Jag tror jag helt klart att jag har hittat mig en ny favoritförfattare, mest tack vare min pojkvän som gav mig Cecilia Samartins första bok i julklapp. På flygplasten köpte jag hennes andra bok för att ha något mer med mig att läsa och det ångrar jag inte. (Det stod mellan den och Jonathan Safran Foers "Extremt högt och otroligt nära", men jag kom inte ihåg om jag hade redan hade beställt den eller inte.)

Jag gillar Samartins poetiska skrivsätt och att hennes berättelser utspelar sig omkring latinamerika. Gillar ju böcker om andra länder och kulturer. Och ibland gick det bara inte att sluta läsa utan jag var tvungen att fortsätta bara för att få reda på vad som skulle hända.

"Drömhjärta" handlar om kusinerna Nora och Alicia som lever i välbeställda familjer på Kuba och  är mycket nära vänner. Revolutionen kommer när de är tonåringar och när Fidel Castro tar över makten flyr Noras familj till USA medan Alicias stannar kvar. Nora skriver flera brev till Alicia men får inget svar förrän efter en mycket lång tid. Kubas regeringen öppnar alla brev som skickas inom och från/till landet och censurerar dem genom att klippa ut ord och meningar, vilket försvårar det för kusinerna att hålla kontakt. Men Alicia hittar ett sätt att skicka brev utan att de går igenom censureringen och återtar kontakten och berättar hur hungern har fått Kubas invånare att göra saker som de aldrig trott att de var benägna till. Dessutom gifter sig Alicia med en mörkhyad man och får barn med honom, vilket hennes släktingar inte kan acceptera och under flera år är det bara Nora som håller kontakten med henne.

Titeln kommer från att Noras barnvakt och familjens hembiträde säger att Nora aldrig ska ge sitt riktiga hjärta, där alla hemligheter och minnen från Kuba finns, till någon i det nya landet utan sitt drömhjärta, så att hon aldrig glömmer varifrån hon kommer.

Poetisk, vacker och sorglig berättelse om Kuba och vänskapens starka kärlek.
Längtar tills hennes tredje roman kommer ut!