Klockan nio stod vi på vår närmsta metrostation för att göra små morgonutflykter innan vi skulle behöva lämna lägenheten.


Jag ville ha gått på morgonmarknad där de säljer frukt och grönsaker, men vi hittade den inte. Istället gick vi runt på mysiga gator i Marais.


Vi kikade in i olika chokladaffärer. En gick vi in i och köpte lite gott att ta med hem till Sverige.


Ungefär alla slags figurer man kan tänka sig fanns gjorda i choklad. Som den här stora haren.


För första gången i mitt liv såg jag en privatdetektivbyrå. Undrar om de har mycket att göra under dagarna.


Vi gick vidare.


Och så hamnade vi utanför vår port och gick in till lägenheten. Där packade vi det sista och lämnade till sist lägenheten och tog oss vidare mot metron igen tillsammans med våra resväskor (en aning bökigt).


Vi åkte till Montmartre för att titta på Moulin Rouge i verkligheten (jag har inte sett filmen än!).


Wille dansade lite fint för mig. Och så blev vi hungriga.


Vi åt på en så kallad turistrestaurang, men det fick bli så. Wille åt pasta.


Och jag valde den här salladen, vilket jag i efterhand inte förstod varför då jag varken gillar rödbettor (utom i rödbetssallad som man äter till jul), torkad skinka eller haricot verts. Men var dyr så jag åt upp alltihop (förutom rödbetorna) ändå.
När vi ätit upp gick vi vidare till Sacre Coeur. Där fanns det så mycket gatuförsäljare (galet många!) och potentiella ficktjuvar att jag inte ville ta upp kameran och ta bilder, utan ville därifrån så fort som möjligt. Så vi gick till en metro och började åka mot flygplatsen.


Två frågor kring den här bilden som sitter på tunnelbanevagnar och tåg och varnar för att man kan klämma handen i dörren:
Varför i all sin dar är det en kanin och inte en människa på bilden?
Varför duas läsaren, när det annars verkar vara så viktigt att nia personer man inte känner?


När vi varit på flygplatsen en stund utrymdes hela byggnaden för att någon hade glömt kvar/ställt två väskor därinne. Väl ute tänkte jag tankar som att "snart kommer byggnaden här bredvid mig sprängas". Wille som varit med om liknande satt lugnt och stilla och läste. Som tur var sprängdes inte byggnaden och efter att ha köpt lite daim och pringles gick vi på flygplanet.


Förresten fick jag ett sms från Eme medan vi väntade på flygplanets avgång om att det snöade hemma. Jag kände mest för att bara stanna kvar i Paris. När vi steg av planet var det två minusgrader på Landvetter, vilket jag inte var klädd för så jag försökte hålla mig inomhus och i bilen så mycket som möjligt.
Men åh, vad jag vill till Paris igen!