I fredags förra veckan hade vi en vilodag. Alltså på riktigt vilodag. Inga tider att passa. Inga bestämda aktiviteter. Ingen tvätt att tvätta (men disk att diska). Inga måltider att laga (bara preppa barnens nappflaskor). Inget att stressa upp sig kring. Jag passade på att sova med ett av barnen. Vi gick ut i solen upp till dammen och hade med oss fika. Barnen var ganska lugna och nöjda, kanske att de kände av att vi var lugna. Kände att jag hade tid, ork, och lust att bara ligga ned med dem på lekmattan och leka länge. Förstod inte hur jag i vanliga fall brukar orka, eller hinna, med en massa annat. På lördagsförmiddagen hade jag med mig lugnet och gick mest och väntade på att familjen Malmgren skulle komma på besök.

Texten ovan (och under) skrev jag på lördag förmiddag innan jag visste att det fanns större planer för eftermiddagen. Jag var lugn, men Anton hade fullt upp med att fixa mat och städa och jag fick inte hjälpa till. Han hade planerat och fixat en överraskningsfest åt mig och jag blev så rörd och glad och överrumplad när gästerna trillade in. Men det får få ett eget inlägg. Känner mig lyckligt lottad som har så fina personer i mitt liv som ville vara med på detta påhitt. ❤

Det är mycket nu som börjar bli "ett år sedan". Det hände mycket den här perioden förra året. Ett år sedan vi fick reda på att jag var gravid. Ett år sedan jag blev av med jobbet. Ett år sedan vi vann budgivningen på vår lägenhet (eller budgivning och budgivning, vi var de enda som lade bud). Det var omtumlande, tråkigt, spännande, och fantastiskt. Ser på allt som att det känns som att det var meningen. Har blivit rätt bra.

Vi har blivit sjuka. Förkylda. Började med att Anton blev krasslig efter kalaset. Jag kände mig pigg och gick ut med vagnen en stund varje dag så han kunde få vila och tänkte att jag kanske klarar mig. Men så igår vaknade jag upp med samma symptom Anton haft. Bäbisarna verkar dock ha klarat sig från feber, de nyser emellanåt och känns kanske lite tröttare än vanligt, så förhoppningsvis drabbas de inte lika hårt. Är tacksam över att det finns paracetamol och att bäbisarna fortfarande sover stor del av dagen och att de inte behöver så mycket stimulans eller olika lagade måltider. Så nu ska jag lägga mig en stund för bäbisarna sover.