Nu är den här. November-månaden. Det är grått och trist och mörkt och det smittar av sig på mitt humör och min energi. Igår eftermiddag satt jag vid köksfönstret och tittade ut i ett totalt mörker och kände tröstlöshet och hopplöshet (fick gå in i vardagsrummet och stirra på upplysta växter för att känna lite lättnad). Så är det varje november. Jag vet om att det blir så i november. Jag ser därför till att ta det lite lugnare och vara snällare mot mig själv. Aptiten går ner - så fort solen har gått ner kommer en mättnadskänsla och om det är en bättre dag kan jag i vart fall få i mig smörgås till middag. En smörgås är bättre än inget och kan vara en seger den dagen.