... busschaufförer som hälsar på varandra när de kör förbi en annan buss. Sitter alltid lite på spänn varje gång den buss jag åker med passerar en annan och jag tittar alltid noga efter den där glada vinkningen. Alltså, blir på riktigt glad i hjärtat av det. Tänker att de nog inte känner varandra, men hälsar för att de har något gemensamt och att det är kutym.

... att få dansa med människor som också älskar att dansa men inte bryr sig. Fuldans är alltid bästa dansen.

... att titta i kamaren dagen efter när jag vet att andra har lånat min kamera under kvällen/dagen. Brukar alltid vara de allra bästa/finaste bilderna. <3

... att få lära mig nya saker. Jag är vetgirig och vill veta typ allt här i världen, så när jag umgås med människor med andra intressen och erfaranhet än jag själv brukar jag liksom försöka suga åt mig kunskap.

... hattar och flugor.

 

... människor som klagar på vädret. Eller prat om vädret överlag, faktiskt. Herregud, fattar inte. Det är som det är och går inte att ändra på, bara att gilla läget. Sådan onödig grej att lägga negativ energi på.

... folk som är fast i sina åsikter och inte ens kan argumentera eller hålla en vettig diskussion. Att byta åsikt/uppfattning om saker och ting, eller bara acceptera att andra inte tycker som en själv är en förutsättning för att vi 7 miljarder människor ska kunna leva tillsammans på den här planeten.

... att det slängs skräp rätt på marken. Jag fattar verkligen inte. Vart tänker en att det skräpet ska tas vägen? Att det på något magiskt vis bara försvinner? Nej, det hamnar i fåglar som sätter det i halsen och kvävs ihjäl, river upp kors magar och kommer inte kunna brytas ner av naturen på tusen år.

 Att människor behandlas olika på grund av deras utseende och hur de uppfattas blir så uppenbart i de här videoklippen som Sthlm Panda har gjort. Kan mest konstatera det uppenbara att det är bedrövligt och tråkigt, men att det tydligen tyvärr är så här samhället ser ut idag.

 

Det finns nog inget annat svar till det här beteendet än att det handlar om diskriminering på grund av förutfattade meningar. Jag tänker spontant fler policys som rör likabehandling om vi ska komma någon vart med det här. Som att det ska vara minst lika mycket goodwill och samhällsjubel över att visa upp någonslags likabehandlingsplan som för miljöcertifieringar Det hade vart något, det!

 

Vet faktiskt inte. I så fall om mina föräldrar har sparat något plagg och ligger i någon låda någonstans. Eller jo! Har en t-shirt som det står "Kode skola" (min lågstadieskola) på bredvid en sol med glasögon. Den är göttig att sova i.

 

Tidsoptimist. Får liksom beröma mig själv när jag har kommit i tid eller hunnit med den buss jag tänkt.

 

En.

 

Havet.

 

Dansar till 90-tals hits och r'n'b-låtar som jag lyssnade på när jag gick i högstadiet. Det gör jag iofs när folk ser på också, kom jag på ...

 

Brukar nog inte ringa någon då pga vill inte prata. Men i så fall mamma eller någon fin vän.

 

Jobba på natturskyddsföreningen.

 

Mina ögonbryn. Eller har hört (från ett barn) att de ser arga ut och det tänker jag inte är till min fördel (men gör inget åt det heller).

 

Att få dansa tills jag blir alldeles svettig, få vara med folk jag tycker om, skratta och få äta god mat som gör att smaklökarna jublar och gör fanfarer.

 

Går det inte att få båda? Eller det känns som att romantisk hemmakväll har massa mer krav på sig om att det ska bli perfekt, så hellre vild fest så att håret flyger.

 

De obligatoriska klistermärkena. Och jag och min syster lyckades nog samla ihop över 100 olika godisklubbor. Tror jag har skrivit ett inlägg om det någon gång när det blev dags att slänga dem (vår plan var för övrigt att komma med i Guiness rekordbok).

 

Harald. (Tack vare Wille.)

 

Både och i en samlad symfoni.

 

Ta bort min nötallergi. Har hört att nötter ska vara gott och nyttigt.

 

Ser ju typ aldrig på tv pga har ingen (hej, hej radiotjänsten). Men The honourable woman var superb! (Sista avsnittet den här veckan, omg!)

 

Jag har ju precis fått sommarlov, så det firar vi med en sommarlovs-/semesterlista. Eller jag kommer ju fira med att gå på Sommarbuffé och hänga med finfina människor och äta godaste maten (har hört att det kommer att finnas rödbetor och chèvreost, bästa!) och dricka några cider eller fem.

Mest troligt att jag har ett jobb för första gången på två eller tre år. Kommer göra mig och min ekonomi gott. Och vetskapen om att Wille oftast är pepp på diverse hittepå. Och få plocka nyskördade grönsaker mot slutet av sommaren!

 

Shorts och linnen. Och gå runt i bikini på balkongen. Och finfina hattar!

 

På havstulpaner och kattklor.

Att jag inte kommer plugga ordentligt till omtentorna.

 

Ställdes inte den här frågan nyss?

 

Som peppig och härlig.

 

I genomsnitt får jag svara på frågan "varför är du vegetarian?" ungefär en gång per vecka. Minst. Eller i vart så ofta att jag har tillverkat ett standard-svar som jag slänger ur mig precis som en kan räkna upp alla ental (plus tio) i storleksordning efter att ha fått förfrågan "räkna till tio". Standardsvaret är "av alla anledningar som finns, bland annat att jag helt enkelt inte tycker att det är jättegott". Jag äter dock fisk och skaldjur om jag blir serverad eller om det är det enda som finns att tillgå när jag är ute och äter (har en del andra kostrestriktioner att förhålla mig till iom allergier och intolerans), men äter det typ aldrig själv hemma.

Jag tror inte på att pracka på någon en ideologi, diet eller tankesätt. Jag tror inte att en får med sig någon genom att kalla hen för dum i huvudet eller hota någon för att den inte har samma synsätt som en själv. Jag tror mer på att en som individ får upptäcka sin trosuppfattning, val av diet eller politisk livsåskådning själv. För det är så jag funkar och det är vad jag enklast kan jämföra med.

 

Jag började redan under högstadiet att fundera på att bli vegetarian, främst för att jag arbetade på en chark- och ostavdelning och blev smått äcklad över den inblick jag fick i hur mycket kött som slängs och äts. Och det varje dag i en affär i bara Kungälvs kommun. Dessutom var en av mina närmsta vänner vegetarian, men det av anledningen att hon inte gillade kött.

 

Jag försöker inte få hela världens befolkning att bli vegetarianer. Jag skäller inte ut någon för att hen äter kött. Jag tänker inte hålla någon föreläsning om klimatpåverkan och boskapshållning varje gång någon nämner att de är sugna på fläskfilé (okej, kanske efter några glas vin eller så ...). Inte för att jag inte vågar, utan för att jag är medveten om att det är omöjligt att få alla att bli vegetarianer och att det inte går att få med mig i sitt åsiktståg genom tjat, utskällning eller tränga sig på (som folk som försöker pracka på mig saker). Det enda jag gör är att dela vegetariska recept genom den här bloggen för att visa hur mycket gott det finns och vad mycket det finns som inte innehåller kött. Och svara på frågan när jag får den. Och alltid fråga om restauranger har något vegetariskt (fast utan gluten, nötter, tomat osv).

 

Jag är vegetarian för att minska klimatpåverkan. För att få i mig näringsämnen och energi direkt från växtriket istället för att det ska gå igenom ett annat djur. För att jag inte tycker att det är så gott. För att jag tycker det är intressant att en kan tänka sig att äta kor, får och grisar men inte hundar och katter. För att en grisgård måste vara KRAV-märkt för att grisarna ska få känna annat än betong under sina klövar. För att vissa kycklingar aldrig får se dagsljus under hela sina uppväxt. För att det importeras och serveras kött från andra länder. För att djurhållningen i andra länder oftast är mycket värre än i Sverige. För att det används så mycket antibiotika i djuruppfödning att det är en av anledningarna till ökad resistens hos patogena bakterier. För att en del djur dör eller skadas under transporten till slakteriet. För att en del djur transporteras utomlands för att slaktas för att det är billigare vilket är helt sjukt. För att jag själv inte skulle kunna ta livet av en gris eller ko eller katt eller hund. För att en pratar om att producera kött som om att det inte vore djur utan produkter. För att jag är uppäxt med att se de kor vi sedan äter utanför mitt fönster och inte längre klarade av tanken. För att jag älskar potatis, äpple, kikärter och spenat.

 

Så. Då fick jag det sagt. Det är mina anledningar och jag respekterar att folk inte håller med mig, så länge de respekterar mig, vill säga. Och ja, jag konsumerar mejeriprodukter. Jag försöker dock variera mig och konsumera även mjölkfria produkter som sojamjölk och kokosmjölk (dock alltid ekologiskt så att ingen regnskog skövlas, och hade jag inte varit glutenintolerant hade jag nog bara druckit havremjölk). Sedan måste ju även jag överleva och kunna äta paprika producerad i Holland då och då. Men att inte äta kött tänker jag bidrar till en lite mindre klimatpåverkan än att äta kött tillsammans med det jag äter nu.

 

P.S. Om ni vill ha tips på vegetariska recept tipsar jag om att googla, eller kika i min "Mat och recept"-kategori. Köttfri måndag är för övrigt ett hett, hett tips. D.S.

 

Jag ligger efter i både blogginlägg och podcastsavsnitt (har tentapluggat) så den här nyheten nådde mig först nu.

På bilden syns 4-åriga Hudea Adi som bor i Syrien. När fotografen Osman Sağırlı skulle ta fotot lyfte Hudea Adi upp händerna, eftersom hon trodde att det var ett maskingevär. Vid fyra års ålder har hon alltså redan kommit i kontakt med vapen och har lärt in att hon bör lyfta händerna för att visa att hon inte gör något motstånd.

 

Jag tror inte att någon föräldrar vill att ens barn ska växa upp och redan vid fyra års ålder vara beredd på att lyfta upp händerna för att visa att en kapitulerar. Jag tror många skulle välja att fly. Jag tror många hade valt att lämna släktingar, vänner, sitt hus och sitt hem bara för att få komma ifrån detta. Sanningen är att det är många som stannar kvar och kämpar men även många som tar till alla möjliga medel för att kunna komma därifrån.

 

Jag tror inte många av oss ens kan föreställa oss vad de som flyr har varit med om, varför de väljer att fly. Men en sak är säker är att de först och främst behöver hjälp. Lyssnade imorse på ett avsnitt av Lilla drevet (nr 59; Piska en Mama-bloggare) där de tog upp ämnet flyktingar. Och de sa så mcyket klokt. Som att vi bara förväntar oss att folk som flyr hit med en gång ska börja integreras i samhället och börja jobba. Men det vi glömmer är vad de har med sig, vilka minnen som hemsöker dem och gör att de inte kan sova om nätterna. Vi som inte varit med om något liknande kan inte ens föreställa oss.

 

Det flyktingarna behöver är krishjälp och traumateam. De behöver stöttning och psykologer. De behöver få veta att helikpotern som flyger utanför fönstret inte kommer börja skjuta med kulpruta på byggnaden de befinner sig i, utan mest troligt på väg för att hämta någon som måste till sjukhuset. Och ja, hur ska det här betalas, då? Ja, inte vet jag. Kanske med de pengar som läggs på tillverkning av vapen? (Jag tror att om något land får för sig att anfalla oss så är vi ändå rätt körda.) Eller att när de här personerna har fått den vård de behöver (både fysisk och psykisk) så tror jag att de gärna, om de fysiskt kan, börja arbeta igen och helt enkelt "ge tillbaka". Jag vill tro att det löser sig.

Ge i vart fall flickan på bilden en lite tanke. Hon är fyra år och lyfter upp armarna när en kamera riktas mot henne för att hon tror att det är något som skulle kunna döda henne. På riktigt.

 

Här finns mer att läsa.

 

Kan någon ha missat att det är alla hjärtans dag idag? Känns som att varenda affär en går in i gör reklam för att just det här skulle din partner (mest troligt din flickvän) uppskatta och ni skulle bara bli åh, så lyckliga om du köper detta. Jag har ju lite svårt för att det ska uppmärksamas något så enormt på en enda dag och bli en sådan köphets istället för att försöka uppskatta varandra varje dag om året istället. Exempelis låtsas som att det är alla hjärtans dag typ minst tio gånger om året.

 

I vilket fall har jag en dejt och vi ska göra något ypperligt trevligt och kul! Ser så mycket fram emot ikväll. Ta hand om er och alla ni tycker är så himla fina. <3

 

 - När han ryckte på axlarna och sa "jaha" efter att jag berättat något som var viktigt för mig men som tydligen inte framgick.

 - När jag fick en utskällning för att jag inte åt upp alla mat som var specialköpt till mig.

 - När jag försökte vara trevlig och glad och pratsam men bara fick sval respons och nästintill kände mig osynlig.

 - När han sa åt mig att jag måste tvätta mina jeans om de skulle kunna laga dem och fick mig att känna mig som världens smutsigaste.

 

 - När jag var för trött och struntade i att argumentera för vad jag verkligen ville och tyckte och istället gick gråtandes hem medan de andra gick på fest.

 - När jag tog ett djupt andetag och sa att jag inte längre ville äta kött och var beredd på både motstånd och stöttning.

 

 - När jag pratade med henne och hon började blanda ihop namn, födelsedagar och minnen mer än vanligt.

 - När jag fick underkänt på en tenta och bara ville sätta mig i ett hörn och gråta och började tvivla på om jag överhuvudtaget gjort rätt utbildningsval.

 - När jag upptäckte att han hade tagit bort mig som vän på Facebook och det kändes mer än vad jag trodde att det skulle göra.

 

 

Ett så himla bra svar på frågan om vad Stephen Fry skulle säga om han efter sin död möter Gud vid pärleporten. Intervjuarens respons är dock än bättre.

 

Dock, om jag inte minns helt fel står det i bibeln, om vi nu ska utgå från kristendomen, att Gud lämnade människorna åt sitt öde efter händelsen i Edens lustgård, och därmed inte direkt skapade ondska och dåligheter.

 

Det som förbryllar mig just nu (utöver hur jag ska hinna göra klart min muntliga presentation om mikroorgansimers sociala beteende) är vad Little Jinder menar med "28 vin" som hon ångrar att hon drack i vers två (se klippet ovan).

 

Är det 28 olika vinsorter, alltså klunkar ur 28 olika flaskor? Eller är det 28 glas? I båda fallen är det ju rärr stor mängd, så jag kan förstå att hon ångrar sig oavsettt. Men endast vin är ju ingen enhet! Eller är det något jag har missat, här?

 

Lyssnade på Agnes Wolds vinterprat förut idag (jag ligger litegrann efter i mitt podcast-lyssnande). Jag tror hon kan vara min nya förebild. Hennes arbete går ut på att lära sig mer och få veta om sådant som rör bakterier, immunförsvaret och gener. Allt det där som jag tycker är så himla intressant. Jag skulle också vilja göra det hon gör, veta det hon vet och få nörda ner mig i det som jag tycker är allra mest intressant.

 

Hon kämpar också för att få fram kvinnor inom sin yrkesgrupp men även allmänt. Hon berättar i sitt vinterprat om varför klimakteriet har visat sig vara så bra genom evolutionen att de kvinnor som inte genomgick klimakteriet inte överlevde i samma utsträckning. Vilket ju leder till att vi kvinnor har klimakteriegener och till att mor- och farmödrar är så himla bra som istället för att fokusera på att få fram avkommor istället kan ägna tid och energi till att de avkommor som finns ska må bra. (Vad far- och morfäder gör istället, biologiskt sätt, alltså, vet jag inte. Men säkert något annat viktigt.)

 

Hon pratade även om att de stackars dammtussarna inte är så himla farliga och försökte även få allmänheten att inse att de flesta bakterier inte heller är så himla farliga. Så länge bakterierna inte hamnar på fel ställe (och gör oss sjuka, vilket ju vårt immunförsvar ändå tar hand om) har vi oftast nytta av dem. Och dammtussar innehåller bara baketerier som vi redan har på huden och är därför helt ofarliga. Tänker att det är bra att veta att lite dammiga hörn inte är så himla farligt eller äckligt.

 

Lyssnade ju på hennes sommarprat i somras också, vilket jag även tyckte var minst lika fantastistkt och intressant. Hon är så himla mycket wow för mig.

 (1. Om det nu finns fler kvinnor än män i Sverige, varför behandlas vi som en minoritet? Varför märks det inte? Varför är vi inte mer representerade?