Den fjärde dagen gick vi också upp tidigt och var på väg mot metron strax efter åtta. Av att ha åkt från samma station varje morgon började vi bli riktigt duktiga på att hitta dit utan att gå fel minst en gång.


Vi kom fram till Louvren innan det hade öppnat och fick ställa oss i den lilla kö som redan hade bildats.


Medan vi väntade kunde vi titta på glaspyramiden och andra turister (och försöka ta reda på vilket språk de talade, bara för att det är roligt) och prata om vilka konstverk vi helst skulle vilja se, eftersom vi förstod att vi varken skulle hinna eller orka se på alla.


När museet hade öppnat och kön sakta men säkert rörde sig framåt, hade kön bakom oss växt sig riktigt lång.
Och fontänerna hade satts igång. Jag tycker dock det var vackrare och stillsammare utan dem.


Och så kom vi till slut in!


För att slippa trängas med andra muséebesökare gick vi raka vägen mot Mona-Lisa som satt tryggt och säkert bakom glas och larm.


Och gick sedan vidare utan att ha fått någon större upplevelse av Mona-Lisa eftersom det redan var så mycket folk kring henne att det knappt gick att få en glimt av henne om man inte trängdes.


Det finns konst både på väggarna och i taket. Dock inte på golvet, som det finns på Vatikanmuseet.


Det var mest renässanskonst i den delen av museet vi gick i först och alltså mest ikonbilder och berättelser ur bibeln. Men den här tavlan fångade mitt intresse. Kanske just för att den stack ut bland alla de andra bilderna som liknade varandra och att jag gillar sättet den är målad på. Dock kommer jag inte ihåg vem som målat den eller vad den heter, dumt nog.


En till tavla som stack ut och som intresserade mig. Vet inte heller tavlans eller konstnärens namn.


Sedan kom vi till en avdelning med riktigt gammal konst.


Konst från Forntida Egypten och här ser ni en sfinx.


Och här är jag.


Vi kom till en mumiegravavdelning.


Där det fanns många glada mumiegravar.


Efter att ha hittat ut från Forntida Egypten-avdelning (en aning klurigt, men vi fick i vart fall se det mesta i avdelningen två gånger) gick vi bort till "Venus från Milo" och beundrade henne lite. På bilden ser ni dock en annan skulptur som jag tyckte var vacker (men likväl inte kollade upp namnet på, är väldigt dålig på det!).


Sedan hamnade vi inunder en av de mindre glaspyramiderna. Där var det varmt.


Och känslan av att vara utomhus förstärktes av träden.


Vi fortsatte uppför en trappa som vi hittade, lite på måfå.


Den ledde upp till Napoleons gamla lägenhet och andra kungliga avdelningar.


Han bodde väldigt överflödigt, må jag säga. För min del kändes det bara för mycket med alla stora ljuskronor (vilket jag inte tror framgår på bilden hur stora de egentligen är) och guldiga detaljer.


Han lär ju ha haft många middagsgäster om han behövde ett bord med 46 platser.


Vi fortsatte in i den kungliga avdelningen där det fanns många saker att skryta med. Som stora vaser och det här sminkbordet med ben i kristall.


Rätt snart tröttnade vi på att häpna över och se på överflödigheten och satte oss och åt lunch på muséerestaurangen. Jag åt salade parisienne eftersom det var det enda jag vågade äta med tanke på mina allergier.


När maten var uppäten och benen fått vila en stund gick vi uppför trappan och ut igen för att fortsätta dagen någon annanstans.