Red sky

Vaknade klockan fem imorse bara för att kroppen fortfarande tror att klockan är ett på dagen då ... Men det var fint för jag lyckades se den magiskt röda himlen som infann sig vid soluppgången. Så himla magnifikt!

 

Annars försöker jag få iordning på allt i min lägenhet och jadadada. Tömt resväskan och fryst ryggsäckar för att få död på eventuella vägglöss. Det går sakta men säkert framåt. Imorgon är det första skoldagen igen, och jag börjar mastern. Ser fram emot det och är redo att kicka igång det här läsåret! :)

We are back - vi har landat

Igår landade dessa två glada människor på Landvetter flygplats - alltså jag och Annie. Möttes av föräldrar som stod med Marabou Daim (började nästan gråta, för att det var något jag hade önskat mig att få vid landning ♥) och kaffe latte med sojamjölk (till Annie, ofc).

 

Åkte hem till mina föräldrar och det kändes som att vädret verkligen ansträngde sig för att jag och Annie skulle känna oss välkomna hem.

 

Jag åt potatissallad och drack kranvatten. Mmmm. Så gött. Och stekt halloumi (♥) och champinjoner. Plus fick ta med mig gurka och frysta vinbär hem, plockade från trädgården.

 

Korna gick omrking och betade i hagen vid huset, tillsammans med en vit kalv. Som du ser mamsen: jag tog kort på dem. :)

Idag känns det lite konstigt av så många olika anledningar.

 - Annie äter inte frukost med mig (men har pratat med henne, ofc).

 - Jag kan slänga toapappret i toaletten (är dock fortfarande konstigt att inte lägga dem i papperskorgen).

 - Jag kan streama musik på Spotify och musikvideor på youtube utan att behöva vänta på buffring i en kvart.

 - Internetet här är verkligen himla snabbt. (Tog bara några sekunder att publicera det här inlägget, wah.)

 - Det är så himla tyst (är det alltid så här tyst eller är det bara för att det är lördagmorgon?)

 - Inga myror kommer och äter upp smulorna på golvet eller chokladen i påsen.

 - Folk i Sverige är vakna när jag är vaken (eller jag vaknade klockan 6, men jag kommer inte behöva vänta sex timmar på att få respons på en berättelse ur mitt liv i vart fall).

 - Jag kommer inte säga "selamat pagi" till folk på gatan eller "tidak, terima kasih" till folk som frågar om jag vill ha transport någonstans.

 - Jag vaknade inte med huvudvärk pga vätskebrist och behövde inte hinka en halv liter vatten. Men kan dricka kranvattnet. ♥

 - Kommer inte gå till labbet och sitta i rummet och halvtitta på koreanska dramaserier eller knasiga teveprogram.

 - Det kommer inte rinna svett längs med min rygg när jag går omkring utomhus.

 

Men! Jag har fått äta naturell, pastöriserad, ekologisk yoghurt utan socker. (Är verkligen mest finfina personer och mat jag har saknat mest, hehe.) Och har gråtit en skvätt för att alla känslor som jag tryckt undan de senaste dagarna nu har kommit ikapp mig. Men det är bra nu. Jag är tillbaka i Göteborg och på måndag början skolan och jag börjar känna mig redo. Ska bara införskaffa en kalender. Och kanske fylla på mitt kylskåp och min frys. Och krama personer jag saknat lite extra sådär.

 

Men sedan - då kör vi. Höstterminen 2016 på mastersprogrammet Biotechnology (har kanske glömt säga det, men jag kom in!). Wii.

Treat me like fire

Bara råkade komma över den här låten en dag när jag satt på mitt rum i Indonesien, och sedan dess har vi varit fast tillsammans. Har hittills lyssnat på den i princip en gång om dagen.

Bara för att den är

tung och bra och fin och wow.

 

 

LION BABE - Treat me like fire

 

Kuala Lumpur hittills - dans, poolhäng, park, och inköp av böcker

Jag och Annie hänger några sista dagar i Kuala Lumpur innan vi åker hem till Sverige. Vi bor på hotell där vi har utsikt över bar- och dansgatan vad det verkar. Passade såklart på att ta kort innan vi tog in väskorna och "började stöka ner". I vilket fall, här kommer en redogörelse för vad vi har hittat på hittills:

 

Käkat nachos/pizza och druckit drinkar på hotellets restaurang Hubba hubba. Druckit vin på rummet; det smakade dock skumt när det inte var kylt (men det är kirrat nu, alla kan vara lugna). Suttit på en bar och nästan varit de enda kvinnorna där. Fått med en indisk man till ett dansställe där vi visade var skåpet kan stå (= jag dansade som aldrig förr och vaknade upp med träningsvärk i ryggen + nacken).

 

Simmat några vändor i hotellpoolen. Läst bok vid kanten. Somnat i solstolen. Fått huvudvärk pga glömt dricka tillräckligt med vatten. Sprungit några kilometer på gymmet. Lyft vikter och gjort knäböj (Annie).

 

Vandrat runt på gator, har ännu inte tagit oss runt med kollektivtrafik eller taxi (tycker lite heja oss över det, promenera är nice).

 

Ätit lunch i stadsparken och sett Petrina towers på håll. Hittat glutenfria kex och större ostutbud än vi sett på länge (tror vi helt klart kommer överleva i denna stad).

 

Gått runt i olika köpcentran som vi råkat stöta på, mest för att det är kyligare därinne och svetten rinner längs våra ryggar när vi går omkring utomhus. Handlat smycken och böcker (se längre ner).

 

Tittat på en liten fontänshow medan vi åt fruktsallad, och studerade regnbågar och hur munstyckena var utformade för att vattnet skulle göra som det var tänkt (ingenjörer tänker).

 

Då och då degat lite på rummet och läst bloggar eller bara snackat med folk därhemma. Vår säng är gudaskön så det är ibland lite svårt att lämna den (sitter exempelvis i detta nu i den). Och här är ju pangbruden som jag hänger med!

 

Som sagt, strosat omkring i affärer. Köpt Totoro-pussel (108 bitar ♥), Fantastic beasts & where to find them (vill läsa denna nu, men har en annan bok att läsa klart först), och runda silverörhängen som jag burit sedan jag köpte dem.

 

Ätit på vegetarisk restaurang och blivit proppmätta.

 

Spontanat och gått till ett "Escape room"-ställe i närheten av det vegetariska stället. Vi blev inlåsta i en fängelsecell med handklovar och skulle med hjälp av ledtrådar ta oss ut därifrån (det gick okej tills vi stötte på kassaskåpet i slutet som typ var omöjligt att få upp trots att vi hade den rätta koden). Killen som guidade oss var för övrigt också biotekniker och skulle plugga på Harvard och ville få jobba hos NASA (som hans farfar och pappa gjort fast inom olika fält) i framtiden. Wow.

 

Så vi har det ganska bra och vi har inte tröttnat på varandra alltför mycket än. På bilden ovan är för övrigt vårt hotell (Invito) bredvid KL Tower. Japps, nu är det snart middagsdags. Kanske att det blir tapas och/eller vin idag istället. Puss hej!

Har ni tips på vad vi kan hitta på: säg till! Vi strövar mest omkring och stöter på saker som verkar nice att göra, men tar emot alla tips vi kan få. Stannar här i några dagar till, nämligen.

 

Last days in Yogyakarta, part two (of two)

I lördags var i princip allt redan färdigpackat och redo för att resa vidare. Så vi blev rastlösa och bestämde oss för att åka in till Universitetet och hänga lite extra en sista gång med tjejerna från labbet.

 

At saturday, all of our packing were already made and ready for our next travel destination. Therefor, we got a little bit of restless and decided to go to the University and hang around with the girls in the laboratory.

 

Och dessa tjejer är ju bäst! Vi fick presenter (halsband och kjol i batik; ska visa någon gång) och smaka på gudeg eftersom vi inte tagit tag i att smaka på det själva.

 

And these girls are the best! We got gifts (necklaces and a skirt in batik; will show you later), and also to taste gudeg, because we hadn't took care of that ourselves.

 

Det går iofs att se lite av halsbandet på översta bilden. Det går även att se en del av det hej-då-meddelandet jag och Annie skrev på white board-tavlan. Annars tittade vi på EXO-musikvideor (korean-pop) tills det blev dags att käka lunch.

 

Well, there's a little probability of seeing one of the necklaces on the picture above. As well as the good bye message we left on the white board. Otherwise, we watched EXO music videos (korean pop) until it was time to eat lunch.

 

Vi åkte till mitt och Annies favoritställe Milas och käkade en sista måltid tillsammans. Dewi, Vita, Annie, jag och Ninta, alltså. Vi pratade om matkulturer, franska män, och annat smått och gott. Alltså dessa bruuudar. ♥ Sedan kramades vi hej då och tog 200 kort med Annies mobiltelefon (en knapp hade fastnat).

 

We went to me and Annies favorite place Milas and ate a last meal together. It was Dewi, Vita, Annie, me, and Ninta. We talked about food cultures, french men and other things in life. But these women. ♥ Later, we hugged good bye and took 200 pictures with Annies cellphone (a buttom had got stuck).

 

 

Jag och Annie gick till il Tempo del Gelato och käkade glass som en sista grej. På kvällen gav vi familjen vi fått bo hos presenter (bakelser) och morgonen efter tog vi taxin till flygplatsen efter att ha tagit ett familjekort. Och det var ungefär allt från Yogyakarta, den indonesiska staden jag bott i (med Annie) under sommaren. Kommer nog alltid vara lite som mitt andra hem, ändå.

 

As a last thing, me and Annie went to il Tempo del Gelato and ate ice cream. At the evening, we gave the family we lived at gifts (cakes and so), and at the morning after we finally took the taxi to the airport after taking a family photo. And this is almost everything I have from Yogyakarta, the indonesian city that became me and Annie's home during this summer. I think this place somehow always will be my second home.

 

Last days in Yogyakarta, part one (of two)

Vi har landat i Kuala Lumpur och hänger här mellan höga hus och känner storstadspulsen. Och vi har dansat så att jag vaknade upp med träningsvärk i ryggen. Men mer om det någon annan gång, nu kikar vi på mina och Annies sista dagar i staden Yogyakarta i Indonesien, vilket under sommaren ju har varit vårt hem.

 

Jag och Annie höll våra presentationer och visade våra resultat och hade diskussioner. Det gick helt okej, fastän vi var lite febriga/sjuka. På nedersta bilden är alla glada som kom och lyssnade på oss, utöver Faris då som tog kortet. (Och yes, jag har Nalle Puh som bakgrundsbild på min dator.)

---

Me and Annie held our presentations, showed our results and also had some discussions. It felt like it was a pretty good performance for both of us, even though we had some fever/were sick. The picture in the bottom shows all the happy persons that were listening to us, of course except for Faris which was taking the picture.

 

Vi fick varsin present från Ria och tittade sedan på omgivningen en sista gång (men försökte att inte vara så sentimentala).

---

We got each a gift from miss Ria, and then watched the surrounding for the last time (without being too sentimental).

 

Presenten var varsin t-shirt med Yogya-tryck (de stavar det lite olika varje gång, typ). Himla fint. ♥

---

The gift was a t-shirt with Yogya-print on. Very lovely and nice. ♥

 

På fredagen gick vi till karaokestället Happy Puppy för att göra en sista kul grej med gänget i labbet.

---

At friday, we went to the karaoke place Happy Puppy to do a last, funny thing toghether with the people from the laboratory.

 

Det var himla kul och jag och Annie fick sjunga oss hesa (typ) till de låtar som blivit "våra" under denna sommaren som vi har spenderat ihop. Vi har ett gäng låtar som har förföljt oss (vi hör dem överallt vi går, ungefär), så som "Stressed out".

---

It all was very funny, and me and Annie sang until we almost got hoarse to those songs that have become "ours" during this summer we spent together. There are a couple of songs that have been following us (like we hear them everywhere we go), such as "Stressed out".

 

Och här är det härliga gänget vi sjöng tillsammans med. Kommer ju sakna dessa brudar. ♥

---

And here is the nice group of people vi sang together with. Will miss these girls. ♥

 

Sista dagen (lördag) har jag lite fler bilder från, så det tar vi en annan gång! :) För nu ska vi ut och hitta middag till oss. Kanske att det blir tapas. Kanske att det blir öl. Eller vin. Eller juice. Hörs imorgon, vettja!

 

Risnudlar med tofu och kokosmjölk

Såhär kvällen innan vi lämnar detta land, tänkte jag slänga upp receptet på min och Annies standarmåltid som vi har knåpat ihop när vi har lagat mat hemma. Ungefär detta kommer bli vår sista måltid här också. I vilket fall, det är superenkelt och veganskt och nice. Ett tips är att inte ta lök för det gjorde rätten inte riktigt rättvisa dagen efter.

 

Det behövs:

- Risnudlar (ett stort paket räckte till ungefär tre-fyra måltider)

- Ett paket tofu (eller två)

- 600 gram kokosmjölk

- Majs

- En-två chilisar eller lite chilisås

- Annat en tycker är gött och råkar ha hemma (sockerärter, t ex)

 

Koka upp vattnet till risnudlarna, och lägg sedan risnudlarna i vattnet i någon minut. Häll sedan av vattnet. Spara eventuellt liiiite vatten, så blir det inte så torrt + finns vatten som kan kokas bort så kastrullen inte bränns vid (vi har erferanhet av detta ...).

 

Hacka chili, tofu och eventuella andra ingredienser som ska användas.

 

Stek upp allt förutom risnudlarna och kokosmjölken.

 

Tillsätt koksmjölken och rör om en stund så att alla smaker blandas runt till en hääärlig blandning.

 

Häll innehållet i stekpannan till kastrullen och blanda, blanda runt. Smaka av med salt, peppar och chilisås.

 

Sådär. Voilà. Färdigt och redo att käkas upp.

 

Sista kvällen på Karimunjawa

Lördageftermiddag och vi lämnade ön med vit strand och klart hav. Och japp, vi hade blivit ganska så röda i ansiktet och ganska trötta i kroppen. Annars var det finfint.

 

Vi tog oss till en ö där de odlade koraller, fiskar och humrar. Gillar att det även på denna bild går att se hur trötta, varma, och solbrända i ansiktet vi var.

 

Upp på båten igen för att snorkla en sista gång.

 

På det här stället hade de ställt ut odlade korallerna, för att försöka bevara det hela.

 

Har alltid trott att jag är rätt smidig under vattnet, men verkar inte som att jag kan förmedla min smidighet på bild, haha.

 

Vi tog några sista bilder under vattnet (trianglen är på mig, Annie och en av de indonesiska tjejerna) och sedan fick det vara nog. Så vi åkte tillbaka till hamnen och mötte solnedgången. Solnedgångsbilden (och alla under-vatten-bilderna) är tagna av en av våra fotografer, för övrigt. Så jag tar bara credd för snygg redigering. ;)

EDIT: triangel-bilden är visst på mig, Annie och Vita från den första

 

Tillbaka på homestay:et hade vi lite fri lek, vilket innebar bland annat läsa bok, se på koreansk serie, duscha eller ta en minitupplur.

 

När vi blev hungriga gav vi oss iväg till "town square" där det var matmarknad. Köpte lite här och lite där. Blev dock mest majs i olika former eftersom jag ju är vegetarian och glutenintolerant.

 

Vi avslutade med glass som gjordes på beställning och framför ens ögon på någon slags kylplatta. Under tiden vi väntade (det var väldigt lång kö), diskuterade vi kulturer, politik och olika nyheter. Sedan gick vi hem och i princip däckade. Dagen efter åkte vi tillbaka till Yogyakarta, men då tog jag inga bilder (mestadels för att jag var ledsen för att jag antagligen fått i mig lite gluten och behövde få i mig näring och så). Sådär, det var vår vistelse på Karimunjawa!

 

Bilder från en ö - Karimunjawa

Lördagsförmiddag och vi hade tagit oss till en ö med få människor och vit strand. Jag hade dock lyckas få något smuts på linsen, så det blev inte så bra fotografier. Sådan himla tur att vi hade massa andra fotografer med, så att det kunde bli en bildkavalkad härifrån också. Hurra!

 

Jag, Annie och Vita strosade mest omkring och försökte ta in att det vi upplevde var verkligt. De här bilderna på mig har för övrigt grymma Vita tagit.

 

 Och så fick vi bada. Wiiii. Älskar. Havet.

 

Vår "bäste fotograf" tog de här på bilderna när jag och Annie låg och fick sand uppspolat i våra trosor och lite överallt annanstans på kroppen. "To make your friends jelous", sa han och sprang runt omkring oss med kameran i hand. Jajaja, tänkte vi och låg och talade om livet, ni vet.

 

Så här såg det ut från Vitas point-of-view. Och jag försökte att inte bränna mig så mycket, så hade på t-shirt till och från. Men benen blev rätt så röda framåt kvällen, kan jag meddela.

 

Här är hon förresten, vår ledare för helgen och som gjorde så att vi nog överhuvudtaget överlevde helgen. Hon snackar ju språket (indonesiska) och är grym på engelska, ni vet.

 

När några stackars nyfångade fiskar hade blivit tillagade över en öppen eld, blev det maaatdaaaags. Jag höll mig till kokt ris och tempeh. Och åt vattenmelon. Dessutom levde vi efter Vitas så kallade motto: "the best thing in the world, is to eat with your hands".

 

Efter maten stod jag och Annie och blickade ut över havet och såg tydligen ut som två föräldrar som vaktar sina barn. Eller som två filosofer. Ni får välja själva.

 

Och så tog vi ett par skojsiga bilder tillsammans, innan det blev dags att kasta ankar och åka vidare till en annan ö och titta på koraller. Men vet ni vad? Det tar vi nästa gång! Hej, svej.

 

Jag och Annie hade en dejtkväll, och en farewell-lunch

17 augusti är Indonesiens nationaldag, så det har varit pyntat i hela staden med rödvita tygbitar. De firar sin dag i en hel vecka med massa skojsiga grejer.

 

Men det var inte det jag hade tänkt berätta om, utan en tisdagskväll när jag och Annie åkte till Jogja City Mall och "råkade" ha en dejtkväll. Det bara blev så pga vi hade massa mynt vi ville bli av med, men tydligen behöver en inte betala med mynt i apparaterna utan köper ett plastkort i kassan ... Så därför hade vi inte behövt proppa den stackars fotoautomaten full med mynt. Oops.

 

Fyra fina kort blev det. Mer än så hade vi tydligen inte råd med.

 

Sedan spelade vi airhockey. Annie bjöd på bra med motstånd och vann. Då ville jag ha revanschmatch och byta sida och grejer, men Annie vann ändå ...

 

Annie fick spela Transformers-spel och hjälpa Bumblebee. Vi hade inte råd med att jag också skulle få spela. :(

 

När pengarna på spelkortet var nästan slut gick vi till bion istället. Jag tog kort på Annie som tog kort på vår mat - så himla meta. Vi såg för övrigt Alice through the looking glass, och den var väl helt okej eller så.

 

 

17 AUGUSTI

Idag hade vi en farwell-lunch för oss svenskar som ju på söndag lämnar detta land. Det beställdes in flera rätter vilka de andra delade på. Jag höll mig till tofu, tempeh, majs och ris.

 

Och här är vårt lunchgäng. Känns ju lite konstigt att vi snart ska lämna dessa personer som vi hängt med i labbet under hela sommaren. Vår handledare Dr. Chusnul samt Ria och hennes barn var också med. De hade för övrigt precis kommit från en resa-flagga-cermoni på Universitet eftersom det var nationaldag och allt.

 

Imorgon ska vi ju hålla våra presentationer och sedan börjar det bli dags att packa ihop oss. Men några sista saker har vi ändå inbokade att göra i veckan och som ni nog kommer få hänga med på! Woop.

 

Fågelön - Karimunjawa

Vet att det blir många bilder från Karimunjawa nu, men vi hade så många fotografer med oss och jag har typ 1 000 bilder från denna helg (och det är inte ens en överdrivt)). Försöker rensa järnet, men har fortfarande mycket att visa. Plus att det inte händer så mycket mer i mitt och Annies liv just nu mer än att vi försöker öva på vår presentation som vi ska hålla imorgon. Så, en lördag på Karimunjawa kommer här.

 

Vi steg upp tidigt och var ungefär lika nyvakna som solen medan vi vandrade ner till hamnen.

 

Båtfärden med fem andra girrrls (och några guide-gossar) var skumpig och vågig och jag satt mest bara och andades och försökte att inte kräkas eftersom jag ju blev sjösjuk. Men hade ju fin utsikt ändå när jag väl vågade titta upp.

 

En och en halv timma av andning och tänkande "snart är det över", nådde vi den här fågelön. Det började spöregna, typ allt blev blött och jag hann inte byta om till mina badtrosor, utan fick bada i de jag hade på mig.

Så kan det gå.

 

 

 

Vi snorklade omkring först och våra fotografer försökte ta kort på mig och Annie. Vi var inte lika bra modeller som de andra som var med, och detta blev de bästa bilderna. Nåja, det duger. Jag var iofs ändå mer intresserad av att betrakta livet under ytan än att göra olika poser, hehe.

 

I badkläder tog vi oss sedan uppåt genom steniga snår, och trampade/tog på fågelskit. Men väl uppe på toppen hade vi magisk utsikt och hundratals fåglar som cirkulerade kring oss.

 

De försökte återigen få kort på oss, men vi var bättre på att bara stå och filosofera om livet, ni vet.

 

Vår bästa fotograf (som tydligen gått konstskola inom film och grejer) fick den här bilden på oss. En bild som skulle passa på vårt nästa, svåra album. Visst skulle ni köpa den?

 

Och så tog vi såklart gruppbild på oss som tog oss ända upp. Två tyskar, vår ena fotograf/guide, en tjej från Sumatra och två svenskor. Och en t-shirt som vi inte har någon aning om varför den var viktig att få vara med ...

 

Sedan fick det vara nog och vi åkte vidare till en ny ö med vit strand och klart vatten. Men japp, det tar vi en annan gång vettni. Puss och hej!

 

Ett besök vid en berömd palm - Karimunjawa

En fredageftermiddag nådde vi en ö med palmer och vit strand. Och klart vatten. För mig är det här platser som bara finns på film, men de finns verkligen i verkligheten. Jaa.

 

Vi drack kelapa muda och fick sand lite överallt. Tyvärr, dock, har den just den här ön/platsen börjat gå mot väldigt turistigt. Ibland är det ju fint när vissa platser bara får bevaras som de är utan försäljningsstånd och så.

 

I vilket fall så hängde jag med de här coola och finfina brudarna. Vita och Annie, alltså. Gillar'om, japp, japp.

 

Och här har ni palmen som finns om bakgrundsbild på Windowsdatorer, fast ur en annan vinkel. Den har vi en hel del kort på, varav några verkar ha försvunnit någonstans men så kan det gå. Kanske att de återfinns, annars får vi leva förutan.

 

Solen höll på att gå ner. Och vi gick mest runt och blev fotograferade om jag ska vara ärlig. Hade så himla många gummor och gubbar med oss som tog kort på oss och andra ting, så kände knappt att jag själv behövde ta upp kameran. Vilket var rätt skönt, faktiskt, så kunde jag fokusera på att bara uppleva.

 

Tog ju en del kort vid den "berömda palmen", och det här är ett av de få kort som återfunnits. Det med en random kvinna som ville ta kort med oss. Vi var tydligen "kändisar" på den här ön med. Börjar bli rätt vana vid detta, om jag ska vara ärlig.

 

Vita älskar att fotografera och vi försökte verkligen vara så bra modeller som vi kunde för hennes skull. Men hon hade det nog inte lätt, haha ... Så bilderna ovan har duktiga Vita tagit (och jag smått redigerat). (Alla andra bilder har jag tagit eller i vart fall blivit tagna med min kamera.)

 

När solen var på väg ner klev vi på båten igen och beundrade landskapet från havsnivå istället. Vita tog många fina kort på oss, men dem kanske jag visar en annan gång.

 

Väl hemma på homestay:et igen däckade vi ganska så direkt efter att ha ätit middag (ris och tempeh igen). Havet gör en verkligen genomtrött, men på ett bra sätt.

 

När vi snorklade för första gången - Karimunjawa

Vita, Annie, jag och ungefär 10 andra människor åkte båt ut till ett ställe som skulle vara finfint att snorkla på. Efter att ha landat lite på home stay:et på Karimunjawa på fredagsmorgonen.

 

 Utöver att jag blev lite, lite åksjuk hade vi det fint och satt och dinglade med benen utanför båten.

 

Så kom vi fram till snorkelstället och jag fick snorkla för första gången i mitt liv. Tänkte att jag är mer van vid att simma, så jag struntade i att ha simfötter. Annie var något mer ruttad.

 

Vita var också med och snorklade, fast det inte var hennes favoritgrej här i världen, men himla fint att hon följde med oss och lät oss få uppleva detta. Ringar bara in en liten del av hennes fina personlighet!

 

Här är bästa kortet på oss alla tre i vattnet. ♥ (Är för övrigt de guider/dudes vi åkte med som har tagit alla kort under vattnet.)

 

Vi såg bland annat clownfiskar, alltså sådan typ av fisk som Nemo är. Så himla mycket mindre än vad jag trodde att de skulle vara. Några Doris-fiskar, och massa andra fiskar, simmade också förbi.

 

 

Jag kunde ha simmat omkring hela dagen, i princip. Älskar ju havet. Var dock en aning svårt att lära sig andas genom snorkelröret, men jag tror jag lyckades få till någon slags teknik efter ett tag. Och till slut blev det ju ändå dags att ta sig upp på båten igen för att fortsätta resan vidare till en ö med vit strand och palmer. Jorå. Men det tar vi nästa gång! Puss och hej.

 

(Nu är det för övrigt mindre än en vecka kvar i detta land och det är ju sinnes. Dagarna spenderas med att öva på presentation och skriva lite rapport. Plus besöka våra favoritställen en sista gång.)

 

 

Vägen till Karimunjawa

I torsdags natt åkte vi iväg på en roadtrip till andra sidan Java. Vägen dit var skumpig och vi sov inte så mycket som vi hade önskat, men jag fick lyssnat klart på Alexander Bards sommarprat, bland annat.

 

Väl framme i Jepara, och när solen hade gått upp, spelade vi UNO med stålmannen på, beundrade utsikten och åt ris till frukost medan vi väntade på att vår båt skulle gå.

 

Vita, jag och Annie är peppade på att få åka till Karimunjawa! Jag blev dock lite åksjuk och försökte sova så mycket som möjligt.

 

När vi efter två timmars färd till slut fick gå av båten möttes vi av det här. Klart vatten och blå himmel. Inte så pjåkigt.

 

Vi bodde på ett homestay, och vi hade verkligen ett hus för oss själva, eller tillsammans med två tjejer från Sumatra då. Så himla mysigt. Plus att vi fick lunch och kelapa muda. (Jag levde typ på ris och tempe, eller bara ris under den här helgen, för övrigt).

 

Med rejäl lunch i magen och efter en snabb tupplur gav vi oss iväg till hamnen för att ge oss ut på äventyr innefattandes bland annat snorkling och vita stränder. Men mer om det nästa gång; nu ska vi iväg och gå på turiststråk i Yogyakarta! (Och jag hinner inte redigera fler bilder.)

 

(Vill till sist bara tillägga att både jag och Annie tycker det är smått ofattbart att vi har fått vara med om allt vi har gjort och upplevt och är himla tacksamma, men vi tar även det någon annan gång.)

5 000 Volt

Om några timmar ska jag, Annie och Vita påbörja vår färd mot Karimunjawa Islands. En ö där vi ska spendera helgen och där det inte finns internet och bara elektricitet under nattetid (typ). Fatta, TRE DAGAR. Hur ska vi överleva? Kommer vi börja klättra på väggarna? Kommer vi kasta mobilerna i huvudet på varandra i ren tristess? Eller kommer vi skutta omkring på stränderna och simma bland fiskarna? Stay tuned. Fortsättning följer ...

 

Och under tiden skulle ju ni kunna lyssna på den här låten på repeat, istället för att bita av er naglarna av spänning i väntan på nästa blogginlägg. Tycker den är så himla fantastisk, magisk, bra, fin, och otrolig. Har lyssnat på den en hel del sedan jag "hittade" den någon gång i början av sommaren. Och ja, kanske att den redan går varm hemma i stugorna i Sverige. Men jag har ingen koll och vad gör väl det?

 

Ha en finfin helg, vettja.

Och om ni kan: dansa tills svetten rinner längs ryggen och ni vaknar upp med träningsvärk dagen efter. Puss!

 

 

Södra Station - 5 000 Volt

 

Sista eftermiddagen/kvällen i Singapore och som spenderades med drycker på höga höjder

Här kommer sista bilderna från våra dagar i Singapore. Efter att ha spenderat förmiddagen på ArtScience Museum tog vi oss upp till 56:e våningen och drack Singapore Sling på Skypark. Det var dock lite mer fräs i dem än vad vi hade trott (innebär starkare alkoholhalt, mamma ♥).

 

Tror det gjorde hela upplevelsen lite bättre, dock. Känns som att vi uppskattade utsiken vi bjöds på mer i vart fall. Samt satt och hade så himla gött snack om allt och inget. Plus blev lite fnittriga. Livet ibland. Ah.

 

Tog en hel del selfies. En med solen i ögonen, till exempel.

 

Och en med solbrillor för att inte behöva kisa likamycket. Garden at the bay i bakgrunden, för övrigt. Det var dyrt men ändå ganska värt. Tyckte vi i alla fall efter Singapore Sling.

 

Efter några timmar blev vi hungriga och begav oss ut för jakt på mat. (Tror det blev chips? Oops.) Och en pub. Men! Så himla fin stad, visst?

 

Vi lyckades till sist ta oss till baren/puben/haket Loof, vilket är på en takvåning och om en önskar går det att spela beer pong, till exempel.

 

Hade utsikt över andra skyskrapor och folk. Och sittdansade så mycket det gick. Vi väntade på att det skulle bli dansgolv, men det uppstod aldrig något så sittdansning fick duga.

 

Och här är pangbruden jag var med! Vi kom dock på att vi ju skulle flyga tillbaka till Yogyakarta dagen efter och kanske att det var en bra idé att hinna få lite sömn tills dess ...

Over and out från Singapore. Det var en finfin stad/land och hit vill jag absolut tillbaka igen. Är ju fortfarande lite nykär.

 

Artscience museum i Singapore

Lördag i Singapore och vi vaknade upp i våra sängar i Carries lägenhet. Vi blev bjudna på frukost, och Carrie hade lyckats komma på att någon slags risgrynsgröt med ägg i kan ju jag äta! Supernice.

 

Vi tog oss in till Marina Bay (sa ju att detta skulle bli vår favvoplats, hängde ju här minst en gång om dagen) och posade lite bara för att varför inte.

 

Björktlinne, ananasshorts och nyköpta glasögon. Plus gladiatorsandaler, och uppsatt frisyr pga nytvättat hår.

 

Vi tog oss bort till förmiddagens mål: Artscience museum. Ett museum som kopplar ihop konst med teknik lät ju absolut som något som skulle passa oss som handen i handsken.

 

Men först en toaselfie eller två. Mucho importante.

 

Fanns så mycket roligt att kolla på för två som gillar teknik och konst. Exempelvis låg vi på saccosäckar och tittade på en film om hur havsnivån stiger i och med ökad växthuseffekt. På Big Data-utställningen blev Annie klasificerad som en man, mest troligt för att hon hade keps. Bra och roliga utställning, så tipstips!

 

Efter att ha käkat egenkomponerad sallad från en affär, gick vi till sista utställningen som handlade om ädelstenar. Först tyckte vi inte det var jätteintressant och gick mest runt och bara "jaha":ade. Men efter att ha sett en film om alla de människor som är med i när ett sådant här smycke tillverkas, och hur, blev vi mer intresserade och kunde gå och fundera på hur just ett visst smycke tillverkats.

 

En annan rolig grej vi tänkte på är att det kemister kallar för förorenat och smutsigt är sådant juvelerare tycker är finfint. Det är "smuts och föroreningar" som ger stenarna dess färg, nämligen. Lite spår av magnesium och vips blir det grönt osv.

 

När vi kulturat oss färdigt tog vi en hiss upp till 56:e våningen (efter att ha betalat, ofc) för att hänga på Skypark och beundra utsikten. Plus köpa varsin Singapore Sling som var starkare än vad vi trodde ... Men mer om det nästa gång! Fortsättning följer ...

 

De fyra senaste dagarna innehållandes rapport, filmkvällar och sushi

De senaste dagarna efter att vi besteg vulkanen Merapi har vi lagt största delen av vår tid på att sitta och skriva rapport om vårt laboratoriearbete. Men vi försöker roa oss lite också! Exempelvis gick vi och såg Suicide Squad och åt popcorn till middag. Annie var för övrigt så himla peppad inför att se den här filmen, och jag tror inte hon blev besviken. (((:

 

Vi tar oss iväg till olika köpcentra och sätter oss på Starbucks för att vi har upprtäckt att de hittills har bäst internet där. Dock lite väl hög musik, men Annie får i sig koffein och det håller skutan rakt. Jag börjar för övrigt närma mig färdig (eller jag blir ju aldrig riktigt nöjd, menmen) och vi har läst igenom varandras och gett kommentarer. Så det går framåt! Heja, heja.

 

Vi äter sushi och annat gött. Men nu är våra värdekuponger på suhshistället slut, så kanske att det inte blir mer sushi förrän vi kommer hem. Vi har också bokat in en liten sista semesterresa över helgen som kommer. Vi har även fått med oss Vita på detta och vi är så peppade på att besöka en ö utan internet och där det bara finns elektricitet under kvällen/natten. Woop.

 

Vi har köpt DVD-filmer att titta på när vi inte längre orkar skriva rapport. Hittills har vi bara sett Zootopia, och jag är superpepp på The Lobster!

 

Och vi har börjat gå över till att fila på våra presentationer som vi ska hålla nästa vecka! Det är lite galet. Idag är det vår 65:e dag på resa och bara 11 dagar kvar att spendera i det här landet. Och om ytterligare några dagar äntrar vi svensk mark. Tre månader går ändå väldigt fort ...

 

När vi ändå försökte vara turistiga och besökte tempel i Yogyakarta, del två

En tisdag tog vi ju tag i det här med att besöka turistställen i staden vi bott i i över två månader. Först hängde vi på Borobodur, men sedan hängde vi en stund vid Prambanan. Tyckte detta hinduisika tempel såg lite ut som något från djungelboken (vilket jag för övrigt tycker mycket gör här).

 

Det fanns även fin trädgårdspark att gå omkring i.

 

Vi tog turistiga kort här med, såklart. Och jag gjorde omedvetet sönder mina nyköpta solglasögon, så nu behöver jag kanske köpa ett par nya. Igen ...

 

Sådärja. Vi tyckte vi varit ganska duktiga som gått runt och kikat och funderat ändå. Och ja, de var ganska maffiga de här templena och fina att se på och så. Bara det att vi är för rastlösa för att göra det under en längre tid.

 

Gick och köpte mat och dryck i väntan på att resebussen skulle ta oss hem igen. Och spelade Head's up för att fördriva tiden.

 

En restaurang utan meny i Singapore

Vår andra kväll i Singapore vandrade vi omkring och såg solnedgången genom trädkronorna.

 

Och såg fina små villor/radhus på väg till vårt mål för kvällen.

 

Vårt mål var restaurangen Fratini La Trattoria, vilken för övrigt ligger på första plats på Tripadvisors lista över restauranger i Singapore. Den här restaurangen har ingen meny, utan en meddelar om det finns något i matväg som en inte kan äta, och så fixar kockarna ihop något. Ett tips är att boka bord i förväg, för det är himlans poppis och var fullsatt (ser ju inte ut så på bilden, men vi var där lite tidigare än alla andra, hehe).

 

Fyra små förrätter och fyra huvudrätter började vi med. Det var himla gott alltihop. De tog himla bra hand om oss också och försäkrade mig om att jag bara fick sådant jag kunde äta. (((:

 

Här är Annie efter kanske ett eller två glas vin. Vi blev en aning fnissiga och skrattade ibland tills vi grät, och servitören kom och frågade om vi mådde bra. Vi kände oss som två rich kids, eftersom det var en aningen dyrare restaurang och vi var de enda ungdomarna där.

 

 

Jag fick halloumi, och hela mitt ansikte lyste tydligen upp när servitören berättade det. Har saknat halloumi något så innerligt. Som en extra huvudrätt fick vi tryffelpasta som blev Annies favorit.

 

Vi avslutade med fyra efterrätter, vilket bland annat var en rosmarinpannacotta och en crème brulée. Så göttigt. (Och totalt alltså 13 små rätter avsmakade.) Med kanske ett glas för mycket vin i kroppen och något fattigare på bankkontot (men fulla med matupplevelser) tog vi oss hem till lägeneheten med mrt:n.

 

Vi besteg vulkanen Merapi och vandrade i åtta timmar

Klockan 22 blev vi upphämtade i torsdags, och två timmar senare började vår bestigning av vulkanen Merapi (som för övrigt betyder eldberget) tillsammans med fyra holländare, två från Singapore och en portugis. Det gick uppför och uppför. Hjärtat dunkade. Vaderna fick jobba och sträcka ut sig. Mot slutet kände rumpmusklerna att de fick börja ta över. Chipspåsarna jag hade med mig expanderade och jag tänkte att dem får vi öppna så att de inte sprängs. Vattenflaskor dracks upp. Flera kvartspauser gjordes, där vi också peppade genom att skrika vårt lagnamn "Team Smoking Hot Panda". Men till slut! Efter ungefär sex timmar hade vi börjat närma oss toppen och solen höll sakta på att gå upp.

 

Då märkte vi att vi var ovanför molnen. Och att vi var mer eller mindre trötta.

 

Guiden som hade följt mig och Annie den sista vägen sa (på indonesiska, woop) att han kunde ta kort så att jag kunde vara med på bild. Dock mycket svårt i motljus, men fint ändå.

 

Vi tog några sista minipauser på vägen och plötsligt var det ganska så ljust och det gick att se det steniga och sandiga landskapet vi vandrat genom.

 

 

Jag hoppas att det går att se på bilderna hur otroligt värt det var, trots träningsvärk i låren idag (men inte farligare än att vi kunnat vandra 3 kilometer idag). Och mår ju förhimla bra psykiskt och har energi och ork (som jag ju gör/blir av motionerande).

 

 

Det var vackert men kallt däruppe på toppen. Hade tre lager tröjor på mig plus en regnjacka men frös ändå. Vid kratern rök det lite och luktade svavel, såklart. Läste nu i efterhand att vi tydligen bestigit Indonesiens mest aktiva vulkan (om wikipedia talar sanning) ...

 

 

En av våra guider gav oss den här skylten, så den tog vi kort med. Översta är på mig, Annie och en annan av våra guider. Den nedre är på Team Smoking Hot Panda, minus våra vänner för Singapore som tyvärr blev för trötta för att ta sig ända upp. 2 930 meter över havet och supernöjda.

 

Solen gick upp mer och mer och det blev dags att påbörja vandringen neråt. Nerför sanddynor och flera av oss ramlade från och till. Landade mjukt, ändå.

 

Högst däruppe hade vi alltså varit. Det ser ut som att det är en fin, ordentlig väg på bilden ser jag nu. Men det var det inte, haha. Som att vandra uppför sanddynor och åka lite bakåt för varje steg som en tar uppåt.

 

Jag hade ju fått en massa energi i kroppen (fast trötta vader), så jag och den ena guiden skutt-sprang ner och hoppade omkring och räknade på indonesiska och ropade "pagi" till folk vi mötte. Enligt Annie såg jag himla lycklig ut. Älskar och blir extra glad över att min kropp orkar och får ny energi. Är så stolt över Team Smoking Hot Panda också, såklart!

 

Väl nere igen fick vi frukost och high-fives. Har nog aldrig sovit så gott den natten efter och vaknade inte ens av att det störtregnade utomhus, förresten. Gött!

 

Santosa island i Singapore

Vår andra dag i Singapore (och dag 54 på resa) var Annie bara pang-wowig och utsikten från vår lägenhet var fortfarande helt okej. Carrie, som vi bodde hos, hade för övrigt försökt göra frukost till oss. Stekt macka med skinka och en utan skinka eftersom hon snappat upp att jag är vegetarian. Tappert försök ändå. Jag fick ett glas mjölk istället (är glutenintolernat) och gick och köpte frukost, och Annie fick två mackor så det löste sig; ingen behöver vara orolig.

 

Dagens första utflykt blev att ta MRT till linbanan som skulle ta oss till Santosa island, en konstgjord resortö, och som vi hade fått tips av Carrie att besöka denna dag då det skulle vara mindre folk där då. Men först en toaselfie såklart!

 

Vi tog som sagt linbanan över från fastlandet och fick de som delade vagn med oss att ta kort på oss. Har blivit mycket bättre på att be folk ta kort på oss åt oss, mest eftersom typ alla gör det här.

 

Vi hade fixat så att vi skulle få obegränsat med linbaneåkturer, så vi kunde åka runt lite hur vi ville, samt åka utsiktstornet som en av två aktiviteter.

 

Den andra aktiviteten vi valde var att käka kokosnötsglass. Jag tog en med röd gelé på eftersom det var den enda utan nötter. Helt okej gott. När glassen låg i magen passade vi på att sätta oss i massagestolar också, och jag märkte att jag verkligen behöver någon som knådar på min rygg ordentligt. Ajajaj.

 

Vi tog oss ner till stranden och käkade ris med tonfisk och sjögräs, och drack vatten. Fijivatten smakar för övrigt som vanligt vatten och verkar egentligen inte vara något speciellt, men var kul att testa när vi ändå hittade det.

 

Jag älskar ju havet och Annie sa att jag direkt blev så himla lugn när vi hade satt oss ner. Kunde ha suttit där hela dagen och bara blickat ut mot havet och spanat på människor som vandrade förbi. Och pratat om livet med Annie eller bara suttit i egna tankar.

 

Men Annie hade inte samma inställning, så efter ett tag fick jag ändå ge med mig och lämna stranden. Vi åkte linbana fram och tillbaka och hit och dit, bara för att vi inte orkade göra något annat och för att vi kunde. Älskar att vi båda satt och tänkte på de tekniska lösningarna ingejörer har tänkt ut för att linbanan ska fungera så smidigt som möjligt, hehe.

 

Vi lämnadet till sist Santosa island, och efter en liten shoppingtur begav vi oss till en italiensk restaurang som inte hade någon meny. Men mer om det en annan gång. Tjolahopp, tjolahej!

 

PS. Vi överlevde och klarade av vulkanbestigningen, förresten. 8 timmars vandring upp och ner med soluppgång som belöning. Återkommer såklart.

När vi ändå försökte vara turistiga och besökte tempel i Yogyakarta, del ett

I tisdags gick vi upp tidigt (halv fyra om ni ville veta) för att få skjuts till ett berg varifrån vi kunde se solen gå upp och djungeln och djuren sakta vakna. Det var magiskt och dimmigt bland trädkronorna.

 

När solen helt gått upp och vi fått i oss lite frukost fick vi skjuts vidare till Borobodur som är ett buddistiskt gammalt tempel. Där går det att vandra igenom trädgårdar, och besöka själva templet.

 

Här finns några berömda klockformade tingestar med som buddhor innuti.

 

Vi passade såklart på att ta tursitiga kort, det är vi i vart fall ganska så bra på. Men det här med att stå och försöka ta in är vi lite sämre på. Vi tittar en liten stund och sedan tänker vi "jaha, vad ska vi göra nu då?". Skönt ändå att båda är likadana.

 

Nästa stopp för dagen blev Prambanan, som är ett gammalt hinduistiskt tempel. Men mer om det en annan gång! Nu bllev det bråttom att ge sig av. Inatt ska vi nämligen bestiga en vulkan. Återkommer om det med, såklart. Ha det gött, hej!

 

Marina Bay och ljusshow i Singapore

Min och Annies första dag i Singapore spenderade vi mest med att vandra omkring. Vi hade inga direkta stora mål och hamnade lite där vi hamnade. Köpte kaffe och frappuccino på Starbucks och beskådade omgivningen.

 

Och ja, var bara allmänt kära i staden.

 

Vi hamnade till slut vid Marina Bay. Från ena sidan har en utsikt över de här byggnaderna. Den stora höga är ett hotell med en skypark i form av en båt högst upp. Dit tog vi oss förresten sista dagen, mer om det senare.

 

Efter att ha gått runt i affärer (hittade en mataffär som sålde Wasa knäckebröd av allt här i världen) och funderat över livet, hade det hunnit bli kväll. Annie hade koll på att det skulle vara en ljusshow, så vi satte oss vid vattnet, beundrade utsikten och väntade.

 

Vi käkade snacks och bara hade det allmänt göttigt.

 

Till slut började det spektakulära. Det var en aning svårt att fånga på bild, och det bästa är ju att bara uppleva det på plats, såklart. Älskade att både jag och Annie var mer fascinerade över det tekniska och fysiska bakom, alltså trycket på vattenstrålarna och ljusvinklar.

 

Så himla coolt att använda vattnet som projektorduk. Efteråt åkte vi tillbaka till lägenheten och slocknade.

 

When I fell in love with Singapore

Jag och Annie spenderade 4 dagar och 3 nätter i Singapore förra veckan. Vi landade och möttes av pangvänliga människor som kunde tänka sig att betala vår första bussresa eftersom vi inte hade hunnit få växel, av raka led och tydliga skyltar. Plus lite regn. Var ändå så himla glada och jag började bli kär. ♥

 

Vi tog oss hem till Carrie som vi bodde hos (via airbnb om ni undrar) och från lägenheten på tionde våningen hade vi denna utsikten över en amerikansk skola. Gillar att bo hemma hos folk i nya städer, så att en får specialtips och/eller bara får se hur en vardag är hos en familj och hur det ser ut i hemmen.

 

I vilket fall, vi tog oss till Orchard road efter att ha fått guidning av Carrie och ätit billig mat i lägenhetsområdet.

 

Här är Annie! Solig.

 

Fastän vi bara hade hunnit vara i Singapore några timmar, hade jag hunnit bli störtförälskad. Den här staden tog mig med storm. Kanske för att vi varit i Jogja där det såklart är mer indonesisk kultur, och att  Singapore blev en mer direkt västerländsk kontrast till det. När jag har tänkt på det så känns det lite som att Singapore är mig själv fast i stadsform. Det finns miljötänk (folk sorterar och åker kollektivtrafik), mycket natur och träd (över-överallt), mycket teknik (känns som en framtidsstad), ordentliga skyltar till allt och folk står i led och väntar på sin tur (lite ordning och reda). Det skulle bara varit lite mer fria djur (här finns bland annat världens största zoo, och dit gick vi såklart inte) och alla skulle ha ätit glutenfritt och vegetariskt (även om det var lättare at få tag i här än i Jogja).

 

Det här var ett av jag vet inte hur många inlägg om Singapore, men nästa gång får ni följa med på när vi hängde vid Marina Bay (och som blev typ vår favvoplats) och såg gratis ljusshown. Klart slut för denna gång.

 

Stålmannen och rapporten

Jag har de senaste dagarna gått från att vara en 23-åring till att stundtals vara en nioåring. Har till exempel införskaffat en kortlek med Frost-motiv och ett UNO med Stålmannen. Så en cool nioåring, alltså.

 

UNO-spelet har vi öppnat och Annie har hittills vunnit flest gånger. Och vi har ätit glass som hade hunnit smälta på vägen hem från affären, men det har vi börjat få skills i att äta (använder pinnen som sked).

 

Annars är det första augusti (redan?!) och vi har börjat sätta upp små deadlines för oss själva när det kommer till rapportskrivandet. På söndag ska jag och Annie kunna korrekturläsa varandras rapporter och komma med feedback, till exempel. Den 17 augusti ska vi hålla en presentation här på Universitetet innan vi packar ihop oss och åker tillbaka till Göteborg.

 

Så idag sitter jag alltså och skriver och letar upp artiklar att ha som källor, samt försöker att inte bli alltför frustrerad på att internetet är lite för segt för att ett bra flow ska kunna bibehållas. (Redigerar bilder emellanåt för att inte bli galen, så bilder från Singapore kan komma upp lite närsomhelst. ((: ) Puss och hej! ♥