För några dagar sedan gick min farfar bort. Det var ett besked som jag väntade mig att få, men som likväl var jobbigt att ta emot. Mamma skrev en morgon att nu har han fått somna in, och det blev så verkligt då att trots vård kommer han inte bli den han var och han kommer inte längre finnas. Jag satt och matade en av mina bäbisar när jag fick beskedet. Bäbisens hår blev blött av tårar, och jag gav så många kramar och pussar jag kunde. Det blir den tredje begravningen för mig detta år. Snart har jag varit med om alla livets högtider på bara detta halvår. Bröllop, begravningar, konfirmation, och dop. Saknas väl bara en examensfest. Jag försöker hitta tid mellan bäbisarnas matningar att sörja och minnas. Såg på gudstjänsten där hans namn nämndes i tacksägelsen. Fick ur mig en skvätt gråt.

För mig är farfar låten "Högt upp i luften där svalorna bor". På kalas när jag var yngre satt jag alltid med stor förväntan och väntade på att farfar skulle resa sig upp och ta ton till just den sången. Att han skulle delegera ut vilka i rummet som skulle få sjunga när. Den sången, och att det var just farfar som styrde, var det bästa jag visste på kalasen.

Farfar är doften av tulpaner. Den doften påminner mig om alla gånger vi var på väg på kalas och mina föräldrar stannade till utanför farmor och farfar, någon, oftast mamma, smet ut till blomboden och tog med sig en bukett tulpaner som vi gav bort. Jag får anta att de hade bett farfar förbereda en bukett, för den var alltid inslagen i papper eller hade i vart fall en gummisnodd kring sig. Han är också doften av andra blommor och oasis. Blomdofterna påmminer mig om hans blomsteraffär som han först hade bredvid byns ICA-affär, och sedan hemma.

För mig är farfar någon de flesta i byn, och många i kommunen, kände till. Han var så engagerad i olika sällskap. Fotograf och skribent på Kungälvsposten - de sista åren fick jag hjälpa honom att även mejla texter till Bohuslänningen. Kyrkovärd och med i kyrkans sångkör - jag kunde enkelt urskilja hans starka sångröst bland alla andras. Ordförande i bland annat vägföreningen och hembygdsföreningen. Drev blomsteraffären. Kunde säga att jag var farfars barnbarn och folk visste vem han var.

Farfar är någon jag hjälpte att snygga till hundratals knippen med gräslök som han skulle sälja på Partihallarna. De gula topparna skulle knipsas av, och ogräs som kommit med skulle rensas bort. Bredvid gräslöksodlingen spirade all blåklint som också skulle säljas, men vi fick lov att plocka ett gäng för att ha i midsommarkransen. Hjälpte honom också att sätta potatis i det stora potatislandet. Satt bakom gamla traktorn på den gamla potatisfördelaren, och det gällde att vara snabb som tusan att plocka en potatis och lägga i fördelaren. Där satt han och jag bredvid varandra medan pappa körde traktorn.

För mig var farfar en skojfrisk filur som tyckte om att umgås med folk och få dem att ha det roligt och trevligt. Någon som alltid låtsades spela förvånad och överrumplad för att locka fram skratt hos oss barn. En man som alltid bar på ett leende. Det är så jag kommer minnas honom.

Jag kommer även minnas hur fin han alltid var mot farmor och dagligen gav henne komplimanger och visade sin uppskattning verbalt. Smekte henne över kinden och sa något om hur fantastisk hon är. Har alltid tänkt att det är något att ta efter i mina egna kärleksrelationer och något att söka efter.