Just det, höll talet idag på engelskan. Övade igår framför Patrik och då märkte jag att jag inte kunde det så bra som jag trodde. Så innan (och under) mitt tal var jag jätte nervös.
Ett tag funderade jag på om jag skulle skylla på att jag var trött idag (vilket jag faktiskt var) bara för att få slippa. Men som tur var så tänkte jag om och tänkte att då kommer jag få ta tag i det senare, lika bra att få det överstökat.

Precis innan lektionen skulle börja kunde jag inte hitta min lapp med "stödord". Vände ut och in på både väskan och skåpet (eller kanske inte riktigt, men jag letade som en galning i vart fall!) men den fanns ingenstans. Blev jätte rädd att jag hade tappat bort den.
Letade lite, lite till tills jag kom på att jag nog hade lagt den i mitt engelskahäfte som jag hade tagit ut ur skåpet. Tittade i den och, puh, jag andades ut. Den låg där i.

Talet gick väl sådär om jag ska vara ärlig. Kändes inte riktigt som om jag tänkte på vad jag sa eller hur jag formulerade mig. Men det som jag var lite nervös över var att ingen skulle tycka det var intressant eller kul att lyssna på. Det är väl alltid som jag är mest nervös över.
Men det var några som kom efteråt och sa att de hade tyckt det var bra. Vet inte om de sa det för att vara snälla eller om det verkligen tyckte det. Det är därför man ska säga vad man tycker! :P

Nog om detta och tillbaka till packningen!
Ha en fin fredag!