Jag har läst ut årets första skönlitterära bok. Woho, bara ungefär 23 böcker kvar så är målet uppnått. Har varvat med böcker om att vänta tvillingar och hur sedan ta hand om dem. Och kursboken. Men det var ju Halva Malmö-boken jag ville prata om. Fokus. 

Halva Malmö består av killar som dumpat mig (skriven av Amanda Romare) är en samtidsskildring av en 30-nånting som befinner sig i Tinder-dejting-världen. Den handlar om Amanda och hennes kompisgäng, kallat Dr Pepper, samt alla dejter hon går på under ungefär ett år. Amanda dokumenterar detta år av dejtande i dagboksform och vi får följa med på krogen (och kvällarna när Dr Pepper tar med sig piskor in?!), in i sovrummet, ut på landet, upp till Umeå-trakten, och in i sms-inkorgen. Vi får ta del av allt ältande efter varje dejt och alla sms som inte får några svar. Till exempel: "Okej, han har dissat mig också, precis som alla andra (för han har inte svarat på en timme)". Någon tidsperiod senare: "Okej, men det kanske inte var så roligt det jag skrev, men det här som jag kom på nu är otroligt fyndigt och kommer få honom att vilja höra av sig", alternativt att han svarar och allt tviviel om hans ointresse försvinner. Tills han inte svarar igen. Ungefär så. Den är skriven med humor, och jag skrattade högt några gånger - vilket händer ytterst sällan när jag läser.

Efter att ha läst några första sidor var min direkta tanke att hur i hela friden ska jag orka med att läsa mig igenom hela denna bok? Språket som används är inte något som brukar tilltala mig. Tyckte det var rent dravel och att humorn var väldigt dråplig (första meningen i boken handlar om att hon sitter och skiter på toa efter att ha blivit dumpad efter en dejt, igen). Den är inte särskilt välskriven och hade behövt några vändor till i redigeringen. T ex finns datumet 31 april med, även i pocketutgåvan som jag läste. För det kan väl inte vara ett svagt försök till att visa att det är en fiktiv berättelse?

Men på något sätt lyckades den ändå hålla kvar mitt intresse. Att den var otroligt lättläst och rakt-på-sak underlättade, speciellt för denna trötta gravidhjärna. Jag var först otroligt irriterad på Amanda-karaktären som inte kan sluta kontakta killar som hon egentligen vet inte behandlar henne på det sättet som någon som vill ha dig som livspartner bör göra. Ville ropa "men skärp dig, han är ju inte lika intresserad, släpp honom". Sedan vände det väl för mig och jag började känna igen mig själv i att bygga upp ett framtidens lyckliga luftslott, ibland bara utifrån en chat. Att när någon väl visat något sorts intresse, då är viljan så stark att försöka hålla fast vid denna person. Fastän hen med olika medel försöker visa att intresset inte är lika starkt besvarat. Det visar också på hur viktigt det är att kommunicera rakt ut vad båda parter vill få ut av första träffen och de efterföljande. Gav ett utifrån-perspektiv att det är ju inte hälsosamt att hålla på så och fästa sig så starkt efter en dejt; det tar så mycket känslomässigt engagemang och kraft. Och alla tvivel som ändå uppstår när det väl finns en gullig och rimlig person där som håller sig kvar. Befriande och skönt att läsa att det är flera som håller på likadant vid dejtande. Avslutet var dock för lökigt för min smak, men kul för Amanda!

Bokens betyg bedöms på dess igenkänningsfaktor och humorn som jag sakta vande mig vid. Det landar på 2,5 av 5 möjliga.