Idag har jag och Patrik varit tillsammans i två hela år. Det är två år sedan han sov över hemma hos mig för första gången.
Två år sedan jag berättade för mina föräldrar att jag hade en pojkvän som hette Patrik. Två år sedan världens finaste blev min.

Det som är så himla bra med Patrik är att jag kan berätta om allt jag vill för honom. Han förstår kanske inte alltid vad som kan vara jobbigt, men han försöker ändå förstå.
Vi har för det mesta samma humor, vilket jag tycker är viktigt i ett förhållande eftersom skratta tillsammans är en av de bästa och finaste sakerna man kan göra tillsammans.
Och varje gång jag ser honom pirrar det till i magen och jag vill att han aldrig ska gå därifrån.

Vi kommer inte fira vår dag idag eftersom vi har en del skolarbete att göra, typiskt nog. Men till helgen har jag, förhoppningsvis, en liten fin överraskning till honom. Han vet inget än, inget mer än att jag hoppas att vädret blir bra. Men jag tror det blir en finfin helg hur det än blir, för jag får vara med min käreste.

Patrik, je t'aime.<3
Patrik, te amo.<3
Patrik, ma armastan sind.<3
Patrik, minnä rakastan sinnua.<3
Patrik, I love you.
Patrik, jeg elsker dig.

Patrik, jag älskar dig.<3