Godmorgon!

Alltså igår. Finns bara fyra ord som kan beskriva hur underbart det var: jag ville inte därifrån. Ville inte att det skulle ta slut. Ville stå upp, hoppa, klappa händerna och sjunga (snarare skrika) med i låtarna tills jag inte orkade mer. Åh.
Och Håkan, han är en sådan himla underbar person! Så ödmjuk och det kändes inte som om att han tagit oss för givet, att vi skulle vara där och att han skulle lyckas fylla Scandinavium. Han måste vara bästa liveartisten! Absolut! Berättar om personliga grejer, visar personliga bilder och får en att känna att han litar på en. Ah, så himla underbart!
Man vet inte riktigt när han ska sluta heller, haha. Han går ut, publiken skriker "Håkan! *klappklapp* Håkan!". Till slut kommer han ut och kör igång med en låt som alla kan och hela stämningen blir underbar!
När han har sagt "Tack Scandinavium!" och man tror att han ska gå ut (ganska många började gå mot utgångarna, pff) säger han "Jag tycker vi ska ha en allsång som avslutning på kvällen" och håller kvar oss ännu ett tag, låter oss få vara kvar i den underbara stämningen. Åh!

Han spelade de flesta av mina favoritlåtar, men han glömde Brännö Serenad, buhu. Den som är så fin och bra. Men han spelade i vart fall Jag vet vilken dy hon varit i från den nya skivan och det hade jag aldrig riktigt trott att han skulle göra. Men glad blev jag för den är så rackarns bra!

Så, tror jag har sagt det mesta nu. Som sagt, så var det bara helt underbart! Har träningsvärk i lår och rumpa (!) efter att ha dansat och hoppat så mycket! Vill tillbaka, ta mig tillbaka (till kärleken)!

Slänger in några bilder senare när Emelie har vaknat; behöver hennes kamerasladd för att kunna lägga in dem på datorn.