Idag känns som en ytterst bra dag. Fast när jag vaknade hade jag lite ångest. Ångest över att jag var tvungen att säga till mina arbetsgivare (eller vad de nu har för titel) att jag måste sluta jobba där.
Jag gick och tänkte på hur sura och arga de skulle bli och att de skulle tvinga mig jobba kvar (vilket egentligen känns lite absurt såhär i efterhand. Ingen arbetsgivare kan tvinga en att stanna).

Men det blev helt motsatsen av hur jag hade tänkt mig. Tror att jag alltid tänker mig det värsta i vissa situationer.
Jag fick min lön och ett "lycka till i livet" innan jag cyklade hem. Känns bra.

När jag kom hem upptäckte jag att jag hade fått mitt allra, allra sista studiebidrag. Trodde inte att jag skulle få något mer än det jag fick i maj. Känns också oerhört bra, pengar är alltid välkommet.

Nu hoppas jag bara att det går bra på söndag när jag ska provjobba. Om inte så får jag i vart fall betalt för de timmar jag är där och så får jag söka mig till min andra möjliga arbetsgivare och säga att jag gärna jobbar där. Känns också bra.

Och snart, så fort jag har skrivit klart det här och packat en väska, ska jag åka hem till min pojkvän och bara vara med honom. Känns väldigt, väldigt bra.

Nästan det enda som fattas är att solen vill visa sig lite mer och stråla litegrann. Fast just nu så gör det ändå inget att det är grått utomhus.

Hoppas ni har det lika bra! :)